DEMOKRATIN


 

Demokratins filosofer

Inledning

Västerländsk filosofi börjar i antikens Grekland. Men stora filosofer och författare existerade också i antikens Egypten och inom den Hebreiska samt inom den Arabiska kulturen.

Homeros

HomerosDen grekiske poeten Homeros (Hómēros), vars verk finns bevarade in i vår tid, levde under 700-talet f. Kr.. Homeros tillskrivs att vara författare till "Iliaden" och "Odysséen".

I hans verk "Iliaden" (Iliás) behandlas det tionde och sista året av belägringen av staden Ilion (grekernas krigståg mot Troja omkring 1200-talet f. Kr.). Ordet Iliad betyder "hörande till Ilion".

I Homeros verk "Odysséen" (Odýsseia) är fortsättningen på Iliaden. Den beskriver hur en av grekernas mest berömda ledare, Odysseus, vid det trojanska krigets slut och efter tio års irrfärder på havet, kommer hem till ön Ithaka där finns hans trogna Penelope.

Odysseus var Ithakas kung.

Hesiodos

Den grekiske poeten Hesiodos levde i den grekiska regionen Boiotien under senare delen av 700-talet f. Kr..

Hans verk "Verk och dagar" (Erga kaí Hēmérai) riktar sig till Hesiodos broder Perses. Dikten är både en bondepraktika och en handbok i livskonst.

"Theogonin" Gudarnas födelse (Theogonía) finns också bevarade in i vår tid. Dikten skildrar en komplicerad skapelseberättelse med gudar, halvgudar, monster. Den börjar med världens skapelse ur Kaos.

Innan dessa verk skrevs ner på papyrusrullar var de muntliga öppna verk som spreds från mun till öra och färdades genom tid och rum. Först på 800-talet f. Kr. började grekerna använda feniciernas alfabet och fick därmed ett skriftspråk.

Innan verken var nerskrivna hade de med säkerhet blivit förvandlade i den muntliga traditionen. Dessa verk beskriver omvärlden utifrån teologiska och kosmologiska utgångspunkter.

Thales från Miletos

ThalesGrekiska filosofer var de första att skapa teorier och modeller att förklara omvärlden. Den grekiske astronomen, matematikern och filosofen Thales från Miletos (624-546 f. Kr.) anses vara den förste filosofen.

Han ägnade sig åt naturvetenskap framförallt astronomi. Thales menade att allt kan förklaras med sunt förnuft istället för med hjälp av gudar och mystik.

Thales sökte kunskap för kunskapens skull. Han etablerade vetenskapliga och praktiska metoder samt sätt att förklara naturfenomen.

Sokrates, Platon och Aristoteles revolutionerade detta nya sätt att tänka runt om i världen. Av dessa tre fick Aristoteles störst och längst inflytande på filosofin och vetenskapen i världen.

Här följer några politiska filosofer som har haft stor betydelse för demokratins utveckling sedan 400-talet f. Kr.. Platon var egentligen ingen demokratisk filosof men han finns med ändå eftersom han är den förste och den störste politiska filosofen som vi känner till. Han har haft stort inflytande på det politiska tänkandet. Många efterföljare har utgått från hans politiska idéer.


Sokrates

SokratesVad vi vet har det bara funnits en större politisk filosof före Platon nämligen Platons lärare Sokrates (469-399 f. Kr.). Sokrates anses vara grundaren av den klassiska politiska filosofin som dominerade fram till 1600- och 1700-talet då den moderna politiska filosofin utvecklades.

Till den klassiska politiska filosofin hör också stoikerna (t.ex. Marcus Tullius Cicero och Lucius Annaeus Seneca) och skolastikernas (t.ex.Thomas av Aquino och Marsilius of Padua) politiska undervisning. Dit räknas också den politiska undervisningen av kyrkans paters om denna inte enbart baserades på gudomlig uppenbarelse.

Sokrates använde sig av en dialektisk metod (ett filosofiskt sanningssökande). Denna metod innehåller en form av diskussion mellan en person som försvarar en ståndpunkt emot någon annan person med en annan åsikt. Denna diskussion mellan individer baserade på frågor och svar har som ändamål att stimulera rationellt tänkande och för att belysa idéer. Ofta kan denna metod leda till att en deltagare kan motsäga sig själv på något sätt och stärka motståndarens egna ståndpunkter.

Det finns inte några bevarade skrifter av Sokrates eller från någon annan lika stor tänkare. Vi vet om Sokrates storhet genom dennes båda elever Platon och Xenofons böcker. Så gott som alla Platons böcker handlar om Sokrates.


Xenofon

XenophonDen atenske officeren, författaren och historikern Xenofon (430-354 f. Kr.) skrev fyra böcker om Sokrates, som nu finns bevarade, "Minnen av Sokrates" (Memorabilia), "Ledarskap" (Oeconomicus), "Symposium" och "Apologia Socratis".

Memorabilia (minne, hågkomst), som skrevs efter Sokrates död år 399 f. Kr., handlar om Xenofons försvar av sin lärare inför de anklagelser som framfördes mot Sokrates i Aten. Samt samtal mellan Sokrates och dåvarande och blivande politiska och militära ledare som hade sökt sig till Sokrates för att bli utbildade inom det politiska området. Vidare innehåller boken en beskrivning av den politiska utbildning som Sokrates bedrev i allmänhet.

Xenofon var som Platon ingen demokratisk filosof. Han förespråkade snarare det oligopol styrda Sparta som förebild än det demokratiska Aten. Men han har en viss betydelse för att förstå Sokrates tankar.

Han deltog i ett fälttåg (401 f. Kr.) mot den persiske kungen Artaxerxes II (404-358 f. Kr.) på den persiske prinsen Cyrus den yngres sida. Cyrus var en bror till Artaxerxes II. Cyrus den yngre hade tidigare hjälpt Sparta i sin konflikt med Aten.

Xenofon redogör för detta krig i sin bok "Anabasis" speciellt slaget vid Cunaxa i oktober 401 f. Kr.. Han tjänstgjorde också under kungen av Sparta Agesilaios II (400-366 f. Kr.).

Senare blev Xenofon förvisad från sin hemstad Aten.


400-talet f.Kr

400-talet f.Kr

1600-talet

1700-talet

1700-talet

1800-talet

Platon Aristoteles John Locke Charles Louis de Secondat de La Brède et de Montesquieu Jean-Jacques Rousseau Alexis de Tocqueville

Platon

Aristoteles

John Locke

Montesquieu

Rousseau

Tocqueville

1998-2019, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta innehåll baseras på tanken om trovärdighet, saklighet och opartiskhet samt oberoende i förhållande till ekonomiska, politiska, religiösa, privata eller andra särintressen. Dessutom med ett källkritiskt betraktelsesätt