Historia


 

Lucius Annaeus Seneca

Innehåll:

Fakta om Lucius Annaeus Seneca

Lucius Annaeus SenecaStoikern, statsmannen, filosofen, advokaten och författaren Lucius Annaeus Seneca (4 f. Kr.-65 e. Kr.) föddes i Cordoba i den romerska provinsen Hispania Baetica (i södra Spanien).

Hans far, vars namn var också Lucius Annaeus Seneca (54 f. Kr.-39 e. Kr.), var retoriker samt författare. Han har skrivit verken "Controversiae" som bestod av tio böcker (av vilka fem böcker finns bevarade) och "Suasoriae" som bestod troligtvis av två böcker (av vilka en bok finns bevarad). Hans mor hette Helvia.

Han hade två bröder Marcus Annaeus Novatus (3 f. Kr.-65 e. Kr.) var äldst och var ståthållare i den romerska provinsen Achaia. Han blev adopterad och bytte namn till Junius Annaeus Gallio.

Den yngre brodern var Lucius Annaeus Mela levde ett mer tillbakadraget liv än sina bröder. Hans son var Marcus Annaeus Lucanus (39-65) mer känd som poeten "Lucan".

Senecas far flyttade till Rom under Kejsar Augustus regeringstid (27 f. Kr.-14 e. Kr.). Fadern flyttade tillbaka till Hispania Baetica 8 f. Kr..

År 5 flyttade han med sina söner tillbaka till Rom för deras utbildning medan hustrun Helvia stannade kvar i Hispania Baetica för att sköta familjens egendomar. Seneca utbildades i retorik och juridik men han kom framförallt att bli en stor filosof och stoiker. Seneca lärde sig stoicismen av Attalus under kejsar Tiberius regeringstid (14–37). Han var nu en asket och levde också som en asket.

Seneca led svårt av dålig hälsa under hela sitt liv, särskilt av astma. Han tillbringade med sin moster första tiden av sitt liv i Egypten (25-31) för hälsans skull. Mosterns man Galerius var Praefectus i Egypten (16-31). Men han studerade administration, ekonomi, geografi och etnologi.

När Seneca blev vald till ledamot i senaten var han redan känd som advokat och retoriker. Han var dessutom ämbetsman inom den romerska förvaltningen. År 37-41 var Caligula romersk kejsare och Seneca kom i konflikt med Caligula.

År 41 landsförvisades Seneca till ön Korsika i åtta år av kejsar Claudius´s (41-54) hustru Valeria Messalina (25-48). Hon anklagade Seneca för att ha haft en affär med den tidigare kejsaren (37- 41) Caligulas´syster, Julia Livilla (18-42).

Han återkallades till Rom år 49 av kejsar Claudius nya hustru Julia Agrippina (15-59). Hon ville att han skulle bli lärare åt hennes tolvårige son Lucius Domitrius Ahenobarbus (37-68). Hennes son blev senare kejsar Nero (54-68).

Seneca var, under åtta år (54-62), Neros främste minister (tillsammans med det pretorianska gardets prefekt Sextus Afranius Burrus, 50-62). Nero förlänade Seneca mängder av dyrbara gåvor som konstverk, landegendomar, palats och pengar. Han blev en väldigt förmögen person.

Den romerske statsmannen och historikern Dio Cassius (150–235) skriver i sin bok "Roms historia": "Fast han fördömde tyranni, gjorde Seneca sig till lärare hos en tyrann. Fast han klandrade de rika, samlade han ihop en förmögenhet på 300 miljoner sestertier, och trots att han satte sig till doms över andras extravaganser ägde han 500 bord av citrusträ med ben av elfenben ".

År 65 anklagades Seneca för att ha deltagit i en sammansvärjning, genomförd av den romerske senatorn Gaius Calpurnius Piso, med syfte att störta kejsaren och Seneca blev dömd till döden. Nero gav sin forne lärare förmånen att själv välja hur han ville dö. Seneca valde att dö i badkaret genom att skära av sig sina pulsådror så att han förblödde.

Enligt den romerske historikern Tacitus redogjorde Seneca, innan han dog, för den stoiska filosofins byggstenar. "Allt som sker styrs av en välvillig och allsmäktig Försyns vilja. Därför kan inget ont drabba en god människa. Det skenbart onda är bara en prövning. Döden i sig utgör inget ont. Det är våra tankar på den som skapar lidande, och dessa tankar kan vi lära oss styra. Sinnesfrid är livets och filosofins yttersta mål."

Detta uttalande gjorde Seneca med en allt svagare stämma i en villa utanför Rom år 65 e. Kr..


Senecas viktigaste böcker

Seneca har producerat många tal, dikter, brev, dialoger, dramor och tragedier men mycket av detta finns inte kvar idag t.ex. är alla hans tal försvunna. Det som finns kvar idag är dels filosofiska brev, essäer samt avhandlingar och dels nio tragedier som troligtvis aldrig visades på scen.

Han har skrivit:


Seneca och stoicismen

Stoicismen grundades av Zenon (335-264 f. Kr.) från Kition (Cypern). Stoicism kommer från grekiskans "stoa poikile" som betyder pelarhall. Stoikerna ansåg att människan måste motstå de impulser som ges av drifterna i form av kärlek, lust, hat, fruktan, smärta och så vidare. Det objektivt goda ansåg man ligger i sinnestillståndet, i vishet och återhållsamhet.

Stoicism organiserades först i Aten år 301 f. Kr. av Zenon från Kition. Han undervisade från en pelarhall från vilket hans filosofi har fått sitt namn.

Zenon såg världen som ett enda stort samhälle i vilket alla män är bröder och vilket styrs av en ojämförlig försyn. Stoikerna använder även beskrivningar av försynen som gudomligt förstånd, skapande skäl, naturligt väsen, kraften eller verkan hos världsalltet, ödet, en personlig gud, även gudarna. Tanken att se världen som ett stort samhälle passade bra åt romarna för de tänkte att detta stora samhälle var romarriket.

Senecas stoicism satte förnuftet och dygden främst. Han menade att man med förnuftets hjälp kan hålla känslorna i schack. Detta för att klara av motgångar och olyckor i livet och uppnå sinnesjämvikt vilket är målet för stoicismen.


Boken "Breven till Lucilius", 64 (Epistulae Morales ad Lucilium)

Boken består av 124 brev som Seneca skrev till sin vän Lucilius Junior. I de första 30 breven finns i varje brev citat från eller referenser till skrifter som skrevs av konkurrerande filosofiska skolor som epikurismen (som grundades av greken Epicuros [341-270 f. Kr.]), den kyniska skolan (som grundades av greken Antisthenes [444-365 f. Kr.] som var en lärjunge till Sokrates) och den megariska skolan (som grundades av Euklides från Megara [400-talet f. Kr.]).

Alla 124 breven finns inte översatta i modern översättning från latin. Breven är översatta år 1917 och år 1925, utom 40 brev som översattes till modern engelska år 1969 med några revideringar år 2004. Brev 1, 4, tionde, trettonde, fjortonde och sjuttonde brevet finns inte översatt till engelska. Även breven 19-25, 29-32, 34-37, 39, 42-45, 49-52, 57-62 och 64 saknas.

Brev 2

Folk som tillbringar deras hela liv att resa utomlands och har många platser där de kan finna gästfrihet men ingen verklig vänskap. Det samma måste inträffa med människor som aldrig får en förtrolig umgängeskrets med någon stor författare, men hoppar från en till en annan, rusar omkring och besöker dem alla.

Brev 3

Du har skickat mig ett brev genom en av dina vänner, som du kallar honom. Och i nästa mening varnar du mig att undvika att diskutera dina angelägenheter obehindrat med honom, eftersom du inte vanligtvis gör så själv, med andra ord du har beskrivit honom som en vän och sedan förnekat detta i ett och samma brev.

Den kloke mannen

Den kloke mannen, menar Seneca, längtar efter att ha en vän. Han betonar att det är viktigare att skaffa vänner än att ha vänner. Det är viktigare att sitta vid en väns sjukbädd än att vännen sitter vid min sjukbädd, fortsätter Seneca.

Lycklig den mannen som stärker andra människor inte bara när han är närvarande men även när han är i deras tankar.

Brev 15

I brevet skriver Seneca om god hälsa. Det är dumt att använda sin tid till att träna upp sin kropp så att muskelmassan ökar. Det är viktigare med en god intelligens än med en stark kropp. Träna din intelligens dag och natt.

Brev 16

I brevet skriver Seneca om ett lyckligt liv. Han börjar brevet: "Jag vet, Lucilius, att ingen kan leda mot ett lyckligt liv, eller även ett drägligt liv, utan att eftersträva visdom, och denna visdoms fulländling är det som gör livet uthärdligt, fastän även i första början av visheten blir livet drägligt."

"Om jag känner dig rätt, så har du letat redan från början av detta brev för att se vad som kommer att bli en liten present. Sök i brevet och du kommer att hitta det."

Brev 18

Seneca börjar brevet med: "Det är december månad och hela staden är i spänning! Feststämningstillståndet är ett oinskränkt tillstånd. Överallt ekar det av förberedelseljud med hög intensitet. Allt påminner om Saturnalia helgen som är olik de vanliga arbetsdagarna." (Saturnalia var en högtid i antikens Rom under tiden 17-23 december. Man firade åkerbrukets gud Saturnus och Ops skördens gudinna).

Seneca nämner i brevet också hedonist läraren Epicuros (se ovan) och Epicuros brev till vännen och den grekiske matematikern Polyaenus (340-285 f. Kr.). Seneca nämner också i brevet den grekiske filosofen Metrodoros (331-278 f. Kr.) att han behöver äta för en hel "halfpenny".

Brev 26

I brevet skriver Seneca om sin ålder. Han är glad att hans ålder inte hittills inte medför någon försämring på mitt humör, medveten som jag är om försämringar kan inträffa i kroppen.

Epicuros förpliktar mig med följande tal: "föredra döden eller det är en god sak att vänja sig vid döden."

Brev 27

I brevet skriver Seneca till sin vän: "Räkna dina år och bli skamsen att du saknar och verkar för exakt samma saker som du önskade när du var en pojke. För denna enda sak var säker inför din sista dag att dina fel dör innan du dör."

Brev 28

I brevet skriver Seneca om när Sokrates hade de "trettio tyranner" över sig och dessa tyranner kunde ändå inte bryta hans humör. Spela först rollen som åklagare sedan som domare och slutligen som försvarare iförmildrande omständigheter, säger Seneca. Var hård mot dig själv i vissa stunder.

Brev 33

Epicuros var rent av, trots hans långa ärmar, en man med livskraft. Mod, energi och en stridslysten själ är vanligt hos Perser liksom hos folk med en klädstil mer passande för handling.

Brev 38

Du har helt rätt att betons att vi skall utbyta brev oftare.

Brev 40

Tack för att du skriver så ofta. Du skriver i ditt brev att du gick och hörde filosofen Serapio när hans skepp kom där du är. Hans ord, säger du, tenderar att bli en röra med en hastighet, slamrande och tryckande framåt snarare än att strömma ut, för orden kommer med en volym som ingen annan röst kan mäta sig med.

Brev 41

Du gör det finaste möjliga ting och agerar i ditt bästa intresse om, som du skriver i ditt brev, att du är uthållig och ditt försök att skaffa ett sunt förståelse. Det är dumt att be om eftersom du själv kan uppnå detta av genom dig själv.

Brev 46

Boken du lovade mig har kommit. Jag hade tänkt att läsa den vid ett tillfälle och jag öppnade den vid ankomsten utan några andra tankar än att se bokens innehåll. Boken själv har behagat mig i ett djuot läsande. Hur lättförståelig dess stil är jag finner den lättläst, i första anblicken visar författaren liknar Livy eller Epicurus, den framstår anorlunda än dig eller mig. Jag läste den rakt igenom utan avbrott.

Brev 47

Jag år glad att höra, från dessa människor som har besökt dig, att du lever på vänskaplig förhållande med dina slavar. Det är just vad man förväntar sig av en upplyst, kultiverad person som du själv. De år slavar, säger folk, Nej. De är människor. De är slavar. Men de delar samma tak som du själv. De är slavar. Nej, de är vänner, ödmjuka vänner. De är slavar. Strängt taget är de våra medmänniskoslavar, om du tänker att lyckan har lika mycke kraft över oss som över dem.

Brev 48

Jag skall senare besvara ditt brev, som du har skickat till mig efter din resa. Jag måste först fundera på och noga överväga vilket råd jad borde ge dig.

Brev 53

Jag undrar om det finns någonting jag inte kunde bli övertalad att göra efter att låta mig själv bli övertalad att ta en tripp ut på havet. Det var ingen storm än men en höga svallvågor som sakta blev kraftigare.

Brev 54

Dålig hälsa, vilket har drabbat mig helt och hållet en längre tid, har angripit mig utan förvarning igen. (Seneca har drabbats av astma, igen.) Min andning har inte än blivit normal.

Brev 55

Jag har just i denna stund återvänt från en ridtur i min bärstol, känner mig trött som om jag hade promenerat hela vägen istället för att sitta hela vägen. Även att bli buren en längre tid är ett hårt arbete och ju mer, vågar jag säga, eftersom det är onaturligt, naturen har givit oss ben för att själva kunna gå, precis som vi har fått ögon med vilka vi själva kan se.

Jag ser dig, min kära Lucilius. Jag hör dig i denna stund. Jag känner så mycket av dig att jag undrar om jag inte skulle skriva toner istället för brev!

Brev 56

Det finns inte sånt som "fridfull tystnad" utom där orsaken har stiltjen lagt sig til ro. Natten avlägsnar inte vår oro, den drar fram den till ytan. Allt den ger oss är en förändring av oro. För även när människor sover har de drömmar lika besvärande som deras dagar.

Brev 63

Jag är väldigt ledsen att höra att din vän Flaccus´ avlidigt. Ändå vill jag inte att du sörjer orimligt över detta. Jag kan knappt våga att begära att du inte skall sörja alls och ändå är jag övertygad att det är ett bättre sätt.

Du har begravt någon som du älskar. Nu leta efter någon att älska. Det är bättre att göra något bra för en förlorad vän än att gråta över honom.

1998-2019, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta innehåll baseras på tanken om trovärdighet, saklighet och opartiskhet samt oberoende i förhållande till ekonomiska, politiska, religiösa, privata eller andra särintressen. Dessutom med ett källkritiskt betraktelsesätt.