Historia


 

Antikens Grekland

Innehåll:

Inledning

Människor har funnits i nuvarande Grekland sedan 55 000- 30 000 f. Kr.. De var jägare och samlare av mat och de tillverkade redskap samt vapen av sten, trä och ben. När klimatet, under senaste istiden (12 000 f. Kr.), började bli mildare hade djur som hjort och mindre vilt flyttat in i det grekiska landområdet.

6 500- 3 000 f. Kr. började människorna med jordbruk och domesticerade djur i området. Nu började små byar med enrumshus bildas eftersom tillgången till mat var god och människorna kunde vara bosatta i området.

Husen var byggda av soltorkat jordtegel på en stomme av sten. Golvet var ett stampat jordgolv och överst ett sluttande tak av halm eller ris.

På fastlandet var bebyggelsen främst längs egeiska kusten (t. ex. Boiotien och Argolist) eller på kustnära öar (t. ex. Egina och Euboia).

När "Den mörka perioden" (1 200-800 f. Kr.) var över kom dorerna från norr och strömmade in över det grekiska fastlandet och den egeiska övärlden. Det var dorerna som introducerade järnhanteringen vilket skapade rikedomar så att ö- och stadsstater (polis) uppstod. På 400-talet f. Kr. fanns minst 158 grekiska stadsstater. Dessa skaffade sig kolonier (Magna Graecia) på framförallt den italienska halvön och på Sicilien.

De grekiska stadsstaterna kom i kontakt med fenicier som också hade kolonier och idkade handel runt Medelhavet. De hade utvecklat ett alfabet som nu grekerna tog över. Feniciernas hemland, Fenicien (1 550-300 f. Kr.) bestod av blomstrande stadsstater vid Medelhavets östra kust (Libanon och Syrien).

Enligt historiker varade antiken mellan 700 f. Kr.–500 e. Kr.. Under den arkaiska tiden, cirka 750–480 f. Kr. tog de typiska grekiska stadsstaterna form, till exempel Argos, Aten, Korinth, Sikyon, Sparta och Thebe.

Dessa stadstater hade olika styrelsesätt. Samos, som var en ö i det eigeiska havet nära den turkiska fastlandet, var en monarki. Den upplyste tyrannen Polykrates styrde ön 538-522 f. Kr..

Stadstater i mindre asien, som Halikarnassos, var influerade av Persien och styrdes av despoter. Det fanns oligarkstyrda stadsstater som Sparta och Korinth och demokratier som Aten.


Argos

Stadsstaten Argos låg på halvön Peloponnesos nordöstra kust och söder om stadsstaten Korint. Enligt grekisk mytologi styrdes Argos av kungen Agamemnom och av kungen Diomedes som var en av hjältarna vid slaget vid Troja. Homeros nämner dessa kungar i "Illiaden".

Detta område var befolkat redan för 50 000 år sedan i grottan Kefalari. Klimatet blev mildare år 10 000 f. Kr. vilket gjorde att befolkningen ökade. Under de närmaste 4 000 åren steg havsnivån med 80 meter. Under 3 100-2 150 f. Kr. ökade befolkningen eftersom arkeologer har hittat mycker lergods omkring Argosområdet. Invånarna i Argos kallas för argiver (argaver).

1 100-675 f. Kr. var stadsstaten Argos en betydande makt eftersom invånarna utnyttjade den nya tekniken, järntillverkning. Under den senare delen av denna period hade Argos ökat i omfång och intog sin största area någonsin därefter.


Aten

Stadsstaten Aten låg på halvön Attika som ligger i södra Grekland. Enligt grekisk mytologi styrdes Aten av kungar som Ion, Kekrops I (1 556-1 506 f. Kr.) och Kodros (1 089-1 068) f. Kr.). Vid Kodros död införde atenarna Arkonskapet. Kodros son Medon var den förste Arkon i Aten.

Enligt grekisk mytologi var det den atenske kungen Theseus (1 234-1 204 f. Kr.) som enade hela halvön Attikas byar under Atens ledning.


Korinth

Stadsstaten Korinth låg 8 mil väster om Aten vid Korintiska näset. Dorerna kom till Korinth efter den "Den mörka perioden".

Bacchiaderna, en dorisk adelsklan, styrde monarkin Korinth till 750 f. Kr.. Därefter var Korinth en oligarki till 658 f. Kr. då Bacchiaderna störtades av tyrannen Kypselos (658-625 f. Kr.). Därefter tog hans son Periandros (625-585 f. Kr. över Korinths styre. Under hans tid blomstrade stadsstaten Korinth. Hans brorson Psammetichos (585-582 f. Kr.) tog över diktaturskapet över Korinth. Han störtades och en mer moderat oligarki infördes i Korinth.

Nu styrdes Korinth av ett råd med 80 medlemmar.


Sikyon

Stadsstaten Sikyon låg 1,7 mil väster om Korinth på halvön Peloponnesos nordkust. Sikyon låg i det bördiga kustområdet som fanns mellan Korintiska viken och en bergsplatå.

Stadens befolkning bestod av dorer och akajer (Achaier). Sikyon styrdes av en tyrann Orthagoras (660 f. Kr.) och staden blev en mäktig stad under det närmaste seklet.


Sparta

Stadsstaten Sparta låg på halvön Peloponnesos sydöstra del. Det var dorerna som koloniserade södra delen av Peloponnesos (Lakonien) 950 f. Kr.. Dorerna valde Sparta som centrum i sitt område.

Spartas statsskick skildras i en skrift av den atenske historikern Xenofon. Sparta hade en dubbelmonarki från år 900 f. Kr.. Fem ämbetsmän, eforer, valdes varje år. I ett råd, gerusia, fanns de båda kungarna samt 28 rådsherrar över 60 år. Dessutom fanns en folkförsamling, apella.

Spartas invånare bestod av spartiater, perioiker och heloter. Spartiater var manliga medborgare och försörjde sig på gods som de inte fick avyttra. Godsen brukades av heloter som var livegna. Spartiaterna fick en militär uppfostran och levde i permanent krigstillstånd. Perioikerna var fria män men inte medborgare. De gjorde krigstjänst och levde av handel och hantverk.

Det var Lykurgos (Lukoûrgos, 800-730 f. Kr.) som skapade Spartas konstitution och samhällsordning.

Under två krig 743-724 f. Kr. och 685-668 f. Kr. erövrade dorerna Messenien som ligger sydväst om Sparta. Messeniens befolkning blev slavar.

1998-2019, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta innehåll baseras på tanken om trovärdighet, saklighet och opartiskhet samt oberoende i förhållande till ekonomiska, politiska, religiösa, privata eller andra särintressen. Dessutom med ett källkritiskt betraktelsesätt