Historia


 

Antikens Grekland

Innehåll:

Inledning

Människor har funnits i nuvarande Grekland sedan 55 000- 30 000 FVT. De var jägare och samlare av mat och de tillverkade redskap samt vapen av sten, trä och ben. När klimatet, under senaste istiden (12 000 FVT), började bli mildare hade djur som hjort och mindre vilt flyttat in i det grekiska landområdet.

6 500- 3 000 FVT började människorna med jordbruk och domesticerade djur i området. Nu började små byar med enrumshus bildas eftersom tillgången till mat var god och människorna kunde vara bosatta i området.

Husen var byggda av soltorkat jordtegel på en stomme av sten. Golvet var ett stampat jordgolv och överst ett sluttande tak av halm eller ris.

På fastlandet var bebyggelsen främst längs egeiska kusten (t. ex. Boiotien och Argolist) eller på kustnära öar (t. ex. Egina och Euboia).

När "Den mörka perioden" (1 200-800 FVT) var över kom dorerna från norr och strömmade in över det grekiska fastlandet och den egeiska övärlden. Det var dorerna som introducerade järnhanteringen vilket skapade rikedomar så att ö- och stadsstater (polis) uppstod. På 400-talet FVT fanns minst 158 grekiska stadsstater. Dessa skaffade sig kolonier (Magna Graecia) på framförallt den italienska halvön och på Sicilien.

De grekiska stadsstaterna kom i kontakt med fenicier som också hade kolonier och idkade handel runt Medelhavet. De hade utvecklat ett alfabet som nu grekerna tog över. Feniciernas hemland, Fenicien (1 550-300 FVT) bestod av blomstrande stadsstater vid Medelhavets östra kust (nuvarande Libanon och Syrien).

Enligt historiker varade antiken mellan 700 FVT–500 VT. Under den arkaiska tiden, cirka 750–480 FVT tog de typiska grekiska stadsstaterna form, till exempel Argos, Aten, Korinth, Sikyon, Sparta och Thebe.

Dessa stadstater hade olika styrelsesätt. Samos, som var en ö i det Eigeiska havet nära den turkiska fastlandet, var en monarki. Den upplyste tyrannen Polykrates styrde ön 538-522 FVT.

Stadstater i Mindre Asien, som Halikarnassos, var influerade av Persien och styrdes av despoter. Det fanns oligarkstyrda stadsstater som Sparta och Korinth och demokratier som Aten.

Den grekiske historikern Herodotos (484-420 FVT) från Halikarnassos skriver i sin bok "Herodotos historia", 440-430 FVT (Historíai) om språkliga skillnader som fanns mellan de grekiska stadsstaterna vid denna tid.

Peloponnesiska kriget mellan Aten och Sparta började år 431 FVT med att Sparta anklagade Aten för fredsbrott och genomdrev en krigsförklaring. År 404 FVT hade Atens bundsförvanter övergivit Aten och förråtts av det oligarkiska partiet. Aten var övergivet och besegrat av den spartanske befälhavaren Lysandros (450-395 FVT).


Argos

Stadsstaten Argos låg på halvön Peloponnesos nordöstra kust och söder om stadsstaten Korint. Enligt grekisk mytologi styrdes Argos av kungen Agamemnom och av kungen Diomedes som var en av hjältarna vid slaget vid Troja. Homeros nämner dessa kungar i "Illiaden".

Detta område var befolkat redan för 50 000 år sedan i grottan Kefalari. Klimatet blev mildare år 10 000 FVT vilket gjorde att befolkningen ökade. Under de närmaste 4 000 åren steg havsnivån med 80 meter. Under 3 100-2 150 FVT ökade befolkningen eftersom arkeologer har hittat mycker lergods omkring Argosområdet. Invånarna i Argos kallas för argiver (argaver).

1 100-675 FVT var stadsstaten Argos en betydande makt eftersom invånarna utnyttjade den nya tekniken, järntillverkning. Under den senare delen av denna period hade Argos ökat i omfång och intog sin största area någonsin därefter.


Aten

Stadsstaten Aten låg på halvön Attika som ligger i södra Grekland. Enligt grekisk mytologi styrdes Aten av kungar som Ion, Kekrops I (1556-1506 FVT) och Kodros (1 089-1 068 FVT). Vid Kodros död införde atenarna Arkonskapet. Kodros son Medon var den förste Arkon i Aten.

Enligt grekisk mytologi var det den atenske kungen Theseus (1 234-1 204 FVT) som enade hela halvön Attikas byar under Atens ledning.


Korinth

Stadsstaten Korinth låg 8 mil väster om Aten vid Korintiska näset. Dorerna kom till Korinth efter den "Den mörka perioden".

Bacchiaderna, en dorisk adelsklan, styrde monarkin Korinth till 750 FVT. Därefter var Korinth en oligarki till 658 FVT då Bacchiaderna störtades av tyrannen Kypselos (658-625 FVT). Därefter tog hans son Periandros (625-585 FVT över Korinths styre. Under hans tid blomstrade stadsstaten Korinth. Hans brorson Psammetichos (585-582 FVT) tog över diktaturskapet över Korinth. Han störtades och en mer moderat oligarki infördes i Korinth.

Nu styrdes Korinth av ett råd med 80 medlemmar.


Sikyon

Stadsstaten Sikyon låg 1,7 mil väster om Korinth på halvön Peloponnesos nordkust. Sikyon låg i det bördiga kustområdet som fanns mellan Korintiska viken och en bergsplatå.

Stadens befolkning bestod av dorer och akajer (Achaier). Sikyon styrdes av en tyrann Orthagoras (660 FVT) och staden blev en mäktig stad under det närmaste seklet.


Sparta

Stadsstaten Sparta låg på halvön Peloponnesos sydöstra del. Det var dorerna som koloniserade södra delen av Peloponnesos (Lakonien) 950 FVT. Dorerna valde Sparta som centrum i sitt område.

Spartas statsskick skildras i en skrift av den atenske historikern Xenofon. Sparta hade en dubbelmonarki från år 900 FVT. Fem ämbetsmän, eforer, valdes varje år. I ett råd, gerusia, fanns de båda kungarna samt 28 rådsherrar över 60 år. Dessutom fanns en folkförsamling, apella.

Spartas invånare bestod av spartiater, perioiker och heloter. Spartiater var manliga medborgare och försörjde sig på gods som de inte fick avyttra. Godsen brukades av heloter som var livegna. Spartiaterna fick en militär uppfostran och levde i permanent krigstillstånd. Perioikerna var fria män men inte medborgare. De gjorde krigstjänst och levde av handel och hantverk.

Det var Lykurgos (Lukoûrgos, 800-730 FVT) som skapade Spartas konstitution och samhällsordning.

Under två krig 743-724 FVT och 685-668 FVT erövrade dorerna Messenien som ligger sydväst om Sparta. Messeniens befolkning blev slavar.

1998-2020, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta innehåll baseras på tanken om trovärdighet, saklighet och opartiskhet samt oberoende i förhållande till ekonomiska, politiska, religiösa, privata eller andra särintressen. Dessutom med ett källkritiskt betraktelsesätt