DEMOKRATIN


 

Tocqueville

Innehåll:

Fakta om Alexis de Tocqueville

Charles Alexis Henri Maurice Clérel de Tocqueville Den franske aristokraten, juristen och politikern Alexis Charles Henri Maurice Clérel de Tocqueville (1805-1859) föddes i Paris 29 juni 1805.

Hans fader var Hervé Louis Francois Jean Bonaventure Clérel de Tocqueville (1772-1856) som var en rojalistisk prefekt runtom i Frankrike, Angers, Beauvais, Dijon, Metz, Amiens och Versailles. Han fick adelstiteln pär år 1814. Alexis farfar var Bernard Bonaventure Clérel de Tocqueville (1730-1776) och hans farmor var Catherine Antoinette de Damas-Crux (1749-1785).

Hans mor Louise Madeleine Le Peletier de Rosanbo (1771-1836) var en hängiven katolik som starkt propagerade för återinförande av den gamla regimen. Alexis morfar var markisen de Rosanbo, Louis Le Peletier (1747-1794) och hans mormor var Marguerite Thérèse de Lamoignon de Malesherbes (1756-1784).

Tocqueville hade två bröder ranchägaren Hippolyte Clérel de Tocqueville, vicomte de Tocqueville (1797-1877) som var ledamot av den franska senaten 1875-1877 och bankmannen Edouard Clérel de Tocqueville, baron de Tocqueville (1800-1874) var "régent de La Banque de France".

Alexis hade, under sin uppväxttid, Abbé Louise Leseur (1751-1831) som informator. Han började år 1814 på gymnasiet "Lycée Fabert" i Metz.

1817 flyttade Tocqueville tillbaka till Paris med sin mamma. Vid 16 års ålder studerade Tocqueville latin, grekiska, retorik och filosofi vid "The College Royal" i Metz.

Han tvivlade på aristokratins roll inom det franska styrelseskicket. Tocqueville drabbades samtidigt av en djup religiös kris. Dessa båda händelser påverkade honom djupt för resten av sitt liv.

Efter två års studier vid the College Royal återvände Tocqueville tillbaka till Paris för juridiska studier 1824-1826.

1826 reste han, tillsammans med sin broder Edouard, till Italien och Sicilien. Den 5 april 1827 återvända han till Frankrike eftersom Tocqueville hade fått en lärlingsplats (juge auditeur) i Versailles domstol för att kunna bli domare. Han stannade kvar vid domstolen till år 1832. En av kollegerna där var Gustave de Beaumont (1802-1866) som kom att bli en vän till Alex under resten av hans liv.

1831-1832 reste Tocqueville med sin vän Gustave de Beaumont till USA. De skulle studera USA:s straffrättsliga system. De kom till New York City den 10 maj 1831 och efter de hade studerat USA:s straffrättsliga system studerade de demokratin och samhället i USA. De besökte fängelser i bl:a delstaterna New York, Connecticut, Massachusetts, Pennsylvania och Maryland. De besökte också indianbyar då red de vanligtvis på hästrygg i oländig terräng och under svåra villkor. I juli 1831 reste de i delstaten Michigan.

Den 1 december 1831 lämnade de delstaten West Virginia med en ångbåt för att färdas på Ohiofloden till södra USA och värmen. Vintern 1831 var ovanligt kall och Ohiofloden var täckt med lös is och strandbankarna var snöklädda. Efter svåra strapatser, innebärande fotvandring och färd genom skogsterräng med hästskjuts, kom de fram tilll varmare trakter, Memphis i delstaten Tennessee. Där kunde de åter färdas med ångbåt, nu på Mississippi floden, för vidare färd söderut.

Den 1 januari 1832 anländer de till New Orleans i delstaten Louisiana. Därifrån tog de sig tillbaka till New York City för resa hem till Le Havre i Frankrike som de anlände till den 20 februari 1832.

Tocqueville började 1832 att skriva på sitt mest kända verk,"Om demokratin i Amerika". Han besökte England 1833 och i maj 1835 samt Irland 1835.

Efter att ha publicerat sin bok "Om demokratin i Amerika" i januari 1835, kallade John Stuart Mill honom för 1800-talets Montesquieu.

Tocqueville fick den 11 augusti 1836 Franska Akademins pris för sin bok "Om demokratin i Amerika". Han besökte Schweiz under år 1836.

Han valdes in i Académie des Sciences Morales et Politiques 1838. Han valdes in i den franska deputeradekammaren i mars 1839 för valkretsen (arrondissement) Valognes i Normandie. Han representerade Valognes i deputeradekammaren till år 1848.

Tocqueville blev medlem i Franska akademien 1841. Han var ledamot i en kommitté utsedd av deputeradekammaren för att lägga fram en rapport om den franska kolonialismen. Han reste därför till Algeriet under våren 1841 och en andra gång under vintern 1845 för att studera den franska kolonisationen av Algeriet

Efter februarirevolutionen i Paris 22/2-24/2 1848 valdes han av det franska departementet (län) La Manche i Normandie som ledamot i den konstituerande nationalförsamlingen. Denna församling samlades första gången den 4 maj 1848 för att skriva författningen till Frankrikes andra republik (1848-1852).

Tocqueville blev fransk utrikesminister den 2 juni 1849 men hans minister tid blev vara endast i fem månader eftersom hela den franska regeringen avgick den 31 oktober 1849.

Under sommaren 1850 blev han sjuk i tuberkulos och fick lämna nationalförsamlingen. Under vintern 1850 tillbringade han i ett mer varmare klimat än det franska nämligen i Sorrento vid Neapelbukten i Italien för att lindra sin sjukdom.

När han återkom till nationalförsamlingen blev han arresterad som många andra deputerade efter Ludvig Napoleons statskupp den 2 december 1851. Han drog sig nu tillbaka från all offentlighet till sin egendom i Normandie i nordvästra Frankrike.

Han skrev nu boken "L'Ancien Régime et la Révolution". För insamling av fakta till boken och för sin sjukdoms skull tillbringade han stor tid under 1854 i Touraine i mellersta Frankrike. Han bodde vid Saint Cyr som ligger nära staden Tours som då var provinshuvudstad i Touraine. Han besökte Tyskland under sommaren 1855 för att inhämta mer fakta till sin bok.

Första volymen av boken publicerades 1856 och blev en succé som ökade på hans popularitet inte bara i Frankrike utan också i England, Tyskland och Ryssland.

Han besökte England 1857 för att samla fakta till andra volymen av sin bok "L'Ancien Régime et la Révolution". Han hann aldrig fullborda denna andra volym till boken innan sin död.

1858 plågades han svårt av tuberkulosen dessutom förvärrades hans sjukdom av ett brustet blodkärl i juni 1858. På sin läkares inrådan tillbringade han vintern 1858 i Cannes vid franska rivieran. Han kom dit i november 1858 och bosatte sig i en villa 1,5km norr om staden Cannes.

Trots att Tocqueville hade ett par läkare och några sköterskor till sin hjälp i Cannes klarade han inte sjukdomen utan dog i Cannes på kvällen den 16 april 1859.


Tocquevilles liberala betydelse

Den demokratiska tanken var för Tocqueville tidens betydelsefullaste samhällsfenomen, vars kommande utveckling han med stöd av det amerikanska exemplet sökte förutse.

Tocquevilles idé att alla människor är lika och att alla föds med lika rätt till frihet visar hans liberala ståndpunkt. Tocquevilles verk var den första klara och logiska sammanfattningen av 1800-talets liberala idéer.

Alexis fick stor betydelse för de liberala framstötarna i Europa och spelade även i Sverige en roll i diskussionen om representationsreformen.


Tocquevilles viktigaste böcker

Efter hemkomsten från USA skrev han, tillsammans med sin vän Gustave de Beaumont, en rapport om det amerikanska fängelsesystemet:

Hans betydelsefullaste bok kom ut i två delar:

Hans bok fick stort inflytande på den moderna demokratins utveckling.

Tocquevilles andra bok:


Boken "Om demokratin i Amerika", (De la démocratie en Amérique) volym 1, 1835 och volym 2, 1840.

Tocqueville inleder sin bok med en beskrivning av Nordamerikas geografi i kapitel 1 och i Appendix A. Där anger han bergkedjan Alleghany (som är en del av bergkedjan Appalacherna som sträcker sig åt norr från östra USA till östra Kanada och åt söder till centrala Alabama.

Tocqueville anser i kapitel 1 och i Appendix C och D att alla indianers språk skiljer sig åt genom orden men alla språken följer samma grammatiska regler.

I kapitel 2 och i Appendix E och F behandlar, Tocqueville, de första engelska kolonisatörerna till Virginia år 1607. De var guld- och silvergrävare och enligt reglerna en femtedel av vad de producerade överlämnas till engelska kronan.

Därefter kom hantverkare och jordbrukare. År 1620 kom slavar till Jamesflodens strand i Virginia.

De engelska kolonierna i norr, "New England" (består av Connectiecut, Rhode Island, Massachusetts, Vermont, New Hampshire och Maine), började befolkas år 1620 av personer med ordning och moral som rättesnöre dessutom hade med sig hustru och barn. Dessa pilgrimer var puritaner (religiösa) som kom till "New England" med demokratiska och republikanska teorier.

Han reste runt i USA även i en del av gränsområdena till USA. Under sina resor ser han att den demokratiska kulturen (lagarna och sederna) bland människorna är mer utvecklad i de östra delarna av USA än i de nyligen anslutna västra delarna. Tocqueville väljer därför att detaljgranska i sin bok konstitutionerna i två av New Englands delstater i nordöstra USA, Connecticut och Massachusetts.

I enligt Connectiecuts författning år 1638 hade samtliga medborgare rösträtt och att alla medborgare över 16 år skulle bära vapen och tillhöra Connectiecuts medborgarmilis som ständigr skulle vara beredd att försvara landet.

Jämlikheten i levnadsvillkor i Förenta staterna

I kapitel 3 och i Appendix G framför Tocqueville en kraftfull programförklaring för ett demokratiskt statsskick vars grund byggdes på hans vistelse i USA under nio månader år 1831, för att studera fängelseväsendet. Hans starkaste intryck var jämlikheten i levnadsvillkor i Förenta staterna. Ju mer han studerade det amerikanska samhället ju mer såg han jämlikheten i levnadsvillkor som en grundläggande omständighet.

När Tocqueville gjorde sin resa till USA år 1831 bestod USA av 24 delstater och tre distrikt med en folkmängd år 1830 på 12 856 163 personer. Dess yta var då fem gånger så stor som Frankrike. Han jämför sina iakttagelser i USA med villkoren i Frankrike och England.

"Vad jag mest av allt förebrår det demokratiska styrelsesättet, så som det är organiserat i Förenta staterna, är inte dess svaghet - det gör många européer - utan tvärtom dess oemotståndliga styrka. Och det jag finner mest anstötligt i Amerika är inte den extrema frihet som råder där, utan det faktum att det finns få garantier mot tyranni."

"När en man eller ett parti utsätts för orättvisa, till vem kan han vända sig? Till den allmänna opinionen? Det är den som bildar majoriteten. Till den lagstiftande församlingen? Den representerar majoriteten och lyder den blint. Till den verkställande makten? Den tillstätts av majoriteten och tjänar som dess passiva verktyg. Till ordningsmakten? Ordningsmakten är inget annat än majoriteten under vapen. Till juryn? Det är majoriteten utrustad med rätten att fälla domar: i vissa stater väljs domarna själva av majoriteten. Hur orättvis eller förnuftsvidrig åtgärden än är som drabbar en, måste man underkasta sig."

USA:s demokrati börjar i kommunerna

Makten i Amerika byggs, enligt Tocqueville, nedifrån och uppåt i motsats till förhållandet i dåvarande europeiska monarkier. Kommunen (township) och staden organiserades i USA före countyt, countyt före delstaten, delstaten före unionen. I New Englands kommuner (2 000-3 000 invånare år 1830) gäller inte den representativa demokratin utan liksom i antikens Aten är det på torget och i medborgarnas folkförsamling (town-meeting) som den direkta demokratin råder. Det är tre "select-men" som årligen väljs för att genomföra folkets beslut. Dessutom måste varje kommuninvånare åta sig kommunala ämbeten.

I delstaterna härskar representationssystemet, byggt på fria val och federationen har små möjligheter att behärska de enskilda medborgarnas tillvaro.

"Amerikas lagstiftare ansåg inte att det skulle räcka att bevilja en representation åt nationen som helhet för att bota en för samhällskroppen så naturlig och i demokratiska tider så ödesdiger sjukdom (individualismen). De menade dessutom att det var lämpligt att varje del av landet fick ett eget politiskt liv för att ge medborgarna ett obegränsat antal tillfällen att handla samfällt och dagligen låta dem uppleva att de beror av varandra."

"Det är inte den valde ämbetsmannen som får den amerikanska demokratin att blomstra, demokratin blomstrar därför att ämbetsmannen tillsätts genom val." Tocqueville anser att det finns inte något land i världen där det i förhållandet till folkmängden finns så få okunniga och så få lärda som i Amerika. Nästan alla amerikaner lever i välmåga och de rika är få och när de är 15 år börjar de med ett yrke.

Tocqueville anser att arvslagen i USA gör befolkningen mer jämlik eftersom arvet skall delas lika av alla barnen. Detta gör att förmögenheter och jordegendomar inte blir större utan istället splittras och blir mindre. Därför finns ingen aristokrati i USA som skulle kräva mer makt än övriga befolkningen. Alla är därför mer jämlika, anser Tocqueville.

Folksuveräniteten och arvslagen är grunden i USA:s demokrati

I kapitel 4 och i Appendix H betonar Tocqueville folksuveränitetens (folkviljan) betydelse för USA. Den var redan i början stark inom de angloamerikanska delstaterna i New England. Folksuveräniteten erkänns av sederna och stadgas av lagarna.

"Försynen har utrustat varje människa, vem hon må vara, med det nödvändiga mått av förnuft som hon behöver för att självständigt sköta de ting som bara angår henne. Det är den stora ledande princip som i Förenta staterna ligger till grund för det civila och politiska samhället: familjefadern tillämpar den på sina barn, husbonden på sina tjänare, kommunen på kommuninvånarna, regionen på kommunerna, staten på regionerna, unionen på staterna. Utsträckt till nationen i dess helhet blir den folksuveränitetens dogm."

Men det fanns två hinder som fördröjde folksuveränitetens inflytande över samhällets styrelse. Man kunde inte basera lagarna på folksuveränitetsprincipen eftersom kolonierna fortfarande under 1600-talet tillhörde England. Detta gjorde att kommunernas lokala församlingar var de enda nivåer som kunde tillämpa folksuveräniteten fullt ut. Detta gick eftersom kontrollen från England var mindre på de lokala församlingarna än på de högre nivåerna. Ett annat hinder var de södra staternas annorlunda struktur. Där fanns en befolkning som var mer heterogen, mindre jämlik, med en nästan aristokratisk jordägargrupp. Alla ämbetsmän var inte valbara i dessa stater. Alla medborgare hade inte rösträtt, en del hade flera röster vid val.

(Det var först efter det nordamerikanska inbördeskriget (1861-1865) som folksuveränitets- och jämlikhetsprincipen även kunde gälla på högre nivåer än kommunerna.)

Demokratisk samhällsordning fordrar regionala och fria institutioner

I kapitel 5 redogör Tocqueville för den styrelseform som i Amerika vilar på folksuveränitetens princip och de verktyg som den amnvänder samt de svårigheter den möter och dess fördelar och faror.

Det fanns i USA, på Tocquevilles tid, 24 suveräna nationer som i sin tur bestod av kommuner (Township), där efter av county som tillsammans bildade den stora unionen. Kommunen är i regel underordnad staten i samhälleliga intressen i USA. I alla andra fall förblir kommunerna oberoende.

County (i Sverige är län det närmsta begreppet county) har som regel hand om rättsskipning som första rättsinstans. Varje county har en domstol, en sheriff och ett fängelse. County har ingen politisk existens.

Tocqueville anser att det är nödvändigt med en centralisering av regeringsmakten för att nationen skall kunna leva och blomstra. Men en centralisering av administrationen leder endast till att försvaga människor som underkastar sig den. Den tenderar att minska den medborgerliga andan.

"Jag medger för övrigt, om ni så vill, att kommun och county vore mera ändamålsenligt förvaltade av en utifrån kommande, avlägsen central myndighet än av tjänstemän tagna ur deras egna led. Om ni så vill medger jag också att det skulle råda större trygghet i Amerika, att man skulle göra lämpligare och visare bruk av samhällets resurser, om hela landets förvaltning vore samlad i en enda hand. Men de politiska fördelar som amerikanerna får ut av ett decentraliserat system skulle få mig att föredra det framför dess motsats."

Han skriver att den framtida kampen inte står mellan olika klasser utan mellan demokratisk frihet och demokratiskt tyranni. En nation kan inte förbli stark någon längre tid om varje människa som tillhör den är individuellt svag.

Den federala makten i USA

I kapitel 8 redogör Tocqueville för den federala författningen.

USA:s första konfederation

Tocqueville behandlar de tretton engelska kolonierna i norr, som bestod av Connectiecut, Rhode Island, Massachusetts (Maine ingick i Massachusetts) och New Hampshire. Dessa fyra kallades för "New England". De mellersta kolonierna var New Jersey, Pennsylvania, New York (Vermont ingick i New York) och Delaware. De södra kolonierna var Sydkarolina, Nordkarolina, Maryland, Virginia och Georgia. Denna första konfederation tillkom år 1778. Denna federala författning (finns i "The Federalist") antogs av alla ovan angivna kolonier först 1781, enligt Tocqueville.

USA:s andra konfederation

All politisk beslutsfattande i USA sker på lokal, regional eller delstatlig nivå. Den centrala maktens beslutsfattande finns nedskriven i USA:s författning. Det som inte finns angivit där beslutas på lägre nivå.

Tocqueville citerar i sin bok ur boken "The Federalist": "De maktbefogenheter som författningen tillerkänner den federala regeringen är få och definierade. De som står till staternas disposition är däremot många och oavgränsade. De förra avser framför allt utrikes angelägenheter, såsom krig och fred, avtal, handel. De maktbefogenheter som staterna förbehåller sig själva omfattar alla vardagslivets områden och berör statens liv, frihet och blomstring."

Den lagstiftande makten

Två motstridiga tankar fanns i de ursprungliga tretton delstaterna.

Den lagstiftande maktens uppdelning i två församlingar beror på två motstridiga tankar. Den ena tanken var att folksuveräniteten (folkviljan) skall gälla. Folkviljan kommer fram i representanthuset.

Den andra tanken att delstatens självständighet skulle vara stark. Den kommer fram i utformningen av senaten.

Genom att varje delstat sänder två representanter till senaten vars mandattid är sex år och dessutom sänder varje delstat ett visst antal ombud i proportion till delstatens invånarantal till representanthuset vars mandattid är två år.

År 1789 (gick de amerikanska staterna samman och bildade Förenta staterna) sände varje stat tillsammans 69 deputerade till representanthuset. Representanthuset tillsattes av folket i direkta val. Deras mantatperiod var två år. Till senaten av de lagstiftande församlingarna i varje stat genom val i två steg. Deras mantatperiod var sex år.

Politiska domsrätt (Kapitel 7)

Den lagstiftande makten innehar den politiska domsrätten i USA och kan beröva den skyldige dennes makt. Även presidenten kan ställas inför riksrätt. Representanthuset kan uteslutande väcka åtal medan senaten fäller domar. De enda straff som senaten kan utdöma är avsättning eller förbud att i fortsättningen inneha offentliga befattningar.

Den verkställande makten

Kapitel 8

Presidenten är en vald ämbetsman som väljs för fyra år och kan bli återvald en gång. Senaten utövar kontroll över hans förbindelser med utländska makter och över hans tillsättningar.

Presidenten har störst makt i förbindelsen med utländska makter och är överbefälhavare för armén samt chef för flottan samt hand om förbindelset med främmande nationer. När Tocqueville skriver sin bok har det hållits tolv presidentval i USA alltsedan författningen trädde i kraft. Varje stat utser på en bestämd dag ett visst antal elektorer och dessa skall i sin tur utse en president. Varje delstats elektorsröster skickas förseglade till senatens talman. I närvaro av båda kamrarna öppnades elektorsrösterna.

(Kapitel 5)

Den verkställande makten består endast av en person, en president som väljs (indirekt via elektorskollegiet) av nationen för fyra år och presidenten kan omväljas. Senaten kontrollerar presidentens verkställande arbete och senaten kan upphäva vissa beslut som fattats av presidenten. Presidenten i sin tur kan stoppa lagar som senaten beslutar om genom att lägga sitt veto mot förslaget. Med två tredjedels majoritet kan dock senaten gå förbi presidentens veto.

Den dömande makten

I kapitel 6 och 8 redogör Tocqueville för den dömande makten i Förenta staterna.

Utöver delstaternas domstolsväsende (som tillämpar delstatens lagar) finns ett federalt domstolsväsende (Förenta staternas högsta domstol) vars uppgift är att tillämpa unionens lagar. Domstolen är både sista rättsinstans och en författningsdomstol.

Det är presidenten som utser högsta domstolens ledamöter efter samråd med senaten. Högsta domstolens ledamöter kan inte avsättas.

De federala domstolarnas domsrätt omfattar inte bara alla rättstvister som har sin upprinnelse i unionens lagar utan även dem som uppstår på grund av lagar som enskilda stater har stiftat i strid mot författningen.

Politiska partier i USA

I Del två kapitel 2 behandlar Tocqueville partier i Förenta staterna.

Federalistiska partiet (The Federalist Party) grundades år 1789 och upplöstes år 1824. Republikanska partiet (The Republican Party) grundades år 1854 och partiet finns fortfarande. Republikanska partiet har haft 19 valda presidenter i USA. Den nuvarande presidenten Donald Trump tillhör det Republikanska partiet.

Demokratiska partiet (The Democratic Party) grundades år 1828 och partiet finns fortfarande. Demokratiska partiet har haft 15 valda presidenter i USA. Den senaste valda presidenten som tillhörde det Demokratiska partie tvar Barack Obama 2009-2017.

Stat och kyrka är helt åtskilda

Tocqueville förvånades över att staten och kyrkan var helt åtskilda i USA, till skillnad från i Europa. Han såg att inga präster i USA var valda i de olika politiska församlingarna eller till att inneha ämbeten. Detta berodde på att lagstiftningen i flera delstater förbjöd präster att inneha politiska uppdrag.

New Yorks författning t.ex. hade följande innehåll: "Eftersom evangeliets förkunnare genom sitt kall är vigda att tjäna Gud och ta hand om själarna, bör de inte störas i utövandet av dessa viktiga plikter; följaktligen skall ingen förkunnare av evangeliet eller präster, oavsett vilket samfund han tillhör, kunna inneha någon offentlig civil eller militär befattning."

I de andra delstaterna var det den allmänna opinionen som utestängde prästerna från att inneha politiska uppdrag. Men det är religionen som är grunden i koloniseringen av USA, betonar Tocqueville. I USA är religionen förknippad med alla nationella vanor och alla fosterländska känslor.

Demokratin och indianer samt afroamerikaner

Tocqueville skriver om indianernas och afroamerikanernas situation i USA. En väsentlig skillnad mellan dessa två folkgrupper är att indianerna redan fanns på den nordamerikanska kontinenten när europeerna kom till USA. Afroamerikanerna däremot fördes till USA mot deras vilja och såldes där som slavar.

År 1820 grundades den afrikanska staten Liberia för återvändande afroamerikaner.

Indianerna

De flesta indianer, menar Tocqueville, ville inte leva som de invandrande europeerna. De föredrog att leva på traditionellt sätt med jakt och nomadliv. År 1830 fanns det 313 130 indianer i USA. Indianerna hade formellt alla politiska rättigheter men de flesta använde sig inte av dessa. Tocqueville skildrar utförligt hur angloamerikanerna (europeerna) behandlade indianerna.

Indianernas marker "köptes" av federala myndigheter när de var i vägen för nybyggarna. De federala myndigheterna delade upp det inköpta landområdet och byggde vägar till detta område. Därefter såldes dessa landlotter till nybyggarna. Inkomsterna från denna försäljning finansierade hela denna verksamhet och de nya områdenas närmaste utveckling.

År 1818 fick quapawindianerna 4 000 dollar för 20 miljoner tunnland.

Afroamerikanerna

Enligt Tocqueville fördes de första afroamerikaner från Afrika till staten Virginia redan år 1621 (till New England kom de första år 1630) och de såldes som slavar. I de norra staterna avskaffades slaveriet (staten New York förbjöd slaveriet 1799) och afroamerikanerna fick då formellt rösträtt men angloamerikanerna (europeerna) tillät dem inte att utnyttja sin rösträtt.

År 1830 fanns det 2 329 766 afroamerikaner i USA varav 319 439 var inte slavar längre (frigivna). Tocqueville skildrar i sin bok utförligt slaveriet i USA och afroamerikanernas situation.

Demokratins påverkan på amerikanerna

I Del två kapitel 5 behandlar Tocqueville allmän rösträtt.

Alla unionens stater har infört allmän rösträtt. Tocqueville "... anser att det är bevisat att de som i den allmänna rösträtten ser en garanti för att de bästa bli valda, hänger sig åt illusioner. Allmän rösträtt har andra förtjänster, men inte den."

Tocqueville ger exempel på denna åsikt. I "New England" som är fritt från överhet, rikedom och börd har vant sig vid att respektera intellektuell och moralisk överhet samt att underkasta sig den. Då gör demokratin bättre val i "New England" än i någon annanstans, anser Tocqueville.

Han fortsätter, längre söderut i USA, till de stater där samhället inte håller ihop av gamla och mindre starka krafter, där utbildning är mindre utbredd och inte respektera intellektuell och moralisk överhet. Blir både begåvning och dygd mer och mer sällsynta hos de styrande, anser Tocqueville.

I de nya staterna längre bort i sydväst är det ännu värre. Där finns bara en samling äventyrare och lyckoriddare. Man undrar, fortsätter Tocqueville, hur det är möjligt att staten där kan växa och få samhället att blomstra.

När man besöker representanthuset i Washington överraskas man av det vulgära yttre denna stora församling uppvisar, anser Tocqueville. Där finns mestadels landsortsadvokater, köpmän eller till och med män som tillhör de lägsta klasserna. Det sägs att folkets representanter inte alltid kan skriva korrekt, fortsätter Tocqueville. Intill denna sal finns senaten vars trånga sal hyser en stor del av Amerikas celebriteter. Där finns vältaliga advokater, dekorerade generaler, skickliga ämbetsmän eller välkända statsmän, fortsätter Tocqueville.

Varför denna stora skillnad, frågar sig Tocqueville. Han förklarar skillnaden med att representanthuset väljs direkt medan senaten väljs i två steg.

Tocqueville anser att amerikanerna ständigt bildar sammanslutningar som inte är politiska. De bildar sammanslutningar som anordnar fester, grundar utbildningsanstalter för präster, bygga härbärgen, resa kyrkor, sprida böcker, skicka missionärer till antipoderna. På så sätt skapar de sjukhus, fängelser och skolor. I Europa är det statsmakten eller aristokratin som utför dessa uppgifter, menar han.

100 000 amerikaner förband sig att offentligt att inte förtära starka drycker. Detta för att påverka övriga befolkning att leva nyktert. I Frankrike skulle dessa 100 000 personer ha uppvaktat statsmakten med begäran om att myndigheterna skulle bevaka alla utskänkningsställen i hela Frankrike.

"Skall människor förbli civiliserade eller bli civiliserade måste konsten att sammansluta sig utvecklas och fulländas i samma mån som jämlikheten i levnadsvillkor ökar," anser Tocqueville.

Eftersom börd eller förmögenhet i Amerika inte ger personen särskilda rättigheter så beblandas människorna lättare i olika lokaler, menar Tocqueville. Dessutom fäster människorna i Amerika större vikt vid känslor och tankar än vid manér samt gör ingen affär av bagatellartade saker, fortsätter Tocqueville.

När någon i Förenta staterna behöver hjälp händer det ytterst sällan att människor förvägra personen hjälp. Drabbas en familj av en olycka hjälper okända människor den olycksdrabbade familjen.

Tocqueville jämför förhållandet i arméer mellan soldater och officerer där soldater kan bli officerer och utanför tjänsten är förhållandet helt jämställt mellan officer och soldat. Förhållandet i Förenta staterna mellan tjänaren och husbonden är den samma som inom arméer. Tjänaren kan själv en dag bli husbonde. Detta gäller inte i södra delen av unionen där finns slaveri, påminner Tocqueville.

På samma sätt påverkas relationen mellan fadern och dennes barn i en demokrati, fortsätter Tocqueville. Förhållandet mellan fadern och barnen i en demokrati är mer fritt, förtroligt och ömt över varje ord som en son riktar till sin fader. I en aristokratisk familj blir det äldste sonen som ärver största delen av förmögenheten efter fadern. Tocqueville anser, att ..."demokratin lossar de sociala banden men förstärker de naturliga."

"I Förenta staterna förenas protestantismens läror med en mycket fri författning och en mycket demokratisk samhällsordning, ingen annanstans får en flicka så snart och så fullständigt bestämma över sig själv."

Tocqueville är mycket imponerad av de kvinnor som flyttar med sina män från New Englands välmående delar för att flytta längre västerut till ödemarken, som hennes man och hon får bygga upp från ingenting, till en ny gård som består av ett torftigt och enkelt byggt hus. För att omvandla befintlig skog till en fullt färdig gård med åkrar och alla tänkbara hus och uthus.

Demokratin i Förenta staterna ökar jämlikheten mellan en man och en kvinna jämfört med i aristokratiska europeiska länder där mannen dominerar över kvinnan, menar Tocqueville.

Förenta staternas lagar är fördelaktiga

I Del två kapitel 6 behandlar Tocqueville lagarnas påverkan på människorna i Förenta staterna.

Demokratins lagar har i regel majoritetens väl för ögonen, enligt Tocqueville, eftersom de springer fram ur medborgarnas flertal. Men ändå kritiserar Tocqueville att demokratins lagar är nästan alltid bristfälliga och kommer vid oläglig tidpunkt.

Tocqueville betonar att i Förenta staterna erkänner var och en äganderättens princip eftersom var och en har någon egendom att försvara. Dessutom har den vanliga medborgaren bildat sig en hög tanke om politiska rättigheter därför att han har politiska rättigheter.

I Förenta staterna visar alla klasser stort förtroende för landets lagstiftning och hyser en sorts faderskärlek för den, enligt Tocqueville. Den demokratiska institutioner tillsammans med landets naturförhållanden är den indirekta orsaken till den häpnadsväckande industriella utveckling som man är vittne till i Förenta staterna, anser Tocqueville. Det är inte lagarna som har skapat den, det är folket som har givit upphov till den genom lagstiftningen.

Majoritetens makt i Förenta staterna

I Del två kapitel 7 behandlar Tocqueville majoritetens makt i Förenta staterna.

Enligt Tocqueville är majoritetens makt absolut. Det är den lagstiftande makten som lyder majoriteten i Förenta staterna. Den lagstiftande församlingens ledamöter utses direkt av folket och för en mycket kort mandatperiod för att tvinga dem att underkasta sig väljarnas allmänna synpunkter och deras flyktiga lidelser.

I Förenta staterna har den lagstiftande myndigheten fått suverän makt, anser Tocqueville.

Tidningarnas betydelse i en demokrati

Tidningar har en stor betydelse för att öka insikten hos befolkningen att sammansluta sig och tillsammans bidra till förändringar och utveckling. Tidningar skapar sammanslutningar och sammanslutningar skapar tidningar.

Demokratiskt samhälle centrerar makten

Tocqueville anser att en demokratisk statsledning hela tiden vill öka sina maktbefogenheter. Ju äldre ett demokratiskt samhälle är desto mer centraliserad bli dess statsledning. Ett demokratiskt folk driver omedvetet till att öka den centrala maktens befogenheter. Detta för att en central makt är stark, klok och stabil, menar Tocqueville. Folkets rädsla för oroligheter och dess kärlek till välstånd är dess drivkraft.

Tocqueville betonar faran med den allmänna liknöjdheten sprider sig bland folket vilket är frukten av individualismen i demokratier. Viktigast är inte att bekämpa anarkin eller despotismen utan det är den liknöjdhet som lika lätt kan leda till det ena som det andra, betonar Tocqueville. Därför är pressens frihet viktig för demokratiska nationer. Pressen är frihetens demokratiska verktyg framför alla andra. Detta gäller även för den dömande makten. Domstolarnas makt är varje medborgares bästa garanti, anser Tocqueville.

1998-2019, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta innehåll baseras på tanken om trovärdighet, saklighet och opartiskhet samt oberoende i förhållande till ekonomiska, politiska, religiösa, privata eller andra särintressen. Dessutom med ett källkritiskt betraktelsesätt.