Historia


 

Civilisationer

Innehåll:

Inledning

Med en civilisation menas att området producerar mycket livsmedel. Detta innebär dels att befolkningen ökar i antal och dels att en del människor inte behöver delta i produktionen av livsmedel.

En mycket hög grad av arbetsfördelning inträffar samt nya yrkesgrupper uppstår utöver bönder t. ex. präster, krigare, ämbetsmän, köpmän, hantverkare, konstnärer och intellektuella.

En härskande klass har den politiska och ekonomiska makten. Innehavet av denna makt kan utgå från aristokratisk, teokratisk eller byråkratisk bakgrund. Människorna använder ett skriftspråk för religiösa, kommersiella och administrativa ändamål.

Forskarna anser att den första civilisationen uppstod i den bördiga halvmånen. Men forskarna vet också att olika civilisationer har växt fram relativt självständigt i olika delar av världen som Nildalen (5 000-3 000 f. Kr.) och Kina (3 000-2 000 f. Kr.).


Anatolien

Det första myntet i världen präglades av kung Alyattes av Lydien omkring år 640 f. Kr.. Lydien låg i västra Anotolien. Mynt bestod av silver och var präglade med en stämpel som angav dess exakta värde dessutom en signatur för en politisk auktoritet som också säkrar myntets värde.


Den bördiga halvmånen

Jorden befinner sig nu i den geologiska epoken "Holocen" som inleddes när den geologiska epoken "Pleistocen" (1,8 miljoner-11 500 år sedan) tog slut.

När senaste nedisningen (Weichsel-nedisningen 115 000-11 500 år sedan) av norra jordklotet (felaktigt kallat senaste istiden) började dra sig tillbaka (11 000-8 000 år f. Kr.) började människan med något som liknade jordbruk i Mellersta Östern (bördiga halvmånen) här odlade man vete och domesticering av djur förekom t. ex. får, getter och hundar.

Med "den bördiga halvmånen" menas området som bildar en halvmåne med ena spetsen i Mesopotanien och andra spetsen i Egypten. Bågen går upp till södra Turkiets bergskedja i norr samt öknen i söder.

Inom detta område finns vatten (floderna Eufrat, Tigris, Jordanfloden och Nilen) som jordbruket kräver och tillgängliga växter vete och korn samt djur som får och getter.

Natufisk kultur

Den natufiska kulturen existerade 12 500-9 500 f. Kr. i Levanten. Levanten bestod av landområdet från Taurusbergen i norr, Arabiska öknen i söder, Medelhavet i väster och till Zagrosbergen i öster. Inom detta område finns idag Israel, Gazaremsan, Västbanken, Jordanien, Libanon och Syrien.

Denna kultur är det första tecknet på människans övergång från jägar-samlarkultur till jordbrukskultur. Människorna skördade vilda spannmålsväxter såsom korn och vete samt jagade vilda djur som gasell, fångade sjöfåglar och fisk. Getter var troligtvis domesticerade och tamhundar förekom.

Kulturen kännetecknas av små samhällen av runda hus utanför grottor som användes som gravplatser. De runda husen har en diameter på 3 till 6 meter med en central rund eller rektangulär öppen spis. En samling hyddor kan täcka ett område på 1 000 kvadratmeter.

Förrådskärl tillverkades av kalksten och basalt. Man gjorde skäror och pilspetsar av flinta samt harpuner och fiskkrokar av ben.

Mesopotanien

Mesopotamien (ordet betyder tvåflodslandet) var området mellan floderna Eufrat och Tigris och dessa floders vattenområden (nuvarande Irak). Människan lärde sig att konstbevattna sina fält under 6 000-talet f. Kr.. Vilket innebar att skördarna blev större och kunde försörja en större befolkning. Städer uppstod.

Civilisationen i Mesopotamien uppstod genom att befolkningen började bedriva jordbruk (6 000-5 000 f. Kr.). Inom Mesopotamien uppstod många högtstående civilisationer som Sumer, Akkad, Asyrien och Babylonien.

I Mesopotamien 3 000- 2 000 f. Kr. om vandlades det sumeriska skriftsystemet (se nedan) till ett fullständigt skriftsystem (kilskrifl). I Mesopotamien omkring mitten av 3 000 f. Kr tillverkades betalningsmedlet, Silversikeln". Det var helt enkelt 8,33 gram silver.

Sumer

Forskare anser att det var sumererna som uppfann kärror med hjul. Troligtvis fick sumererna denna uppfinning från nomader vilka vistades i området norr om Svarta havet. Kärrorna underlättade vid transporter av varor.

Sumererna uppfann också plogen och mellan 3,500-3 000 f. Kr. uppfann de "skriftsystemet", skrivkonsten (de tryckte in tecken i lertavlor). Vid ungefär sammatid 3 000 f. Kr. "uppfanns pengar". De sumeriska kornpengarna. Ett bestämt mått av sädesslaget korn användes som mått för utgyte av alla andra varor och tjänster. Det vanligaster måttet var en sila som motsvarade ungefär en liter. Man tillverkade standardiserade skålar med rymdmåttet en sila för att enkelt få den rätta mängden korn, en liter.

Det är från sumerna vi har fått idén att dela in ett dygn i 24 timmar och att en cirkel är 360 grader. Dessutom uppfann de utrikeshandeln och statsbyråkratin.

Den äldsta bevarade lertavlan med förvaltningstext är från staden Uruk, 3,400-3 000 f. Kr.. Med vårt språk står det "Totalt 29 086 mått korn har levererats under loppet av 37 månader. Signerat Kushim".

Det var sumererna som skapade Mesopotaniens första civilisation. 3 000 f. Kr. hade de skapat flera oberoende stadsstater som Erudu, Ur, Uruk, Umma och Lagash. Dessa stadsstater expanderade i omfång (10 000 invånare) efter att de skapat politisk och ekonomisk kontroll över områdena runt dessa städer.

Städerna hade en mur runt staden. Uruks ringmur var ungefär 1 mil lång med försvarstorn vid ungefär var hundrade meter.

Byggnaderna i de sumeriska städerna var uppbyggda med tegel av lera. Den främsta byggnaden var templet. Präster hade en framstående roll inom samhället.

Städerna styrdes av en furste eller kung som bodde i ett palats med sin familj. Varje stad hade sin egen gud som dyrkades i ett tempel. Men det fanns många gudar som människorna i staden dyrkade. Vid templen fanns präster och administratörer som tog hand om offer från människorna till gudarna.

Ekonomin baserades framförallt på jordbruket men också på handel och industri. Textilier av ull, lergods och metallarbeten. Handelsmän reste till östra Medelhavet med båt till Indien för att handla produkter. De importerade koppar, tenn och timmer i utbyte mot torkad fisk, ylle, korn, vete och metallvaror.

Befolkningen bestod av aristokrater och deras tjänstefolk, fria medborgare och slavar. Till aristrokraterna hörde kungar, präster och deras familjer. De fria medborgarna arbetade som bönder, fiskare, köpmän, skrivare och hantverkare. 90% av befolkningen var troligen bönder.

Slavarna tillhörde palatstjänstemännen som använde slavarna vid byggnadsprojekt. Tempeltjänstemännen använde främst kvinnliga slavar för att väva kläder och mala säd. Medan rika markägare använde slavar för jordbruksarbete och hushållsarbete.

Stadsstaten Ur

Stadsstaten Ur anses vara den första staden i det sumerriska området. Dess bebyggelse uppstod år 5 000 f. Kr..

Akkadiska imperiet

En annan av de tidiga civilisationerna var det Akkadiska imperiet som låg norr om Sumer. Det grundades ungefär 2 340 f. Kr. och omfattade ett stort landområde från Persiska viken till Medelhavet. Det var ett rikt välde med stora städer som Akkad och Nineve. Dess centrum låg i nuvarande Irak.

Dess ekonomiska bas var odling av främst spannmål och linser, och jordbruket var beroende av årliga sommarregn. Runt år 2 200 f. Kr. avbröts pågående byggnadsverksamhet, städer avfolkades och imperiet kollapsade. Arkeologerna har kommit fram till att denna civilisations nedgång berodde på klimatförändringar.

Babylonien

Babylonien låg vid floden Eufrat i södra Mesopotamien. Troligtvis hade Babylonien år 1776 f. Kr över en miljon invånare och var då jordens mest befolkade land. Civilisationen i Babylonien (2 000-539 f. Kr.) tog vid då sumer och akkader besegrades av amoriter (från nuvarande Syrien). Dessa människor som slog sig ner i Babylonien kom nu istället att kallas babylonier.

Från Babylonien har vi fått vår tidssystem att 60 sekunder går på en minut och 60 minuter på en timma. Dessutom kommer antalet grader i en cirkel (360 grader) från Babylonien. Mycket inom astronomin och astrologin kommer från Babylonien. Stjärnor, stjärnbilder och vissa sol- och månförmörkelser studerades och gavs namn i Babylonien.

Från Babylonien kommer också en av de första lagsamlingar den gammal-babyloniska lagsamlingen. De egentliga lagarna utgör omkring 282 lagparagrafer. De föregås av en uppräkning av härskaren i Babyloniens titlar, gudar han dyrkade, städer han styrde över och de storverk som han utfört. Efter lagarna befaller Hammurabi att följa dessa lagar, välsignar han de efterkommande som följer dessa lagar och en förbannelse över de som inte följer lagarna, ändrar eller förstör lagarna.

Det var Hammurabi (1 728-1 686 f. Kr.) som var kung i Babylon (1 792-1 750 f. kr.). Hans lagar ansåg vara bestämda av gudaren och vi skulle inte tycka att de var demokratiska eftersom de betonade att mannen var den viktigaste personen i en familj och längst ner i hierarkin var slavarna.

Staden Babylon

Babylon var ursprungligen en stadsstat i Mesopotamien och låg vid floden Eufrat elva mil söder om nuvarande Bagdad. Staden kom att bli huvudstad i Babylonien 1 800 f. Kr..

Babylon (1 770- 1 670 f. Kr.) var troligtvis år 1776 f. Kr världens största stad. Staden var dessutom först med att ha en befolkning på mer än 200 000 (612 f. Kr.).

500 f. Kr. var civilisationen Mesopotamien borta troligen pågrund av dess bördiga jordar inte längre gav så stora skördar. Dessutom erövrade Persien området 539 f. Kr..

Nildalen

Vid Nildalen bildades en av de första civilisationerna på Jorden. Det fanns redskapstillverkning 37 000 f. Kr. i Khour Mousa, Egypten. När senaste istiden tog slut ökade Nilens vattenmängd kraftigt 13 000-12 000 f. Kr..

Längs Nildalen var geografin savann som senare omvandlades till öken 2 000 f. Kr.. Fiskare-jägare-samlare-kulturen dominerade 7 000 f. Kr..

Under 4 000-5 000 f. Kr. uppstod civilisationer i Egypten t. ex. Hierakonpolis, Naqada och This. Dessa utvecklades till de dominerande civilisationerna under 4 000 f. Kr.

Övre Egypten sträckte sig söderut längs med den smala, bördiga landremsan i Nildalen och Nedre Egypten omfattade Nildeltat. 3 100 f. Kr. slogs dessa två riken ihop av kung Menes som var kung av Övre Egypten. I stort sätt bestod detta rike tills Romarriket tog makten år 30 f. Kr..


Norra Kina

I Gula flodens dalgång uppstod tidigt en civilisation.

Kina har haft många civilisationer t. ex. de tidigaste "De tre dynastierna". Xiadynastin (2 070- 1 600 f. Kr.. Ordet Xia tolkas i bildlig mening som civilisation. Shangdynastin (ca 1 600–1 040 f. Kr.) och den tredje, Zhoudynastin (1 040–256 f. Kr.).

En av de mäktigaste var Tangdynastin (618-907). Kinas ekonomi och kultur blomstrade under denna dynasti. Det var fred i Kina och handeln hade en uppgång via sidenvägen.


Australien

Tasmanien

Denna ö, ligger söder om Australien, blev cirka 10 000 f. Kr. avskuren från Australiens fastland eftersom havsnivån steg vid slutet av istiden. De människor som fanns på Tasmanien hade inga kontakter med andra människor förrän européern tog sig dit på 1800-talet.


Amerika

Mesoamerika

En tidig civilisation fanns i Sydamerika och kallas för Mesoamerika. Det är ett område som utgörs av nuvarande södra hälften av Mexiko, hela Guatemala, Belize, El Salvador och delar av Honduras. Detta område har varit en mötesplats, en smältdegel, för samhällen och samtidigt en nord-sydlig kulturkorridor. I dessa trakter är människors närvaro dokumenterad från omkring 8 000 f. Kr. Från tiden mellan 3 000-1 300 f. Kr. finns spår av jordbruksbaserade bysamhällen och en början till politiskt komplexa småstater och stadsstater.

Mayakulturen

Mayakulturen (1 500 f. Kr-250 e. Kr.) i Centralamerika är ett exempel på en framgångsrik civilisation inom Mesoamerika. I nuvarande sydöstra Mexiko och Guatemala skapade mayaindianerna under århundradena före vår tideräknings början en rad stadsstater. De byggde stora pyramider och vackert utsmyckade palats och var framstående astronomer. Ett produktivt jordbruk med väl reglerad vattenförsörjning gav mat åt invånarna i det tättbefolkade området.

Inkariket

Det fanns högt utvecklade kulturer i Sydamerika (Inkariket) under 2 000 f. Kr. – 1 532 e. Kr.. Under Inkarikets storhetstid (1 400– 1 533) sträckte sig Inkariket från ekvatorn i Chile, över Andernas högplatåer till de ökenlika slätterna vid Stilla havet.

1572 avrättade, de spanska conquistadorerna, den sista Inkakungen Túpac Amaru.


Indus dalgång

Floden Indus (Sindhu) har sina källor på över 6 000 meters höjd i sydvästra Tibet och är 3 200 kilometer lång. Den tar sig igenom Himalaya i Jammu och Kashmir, Indien. Floden lämnar Indien och flyter in i Gilgit-Baltistan, Pakistan. Floden fortsätter söderut genom Pakistan till Punjab (De fem floderna) där den bildar, tillsammans med sina fyra bifloder Chenab, Jhelum, Ravi och Sutlej, ett delta utspritt över Pakistan. Indus rinner slutligen ut i Arabiska havet.

I detta flodland fanns tidigt en civilisation mellan nuvarande Pakistan och Indien. I dessa trakter är människors närvaro dokumenterat från omkring 7 000 f. Kr. och de bedrev redan då jordbruk.

Mohenjo Daro och Harappa

Städer som Mohenjo Daro, Harappa och Kalibangan började bildas från år 2 600 f. Kr. vilka hade som mest 30 000 invånare.

Mohenjo Daro

Staden låg i nordvästra delen av nuvarande provinsen Sindh i södra Pakistan och blomstrade mellan 2 600-1 900 f. Kr..

Harappa

Staden låg i nuvarande provinsen Punjab i nordöstra Pakistan och blomstrade mellan 2 500- 1 700 f. Kr..

Kalibangan

Staden låg i nuvarande delstaten Rajasthan i nordvästra Indien och blomstrade mellan 2 500-1 900 f. Kr..

Husen, i dessa städer, var byggda av soltorkat tegel och husen var utrustade med badrum med golvbrunn som ledde bort avloppsvattnet. Detta var, vad vi vet, de första byggnader med ett sanitetssystem. Handel bedrevs med områden vid "Den bördiga halvmånen".

Forskarna har hittat inskrifter på kvadratiska sigill av steatit och på plattor av elfenben eller brons. Språkforskare har inte kunnat tolka dessa indusskrifter eller dess släktskap.

Floden Indus svämmade ofta över och flodens fåra förflyttade sig dessutom under historiens gång. Detta skapade problem för människorna. Troligtvis var detta orsaken till att städerna övergavs.


Europa

År 7 000 f. Kr. börjar människan, i Grekland och inom det Egeiska området, att bruka jorden (korn och vete) och domesticera djur (får, getter och grisar).

Den Egeiska civilisationen

På Greklands fastland och dess öar har civilisationer funnits sedan 3 700 f. Kr. men människor har levt där sedan 7 000 f. Kr.. Det fanns tre olika Egeiska civilisationer på fastlandet (2 800-1 100 f. Kr.), den Minoiska (3 700-1 100 f. Kr.) och den Kykladiska (3 300-2 000 f. Kr.).

Civilisationen på fastlandet

På fastlandet var bebyggelsen främst längs egeiska kusten (t. ex. Boiotien och Argolist) eller kustnära öar (t. ex. Egina och Euboia).

Den Minoiska civilisationen

Den Minoiska civilisationen på ön Kreta fanns redan 3 400 f. Kr.. Bosättningarna på ön bestod av mindre byar som bestod av 5-8 familjer i sammanbyggda hus. Minoerna bedrev handel med den egeiska övärlden. Den Minoiska civilisationen försvann troligen efter att vulkanen Santorini fick ett utbrott 1 600 f. Kr.. Vulkanutbrottet skapade en tsunami som förstörde den minoiska civilisationen på Kreta.

Den  Kykladiska civilisationen

Den Kykladiska civilisationen låg på ögruppen Kykladerna i Egeiska havet. Denna civilsation utvecklades under 3 300-2 000 f. Kr..

Den mörka perioden

Alla dessa tre civilisationer var ersatta av Dorernas civilisation 1 200 f. Kr.. Dorerna kom från norr och strömmade in över fastlandet och den egeiska övärlden. De närmsta århundradena (1 200-800 f. Kr.) kallas "Den mörka perioden" i antikens Grekland. Byar och städer försvann. Det verkar ha uppståt hungersnöd och avfolkning under denna period. Vid slutet av denna period började de grekiska civilisationerna att återuppstå och fick en renässans. Stadsstaten Aten hade år 800 f. Kr. börjat sin glansperiod.

1998-2019, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta innehåll baseras på tanken om trovärdighet, saklighet och opartiskhet samt oberoende i förhållande till ekonomiska, politiska, religiösa, privata eller andra särintressen. Dessutom med ett källkritiskt betraktelsesätt.