Historia


 

Frankerriket

Innehåll:

Inledning

Franker var en samlingsbenämning på germanska befokningsgrupper vilka levde norr om Romarriket. När Romarriket upplöstes år 474 uppstod ett tomrum i Europa som frankerna kom att fylla.

I den romerske historikern Publius Cornelius Tacitus (55-120) bok "De origine et situ Germanorum" (Germania), 98 nämns inte frankerna. Lucius Domitius Aurelianus (214-275) som var befälhavare vid Rhen stötte på en grupp franker nära Mainz och drev dem tillbaka ut i ett kärr. Frankerna fanns uppenbarligen år 240 i Mainz där floderna Rhen och Main flyter samman.

Franker deltog i Romarrikets armé som t. ex. Claudius Silvanus (?-355) vilken var general i Konstatin I:s armé.


Saliska och ripariska franker

Romarna kallade de grupper som under 300-talet bodde norr om Rhen i norra Belgien och södra Nederländerna för saliska franker. År 355 gick franker över Rhen och invaderade Gallien från Strasbourg till Atlanten. År 358 slöts fred mellan de saliska frankerna och den romerske befälhavaren Flavius Claudius Julianus (331-363).

Frankerna fick provinsen Toxandrien som var den nordligaste delen av Gallien i nuvarande Belgien och Frankrike mellan floderna Meuse och Schelde. Frankerna lovade i gengäld att skydda romarna från andra germanska styrkor.

De saliska frankerna kom med tiden att utöka sitt område med staden Tournai vilken blev de saliska frankernas huvudstad. År 445 intog den saliska frankerkungen Chlodio (426-447) staden Cambrai i norra Gallien. Ledare för frankerna i Cambrai var Ragnachar.

Andra grupper av franker gick över Rhen vid staden Andernach och intog år 455 staden Köln. Ledare för de ripariska frankerna i Köln var Sigibert (?-509). Hela norra Gallien var nu frankernas område till floden Somme i söder.

Childerik I var kung år 456-481 över de saliska frankerna. Hans son Klodvig I var kung år 481-511. När Klodvig blev kung 481 bestod Gallien av sex riken: Saliska franker, Ripariska franker, Visigoter, Burgunder, kungariket Syagrius och Armorica.


Merovinger

Klodvig I Klodvig I, som tillhörde Merovingerätten, invaderade år 486 kungariket Syagrius. Kungariket låg mellan floderna Somme och Loire alltså söder om de saliska frankernas område.

År 496 hjälpte han frankerna i Köln att besegra alemannerna vid Tulpiacum norr om Alperna. Sigibert blev skadad i ett knä. Nu tillhörde kungariket Alemannia Frankerriket. Samtidigt konverterade Klodvig I till kristendomen. År 497 anslöts sig Armorica till Frankerriket.

År 508 besegrade frankerna visigoterna och införlivade deras område till Frankerriket.

Nu var stunden inne att ta över Sigiberts kungadöme i Köln. Tillfället kom när Sigiberts son mördade sin fader i Buchonia skogen nära Fulda i Tyskland. År 509 blev Klodvig I vald av de ripariska frankerna till kung av kungadömet Köln. Resten av de frankiska ledarnas områden, som Ragnachar, övertog nu Klodvig I. Han var nu kung över hela Frankerriket.

Klodvig I dog i Paris den 27 november 511. Nu delades Frankerriket upp mellan hans fyra söner.

Klodvig I:s fyra söner

Childebert I (496-558) tilldelades kungadömet Paris som sträckte sig från floden Somme i norr, Atlanten i väster till och med Armorica.

Chlodomer (495-524) tilldelades kungadömet Orleans som bestod av kungariket Syagrius som ligger söder om Paris.

Chlothar I (495-561) som föddes i Soisson tilldelades kungadömet Soisson som ligger norr om Paris. Han fick dessutom några provinser i sydöstra Gallien längs med Biscayabukten till Pyrenéerna

Theoderik I (485-533) tilldelades kungadömet Reims som bestod av de ripariska frankernas kungadöme som ligger nordost om Paris. Han fick dessutom några provinser i södra Gallien, väster om floden Loire.

Fortfarande hade burgunderna områden öster om floden Loire och söder om Rhen, visigoterna hade sydöstra Gallien och ostrogoterna hade östra Gallien vid Klodvig I död.

Chlodomer invaderade burgundernas område tre gånger (523-524) innan frankerna kunde inordna burgundernas kungadöme i frankerriket år 524. Chlodomer dog i slaget vid Vézeronce. De tre andra bröderna dela upp Chlodomers område mellan sig. År 534 införlivades slutligen det burgundiska området i Gallien med frankerriket.

Theoderik I invaderade Thüringen och införlivade detta område till sitt kungadöme år 531. Childebert I körde ut visigoterna från Gallien och införlivade deras område med frankerriket år 531 förutom området Septimania som låg vid Medelhavets kust.

När Theoderik I dog år 533 tog hans son Theodebert I (500-548) över sin fars kungadöme.

Ostrogoternas kung Theodahad (534-536) kom i konflikt med den bysantinska kejsaren Justinianus I (527-565). Justinianus erbjöd frankerna pengar för att inte invadera ostrogoternas eller de bysantinska områdena. Theodahad erbjöd frankerna de gotiska områdena som fanns kvar i Gallien dessutom pengar. Alla gotiska områden som låg mellan Rhen, alperna, Medelhavet och Raetien införlivades med frankerriket år 536.

När Theodebert I dog år 548 tog hans son Theodebald I (534-555) över sin fars kungadöme. När Theodebald I dog år 555 övertog Childebert I och Chlothar I hans kungadöme. Nu bestod frankerriket av bara två kungadömen. När Childebert I dog år 558 tog Chlothar I över hela frankerriket. Han dog i feber i Compiègne, som ligger nordost om Paris år 561.

Chlothar I:s fyra söner

Frankerriket blev nu uppdelat i två områden som hade huvudsakligen germanska invånare och två områden med huvudsakligen romerska invånare. Chlothar I hade fyra söner när han dog.

Charibert I (517-567) fick kungadömet Paris, Gunthchramn (545-593) fick kungadömet Orleans med burgundernas område, Chilperik I (539-584) fick kungadömet Soisson och Sigibert I (535-575) fick kungadömet Austrasien.

Charibert I dog 567 och hans kungadöme delades upp på de tre andra bröderna. Sigibert I fick nu alla germanska områden.

Snart delade de tre återstående bröderna in sig i två allianser Sigibert I med sitt germanska kungadöme och de två andra bröderna med sina romerska områden. Bröderna invaderade varandras områden. År 575 anlitade Chilperik I: s hustru Fredegund två personer som mördade Sigibert I.

År 576 övertog Sigibert I:s son Childebert II (570-595) kungadömet Austrasien. Konflikterna mellan de tre kungadömena fortsatte. Chilperik I blev mördade i skogen Chelles 2 mil från Paris år 584. Hans ofödde son Chlothar II (584-629) övertog sin fars kungadöme Soisson.

År 587 ingick Gunthchramn och Childebert II en allians. I april 593 dog Gunthchramn och Childebert II övertog hans kungadöme. Childebert II dog 595 av förgiftning. Hans äldste son Theodebert II (586-612) fick kungadömet Austrasien medan hans yngste son Theoderik II (587-613) fick kungadömet Burgund och delar av kungadömet Orleans.

Konflikten mellan de olika frankerrikena fortsatte. År 610 invaderade Theoderik II sin bror Theodebert II: s kungadöme. År 612 dödare han sin bror och Theoderik II tog över sin brors kungadöme Austrasien. Theoderik II var på väg att invadera Chlothar II:s kungadöme när han dog i Metz år 613.

Theoderik II hade vid sin död fyra söner. Sigibert II (601-613) förde en armé mot Chlothar II. Han blev besegrad och dödad.

Chlothar II

Chlothar II (584-629) blev år 613 kung över hela frankerriket. Den 18 oktober 615 utlyste Chlothar II "påbudet i Paris". Motsvarigheten till Magna Carta ("Stora Frihetsbrevet") i England den 15 juni 1215. "Påbudet i Paris" innebar en serie eftergifter till austrasiske adeln och att kyrkan hade kontroll över monarkin. Påbudet bestod av 27 klausuler.

År 623 utsåg Chlothar II sin son Dagobert I (603-639) till kung över Austrasien. När Chlothar II dog år 629 efterlämnade han två söner. Förutom Dagobert I även sonen Charibert II (618-632).

Chlothar II beslutade att ge Charibert II det självständiga Akvitanien (Aquitaine). Området ligger vid Biscayabukten norr om Pyrenéerna. Därefter erövrade Charibert II det baskiska området Gascogne som ligger söder om Akvitanien. När Charibert II dog år 632 införlivade Dagobert I Akvitanien till frankerriket.

Major domus

Under 600-talet och 700-talet var det Major domus. Denna titel bar den person som hade den högsta makten efter kungen inom frankerriket. När sittande kung var minderårig var det Major domus som styrde riket i praktiken.

Pippin I av Landen

Redan åren 622-629 styrde Pippin av Landen (?-639) frankerriket vid sidan av Dagobert I. Efter Dagoberts död år 639 återtog Pippin av Landen styret av Frankerriket vid Dagoberts son Sigibert III:s sida (630-656). Pippin av Landen dog dock under samma år 639. Nu var det personerna som innehade titeln Major domus som övertog styret av Frankerriket.

Grimoald I

Pippin av Landes son Grimoald I (616-656) övertog titeln Major domus (643-656). Han övertygade Sigibert III att adoptera hans son Childebert (?-662). Grimoald tillsatte sin egen son Childebert som kung över Frankerriket (656-662) när Sigibert III dog år 656.

Chlothar III

Dagobert I som var kung över Austrasien (629-639) var gift fem gånger. Han efterlämnade en son Klodvig II som var kung över Austrasien (656-657). Hans son Chlothar III (652-673) var kung över Austrasien (657-663). Klodvig II:s andre son Childerik II blev nu kung över Austrasien (662-673) och för hela Frankerriket (673-675). Klodvig II:s tredje son Theoderik III var kung över Austrasien (676 och 687-691).

Frankerriket på 700-talet

På 700-talet hade frankerriket utvidgats till Neustrien i nordväst, Akvitanien (Aquitaine) i sydväst, Austrasien i nordost, Burgund i söder och Lombardiet i norra Italien samt flera andra kungariken. Frankerrikets område sträckte sig till stora områden av nuvarande Italien, Frankrike, Tyskland, Belgien, Luxemburg och Nederländerna. Frankerrikets huvudstad var Metz i Austrasien.

Pippin II av Herstal

Pippin av Herstal (635-714) var barnbarn till Pippin I av Landen. Han var major domus av Austrasien, Neustrien och Burgund mellan 680-714. Theoderik III försökte avsätta honom men misslyckades i slaget vid Tertry (ligger i Somme i norra Frankrike) år 687.

Under sin tid som major domus var det flera kungar på tronen t. ex. Theoderik III (679-691), Klodvig IV (691-695), Childebert III (695-711) och Dagobert III (711-715).

1998-2019, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta innehåll baseras på tanken om trovärdighet, saklighet och opartiskhet samt oberoende i förhållande till ekonomiska, politiska, religiösa, privata eller andra särintressen. Dessutom med ett källkritiskt betraktelsesätt.