Historia


 

Bysantinska riket

Innehåll:

Inledning

En administrativ reform

Den romerske kejsaren Diocletianus (284-305) gjorde en administrativ reform inom romarriket. Administrationen av romarriket delades upp så att det Östromerska riket fick en självständig administration skilt från den Västromerska. Detta innebar att det bysantinska inflytandet över det Östromerska riket började öka.

Två romerska riken

Efter kejsar Flavius Teodosius I död år 395 delades Romarriket mellan hans två söner. Flavius Honorius (384-423) var kejsare över den västra delen, det Västromerska riket (395-423) med Rom som administrativt centrum och Flavius Arcadius (377-408) var kejsare över den östra delen, det Östromerska riket (395-408) med Konstantinopel som administrativt centrum.

Gränsen mellan de båda romerska rikena bestämdes slutligen år 395. I huvudrag gick gränsen mellan öst- och västromerska riket mellan Italien och Grekland och söderut till nordöstra Libyen. Detta innebar att det östromerska riket sträckte sig från nuvarande Grekland, Albanien, Macedonien, sydöstra Serbien, Bulgarien, Turkiet, nordvästra Irak, Syrien, Libanon, västra Jordanien, Israel, norra Egypten, nordöstra Libyen.

Östromerska riket blir Bysantinska riket

Byte av namn på Östromerska riket till bysantinska riket skedde successivt. När det Östromerska riket styrdes från Konstantinopel började riket att styras utifrån grekisk kultur och politiska traditioner samt dessutom ur kristna traditioner.

Konstantinopel

Konstantinopel (nuvarande Istanbul) grundades av den romerske kejsaren Konstatin I (306-337) år 330 och staden blev romarrikets nya huvudstad. Från år 1054 var staden centrum för den grekisk-ortodoxa kyrkan. År 1453 införlivades staden i det ottomanska riket.


Flavius Arcadius

Flavius ArcadiusFlavius Arcadius (377-408) var det bysantinska rikets första kejsare Flavius Arcadius Augustus (395-408).

Arcadius fader var den siste romerske kejsaren (379-395) Flavius Teodosius I (346-395). Han avskaffade religionsfriheten och införde kristendomen som statsreligion i februari 380.

Arcadius moder var Aelia Flavia Flaccilla (356-386) och var av spansk-romersk härkomst. Hon födde två söner Arcadius och Flavius Honorius (384-423) samt en dotter Pulcheria (?-385).

Arcadius var bara 18 år när hans fader dog den 17 januari 395 innebar att han blev beroende av rådgivare. Hans förste rådgivare var konsulerna Rufinus år 395 och Eutropius åren 395-399. Därefter praetorianprefekten Flavius Anthemius åren 400-408 och sedan sin andra hustru Aelia Eudoxia (375-404) under åren 395-404.

Arcadius fick en dotter Aelia Pulcheria (399-453) och en son Flavius Theodosius (401-450). Forskarna är oense om de fick flera barn. En del historiker anser att de fick ytterligare tre döttrar.

När den östromerske kejsaren Flavius Arcadius Augustus dog den 1 maj 408 blev hans ende son Theodosius II kejsare över det östromerska riket (408-450).


Hunnerna

Attila (406-453) blev hunnernas ledare när hans farbror Rua (Ruga) dog år 435. Han delade ledarskapet med sin bror Bleda men efter att Attila hade dödat sin bror år 445 var han ensam ledare till sin död år 453.

Attila införlivade många tyskspråkiga grupper inom sitt Hunnerska rike. Historiker uppskattar att inom Attilas rike fanns åtskilliga hundra tusen tyskspråkiga grupper. Även hunnerna själva hade övergått till det tyska språket. Hans rike sträcktes över den stora ungerska slätten (Pustan) totalt 100 000 km2. För första gången i Romarrikets historia fanns det nu en europeisk supermakt som närmade sig Romarriket i styrka.

Brödernas namn anges i historiska dokument först år 440 av den östromerske historikern Priscus från Panium (420-471) då hunnerna invaderade det Östromerska riket. Vi vet detta tack vare att den bysantinske kejsaren Konstantin VII Porfyrogennetos (913-959) såg till att många historiska verk (53st) skapades. Endast fyra av dessa verk finns kvar i vår tid. I ett av dessa verk (med nummer 27) ingår Priscus skrifter om Attila. Originalet av detta verk förstördes i en brand i Madrid år 1671.

För att förhindra hunnernas invasion i det Östromerska riket flyttades den östrromerska armen från norra Afrika år 441. Men den kom försent till Balkan. Hunnerna erövrade Niš (Naissus), som ligger i nuvarande sydöstra Serbien, år 442.

Den 27 januari 447 drabbades det östromerska rikets huvudstad Konstantinopel av en jordbävning som raserade stora delar av staden. Attila stod med sin armé utanför staden och var på väg att inta den när denna jordbävning inträffade. Istället för att erövra staden fortsatte han till Svarta havet och Dardanellerna samt in i nuvarande Grekland.

Det Östromerska rikets förlust av Balkan var kostsamt. För att romarna skulle få fred med hunnerna så var de tvungna att betala stora skadestånd som hela befolkningen, även senatorer, fick betala i form av höjda skatter. Två stora romerska arméer var dessutom besegrade. Attila hade givit Östromerska riket en tung förlust dock utan att Konstatinopel var förlorat till hunnerna.


Justinianus I

År 527 blev Flavius Petrus Sabbatius den östromerske kejsaren Justinianus I (527-565). Han föddes i den dardanska byn Tauresium år 482. Hans fader var bonden Sabbatius och hans moder Vigilantia. Modern var en syster till den östromerske kejsaren Justinus I (518-527). Justinianus I var gift med Theodora (500-548) från år 523 till hennes död år 548.

Justinianus I hade ärvt ett betydligt mindre rike än vad rikets första kejsare Flavius Arcadius Augustus styrde över. Det östromerska riket bestod av nuvarande Grekland, Makedonien, Bulgarien, Albanien och Serbien. Dess norra gräns var floden Donau som försvårade för germanska folkgrupper och hunner samt slaver att invadera det östromerska riket. I Asien tillhörde området från östra delen av Svarta havet till floden Eufrat, längs öknen i Jordanien till Akabaviken i söder. I Afrika innefattade Egypten och nuvarande södra delen av Libyen.

Det västromerska riket var nu uppdelade mellan vandaler i Nordafrika, visigoter i Spanien, franker i Frankrike och ostrogoter i Italien.

Utöver Konstantinopel, som var huvudstad för hela det östromerska riket, var Antiochia huvudort för regionen Orienten och Alexandria för för regionen Egypten. Varje region hade ungefär 100 000 invånare. Thessaloniki var huvudort för den norra regionen.

Det var inte bara den norra gränsen som var oroligt utan även den östra gränsen mot Persien. År 532 skrev, Persiens kejsare Khusrov I (531-579) och Justinianus I, under ett fredsdokument "Pax Perpetuum". Detta fredsavtal bröt Khusrov I år 540 då han invaderade Mesopotamien och Syrien samt ödelade staden Antiochia. År 545 inträffade en vapenvila mellan Persien och Justinianus I som varade i fem år.

År 544 gjorde invånarna i staden Lazica (i nuvarande Georgien) uppror mot Khusrov I:s kontroll av staden. Östromerska trupper sändes till staden och detta innebar ytterligare år av krig mellan Persien och Östrom. År 556 gav Khusrov I upp och ett fredsfördrag undertecknades år 561. Khusrov I:s trupper lämnade staden Lazica

1998-2019, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta innehåll baseras på tanken om trovärdighet, saklighet och opartiskhet samt oberoende i förhållande till ekonomiska, politiska, religiösa, privata eller andra särintressen. Dessutom med ett källkritiskt betraktelsesätt.