Europeiska Unionen, EU


 

EU:s styrmedel

Innehåll:

Inledning

Fördraget består av två delar "Fördraget om Europeiska unionen" och "Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt". Dessa båda fördrag har samma rättsliga värde.

I artikel 288 i "Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt" står att: När institutionerna utövar unionens befogenheter ska de anta förordningar, direktiv, beslut, rekommendationer och yttranden.

I artikel 289 i "Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt" står att: Det ordinarie lagstiftningsförfarandet består i att Europaparlamentet och ministerrådet på förslag av kommissionen gemensamt antar en förordning, ett direktiv eller ett beslut.

Beslutet kan också vara utslag i EU-domstolen som påverkar ländernas lagstiftning.


Förordning

I artikel 288 i "Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt" står att: En förordning ska ha allmän giltighet. Den ska till alla delar vara bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat.

I artikel 289 i "Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt" står att: En förordning bestäms av Europaparlamentet och ministerrådet på förslag av kommissionen.

Förordningen behöver inte överföras eller omvandlas till nationell lag. Den ger direkta rättigheter och förpliktelser åt medborgarna. Förordningar förekommer ofta inom det civilrättsliga samarbetet.


Direktiv

I artikel 288 i "Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt" står att: Ett direktiv ska med avseende på det resultat som ska uppnås vara bindande för varje medlemsstat till vilken det är riktat, men ska överlåta åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet.

I artikel 289 i "Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt" står att: Ett direktiv bestäms av Europaparlamentet och ministerrådet på förslag av kommissionen.

Inom det civilrättsliga samarbetet är det vanligare att använda en förordning än ett direktiv.


Beslut

I artikel 288 i "Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt" står att: Ett beslut är till alla delar bindande. Om ett beslut anger till vem eller vilka det riktar sig, är det bindande endast för dessa.

I artikel 289 i "Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt" står att: Ett beslut bestäms av Europaparlamentet och ministerrådet på förslag av kommissionen.

I artikel 294 i "Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt" står att: När det i fördragen hänvisas till det ordinarie lagstiftningsförfarandet för antagandet av en rättsakt, ska följande förfarande tillämpas.

Det ordinarie lagstiftningsförfarandet

Kommissionen ska lägga fram ett förslag för Europaparlamentet och ministerrådet.

Första behandlingen

Europaparlamentet ska anta sin ståndpunkt vid första behandlingen och översända den till ministerrådet.

Om ministerrådet godkänner Europaparlamentets ståndpunkt, är akten i fråga antagen i den lydelse som motsvarar Europaparlamentets ståndpunkt.

Om ministerrådet inte godkänner Europaparlamentets ståndpunkt, ska det anta sin ståndpunkt vid första behandlingen och översända den till Europaparlamentet.

Ministerrådet ska lämna Europaparlamentet en fullständig redogörelse för de skäl som ledde till att ministerrådet antog sin ståndpunkt vid första behandlingen. Kommissionen ska lämna Europaparlamentet en fullständig redogörelse för sin ståndpunkt.

Andra behandlingen

Om Europaparlamentet inom tre månader efter detta översändande

    1. godkänner ministerrådets ståndpunkt vid första behandlingen, eller inte har beslutat något, ska akten i fråga anses som antagen i den lydelse som motsvarar nibisterrådets ståndpunkt,
    2. med en majoritet av sina ledamöter avvisar ministerrådets ståndpunkt vid första behandlingen, ska den föreslagna akten anses som icke antagen,
    3. med en majoritet av sina ledamöter föreslår ändringar i ministerrådets ståndpunkt vid första behandlingen, ska den ändrade texten översändas till ministerrådet och kommissionen; kommissionen ska yttra sig över ändringarna.

Om ministerrådet inom tre månader efter det att Europaparlamentets ändringar har mottagits, med kvalificerad majoritet

    1. godkänner samtliga ändringar, ska akten i fråga anses som antagen,
    2. inte godkänner samtliga ändringar, ska ministerrådets ordförande i samförstånd med Europaparlamentets ordförande inom sex veckor sammankalla förlikningskommittén.

Ministerrådet ska besluta med enhällighet om de ändringar som kommissionen har avstyrkt.

Förlikning

Förlikningskommittén, som ska bestå av ministerrådets medlemmar eller företrädare för dessa och lika många företrädare för Europaparlamentet, ska ha till uppgift att, med en kvalificerad majoritet av ministerrådets medlemmar eller företrädarna för dessa och en majoritet av de medlemmar som företräder Europaparlamentet, uppnå enighet om ett gemensamt utkast inom sex veckor efter det att den har sammankallats, på grundval av Europaparlamentets och ministerrådets ståndpunkter vid andra behandlingen.

Kommissionen ska delta i förlikningskommitténs arbete och ta alla nödvändiga initiativ för att närma Europaparlamentets och ministerrådets ståndpunkter till varandra.

Om förlikningskommittén inom sex veckor efter det att den har sammankallats inte godkänner ett gemensamt utkast, ska den föreslagna akten anses som icke antagen.

Tredje behandlingen

Om förlikningskommittén inom denna tid godkänner ett gemensamt utkast, ska Europaparlamentet och ministerrådet var för sig ha sex veckor på sig från detta godkännande för att anta akten i fråga i enlighet med utkastet; Europaparlamentet ska därvid besluta med en majoritet av de avgivna rösterna och ministerrådet med kvalificerad majoritet. Om så inte sker, ska den föreslagna akten anses som icke antagen.

De tidsfrister på tre månader respektive sex veckor som anges i denna artikel ska på Europaparlamentets eller ministerrådets initiativ förlängas med högst en månad respektive två veckor.

EU:s budget

I artikel 310 i "Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt" står att: Unionens samtliga inkomster och utgifter ska beräknas för varje budgetår och tas upp i budgeten.

Unionens årliga budget ska fastställas av Europaparlamentet och ministerrådet i enlighet med artikel 314.

Budgetens inkomster och utgifter ska balansera varandra.

I artikel 313 i "Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt" står att: Budgetåret ska börja den 1 januari och sluta den 31 december.

I artikel 314 i "Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt" står att: Europaparlamentet och ministerrådet ska i enlighet med ett särskilt budgetförfarande fastställa unionens årliga budget i enlighet med följande bestämmelser:

    1. Varje institution, med undantag av Europeiska centralbanken, ska före den 1 juli upprätta en beräkning över sina utgifter för följande budgetår. Kommissionen ska sammanställa dessa beräkningar i ett budgetförslag som får innehålla avvikande beräkningar. Budgetförslaget ska innehålla en beräkning över inkomster och en beräkning över utgifter.
    2. Kommissionen ska förelägga Europaparlamentet och ministerrådet budgetförslaget senast den 1 september året före det budgetår som förslaget avser. Kommissionen får ändra budgetförslaget under förfarandet till dess att den förlikningskommitté som avses i punkt 5 sammankallas.
    3. Ministerrådet ska anta sin ståndpunkt om budgetförslaget, vilken ska översändas till Europaparlamentet senast den 1 oktober året före det budgetår som förslaget avser. Ministerrådet ska lämna Europaparlamentet en fullständig redogörelse för de skäl som ledde till att ministerrådet antog sin ståndpunkt.
    4. Om Europaparlamentet inom 42 dagar efter detta översändande
      1. godkänner ministerrådets ståndpunkt, är budgeten antagen,
      2. inte har fattat något beslut, ska budgeten anses som antagen,
      3. med en majoritet av sina ledamöter antar ändringar, ska det ändrade förslaget översändas till ministerrådet och kommissionen. Europaparlamentets ordförande ska i samförstånd med ministerrådets ordförande omedelbart sammankalla förlikningskommittén. Förlikningskommittén ska dock inte sammankallas om ministerrådet inom tio dagar efter detta översändande meddelar Europaparlamentet att det godkänner samtliga ändringar.
    5. Förlikningskommittén, som ska bestå av ministerrådets medlemmar eller företrädare för dessa och lika många företrädare för Europaparlamentet, ska ha till uppgift att på grundval av Europaparlamentets och ministerrådets ståndpunkter med en kvalificerad majoritet av ministerrådets medlemmar eller företrädarna för dessa och en majoritet av Europaparlamentets företrädare, uppnå enighet om ett gemensamt förslag inom 21 dagar efter det att den sammankallats. Kommissionen ska delta i förlikningskommitténs arbete och ta alla nödvändiga initiativ för att närma Europaparlamentets och ministerrådets ståndpunkter till varandra.
    6. Om förlikningskommittén inom de 21 dagar som avses i punkt 5 uppnår enighet om ett gemensamt förslag, ska Europaparlamentet och ministerrådet var för sig ha 14 dagar på sig efter det att denna enighet har uppnåtts för att godkänna det gemensamma förslaget.
    7. Om inom de 14 dagar som avses i punkt 6
      1. både Europaparlamentet och ministerrådet godkänner det gemensamma förslaget eller inte fattar något beslut, eller om en av dessa institutioner godkänner det gemensamma förslaget medan den andra inte fattar något beslut, ska budgeten anses som slutgiltigt antagen i enlighet med det gemensamma förslaget, eller
      2. Europaparlamentet med en majoritet av sina ledamöter och ministerrådet båda avvisar det gemensamma förslaget, eller om en av dessa institutioner avvisar det gemensamma förslaget medan den andra inte fattar något beslut, ska ett nytt budgetförslag läggas fram av kommissionen, eller
      3. Europaparlamentet med en majoritet av sina ledamöter avvisar det gemensamma förslaget medan ministerrådet godkänner det, ska ett nytt budgetförslag läggas fram av kommissionen, eller
      4. Europaparlamentet godkänner det gemensamma förslaget medan ministerrådet avvisar det, får Europaparlamentet, inom 14 dagar efter det att ministerrådet har avvisat förslaget, med en majoritet av sina ledamöter och tre femtedelar av de avgivna rösterna besluta att bekräfta samtliga eller några av de ändringar som avses i punkt 4 c. Om någon av Europaparlamentets ändringar inte bekräftas, ska den i förlikningskommittén överenskomna ståndpunkten avseende den budgetpost som är föremål för denna ändring anses godkänd. Budgeten ska anses slutgiltigt antagen på grundval av detta.
    8. Om förlikningskommittén inom de 21 dagar som avses i punkt 5 inte uppnår enighet om ett gemensamt förslag, ska ett nytt budgetförslag läggas fram av kommissionen.
    9. När det förfarande som anges i denna artikel har avslutats, ska Europaparlamentets ordförande förklara att budgeten är slutgiltigt antagen.
    10. Varje institution ska utöva de befogenheter som den tilldelas genom denna artikel med beaktande av fördragen och de akter som antagits i enlighet med dessa, särskilt om unionens egna medel och balansen mellan inkomster och utgifter.

EU:s budget 2018

EU:s gemensamma budget är också ett effektivt styrmedel. Budgeten för år 2018 antogs av parlamentet den 18 november 2017. Ministerrådet antog budgeten den 30 november 2017.

Den allmänna budgeten uppgår till 160,1 miljarder euro i anslag för åtaganden, vilket är en ökning med 0,2 % jämfört med 2017.

EU:s budget för år 2018 (1 euro=9.82 kr, 2017-01-01)

Utgifter 2018 (miljoner euro) Åtaganden Betalningar
Smart tillväxt för alla

77,534

66,624

Hållbar tillväxt: naturresurser

59,285

56,084

Säkerhet och medborgarskap

3,493

2,981

Europa i värden

9,569

  8,906

Administration

9,666

9,666

Särskilda instrument

0,567

0,420

Totalt

160,114

144,681

EU:s budget finansieras huvudsakligen av ländernas medlemsavgifter, så kallade egna medel som beräknas dels på varje lands bruttonationalinkomst (BNI) och dels på momsen i alla medlemsländer.

Inkomster består också av jordbrukstullar, andra tullar och avgifter, avgifter för produkter som exporteras till länder utanför EU. Andra inkomster (Diverse) är t. ex. överskott från förra årets budget och EES-ländernas avgifter.

I grova drag bidrar medlemsstaterna till budgeten i förhållande till betalningsförmåga, som beräknas efter diverse kriterier, som t. ex. ekonomisk utveckling, antal invånare och BNI per capita.


Långtidsbudget 2014-2020

EU:s gemensamma långtidsbudget är också ett effektivt styrmedel. Budgeten för 2014-2020 antogs av parlamentet 27 juni 2013 med 474 röster för 193 röster emot och 42 nedlagda. Parlamentet ska göra en översyn av långtidsbudgeten vid slutet av år 2016.

Den uppgår till 959,9 miljarder euro. De största utgiftsposterna är för skydd och förvaltning av naturresurser (38,9 procent) samt för sammanhållning för jobb och tillväxt (33,9 procent).

EU:s långtidsbudget för 2014-2020 (1 euro=8.85 kr

Avrundat till miljarder euro (löpande priser) Euro Andel av total budget i %
Den gemensamma jordbrukspolitiken

373,2

38,9

Sammanhållning för jobb och tillväxt

325,1

33,9

Forskning och teknik

125,6

13,1

Administration

61,6

6,4

EU som global partner

58,7

6,1

Frihet, säkerhet och rättvisa

15,7

1,6

Totalt

959,9

100,0


Rekommendationer och yttranden

I artikel 288 i "Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt" står att: Rekommendationer och yttranden ska inte vara bindande.

I artikel 292 i "Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt" står att: Ministerådet ska anta rekommendationer. Det ska besluta på förslag av kommissionen i samtliga fall där fördragen föreskriver att ministerrådet ska anta akter på förslag av kommissionen. Ministerrådet ska besluta med enhällighet på de områden där enhällighet krävs för antagandet av en unionsakt. Kommissionen ska anta rekommendationer, vilket även gäller Europeiska centralbanken i de särskilda fall som anges i fördragen.

En rekommendation är en rättsakt som innehåller en uppmaning till personer eller institutioner att handla på ett visst sätt, men som inte är bindande för dem som den riktar sig till.

Yttranden kan ges av EU:s olika organ men skall inte vara bindande.


Subsidiaritetsprincipen

En viktig princip som gäller vid utarbetandet av gemensamma regler i EU är subsidiaritetsprincipen. Det innebär att gemensamma beslut inte skall fattas på högre nivå än nödvändigt. Om det är lämpligare att beslutet tas i ett enskilt medlemsland bör inte beslutet tas gemensamt i EU. 

Principen hänger nära samman med proportionalitets- och nödvändighetsprinciperna, som säger att åtgärder som vidtas av unionen inte får gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen i fördraget.

1998-2019, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta innehåll baseras på tanken om trovärdighet, saklighet och opartiskhet samt oberoende i förhållande till ekonomiska, politiska, religiösa, privata eller andra särintressen. Dessutom med ett källkritiskt betraktelsesätt.