DEMOKRATIN


 

Representativ demokrati

Innehåll:

Den representativa demokratins principer

Ett sätt att styra ett land demokratiskt är i form av representativ demokrati. I denna demokratiska form är folkets roll att välja vilka representanter som skall bestämma.

Det finns olika syn på den valda representantens roll i det valda organet.

Den representativa demokratin är en modifikation av demokratins grundtankar. Den kombineras med den oligarkiska idén om ledning under erkännande av och förlitande på andras större insikter och förmåga. Man kan se fyra principer i alla representativa demokratier:

    1. Val av representanter. Representanterna utses genom regelbundet återkommande val av folket. Detta för att väljarna skall kunna byta ut de valda om de inte motsvarar väljarnas förväntningar, för att kunna påverka de valda representanternas beslut eller för att de valda representanterna måste ta hänsyn till den allmänna opinionen.

    2. Representanternas oberoende. När representanterna beslutar har de en viss grad av självständighet i förhållande till folkets önskemål. Ett beslut måste dock vinna majoriteten av representanternas samtycke efter debatt.

    3. Opinionsbildningsfrihet. Folket kan uttrycka sina politiska åsikter och önskemål utan att representanterna försöker kontrollera dessa åsikter/önskemål.

    4. Prövning genom debatt. Representanternas beslut prövas genom debatt. Den folkvalda församlingens uppgift är att debattera och stifta lagar.

John Stuart Mill

John Stuart Mill (1806-1873) har uttryckt sig varm om den representativa demokratin i sin bok "Om det representativa styrelsesättet", 1861 (Considerations on Representative Government). Mill ser med ängslan på en folkstyrelse. Det är bättre att välja upplysta, dugliga och erfarna personer, menar Mill.

Joseph Schumpter

Ekonomen Joseph Schumpter (1883-1965) som föddes i Österrike men var en längre tid bosatt i USA förespråkar i sin bok "Capitalism, Socialism and Democracy", 1943 den representativa demokratin.

Han menar att det är oundvikligt och önskvärt med elitstyre. Han såg demokratin som ett system med konkurrerande eliter. Schumpeter menar vidare att det inte är väljarens roll i en demokrati att fatta beslut i samhällsfrågor istället är uppgiften att välja mellan stora paket med innehållande handlingsprogram och ledare. Dessa paket har paketerats av rivaliserande partier.

Emmanuel Joseph Sieyès

SieyèsDen franske revolutionspolitikern och prästen Emmanuel Joseph Sieyès föddes den 3 maj 1748 i staden ligger vid medelhavskusten i sydöstra Frankrike.

Hans fader var Honoré Sieyès (1700-1782) som var skattetjänsteman. Fadern samlade in den kungliga stämpelskatten som togs ut på rättshandlingar och tryckta publikationer i Frankrike.

Hans moder var Annabelle Anglés (1713-1783) hon kommer från staden Claviers i Sydöstra Frankrike.

Emmanuel Joseph Sieyès hade fyra äldre syskon och två yngre syskon.

År 1765 började han studera teologi vid Saint-Sulpice seminariet i Paris för att bli präst. Han läste till präst inom den katolska kyrkan i Sorbonne, Paris.

Han dog den 20 juni 1836 i Paris.

Emmanuel Joseph Sieyès) anser i sin bok "Vues sur les moyens d´exécution dont les représentants de la France pourront disposer en 1789", 1789 att en stat måste ha ett representativt styrelseskick.

Representantförsamlingen har till uppgift att debattera. För debatten åstadkommer enighet och samtycke för ett majoritetsbeslut, anser Sieyès.


Folklig avsättning

Om ett visst antal väljare så önskar sker en folkomröstning om en vald befattningshavare skall avlägsnas från ämbetet. I 15 av USA:s delstater finns denna möjlighet, t.ex. Kalifornien som dessutom använder sig ofta av folkomröstningar.


Imperativa mandat

Med imperativa mandat menas att väljarkåren har tilldelat juridiskt bindande instruktioner till den valde representanten. Sedan slutet av 1700-talet har inte något representativt styrelseskick införts som använt sig av imperativa mandat.


Lottning

Både i de grekiska stadsstaterna och hos de medeltida italienska stadsstaterna användes lottning för att utse representater.


Valsystem

Ett valsystem är en uppsättning regler för genomförande av ett val. Dessa regler manifesteras i en vallag.

Rösträtten

Ett grundläggande drag i valsystemet är rösträtten. Vem får rösta? I de flesta demokratier omfattar nu rösträtten alla medborgare som har fyllt 18 år. Kriminella, mentalt sjuka och invånare som inte är medborgare har som regel inte rösträtt. I ett fåtal länder har inte kvinnor rösträtt, t.ex. Saudiarabien.

I många länder t. ex. USA är valdeltagandet lågt. En del länder har infört obligatoriskt deltagande i valen för att lösa detta demokratiska problem. Valdeltagandet i dessa länder är mer än 90%, men är denna lag demokratisk? Kan man tvinga på sina medborgare en demokratisk rättighet?

Valets omfattning

Ett annat grundläggande drag i ett valsystem är dess omfattning. Vilka poster skall vara underkastade val? USA är unikt i världen med sina många valda ämbeten, från president till hundfångare. Man kan kalla ett land mer demokratiskt ju fler poster som ingår i valprocessen.

Men problemet är att ju fler val ju högre risk för en valtrötthet. Det får till följd sjunkande valdeltagande och lägre kvalitet på väljandet. Vid lokala val och vid mindre viktiga val tenderar väljaren att välja efter hur de nationella politikerna har utfört sitt politiska arbete istället för hur de lokala politikerna har utfört sin politik.

Kännetecken på en rättvis valprocess


Parlamentsval

Omräkning av röster till mandat (platser) i parlamentet kan kombineras på olika sätt och på så sätt få olika resultat. Omräkningsproceduren är därför viktig speciellt i länder där parlamentet utser regeringens sammansättning.

Det finns två huvudsystem majoritetssystem och proportionella system samt en kombination av dessa båda.

Majoritetssystem

I majoritetssystemen brukar valkretsarna vara enmansvalkretsar som är geografiskt indelade. Den valde personen representerar folket i den geografiska enmansvalkretsen.

I parlamentariska system med majoritetssystem, som Storbritannien, gynnar detta till starka enpartiregeringar med en klar majoritet i parlamentet.

Vid valet i Storbritannien 2010 fick Labour 29% av rösterna och Liberaldemokraterna 23% men Labour fick 258 mandat i underhuset medan Liberaldemokratena bara fick 57 mandat. Inget parti fick egen majoritet i underhuset. Det krävs 326 mandat Konservativa Tory fick mest mandat 306.

Enkel majoritetssystem

Den kandidat som får en majoritet av rösterna i valkretsen blir vald till posten. Detta kallas för enkel majoritetssystem. Länder som Storbritannien och USA tillämpar detta system.

Absolut majoritetssystem

Den andra formen av majoritetssystem är majoritetsval med absolut majoritet. Den som blir vald till posten måste ha en absolut majoritet (mer än 50%). Detta kräver i regel en andra valomgång och då är det vanligt att de två kandidaterna som fick flest röster i första omgången endast får delta.

Proportionella system

Proportionella system är vanliga i europeiska länder. Grundtanken är att fördela posterna efter partirepresentation istället för, som vid majoritetssystem, geografisk representation samt att posterna skall fördelas i direkt proportion till antalet röster, 10 procent av rösterna skall ge 10 procent av posterna.

Minoritetsregeringar eller koalitionsregeringar

I proportionella system är det mer vanligt med minoritetsregeringar som inte har egen majoritet i parlamentet eller koalitionsregeringar där de ingående partierna tillsammans har en majoritet i parlamentet.

Spärrar mot småpartier

Eftersom proportionella system gynnar småpartiers möjligheter att erhålla parlamentsplatser är det vanligt med spärrar mot småpartier vid omräkning av röster till mandat. Det blir nämligen som regel svårt att bilda starka regeringar med ett proportionellt valsystem. Det blir många partier i parlamentet.

Partilistor

Den vanligaste metoden i proportionella system är att väljaren röstar på en partilista med partiets kandidater snarare än på en enskild kandidat som i majoritetssystem.

Det finns en mängd olika typer av partilistor. Antingen får varje parti ha en enda lista för hela landet eller en mängd olika listor för olika mindre geografiska områden, valkretsar.

Dessutom varierar möjligheten att påverka kandidatnamnen och ordningen på partiernas listor från den ena ytterligheten som inte tillåter några förändringar alls till den andra ytterligheten där man tillåts att förändra den helt och hållet.

Både majoritetssystem och proportionella system

I vissa länder, t.ex. Tyskland, tillämpas en kombination av dessa två valsystem. Man tillämpar majoritetssystemet för att fördela platserna i parlamentet geografiskt och man tillämpar ett proportionellt system för att samtidigt säkra ett proportionellt utfall.


Sveriges parlamentsval

Genom rösträttsreformen 1907/1909 infördes i Sverige allmän och lika rösträtt för män. Rösträttsreformen innebar också en övergång från majoritetsval till proportionella val.

Men det fanns villkor för att få utnyttja sin rösträtt. Mannen var tvungen att vara myndig och vara en ”välfrejdad” man som var ordentlig, oberoende och fullgjorde sina medborgerliga plikter, det vill säga han gjorde sin värnplikt, betalade sin skatt och försörjde sig själv och de sina.

Den 24 maj 1919 beslutade Sveriges riksdag om allmän och lika rösträtt för både kvinnor och män.

Mandatfördelningen i riksdagen 2006-2010Proportionell valmetod

Sverige har alltså ett representativt, proportionellt, demokratiskt system vilket innebär att folket väljer partilistor med personnamn. Dessa personer skall representera folket och fatta beslut i riksdagen.

Spärrar mot små partier

I mandatfördelningen till riksdagen måste ett parti ha fått minst 4 procent av rösterna i hela landet eller 12 procent av rösterna i en av valkretsarna.

För Europaparlamentsvalet måste ett parti ha fått minst 4 procent av rösterna i hela Sverige.

I mandatfördelningen till landstingsvalet måste ett parti ha fått minst 3 procent av rösterna i hela landstinget. I mandatfördelningen till kommunfullmäktige finns inga sådana spärrar.

Personvalsinslag

Sedan parlamentsvalet år 1998 har väljare i Sverige kunnat påverka mer tydligt val av person genom ett personvalsinslag i valsystemet. Väljaren kan kryssa för ett namn på partilistan.

Spärr i personvalet

Får en kandidat minst 5% av partiets röster i valkretsen tilldelas denna person mandatet oavsett vilken plats på listan kandidaten har. Dessutom måste kandidaten ha fått minst 50 personröster i kommunvalet medan 100 personröster gäller i landstingsvalet. Får en kandidat i valet till Europaparlamentet minst 5% av partiets röster i hela landet tilldelas denna person mandatet.

1998-2019, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta innehåll baseras på tanken om trovärdighet, saklighet och opartiskhet samt oberoende i förhållande till ekonomiska, politiska, religiösa, privata eller andra särintressen. Dessutom med ett källkritiskt betraktelsesätt