DEMOKRATIN


 

Jean-Jacques Rousseau

Innehåll:

Fakta om Jean-Jacques Rousseau

Jean-Jacques Rousseau Den schweiziske författaren och filosofen Jean-Jacques Rousseau (1712-1778) föddes 28 juni 1712 i den självständiga stadsstaten Genève. Förlossningen fick komplikationer så Jean-Jacques riskerade att dö.

Hans fader var urmakaren och protestanten (Kalvinist) Isaac Rousseau (1672-1747) som föddes i Genève. Isaacs släkt flyttade från Frankrike till Genève år 1549. Jean-Jacques farfar var urmakaren David Rousseau (1641-1738) och hans farmor var Suzanne Cartier (1650-?).

Modern, Suzanne Bernard (1673-1712), dog kort efter Jean-Jacques födelse den 7 juli 1712 i barnsängsfeber. Hans morfar var Jacques Bernard (1649-1682). Morfaderns släkt kom från hertigdömet Savojen år 1596. Savojen låg sydväst om Schweiz i nuvarande sydöstra Frankrike och nordvästra Italien. Hans mormor var juristdottern Anne-Marie Marchard.

Jean-Jacques hade en äldre bror François (1705-?). Faderns önskemål var att han skulle utbilda sig till urmakare. Men François och fadern kom tidigt i konflikt med varandra så brodern flyttade till Tyskland. Därefter hade han ingen kontakt med sin familj i Schweiz.

Pågrund av sin moders död och sin brors flytt till Tyskland blev Jean-Jacques det enda barnet och uppfostrad, under sina första år, av fadern, fastern Suzanne "Suson" och barnflickan Jacqueline Faramand.

Jean-Jacques läste vid sex års ålder klassiker från antiken. En av hans favoriter var den grekiske filosofen och historikern Plutarkos (46-120) från Chaironeia, staden ligger i nuvarande regionen "Grekiska fastlandet". Han skrev parallellbiografier om framstående grekiska och romerska personer.

Vid åtta års ålder kunde han dessa böcker utantill. Men han läste också mer moderna böcker i sitt hem under tiden som hans fader arbetade.

År 1720-1730

Den 9 oktober 1722 råkade fadern i gräl med Pierre Gautier. Han slog honom på näsan så blodet rann. Han lämnade Genève för alltid för att inte förlora sin heder och hamna i fängelse. Fadern flyttade till Nyon som då tillhörde stadsstaten Bern och låg 2,5 mil norr om Genève. Fastern flyttade med till Nyon.

Jean-Jacques och hans kusin Abraham Bernard flyttade till en pastor Jean-Jacques Lambercier (1676-1738) och hans syster Gabrielle i Bossey i sydöstra Frankrike. Där fick han undervisning i religion och latin 1722-1724.

1724 flyttade Jean-Jacques och hans kusin till sin morbror Gabriel Bernard i Genève. Nu började Jean-Jacques lärlingsutbildning som juridisk kontorist hos stadsnotarien Jean-Louis Masseron (1686-1753). Det gick inte så bra. Stadsnotarien tyckte inte om Rousseau. Den 26 april 1725 blev han istället elev hos gravören Abel Ducommun. Kontraktet löd på fem år. Men Jean-Jacques stod inte ut med lärlingssysslan. Han lämnade gravören och Genève den 14 mars 1728.

Istället vandrade han omkring utanför Genève och fick ett tips av en präst att gå till Annecy, Frankrike. Staden ligger fyra mil söder om Genève. Den 21 mars 1728 kom han fram till Annecy. Där träffade han den katolske ladyn, Madame de Warens (1699-1762), hos vilken han stannade i tio år. Hon hette egentligen Françoise-Louise-Eléonore de la Tour, baroness de Warens.

Han konverterade i Turin, som då var furstedömet Savojens huvudstad (kungadömet Sardinien), till katolicismen den 21 april 1728. Det hade tagit honom tre veckor att gå från Annecy till Turin.

Under april 1728 till sommaren 1729 levde han i Turin på olika korta anställningar hos personer som behövde någon person i sitt hushåll. Det skulle ta ytterligare 10 år innan han blev en av de mest inflytelserika författarna av sin tid. Det märkligaste var att han aldrig hade gått i någon skola. Han var självlärd.

Efter tiden i Turin återvände han till Madame de Warens i Annecy. Han läste nu många böcker som Madame de Warens rekommenderade honom att läsa t. ex. Voltaire. Hon ville att han skulle bli präst så Rousseau började på ett prästseminarium men studierna gick inte bra så han var där bara ett par månader. Hon uppmuntrade honom att studera musik istället.

Han tillbringade sex månader hos en kyrkomusiker Jacques-Louis-Nicholas Le Maître. Rousseau följde med honom när han flyttade till Lyon i sydöstra Frankrike. Där fick Le Maître ett epilepsianfall mitt på gatan. Rousseau blev vettskrämd lämnade honom och gick tillbaka till Annecy men Madame de Warens hade rest till Paris.

År 1730-1740

I juli 1730 lämnade han, tillsammans med Anne-Marie Merceret, Annecy för Fribourg knappt 3 mil från Bern i västra Schweiz. Rousseau lämnade Fribourg och försörjde som musikant och musiklärare i Lausanne i sydvästra Schweiz och i Neuchâtel i västra Schweiz. Eftersom han hade lärt sig italienska i Turin så försörjde han sig som tolk i olika delar av västra Schweiz.

Han gick till Paris och besökte Operan och Versailles. Det var meningen att han skulle arbeta som informator men i själva verket var det som betjänt vilket Rousseau redan hade tröttnat på tidigare i Turin. Han försökte att leta upp Madame de Warens men hon hade redan åkt vidare.

Han återvände under sommaren 1731 till Madame de Warens som nu bor i Chambéry i sydöstra Frankrike. Hon hade ordnat ett arbete som kontorist på ett fastighetsregisterkontor. Han stod ut i åtta månader sedan slutade han som kontorist. Han återgick till att arbeta som musikant och musiklärare.

Efter en kort resa till Montpellier, där han stannade från 11 september 1737 till februari 1738, bor Rousseau ensam i Madame de Warens sommarhus Les Charmettes utanför Chambéry i ett och ett halvt år. Han tillbringar nu mycket tid med att läsa böcker om t. ex. astronomi, historia, matematik, musik och filosofi och i Les Charmettes omgivningar samt författare som Platon, Locke och Voltaire. Han läste franska översättningar eftersom han aldrig lärde sig några andra språk förutom italienska i Turin. Nu börjar han att skriva egna verk. 1737 publicerade han en sång "Mercure de France" med sitt eget namn, kompositör M. Rousseau.

Madame de Warens skaffade Rousseau ett arbete som informator för polischefen Jean Bonnot de Mablys (1696-1761) två pojkar, sex och fyra år gamla, i Lyon. Han började under hösten 1739 och slutade i början av sommaren 1741. Trots att han reste tillbaka till Chambéry för att återuppta förhållandet till Madame de Warens innebar detta slutet på tio års bekantskap med Madame de Warens. Han stannade några månader vid Les Charmettes. Han sålde sina böcker för att få pengar till en biljett till Paris.

År 1740-1750

I slutet av sommar 1742 kom han till Paris. Rousseau blev nu bekant med den franske upplysningsfilosofen och författaren Denis Diderot (1713-1784).

Juli 1743 flyttar han till stadsstaten Venedig (Republiken Venedig från 697 till 1797). Han var sekreterare och tolk för den franske ambassadören Pierre- Francois, comte de Montaigu (1692-1764). Den 22 augusti 1744 lämnar han Venedig efter ett gräl med ambassadören. På väg till Paris reste han först till Genève via alperna. Han kom till Paris i oktober 1744.

Rousseau började 1745 att skriva på olika musikstycken t. ex. operan "Les Muses Galantes". 1746-1751 var han sekreterare för familjen Dupin i Chenonceaux i centrala Frankrike. 1748 skrev Rousseau tillsammans med de franska upplysningsfilosoferna Denis Diderot (1713-1784) och Francois Marie Arouet (1694-1778) (mer känd under synonymen Francois de Voltaire) artiklar om filosofi, musik och vetenskap till den franska Encyklopedin (Encyclopédie ou Dictionnaire raisonné des sciences, des arts et des métiers). I juni 1751 publicerades den första franska Encyklopedin.

År 1750-1760

I slutet av 1750 kom vändpunkten för Rousseau i och med publicerandet av pamfletten "Discours sur les sciences et les arts (Avhandling om vetenskaperna och konsten). Rousseau hade i juli 1750 fått ett pris av "L'Académie de Dijon" för denna pamflett. 1752 skrev han operan "Le Devin du Village" som hade premiär den 18 oktober 1752 i Fontainebleau. Det blev en succe. Paris Operan hade ytterligare en föreställning i mars 1753 i Fontainebleau. Nu började han få ersättning i större belopp än tidigare under sitt liv. Totalt spelades operan i Paris fyra hundra gånger under resten av 1700-talet och i de flesta större städer i Europa.

Den 25 juli 1754 konverterade han till protestantismen (Kalvinismen) efter fyra månader i Genève. Detta för att han skulle återfå sitt medborgarskap i Schweiz. Den 10 oktober 1754 flyttade han tillbaka till Paris.

I mars 1756 flyttar han till Hermitage, ett hus på landet, som låg i utkanten av skogen Montmorency 1,5 mil norr om Paris. Det var i detta hus som han under våren 1757 skrev de två inledande böckerna av "Julie eller Den nya Héloïse".

1758 flyttade han till Montlouis i Montmorency. I mars 1758 skrev Rousseau "Lettre a M. d’Alembert sur les Spectacles" efter att den franske matematikern och upplysningsfilosofen Jean le Rond d’Alembert (1717-1783), i en artikel i Encyklopedin, hade propagerat för en teater i Genéve. Rousseau redogör i boken för vilka effekter en etablering av en teater i Genève kunde få på moralen hos människorna. Rousseau fick mycket kritik från upplysningsfilosoferna Diderot, Voltaire och d’Alembert för sin bok.

1759 blev Rousseau vän med Charles François Frédéric de Montmorency, Hertigen av Piney-Luxemburg (1702-1764). Han vistades ofta i en av hertigens egendomar Le Petit Château.

År 1760-1770

1761 publicerades boken "Julie ou la Nouvelle Héloïse" (Julie eller den nya Héloïse). Det blev en succe. Boken handlar om konflikten mellan äkta kärlek eller tvångsäktenskap och består av sex böcker.

I april 1762 publicerades boken "Om samhällsfördraget" och en månad senare boken "Émile ou de l´Education" (Emile eller om uppfostran). Reaktionen blev kraftig. I Paris utfärdades en arresteringsorder på Rousseau. Han kunde hamna i fängelse så Rousseau flydde från Montmorency den 2 juni 1762 och reste till stadsstaten Bern.

Men han fick snart reda på att han inte fick vistas i Bern. Stadsstaten Bern tillhörde (som stadsstaten Genéve) kalvinismen. Han reste vidare till Neuchâtel som var mer liberal. I Neuchâtel fick han en ny vän i George Keith, 10:e marskalken av Skottland (1693-1778) som var guvernör i Neuchâtel.

Den 19 juni 1762 blev båda böckerna förbjudna att införas och säljas i Frankrike och Genéve. De ansågs av myndigheterna vara farliga framförallt av religiösa skäl men också av politiska orsaker. Båda böckerna brändes på bål i Genéve.

Den 10 juli 1762 kom han till byn Môtiers som låg i en alpdal (Val-de-Travers) i västra Neuchâtel. I december 1764 skriver han "Lettres écrites de la Montagne" i vilket han kritiserar Genéves styrelse. Detta skakar om alla konservativa i hela Europa. Rousseaus bok, som bestod av 200 sidor, brändes i Haag och i Paris. Den 6 september 1765 kastade folk sten genom ett fönster på hans hus och upp på hans balkong.

Han lämnar Môtiers den 8 september 1765 och flyttade till ön Île Saint-Pierre i sjön lac de Bienne, Bern. Den 26 oktober 1765 lämnade han ön. Rousseau hade nu blivit stenad och utvisad ur Bern. Han reste runt för att hitta en stat som inte skulle sända honom i fängelse för sina åsikters skull. Första anhalten var Biel därefter Basel och sedan tog han en droska till Strasbourg i Frankrike men som då inte hade de stränga religionsdoktrinerna som i övriga Frankrike.

Han stannade i Strasbourg i fem veckor och därefter bestämde han sig för att resa till England. Skotten och upplysningsfilosofen David Hume (1711-1776) hade erbjudit honom att flytta till England.

Rousseau lämnade Strasbourg den 9 december och resan till Paris tog en vecka. Han hade blivit lovad av myndigheterna i Paris att få fri lejd genom Paris. Hume var diplomat vid engelska ambassaden i Paris och hade hjälpt honom med detta.

Den 4 januari 1766 lämnade han Paris tillsammans med Hume och en gammal vän. Efter att ha varit i London en tid slog sig Rousseau ner i Wootton Hall, Staffordshire i mellersta England. Han trivdes inte i England. Han kunde inte engelska och vädret var kallt och ruggigt. Därför återvände han till Paris i maj 1767.

För att förhindra att bli arresterad i Frankrike reste han under antaget namn. Han tog sig till Amiens i norra Frankrike vidare till Trie-Château (Trye) som ligger drygt 6 mil nordväst om Paris. Rousseau fortsatte till Lyon och vidare till Grenoble i sydöstra Frankrike. Han reste tillbaka till Bourgoin-Jallieu som ligger 3 mil sydöst om Lyon. I februari 1769 flyttade han till en bondgård nära byn Maubec utanför Bourgoin-Jallieu.

År 1770-1778

Den 8 juni 1770 återvände han till Paris. Han fördrev sin tid i Paris med botanik, musik och sin självbiografi "Bekännelser". Han höll offentliga högläsningar ur sin självbiografi tills polisen år 1771 uppmanade honom att slut med detta.

Den 24 oktober 1776 mötte han, under en av sina långa promenader, en vagn som följdes av en stor, springande hund (Grand danois). Han hann inte undan utan blev knuffad av hunden och föll i den kullerstensbelagda gatan. Rousseau blödde ymnigt och förlorade medvetandet. Vagnen stannade inte men han fick hjälp av förbipasserande. Från och med nu började hans hälsa att försämras. Han fick ofta svindelanfall efter olyckan med hunden. Troligtvis var det denna hundolycka som orsakade hans död ett par år senare.

Rousseau gästade le marquis René Louis de Girardins (1735-1808) slott "Château d'Ermenonville" i Ermenonville fyra mil nordost om Paris. Han hade tillbringat sex veckor i Ermenonville när han drabbades av en hjärnblödning och dog. Detta inträffade under en av Rousseaus morgonpromenader i slottets omgivningar den 2 juli 1778.


Rousseaus viktigaste böcker

Rousseaus hela produktion av publicerade och icke publicerade verk finns nu utgivna i två verk på totalt 6.000 sidor, "Jean-Jacques Rousseau Oeuvres complètes", 1959-1995 i 5 volymer och "Correspondance complète et Jean-Jacques Rousseau", 1965-1971 i 52 volymer. Det finns 49 brev bevarade.

Han har skrivit:

Rousseaus viktigaste filosofiska skrift är:

Han skrev även följande verk:


Rousseaus syn på demokratin

Rousseau anser att folkviljan är den yttersta grunden för all samhällsmakt. Folket i hans idealstat är lagstiftare. Han förordade Genève trots att det bara var en liten minoritet som tillhörde folket ur demokratisk synpunkt. Staden styrdes av ett råd som valdes i demokratiska val men det var bara manliga medborgare (rösträttsåldern var 26 år) som hade rösträtt. 1 500 personer uppfyllde röstkraven av totalt 25 000 invånare.

Rosseau föredrar direktdemokrati. Han var inspirerad av stadsstaterna i Europa som Genève och Venedig. Rosseau förkastar däremot den representativa demokratin.

Eftersom folket skall lyda lagarna bör också folket skriva lagarna. Målet för varje lagstiftningssystem är, enligt Rousseau, frihet för varje medborgare och jämlikhet så att ingen medborgare är så rik så att han kan köpa en annan medborgare och ingen så fattig att han tvingas sälja sig.

Den verkställande makten skall utses genom val. Det är det bästa sättet, enligt Rousseau.

Rousseau föredrar en liten stat framför en stor stat. Han menar att förvaltningen av en stor stat försvåras av stora avstånd. Dessutom blir förvaltningen mer betungande med en stor befolkning. Han menar också att "politikerföraktet" blir större inom en stor stat.


Boken "Om samhällsfördraget eller Statsrättens grunder" (Du Contrat social ou Principes du droit politique), 1762.

I bokens förord har Rosseau skrivit följande:

"Denna lilla avhandling är hämtad ur ett mer omfattande arbete, som jag påbörjade en gång i tiden, innan jag förstod att mina krafter var begränsade, och som jag för länge sedan övergett. Av de olika delar man kunde lyfta ut ur det jag skrivit är detta den mest omfattande och den som förefaller mig minst ovärdig att överlämna åt allmänheten. Resten finns inte längre kvar."

Det arbete som Rosseau nämner i förordet ovan "ett mer omfattande arbete" var "Institutions politiques" som han arbetade med under en lång tid men som han aldrig skrev färdig.

Rosseaus bok består utav fyra böcker. Hans syfte med skriften är att formulera ett svar på frågan: "Hur ska man finna en form av sammanslutning som med hela den gemensamma styrkan försvarar och beskyddar varje enskild medlem till person och egendom, en form där var och en förenar sig med alla de övriga men ändå bara lyder sig själv och förblir lika fri som förut?"

Rosseau kritiserar bruket av ordet stad. Ordet stad, anser Rosseau, förväxlas med ordet ort på samma sätt som ordet borgare förväxlas med ordet medborgare. Han menar att husen bildar orten medan medborgarna bildar staden.

Rosseaus naturrätt

Rousseau börjar bok 1 med påståendet "Människan föds fri och överallt är hon i bojor." Rosseau menar att det enda naturliga är familjen. Människans främsta mål är att överleva. Innan människan blir vuxen sker denna överlevnad genom familjen. När hon blir vuxen är hon därmed sin egen herre, menar Rosseau.

Det politiska samhället är en avbild av familjen. Ledaren är fadern och folket är barnen. Vad som skiljer är att fadern drivs av kärlek till barnen medan ledaren drivs av nöjet att befalla.

"Varje människa har av naturen rätt till allt hon behöver, men den positiva handling som gör henne innehavare av några som helst ägodelar utestänger henne från allt annat." Rousseau anger hur man får besittningsrätt till egendom. Egendomen får inte ägas av någon. Man får bara ta så stor del som man behöver för att överleva. Slutligen får man överta egendom genom arbete och odling vilket är det enda rätta sättet för att andra skall respektera sitt innehav av egendom.

Samhällsfördraget

Rosseau menar: "Det människan förlorar genom samhällsfördraget är sin naturliga frihet och en oinskränkt rätt till allt som frestar henne och som hon kan uppnå. Det hon vinner är medborgerlig frihet och rätten till alla sina ägodelar."

Rosseau svarar på sin fråga ovan att ett samhällsfördrag är lösningen. "Var och en av oss överlämnar samfällt sin person och hela sin makt till den allmänna viljans högsta ledning; och samtidigt upptar vi varje medlem av förbundet som en oskiljaktig del av det hela."

Rousseau menar att övergången från människans naturtillstånd till samhällstillstånd innebär en förändring i människans beteende, instinkten ersätts med rättvisa, den fysiska driften ersätts med pliktens röst, begäret ersätts av rätten och istället för att lyssna på sina böjelser lyssnar människan på sitt förnuft. Människans handlingar ges en moralisk karaktär.

Allmänviljan (la volonté générale)

Rousseau inleder bok 2: "Den första och viktigaste följden av de principer som tidigare fastslagits är att allmänviljan ensam kan styra statens krafter efter dess syfte, som är det allmänna bästa; för om det är motsättningen mellan ensklida intressen som gjort det nödvändigt att upprätta samhällen, så är det överensstämmelsen mellan dessa samma intressen som har gjort det möjligt."

Lagarna styr samhällspakten

Alla rättigheter fastställs av lagen. Rosseau menar att lagen aldrig kan betrakta en människa som individ utan som en grupp. Lagen får inte heller betrakta en handling som enskild eller att ge privilegier till en enskild person. Han ger ett exempel: Lagen kan införa monarki och ärftlig tronföljd men den kan inte välja en kung eller utse en kungafamilj.

Eftersom folket skall lyda lagarna bör också folket skriva lagarna. Målet för varje lagstiftningssystem är, enligt Rousseau, frihet för varje medborgare och jämlikhet så att ingen medborgare är så rik så att han kan köpa en annan medborgare och ingen så fattig att han tvingas sälja sig.

Rousseau delar in lagarna i fyra olika kategorier: grundlagar som reglerar landets styrelse, de medborgerliga lagarna som reglerar förhållandet mellan medborgarna, strafflagarna som klargör förhållandet mellan olydnad (lagbrott) och straff samt oskrivna lagar som sederna och vanorna.

Olika former av regeringar

Rousseau inleder bok 3: "Jag vill meddela läsaren att detta kapitel måste läsas i lugn och ro och att jag inte kan konsten att vara tydlig för den som inte vill vara uppmärksam."

Rousseau anser att den lagstiftande makten och den verkställande makten skall skiljas åt. Detta för att den verkställande makten består av ett mindre antal människor än den lagstiftande makten. Om den verkställande makten också stiftar lagarna kan den stifta till sin egen grupps fördel mot flertalets syfte.

Den verkställande makten skall utses genom val. Det är det bästa sättet, enligt Rousseau. "... är det bättre och mer naturligt att de klokaste styr massan, när man är säker på att de styr till dess fördel och inte till sin egen."

En regering är en mellanterm mellan den verkställande makten och den lagstiftande makten. Regeringen skall verkställa lagarna och slå vakt om friheten både för den medborgerliga som den samhälleliga frfiheten.

Olika former av statsskick

Rousseau anger tre olika statsskick demokrati, aristokrati och monarki. I en demokrati kan suveränen lägga ut regeringen på hela folket eller på största delen av folket, anser Rousseau. I en aristokrati kan suveränen lägga ut regeringen på ett litet antal av folket. Medan i en monarki kan suveränen lägga ut regeringen på en enda person.

Rousseau anser att i små fattiga stater passar ett demokratiskt styrelseskickt medan i aristokratin passar för medelmåttiga stater både vad gäller storlek och rikedom medan det monarkiska styrelseskicket passar i stora och välmående stater.

Rousseau menar att det aldrig har funnits en verklig demokrati och det kommer aldrig heller att finnas någon demokrati. Det är mot naturens ordning att att det stora antalet styr medan det lilla antalet styrs. En demokrati passar inte för människor.

Direktdemokrati

I sin skrift skriver Rousseau att folkviljan är den yttersta grunden för all samhällsmakt. Folket i hans idealstat är lagstiftare. Han förordade Genève trots att det bara var en liten minoritet, 1 500 män av en befolkning på 25 000, som tillhörde folket ur demokratisk synpunkt. Rosseau föredrar direktdemokrati.

"Det räcker inte att det församlade folket en gång fastställt statens ordning genom att ge sitt godkännande till en uppsättning lagar, och det räcker inte att det inrättat ett evigt styrelseskick eller att det en gång för alla instiftat val av styrelsemän. Förutom extraordinära församlingar, som kan krävas i oförutsedda fall, måste det finnas fasta och regelbundet återkommande församlingar som inte kan avskaffas eller upphävas av någonting, så att folket på utsatt dag lagligen sammankallas, utan att för den sakens skull någon annan formell kallelse behövs."

Den representativa demokratin

Rosseau förkastar den representativa demokratin. " ... när folket består av partier, av enskilda sammanslutningar till förfång för den stora sammanslutningen, blir viljan hos var och en av dessa sammanslutningar allmän i förhållande till dess medlemmar men enskild i förhållande till staten, och då kan man säga att det inte längre finns lika många röstande som det finns människor, utan enbart lika många röstande som det finns sammanslutningar."

Aristokrati

Rousseau anser att dfe första samhällena styrdes genom aristokrati. Det var överhuvudena inom de olika familjerna som överlade om deras samhälles styrelse. I den bästa formen av aristokrati väljs medlemmarna som skall styra samhället. Det sämsta sättet, enligt Rousseau, är att dessa personers poster ärvs.

Monarki

Rousseau betonar nackdelen med en monarki när en kung dör måste en ny utses och detta kan ta en tid vilket kan bli stormiga och farliga med mutor och ränker. Därför förekommer i en monarki att kronan ärvs eller att en successionsordning upprättas.

Bättre med liten stat än en stor stat

Rousseau föredrar en liten stat framför en stor stat. Han menar att förvaltningen av en stor stat försvåras av stora avstånd. Dessutom blir förvaltningen mer betungande med en stor befolkning. Han menar också att "politikerföraktet" blir större inom en stor stat.

Allmänviljan

Rousseau börjar bok 4 med att åter igen diskutera allmänviljan. Han anser att allmänviljan är oförstörbar. "Lagen om den allmänna ordningen vid sammankomsterna ska således inte gå ut på att skydda allmänviljan, utan på att se till att den alltid tillfrågas och alltid får avge sitt svar."

"När man föreslår en lag i folkförsamlingen frågar man inte direkt om ledamöterna antar eller förkastar förslaget, utan om det stämmer överens eller icke överens med allmänviljan, som är deras."

Val

Det finns två olika sätt att välja styrelsemän, anser Rousseau, antingen genom lottdragning eller val. I en demokrati är det lottdragning som är bäst anser Rousseau. Han fortsätter sitt resonemang om lottdragning eller val. I en monarki är det inte lämpligt med varken lottdragning eller val eftersom det är monarken som bestämmer.

Resten av bok 4 behandlar Rousseau Romarriket och religioner.

1998-2019, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta innehåll baseras på tanken om trovärdighet, saklighet och opartiskhet samt oberoende i förhållande till ekonomiska, politiska, religiösa, privata eller andra särintressen. Dessutom med ett källkritiskt betraktelsesätt