Europeiska Unionen, EU


 

Europeiska centralbanken

Innehåll:

Inledning

Den 1 juni 1998 startades Europeiska centralbanken (ECB) och Europeiska centralbankssystemet (ECBS). Den 1 januari 1999 flyttade ECB in i sin kontorsbyggnad som ligger i Frankfurt am Main, Tyskland.

ECB:s Eurotower i Frankfurt am Main, Tyskland

Foto: Europeiska unionen

ECB:s Eurotower i Frankfurt am MainFördraget består av två delar "Fördraget om Europeiska unionen" och "Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt". Dessa båda fördrag har samma rättsliga värde.

I "Fördraget om Europeiska unionen" avdelning III "Institutionella bestämmelser" artikel 13 anges att en av Unionens institutioner skall vara Europeiska centralbanken.

I "Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt" sjätte delen avdelning I "Institutionella bestämmelser" kapitel 1 avsnitt 6 artikel 282 skall Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna utgöra Europeiska centralbankssystemet (ECBS).

Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna i de medlemsstater som har euron som valuta, vilka utgör Eurosystemet, ska föra unionens monetära politik.

ECBS ska styras av Europeiska centralbankens beslutande organ. Huvudmålet för ECBS ska vara att upprätthålla prisstabilitet. Utan att åsidosätta detta mål ska det stödja den allmänna ekonomiska politiken inom unionen för att bidra till att förverkliga unionens mål.

Europeiska centralbanken är en juridisk person. Endast banken får tillåta utgivning av euron. Den ska vara oavhängig när den utövar sina befogenheter och förvaltar sin ekonomi.

Unionens institutioner, organ och byråer samt medlemsstaternas regeringar ska respektera denna oavhängighet.


Det europeiska centralbanksystemet (ECBS)

I "Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt" sjätte delen avdelning I "Institutionella bestämmelser" kapitel 1 avsnitt 6 artikel 282 skall Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna utgöra Europeiska centralbankssystemet (ECBS).

ECB och de 28 nationella centralbankerna bildar det europeiska centralbanksystemet (ECBS) som skall sköta penningpolitiken i EMU-länderna och skall fastställa euroräntan.

De medlemsstater som inte deltar i eurosamarbetet (Danmark, Storbritannien, Sverige och sex av de nya medlemsländerna) är dock medlemmar av ECBS med speciell status. De får föra sin egen nationella penningpolitik men deltar inte i beslutsfattandet och genomförandet av den gemensamma penningpolitiken för euroområdet och inte i genomförandet av sådana beslut.

Huvudmålet för ECBS skall vara att upprätthålla prisstabilitet. Utan att åsidosätta detta mål skall ECBS stödja den allmänna ekonomiska politiken inom gemenskapen i syfte att bidra till att förverkliga gemenskapens mål. ECBS skall handla i överensstämmelse med principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens som främjar en effektiv resursfördelning.

ECBS:s grundläggande uppgifter skall vara att:


Europeiska centralbanken (ECB)

I "Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt" tredje delen avdelning VIII "Ekonomisk och Monitär politik" kapitel 2 artikel 128 skall Europeiska centralbanken ha ensamrätt att tillåta utgivning av eurosedlar inom unionen. Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna får ge ut sedlar. Endast sedlar som ges ut av Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna ska vara lagliga betalningsmedel inom unionen.

Medlemsstaterna får ge ut euromynt i den omfattning som godkänns av Europeiska centralbanken. Rådet får, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet och Europeiska centralbanken, vidta åtgärder för att harmonisera valörerna och de tekniska specifikationerna för alla mynt som ska sättas i omlopp, i den utsträckning som detta är nödvändigt för att säkerställa myntens smidiga omlopp inom unionen.

Enligt artikel 284 skall Europeiska centralbanken till Europaparlamentet, rådet och kommissionen samt till Europeiska rådet överlämna en årsrapport om verksamheten inom ECBS och om den monetära politiken under det föregående och det innevarande året. Europeiska centralbankens ordförande ska lägga fram denna rapport för rådet och Europaparlamentet som kan hålla en allmän debatt på grundval av rapporten.

Europeiska centralbankens ordförande och övriga direktionsledamöter kan på begäran av Europaparlamentet eller på eget initiativ höras av Europaparlamentets behöriga kommittéer.

Enligt praxis är låg inflation (under 2%) det övergripande målet för ECB. Men det finns flera mål för ECB. Banken skall stödja den allmänna ekonomiska politiken, hög sysselsättning och socialt skydd. Det är bankens uppgift att fastställa inflationsmålet och publicera beslutet för allmänheten.

ECB skall höras:

Ministerådet får med kvalificerad majoritet och efter att ha hört ECB vidta åtgärder för att harmonisera valörerna och de tekniska specifikationerna för alla mynt som skall sättas i omlopp, i den utsträckning som detta är nödvändigt för att säkerställa myntens smidiga omlopp inom gemenskapen.

Ministerrådet får genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen efter att ha hört ECB och med Europaparlamentets samtycke tilldela ECB särskilda uppgifter i samband med tillsynen över kreditinstitut och andra finansinstitut med undantag av försäkringsföretag.

ECB har tre beslutande organ:

    1. ECB-rådet

    2. Direktionen

    3. Allmänna rådet

Europeiska centralbankens råd (ECB-rådet)

I "Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt" sjätte delen avdelning I "Institutionella bestämmelser" kapitel 1 avsnitt 6 artikel 283 skall Europeiska centralbankens råd bestå av Europeiska centralbankens direktionsledamöter samt cheferna för de nationella centralbankerna i medlemsstater som har euron som valuta.

Direktionen ska bestå av ordföranden, vice ordföranden och fyra andra ledamöter.

Ordföranden, vice ordföranden och de övriga direktionsledamöterna ska på rekommendation av rådet, som ska ha hört Europaparlamentet och Europeiska centralbankens råd, utses av Europeiska rådet, som ska besluta med kvalificerad majoritet, bland personer vars auktoritet och yrkeserfarenhet inom den finansiella sektorn är allmänt erkända.

Deras mandattid är åtta år; mandatet kan inte förnyas.

Endast medborgare i medlemsstaterna får vara direktionsledamöter.

Enligt artikel 284 får rådets ordförande och en ledamot av kommissionen får delta utan rösträtt i Europeiska centralbankens råds sammanträden.

Rådets ordförande får lägga fram förslag för behandling i Europeiska centralbankens råd.

Europeiska centralbankens ordförande ska inbjudas att delta i rådets sammanträden när rådet behandlar frågor som rör mål och uppgifter för ECBS.

Enligt praxis har ECB-rådet normalt möten två gånger i månaden i Eurotower i Frankfurt am Main, Tyskland.

Vid det första mötet varje månad bedömer ECB-rådet den ekonomiska och monetära utvecklingen och tar sitt månatliga penningpolitiska beslut. Vid det andra mötet diskuterar ECB-rådet frågor om ECB:s och Eurosystemets övriga uppgifter och ansvarsområden.

Protokollen från mötena publiceras inte men det penningpolitiska beslutet förklaras ingående på en presskonferens som hålls efter det första mötet varje månad. Ordföranden och vice ordföranden leder presskonferensen.

Besluten fattas enligt principen en person-en röst. Detta innebär att Luxemburgs centralbankchef har lika många röster som Tysklands centralbankchef. 

ECB-rådets uppgifter:

Europeiska centralbankens allmänna råd

ECB:s allmänna råd består av ECB:s ordförande och vice ordförande samt cheferna för centralbankerna i samtliga 28 medlemsstater. Allmänna rådet är ett tillfälligt organ och upplöses när alla EU:s medlemsstater har infört den gemensamma valutan.

Allmänna rådet utför de uppgifter som ECB tog över från Europeiska monetära institutet (EMI) och som, på grund av undantag för en eller flera medlemsstater, fortfarande skall utföras i etapp tre av den ekonomiska och monetära unionen (EMU). EMI var föregångare till ECB. Allmänna rådet medverkar också till:


Eurosystemet

I "Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt" sjätte delen avdelning I "Institutionella bestämmelser" kapitel 1 avsnitt 6 artikel 282 skall Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna i de medlemsstater som har euron som valuta, vilka utgör Eurosystemet, föra unionens monetära politik.

ECB:s beslutsfattande organ styr Eurosystemet. Inom sina respektive ansvarsområden tar dessa organ alla nödvändiga beslut för att göra det möjligt för Eurosystemet att utföra sina uppgifter.

De nationella centralbankerna utför nästan alla Eurosystemets operativa uppgifter. Då verkställer de beslut som fattats centralt av ECB-rådet.

Eurosystemet har ansvar för att utforma och genomföra penningpolitiken samt valutatransaktioner i euroområdet. Eurosystemets uppgift är också att främja väl fungerande betalningssystem.

De nationella centralbankerna förvaltar självständigt sina egna valutareserver men det krävs godkännande från ECB när deras valutatransaktioner överstiger en viss gräns för att säkerställa överensstämmelse med Eurosystemets växelkurs- och penningpolitik.

Så länge som det finns medlemsstater i Europeiska unionen som ännu inte har infört euron är det nödvändigt att skilja mellan eurosystemet som omfattar de sjutton länder i eurosamarbetet och Europeiska centralbankssystemet (ECBS) som omfattar alla medlemsländer.


Euroområdet

Den 1 januari 2002 ersattes de nationella sedlarna och mynten med eurosedlar och euromynt som betalningsmedel i 12 av de då 15 medlemsländerna. Österrike, Belgien, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal och Spanien.

Danmark och Storbritannien har fått tillåtelse av de andra medlemsländerna att stå utanför eurosamarbetet. Sverige och sex nya medlemsländer uppfyller inte de krav (konvergenskriterierna) som ställs på ländernas ekonomiska ställning.

Slovenien gick med 2007, Cypern och Malta 2008, Slovakien 2009, Estland 2011, Lettland 2014 och Litauen 2015.

Euroområdet består av de EU-länder som har antagit euron som betalningsmedel.

1998-2019, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta innehåll baseras på tanken om trovärdighet, saklighet och opartiskhet samt oberoende i förhållande till ekonomiska, politiska, religiösa, privata eller andra särintressen. Dessutom med ett källkritiskt betraktelsesätt.