DEMOKRATIN


 

Magna Carta

 Innehåll:

Inledning

Storbritannien har ingen skriven konstitution men det finns åtminstone fyra skrivna historiska urkunder som brittiska studenter förväntas nämna vid namn: "Domesday Book", 1086, "Bill of Rights", 1689, "The Great Reform Act", 1832 och "Magna Carta", 1215.

Det finns idag endast fyra exemplar av Magna Carta i ursprungsformen. Dessa är skrivna på ett enda pergamentsblad, ett torkat och jämnt fårskinn, på vilket ett bläck har använts som är tillverkat av vatten, fint pulver och krossat galläpple. Orginalet består av ungefär 4 000 ord på medeltida Latin. Längst ner på pergamentsbladet fanns kungens sigill som var gjort av bivax.

Två exemplar finns i "The British Library" (Storbritanniens Nationalbibliotek). Ett av dessa exemplar skadades svårt i en brand den 23 oktober 1731 i "The Cottonian library". Det tredje exemplaret finns i katedralen i Lincoln och det fjärde exemplaret finns i katedralen i Salisbury.

Uppror i England

År 1215 utbröt ett uppror i England mot kungens makt. Det var adelsmännen och många av kyrkans ledare med ärkebiskopen av Canterbury i spetsen samt borgarna i London och andra större städer som låg bakom upproret.

Kung John I

John Lackland John Lackland (1167-1216) den blivande Englands kung John I (1199-1216) föddes i Oxford på julafton år 1167.

Johns fader var Englands kung Henry II (1154-1189) som föddes i Le Mans, Frankrike den 5 mars 1133. Johns farfar var greven och hertigen Geoffrey av Anjou (1113-1151) och Johns farmor var Matilda av England (1102-1167).

Johns moder var hertiginnan Eleonor av Akvitanien (1122-1204). Johns morfar var hertigen William X av Akvitanien (1099-1137) och Johns mormor var Aenor av Châtellerault (1103-1130).

John hade sju äldre syskon bröderna William (?-1156), Henry (1155-1183), Richard (1157-1199) och Geoffrey (1158-1186) samt systrarna Matilda (1156-1189), Eleanor (1161-1214) och Joan (1165-1199).

De adelsmän som hade tröttnat på kungens ständiga försök till att kräva mer makt och begränsa adelsmännens makt hade en stark känsla för det konstitutionella. Konstitutionell rätt till feodal egendom, rättslig prövning och rättvis behandling av adelsmännen.

John blev tvungen att skriva under det så kallade "Stora Frihetsbrevet" (Magna Carta) i Runnymede den 15 juni 1215. Troligtvis skrev inte kungen själv under fördraget eftersom allt tyder på att kung John I inte kunde skriva. Han satte inte ens sitt sigill på dokumentet utan detta gjorde en av hans tjänstemän.

Monarkernas maktmissbruk

Motståndet mot monarkernas maktmissbruk under 1100-talet och 1200-talet var allmänt utbrett i de västeuropeiska länderna. Magna Carta var inte bara en enkel reaktion mot det engelska kungahusets styre eller mot det engelska kungahusets privilegier utan också mot kungens ständiga försök att utnyttja principerna om den feodala statens organisation till sin fördel och till adelsmännens nackdel.

Samma villkor som fanns i England gällde också inom de västeuropeiska och latinska länderna i Östeuropa. Men någon gemensam gränsöverskridande rörelse låg inte bakom Magna Carta utan inom varje land kom man till samma slutsatser men till olika lösningar.

Konflikten mellan påven och kung John

Adelsmännens krav blev också tydligare genom konflikten mellan den katolska kyrkan (Innocent III var påve mellan åren 1198-1216) och kung John I. Konflikten gällde vem som skulle utse ärkebiskopen av Canterbury år 1205. Påven utsåg sin kandidat och kung John sin kandidat. Påven förklarade då den 24 mars 1208 att hela kung Johns kungadöme var i kyrklig interdict (förbud). Eftersom kung John inte brydde sig om påvens interdict så bannlyste påven honom år 1209 och påven avsatte honom som kung av England formellt år 1212.

Påven bad kung Filip II August (1165-1223) av Frankrike att invadera England och avsätta kung John. Nu ställde sig de engelska adelsmännen och kyrkans ledare på påvens sida i denna konflikt. Kung John gav med sig och den 20 juli 1213 tog påven tillbaka sin bannlysning av kung John. Den 29 juni 1214 tog påven bort även utfördandet av interdict.

Påven upphävde Magna Carta eftersom den dels tillkom under tvång samt dels försvagade kungens rättigheter och monarkins värdighet. Trots påvens ogillande av Magna Carta kom många av dess rättigheter att införas i sedvänjor, i lagböcker och i fördrag inte bara i England utan runt om i Europa.

Frihetsbrev i andra länder

Dessa konstitutionella rättigheter infördes i andra länders konstitutioner och i frihetsbrev som Magna Carta när politiska konflikter uppstod mellan aristokratiska intressen och kungens intressen, som t. ex. The Golden Bull (Aranybulla) i Ungern 1222.


Bakgrunden till Magna Carta

Magna Carta var en produkt av dels en politisk kris och dels önskan att det rättsliga systemet skulle skydda adelsmännen mot kung John I:s godtyckliga rättegångar inom det feodala systemet. Den politiska krisen berodde på kung Johns orättvisa styre, planeringen och finansieringen av återerövringskriget av Normandie samt kung Johns militära och diplomatiska aktiviteter vid förlusten vid Bouvine, Frankrike den 27 juli 1214.

Den politiska krisen började i augusti 1212 med att en del adelsmän inledde en komplott att mörda kung John och välja en ny kung. Då hade adelsmännen tröttnat på kungens finansiella och politiska krigföring mot adelsmännen.

Den 6 januari 1215 började formella förhandlingar mellan kung John och en grupp adelsmän som ville återgå till de rättigheter (Charter of Liberties, 1100) som rådde under Henry I:s (1069-1135) regeringstid (1100-1135). Adelsmännen hotade med krig om inte kung John gick med på kraven. Kungen lovade att svara på deras krav vid ett möte vid Northampton den 26 april. Under tiden försökte båda parter få med sig påven på sin sida i denna konflikt. Kungen fick påvens stöd och han kom inte till det utlovade mötet med adelsmännen.

Adelsmännen drog tillbaka sin trohetsed till kungen den 5 maj 1215. Den 12 maj beordrade kungen att beslagta rebellernas egendom. Inbördeskriget hade börjat. Baronerna tog över London söndagen den 17 maj med list. I maskopi med ett parti i London och medan folket gick i kyrkan ersatte de Londons borgmästare med en av de egna kandidaterna. Nu hade adelsmännen en bra förhandlingsposition gentemot kungen. Han hade förlorat makten i sin egen huvudstad.

Först den 10 juni verkar parterna ha kommit överens om en lösning på konflikten. Detta dokument kallas för "the Articles of the Barons" och var en preliminär överenskommelse i Runnymede. Dokumentet inleds med "These are the clauses which the barons seek and which the lord king concedes".


De 25 baronerna

Richard de Clare Earl of Hertford and Gloucester William de Fortibus Earl of Albemarle
Geoffrey de Mandeville Earl of Essex Saher de Quincey Earl of Winchester
Henry de Bohun Earl of Hereford Roger le Bigod Earl of Norfolk
Robert de Vere Earl of Oxford William Marshal junior Earl of Pembroke
Robert Fitz-Walter Lord of Dunmow Castle Gilbert de Clare Earl of Hertford and Gloucester
Eustace de Vesci   Hugh le Bigod Earl of Norfolk
William de Mowbray Governor of York Castle William de Lanvallei Governor of Colchester Castle
Robert de Roos Lord of Hamelake Castle John de Lacie Earl of Lincoln
Richard de Percy   John Fitz-Robert Lord of Warkworth & Clavering
William Malet Sheriff of Somerset and Doset shires Geoffrey de Say  
Roger de Mowbray   William de Huntingfield Sheriff of Norfolk and Suffolk
Richard de Montfichet Justice of the king`s forests William d`Aubigné of Belvoir lord of Belvoir Castle
William de Hardell Londons borgmästare    

Magna Carta

Magna Carta innehöll 63 artiklar, ursprungligen. Från rättigheter till fiske i Themsen till rätten att inte fängslas på godtyckliga grunder och att ingen står över lagen (inte ens kungen).

I inledningen av Magna Carta namnges en mängd personer med Englands kung John, som sig bör, först.

"John, by the grace of God, King of England, Lord of Ireland, Duke of Normandy and Aquitaine, Count of Anjou, to the arcbishops, bishops, abbots, earls, barons, justiciars, foresters, sheriffs, stewards, servants and all his officials and faitful subjects greeting."

Artikel 1-24

I artikel 1 innehåller bland annat att Engelska kyrkan skall vara fristående. Artiklarna 2-6 innehåller bland annat vad som händer när grevar och baroner dör med deras arvingar och deras rättigheter. Artiklarna 7-8 behandlar rättigheter för änkan efter hennes mans (greve eller baron) död.

Artikel 9 behandlar grevar och baroner samt deras förvaltares rättigheter när de har skulder. Artiklarna 10-11 innehåller villkor när dessa tre grupper har skulder till judar. Artikel 12, 14-16 behandlar vissa ekonomiska villkor och artikel 13 att fortsatta fri- och rättigheter skall gälla för staden London och andra samhällen i England.

I artiklarna 17-19 behandlas villkor för speciella domstolar. I artiklarna 20-22 behandlar vissa undantag för fria män, grevar och baroner samt tjänstemän. I artikel 23 befrias byar och människor att bli tvingade att bygga broar förutom när de är olagda detta på grund av sed eller lag. I artikel 24 befrias polischefer, polismän, coroner och andra befallningsmän att "gå till domstol" i statens namn (Crown).

Artikel 25-39

I artikel 25 alla grevskap, härader, förvaltningsdistrikt skall ha oförändrat arrende utom våra gods och herrgårdar. Artikel 26-27 behandlar vissa händelser vid grevar, baroner och fria mäns dödsfall.

I artiklarna 28-31 reglerar ståthållare, polischefer och befallningsmäns vissa ingripanden mot fria män, grevar och baroners egendomar. I artikel 32 skall inte mark tillhörande dömda brottslingar hållas längre än ett år och en dag då marken skall återges till länets adelsmän. I artikel 33 förbjuder alla fiskdammar i floderna Themsen och Medway samt alla andra floder i England, förutom vid Englands kuster. I artikel 34 behandlar lagdokumentet "Praecipe" får inte användas så att en fri man kommer att förlora sin gård.

Artikel 35 kräver samma måttenheter i hela engelska kungadömet för vin, öl, spannmål, storleksmått för kläder och det samma för vikter och mått. I artikel 36 undersökningar som gäller liv och lem skall vara frivilliga och inte vägras. I artikel 37 behandlas villkor som gäller för ärvda jordegendomar. Artikel 38 behandlar villkor för förvaltare. Artikel 39 behandlar villkor för fria män.

Artikel 40-53

Artikel 40 förklarar allas rätt till rättvisa utan hinder eller förvägran. Artikel 41 kräver alla köpmäns rättigheter att resa ut från England eller in i England obehindrat samt att vistas i och resa inom England både på land och via båt. Alla köpmän har rätt att bedriva handel. Utom i krigssituation och om köpman kommer från ett fientligt land. Om krig utbryter med ett annat land och köpmän från detta land finns i England skall de behandlas precis som det fientliga landet behandlar våra köpmän. Artikel 42 behandlar också personers rättigheter och skyldigheter som kommer eller lämnar engelsk mark.

Artikel 43 behandlar baroners arvtagares rättigheter när baroner dör. Artikel 44 anger vissa juridiska undantag för personer som bor vid skogar. Artikel 45 anger vissa juridiska undantag för jurister, poliser, polischefer och andra befallningsmän som inte är insatt i engelsk lag. Artikel 46 anger vissa undantag för baroner som har grundat kloster. Artikel 47 behandlar nyplanterade skogar skall omedelbart avverkas samt flodstränder som har inhängnats skall öppnas igen.

Artikel 48 kräver att tolv adelsmän utses i varje grevskap som under fyrtio dagar undersöker missbruk inom grevskapets område. Artiklarna 49-51 kräver borttagande av vissa åtgärder som införts i England under de oroligheter som varit under denna tid. Artikel 52 och 53 anger att då fria män, grevar och baroner har utan juridiska beslut berövats deras egendomar eller rättigheter så skall de återlämnas omedelbart.

Artikel 54-63

Artikel 54 kräver att ingen skall gripas eller sättas i fängelse på en kvinnas vädja för någons död förutom hennes man. Artikel 55 behandlar böter för fria män, grevar och baroner som är oriktiga och strider mot landets lagar. Artiklarna 56-57 behandlar Walesare som har drabbats icke lagliga domar i England eller Wales. Artiklarna 58-59 behandlar andra oförätter som drabbat walesare eller skottar vilkla skall rättas till. Artikel 60 anger att alla tidigare nämnda seder och privilegier som gäller inom vårt kungarike och som hänför sig till våra män skall följas både tjänstemän och lekmän.

Artikel 61 behandlar villkoren för de tjugofem baroner som skulle övervaka kungens beteende angående Magna Carta. Artiklarna 62 ber baronerna om ursäkt för tidigare illvilja, agg och hätskhet som har varit mellan dem och berörda under tidsperioden före undertecknadet av Magna Carta. Artikel 63 anger att en ed har svurits från båda parter att allt som har behandlats i detta dokument följas på heder och ära och utan onda avsikter.


Efter undertecknadet av Magna Carta

Den 15 juni 1215 godkände kung John I de tjugofem baronernas krav i dokumentet "Stora Frihetsbrevet" (Magna Carta) i Runnymede. Baronerna krävde att kungen skulle uppfylla kraven i Magna Carta senast den 15 augusti om inte skulle adelsmännen fortfarande behålla makten i London. Kungen i sin tur krävde att adelsmännen skulle uppfylla sina skyldigheter som stod angivna i Magna Carta. Båda parter väntade således på att motparten skulle uppfylla sina skyldigheter enligt ingångna avtal.

Man försökte komma överens vid ett möte i Oxford 16 juli-23 juli. Inför mötet skrev kung John ett brev till ärkebiskopen och till baronerna: "They are to do for you, what we ought to do for you, and to receive from you what you ought to do for us."Men detta möte misslyckades, man kom inte överens.

Eftersom det hade uppstått ett dödläge mellan baronerna och kungen samlades baronerna i september månad för att diskutera sitt motdrag att utse en ny kung.

Kung John dog den 18 oktober 1216 i Newark, England. Dessa baroner hade misslyckats att få Kung John att följa avtalet men Magna Carta skrevs om ett antal gånger den 12 november 1216, år 1217 tillades "Charter of the Forest" i vilket allmänheten fick en rätt att delvis utnyttja aristokratins skogsegendomar och år 1225 samt den 12 oktober 1297.

Det engelska parlamentet godkände Magna Carta efter kung Johns död år 1216. Mellan åren 1225 och 1237 började Magna Carta bli etablerad i England. Men det var först i januari 1237 som kung Johns son Henry (1207-1272) både godkände Magna Carta och efterlevde denna överenskommelse. Henry blev kung Henry III (1216-1272).

1998-2019, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta innehåll baseras på tanken om trovärdighet, saklighet och opartiskhet samt oberoende i förhållande till ekonomiska, politiska, religiösa, privata eller andra särintressen. Dessutom med ett källkritiskt betraktelsesätt