Historia


 

Stadsstaten Aten

Innehåll:

Inledning

Människor kom till området, där nuvarande Aten ligger, under 10 000 f. Kr.. Omkring 6 000 f. Kr. hade människor bosatt sig på Akropolis i nuvarande Aten.

Ordet Akropolis betyder högt belägen stad. Akropolis består av kalksten och dess höjd är bara 156,63 meter över havet. 270 meter lång som längst och 156 meter bred som bredast.

Åren 1 600-1 050 f. Kr. tillhörde Aten den mykenska kulturen. Akropolis ingick då i en stor fästningsanläggning.

År 1 000 f. Kr. var Aten en liten stad med en area på 2 km. Akropolis låg något söder om staden. År 400 f. Kr. fanns det 40 000 medborgare i staden som hade en befolkning på 140 000 personer.

Boken "Atens konstitution", 332 f. Kr.

Aristoteles betraktas som författare till boken "Atens konstitution", 332-322 f. Kr. (Athenaion politeia). Huvuddelen är troligen skriven år 332 f. Kr. och reviderad år 322 f. Kr.. Troligtvis var det en av Aristoteles studenter som skrev boken om Atens konstitution eftersom den ingår i en undersökning av 158 grekiska stadsstaters konstitutioner. Men alla andra 157 grekiska stadsstaters konstitutioner finns inte bevarade till vår tid.

Alla 158 delarna har varit försvunna tills man år 1890 upptäckte en utskrift av Atendelen på baksidorna av egyptiska räkenskapsdokument från slutet av år 70 e. Kr.. Det är detta fynd som gör att vi idag kan läsa "Atens konstitution". Men om det bevarade exemplet har exakt samma innehåll som originalet vet vi inte med säkerhet (källkritik).

Det är genom denna bok som vi nu vet hur den demokratiska styrelseformen i antikens Aten var utformad. Boken består av två delar. Första delen består av 41 kapitel men det har i början bestått av, uppskattningsvis, fem ytterligare kapitel som nu saknas.

Den första delen handlar om den atenska konstitutionens historia och börjar med en beskrivning av Kylons försök till tyranni mellan åren 630-620 f. Kr. och slutar med återinförandet av demokratin år 403 f. Kr.. Den andra delen består av 28 kapitel och beskriver hur konstitutionen fungerade på författarens tid.


Den atenska konstitutionens historia

Den del som är borta i boken behandlar troligtvis tiden från att Atens kungadöme skapades till införandet aristokratin (c:a år 1 000 f. Kr.) med årliga utnämningar (från 683-682 f. Kr.) av Arkonskapet.

Enligt grekisk mytologi styrdes Aten av kungar som Ion, Kekrops I (1 556-1 506 f. Kr.) och Kodros (1 089-1 068) f. Kr.). Vid Kodros död införde atenarna Arkonskapet. Kodros son Medon var den förste Arkon i Aten.

Enligt grekisk mytologi var Ion stamfar till de forngrekiska jonerna och sonson till Hellen som var alla grekers stamfar. Enligt grekisk mytologi var det den atenske kungen Theseus (1234-1204 f. K.r) som enade hela halvön Attikas byar under Atens ledning.

Kylon

Den bevarade delen av den atenska konstitutionens historia börjar med Kylons försök att nå makten i Aten någon gång mellan åren 630-620 f. Kr.. Kylon hade segrat i olympiska spelen år 640 f. Kr.. Han gifte sig också med dottern till tyrannen i stadsstaten Megara. Han tänkte då utnyttja sin popularitet i Aten genom att ta makten. Forskarna är osäker på tidpunkten men troligtvis gjorde Kylon ett kuppförsök i Aten år 632 f. Kr. med hjälp av sin svärfar i Megara. Kuppen misslyckades och krig bröt ut mellan Aten och Megara. Kylon mördades på Akropolis.

Atens första konstitution

Atens konstitution under denna tid, enligt boken, innebar att ämbeten tillsattes av de som var av god börd och förmögna. I början innehades ämbetena på livstid men senare för en period på tio år. Under första tiden valdes dessa personer men efter år 486 f. Kr. lottades dessa personer fram ur en lista på femhundra valda ledamöter från demer.

Nu var det nio styrelsemän. Efter hand så tillkom det en sekreterare så slutligen fanns det tio män som utsågs för ett år i taget att styra stadsstaten Aten.

Dessa nio styrelsemän arbetade i början inte tillsammans utan Basileios satt i en byggnad som hette Bucoleum, Polemark i Epilyceum och Thesmothet i byggnaden som hette Thesmotheteum. Slutligen satt alla nio i byggnaden Thesmotheteum.

Dracos konstitution

Draco eller Drakon (659-601 f. Kr.) skrev Atens första lagar år 621-620 f. Kr.. De nio styrelsemännen och skattmästarna utsågs då bland män med en viss förmögenhet. Medan lägre ämbeten valdes bland män som var generaler och kavalleribefälhavare och som hade en viss förmögenhet och som dessutom hade söner över tio års ålder vilka var födda inom äktenskapet. Dessa militärer hade tidigare inte haft några politiska rättigheter.

Det fanns ett råd som bestod av 401 män vilka lottades ut bland de män som innehade politiska rättigheter. Även andra poster lottades ut bland män som var över 30 år gamla. Samma person kunde inte inneha posten en andra period förrän alla män hade innehaft posten. När alla män har haft posten började man om igen med fri lottning. De som inte deltog i ett möte fick betala böter.

Areopagusrådet hade till uppgift att bevaka att alla personer med ämbeten följde lagen. Personer kunde överklaga till Areopagusrådet om man ansåg att någon offentlig person inte följde lagen.

Solon (638-558 f. Kr.)

Lagstiftaren och poeten Solon utnämndes som Arkon år 594-593 f. Kr. efter en kompromiss mellan de rika och de fattiga i Aten. Det var vanligt att det i Aten var en politisk konflikt mellan dessa båda grupper.

Solon införde en konstitution och stiftade andra lagar. Atenarna upphörde att använda sig av Dracos lagar utom de som gällde för mord. Solons lagar inristades i ett monument som atenarna kallade Kyrbeis och fanns vid Basileios pelargång intill torget Agora. De nio styrelsemännen svor en ed vid detta monument, högtidligt lova att offra en gyllene staty om de skulle bryta mot någon av lagarna.

Solon hade ämbetsmöten av personer som hade lottats fram från en lista på personer som varje stam i Aten hade valt. För att utse de nio archons valde varje stam tio kandidater bland dessa utsågs sedan de nio genom lottning. Skattmästare utsågs också med lottning bland de förmögna grupperna.

Folkförsamlingen

Medborgarna delades in i fyra grupper efter beskattning av förmögenheten, de förmögna, kavalleriet, meniga och arbetare. De främsta ämbetena tillsattes av de två första grupperna. Den lägsta gruppen hade enbart medlemskap i folkförsamlingen (ekklesia) och som jury i domstolen (Heliaia).

Rådsförsamlingen

I Solons konstitution fanns fyra stammar och fyra stamledare representerade. Inom varje stam fanns lägre tjänstemän med ansvar för inkomster och utgifter. Solon införde ett råd med fyrahundra ledamöter bestående av hundra personer från varje stam.

Areopagusrådet

Areopagusrådet som utsågs genom lottning granskade och straffade inte bara styrelsemännen utan utsåg också varje år årets ämbetsman.

Pisistratus (600-527 f. Kr.)

Solons vän Pisistratus var en stor general och var tyrann i Aten under 33 år, 560-527 f. Kr. förutom tre år då han tvingades leva i exil. Hans söner övertog makten och Aten levde under tyranni till år 510 f. Kr..

Pisistratus var trots allt en populär ledare som sänkte skatterna och hjälpte de fattiga och handikappade. Vidare byggde han nya byggnader som förskönade staden Aten. Tack vare ökad export så kunde han anlägga vattenledningar i staden. Pisistratus byggde också Atens första allmänna bibliotek.

Kleisthenes (570-508 f. Kr.)

Kleisthenes blev kallad tillbaka till sin hemstad Aten år 508 f. Kr. efter att han tidigare under samma år hade blivit förvisad till exil till andra grekiska stadsstater. När han kom tillbaka till Aten utsågs han till styrelseman i Aten och han föreslog en radikal politisk och mer demokratisk reform.

Rådsförsamlingen

Han indelade Aten i 139 demer (områden, distrikt). Han utökade antalet stammar i Aten till tio istället för Solons fyra. Kleisthenes gjorde om Solons råd så att från år 500 f. Kr. bestod rådet av femhundra ledamöter med femtio personer från varje stam. Dessutom fick varje stam utse var sin general. Men fortfarande var ämbetsmannen Polemarch överbefälhavare över armén.

Folkförsamlingen

Han upprättade en folkförsamling (ekklesia) där alla fria män hade var sin röst. Detta var början till direktdemokrati. Dessa fria män skulle träffas regelbundet för att diskutera och rösta om alla stadens angelägenheter, från priset på oliver till nya skattehöjningar och utropandet av krig. Förmodlingen var det Kleisthenes som bestämde att dessa möten skulle vara på kullen Pnyx som låg i skuggan av Akropolis. Det var en teaterformad plats utan fasta bänkar.

Han baserade de fria männens politiska inflytande på individens medborgarskap istället för som tidigare medlemskap i en klan. Vad som hände med Kleisthenes efter denna reformering av Atens styrelseform vet forskarna inte.

Aristides (530-468 f. Kr.)

Under 400-talet f. Kr. var det Areopagusrådet som styrde Aten men dess makt började avta. En av de mest betydelsefulla styrelsemännen vid denna tid var Aristides. Han var general och valdes till statsman (489-488 f. Kr.) men år 483 f. Kr. blev han landsförvisad.

Themistokles (527-460 f. Kr.)

Themistokles var medlem av det Areopagusrådet och blev år 493 f. Kr. styrelseman i Aten. Men han blev senare landsförvisad år 470 f. Kr.. Themistokles spelade en viktig roll år 478 f. Kr. under bildandet av de grekiska stadsstaternas konfederation som kallades den Deliska ligan. Det innebar att de övriga allierade till Aten skull betala årliga avgifter till Aten som i sin tur byggde upp ett försvar mot Sparta och andra gemensamma fiender.

Atens eget försvar bestod av 2 500 man och 20 skepp som hade 2 000 man. Trots detta startade ändå det 27-åriga kriget (431-404 f. Kr.) mellan de grekiska stadsstaterna Sparta och Aten.

Ephialtes (?-461 f. Kr.)

Ephialtes fullföljde Solon och Kleistenes reformer genom att reformera det Areopagusrådet år 462 f. Kr.. Rådets makt begränsades till att ha hand om mord och religiösa frågor. Ephialtes blev mördad år 461 f. Kr.. Efter hans död genomfördes förändringar vid utseendet av archons och vad gäller medborgarskapet i Aten.

Perikles (495-429 f. Kr.)

Perikles blev år 461 f. Kr. vald till strateg och hade denna befattning i 29 år. Under denna tidsperiod var Aten den mest berömda grekiska stadsstaten då inte bara inom politiken utan också inom kulturen.

De flesta historiker uppskattar att i Aten år 431 f.Kr. fanns det mellan 40 000 och 50 000 vuxna, manliga medborgare. Totalt fanns det troligen mellan 215 000 och 300 00 invånare i stadsstaten Aten. De flesta grekiska stadsstater hade dock mellan 2 000 och 10 000 vuxna, manliga medborgare.

Perikles införde att ämbetsmän fick betalt för sina offentliga tjänster (t. ex. juryman) så att även fattiga medborgare kunde inneha ämbeten. Efter Perikles började demokratin att förfalla och Aten övergick till ett oligarkiskt styre.

Två oligarkiska statskupper

Den första oligarkiska statskuppen genomfördes i Aten, år 411 f. Kr. de fyrahundras kupp. Då ersattes det demokratiska Archonrådet av ett råd med fyra hundra personer som nu styrde staden Aten under en kortare period.

Den andra oligarkiska statskuppen genomfördes i Aten, år 404-403 f .Kr. de trettio tyrannernas regim. Demokratin återinförandes i Aten år 403 f. Kr..


Atens konstitution år 335-334 f. Kr.

Bokens andra delen består av 28 kapitel och beskriver hur konstitutionen fungerade på författarens tid. Huvuddelen av denna del behandlar offentliga ämbeten varav största delen behandlar rådsförsamlingen och de nio styrelsemännen (Archon). Alla civila ämbeten tillsattes genom lotten medan alla militära ämbeten tillsattes genom val.

Stadstatens utbredning

Stadsstaten bestod av en stad med dess livsmedelsproducerande landsbygd. Atens yta var t. ex. något mellan Öland och Gotlands storlek. Stadsstaten bildades genom att tio fyler (stammar) slutit sig samman. Aten var indelat i ungefär 100 demer (områden, distrikt).

Varje atenare tillhörde ett distrikt. Denna tillhörighet ärvde han från sina föräldrar och han tillhörde detta distrikt hela livet, oavsett om han flyttade till ett annat distrikt. Från och med arton årsåldern deltog medborgare i Aten i det politiska livet inom sitt distrikt. Han deltog också i militärträning (ephebeia) under två år (mellan 18 år och 20 års ålder).

Medborgarskapet

Folket (medborgarna) innebar, på den tiden, att alla fria män över 20 år hade rösträtt i folkförsamlingen. Redan på 400-talet f. Kr. struntade en del av de röstberättigade att delta i folkförsamlingens möten.

För atenskt medborgarskap krävdes att båda föräldrarna var atenska medborgare och att personen vid fyllda 18 år är registerad i sin demes. Detta innebar att kvinnor, män med utländsk härkomst och slavar inte kunde få medborgarskap (inte tillhörde folket i demokratisk mening).

De politiska institutionerna

De politiska institutionerna i Aten bestod främst av folkförsamlingen, rådsförsamlingen och domstolarna.

Folkförsamlingen

Till folkförsamlingen kunde alla medborgare över 20 år ha tillträde. Folkförsamlingen hade det yttersta ansvaret för lagstiftningen. Men den hade också uppgiften att kontrollera att ämbetsmännen följde sina befogenheter. På folkförsamlingens möten diskuterade man frågor som rådsförsamlingen lagt fram till folkförsamlingen och fattade därefter beslut vanligast genom handuppräckning.

Folkförsamlingen i Aten samlades på kullen, Pnyx mellan tio till fyrtio gånger om året. Rådsförsamlingen kunde kalla folkförsamlingen till möte därför varierade antalet möten under ett år. Folkförsamlingens möte pågick från tidigt på morgonen och varade ofta tills mörkret föll.

Rådsförsamlingen

Rådsförsamlingens 500 medlemmar (50 per stam) lottades ut av de kandidater som distrikten hade föreslagit. Antalet kandidater från varje distrikt berodde på distriktets storlek. Kandidaterna måste vara minst 30 år gamla. Denna procedur upprepades varje år och ingen fick sitta i rådet mer än två år.

Varje stam (50 medlemmar) styrde staden under en tiondel av året. Denna mindre grupp av rådsförsamlingen samlades varje dag och då började man mötet med att lotta fram en ny ordförande. Detta råd hade den verkliga makten. Rådet utarbetade dagordningen för folkförsamlingen och verkställde dess beslut. Rådet kunde väcka åtal mot en rådsmedlem men det var domstolen som prövade den åtalades fall.

Domstolarna

De tio stammarna fick utse kandidater till domstolarna. 6 000 personer valdes varje år bland dessa utsågs sedan domstolsledamöterna inför varje rättegångsdag av en av de nio styrelsemännen som kallades för Thesmothetae genom lottning. Varje atenare över 30 års ålder kunde bli vald till denna uppgift.

Varje juryman fick en biljett med sitt namn, faderns namn och hans stam. Denna biljett användes dels vid lottningsproceduren och dels för att den valde jurymannen skulle komma in i rätt domstolsbyggnad och till den rättegång som han var lottad till.

Till domstolen utsågs från 201 till 401 personer när det var privata rättegångar (tvistemål). Vid allmänna rättegångar som straffet kunde bli fängelse, dödsstraff, exil, förlorade medborgerliga rättigheter eller konfiskation av egendom bestod domstolen av antingen 501, 1001 eller 1501 personer beroende på hur allvarligt domstolsärendet var.

Alla jurymän måste delta i domstolens omröstning för att de skulle få ersättning för sitt deltagande i domstolen. Man röstade antingen med olikfärgade träkulor eller med metallkulor som var antingen solida eller ihåliga. Träkulornas ena färg betydde "skyldig" den andra färgen "oskyldig". Metallkulorna som var solida betydde "skyldig" den andra "oskyldig". Man lade den andra kulan i en urna för ogiltiga röster så att rösthemliheten garanterades.

Domstolen röstade först om personen var skyldig och därefter vilket straff vederbörande skulle få. Omröstningen i domstolen var sluten och man räknade rösterna exakt. Domsluten kunde inte överklagas.

Domstolen kunde också besluta om att upphäva ett framlagt förslag till folkförsamlingen om detta förslag förklarades att vara lagstridigt. Detta oavsett om förslaget hade antagits av folkförsamlingen eller om den ännu inte hade antagit förslaget.

Valda militärer

Utöver dessa institutioner fanns det tio strateger (strategoi) en från varje stam. De var en grupp ämbetsmän som utsågs i direkta val för ett år och dessa ämbetsmän kunde väljas om flera gånger. De var egentligen militära befälhavare men hade också befogenheter inom det civila området.

En var chef för hoplit (tungt beväpnat infanteri), en annan var chef för försvaret av Aten och dess omgivning. Två var chefer i Piraeus (hamnen utanför Aten, en över Munichia (en del av Piraeus) och en över Acte (en annan del av Piraeus). En annan av generalerna var chef över symmories (en grupp av män som var ansvariga för service till speciella rika män (Trierarchs). De andra sändes ut för aktuella uppgifter.

Utöver dessa tio valdes två chefer över kavalleriet. De var chefer över fem stammar var. Tio skvadronchefer valdes, en från varje stam. De var regementschefer inom kavalleriet och hoplit.

De nio styrelsemännen (Archon)

Egentligen var antalet Archons tio eftersom det tillkom en sekreterare. Sex av dessa kallades Thesmothetae samt deras sekreterare. De tre återstående kallades Archon, Basileus och Polemarch.

Dessa styrelsemän utsågs genom lottning. En från varje stam. De blev granskade av Rådsförsamlingen innan de utsågs till styrelsemän. Sekreteraren granskades av en domstol. Efter att de har blivit utsedda får de avge en ed att de skall utföra sitt ämbete rättvist och enligt lagarna samt att inte ta emot några mutor.

Archon, Basileus och Polemarch hade två assistenter var, vilka de själva fick utse. Dessa assistenter blev också granskade av en domstol. De nio ämbetsmän hade ofta till uppgift att hålla i ceremoniella företeelser och vissa rättsmål, t.ex. Basileus var ansvarig för fackellopp och anklagelser för ogudaktighet då medborgare var anklagade medan Polemarch hade hand om anklagelser mot fria män som var icke medborgare.

Athlothetae

Dessa tio tjänstemän (en från varje stam) utsågs genom lott för fyra år. De var ansvariga för en av de stora festivalerna, Panathenea. De var speciellt ansvariga för tävlingar (musikaliska, atletiska och hästlopp) och priser under festivalen. De var också ansvariga att tillverka kläder som skulle vara på statyn av Athena vilken bars i procession till Akropolis vid festivalen. Dessutom skulle de hålla med helig olivolja i vaser till segrarna i atletiska tävlingar och hästloppen.

Den atenska statsförvaltningen

Till statsförvaltningen som bestod av ungefär 700 ämbeten tillsattas omkring 600 genom lottning. Ämbetstiden var ett år. Man kunde inte bli omvald till samma ämbete. De som tillsattes genom lottning måste genomgå en examen. Man kontrollerade om personen uppfyllde vissa krav. I boken anges ett antal ämbeten.

Stadens administratörer

Tio ämbeten har hand om stadens tempel. Ytterligare tio ämbeten (varav fem placerades vid Atens hamn Piraeus) var ansvariga för att uthyrningen av artister, som dansare och musiker, följde lagen. Dessutom var de ansvariga för att sophämtarna inte förvarar soporna för nära stadsmuren. De skall också förhindra att byggnader inkräktar på gatorna, att inte balkonger sträcker sig över gatorna, att inte avloppsrör mynnar ut i gatan och att inte fönsterluckor kan öppnas ut mot gatan. De skulle se till att offentligt ägda slavar transporterade bort liken för begravning efter de personer som hade dött på gatorna.

Fem ämbetsmän var ansvariga för vägbyggen vilka hade tillgång till offentligt ägda slavar och som var skyldiga att reparera vägarna. En sekreterare var ansvarig för dokument och arkiv samt var närvarande vid rådsförsamlingens möten. En annan sekreterare var ansvarig för lagarna samt var närvarande vid rådsförsamlingens möten och kontrollerade nedskrivningen av alla lagar. En tredje sekreterare var ansvarig för uppläsning av dokument inför folkförsamlingens och rådsförsamlingens möten.

Tio ämbetsmän (hieropoei) som skulle utföra de offer som beordrades av orakel och siare för att få goda omen. Tio ämbetsmän var ansvariga för vissa offer och handha alla fyra stora återkommande festivaler. Ingen av dessa fyra festivaler hölls samma år. En guvernör för Salamis och en chefämbetsman för Piraeus lottades ut varje år.

Administratörer inom handel

Tio ämbetsmän (varav fem placerades vid Atens hamn Piraeus) var ansvariga för handeln. De hade ansvar för att varor som var menade för handel var i god kondition. Ytterligare tio ämbeten (varav fem placerades vid Atens hamn Piraeus) var ansvariga för att köpmännen inte manipulerade sina mått och våg. Tio ämbeten (varav fem placerades vid Atens hamn Piraeus) var ansvariga för stadens spannmålshandel. Dessa personer var ansvariga för att all handel från säd till bröd följde reglerna. Ytterligare tio ämbeten var ansvariga för att spannmålshandlarna transporterar till staden 2/3 av deras spannmålshandel.

Administratörer inom rättsskipningen och mindre rättegångar

Elva ämbetsmän hade ansvaret att ha tillsyn över människorna i fängelset. När tjuvar, kidnappare och stråtrövare överlämnades till dem, ifall de erkände sin skuld, avrättades dessa av ämbetsmännen. Om de bestred anklagelsen, ställdes de inför domstol. Om de där blev frikända sattes de på fri fot. Blev de fällda av domstolen avrättades dessa av ämbetsmännen. När mark och byggnader skulle konfiskeras ställde dessa ämbetsmän saken inför domstol. Beslutade domstolen om konfiskation verkställde dessa ämbetsmän att egendomen blev såld. Dessa ämbetsmän hade också som uppgift att föra mål som byggde på indicium inför domstol.

Fem ämbetsmän (en man representerade två stammar) hade som uppgift att introducera månadens rättegångar. Exempel på rättegångar i detta fall anges i boken som ej betalda hemgifter och andra skulder.

Fyrtio ämbetsmän (fyra från varje stam) var ansvariga för andra privata rättegångar. Fall där mindre summor berördes kunde dessa ämbetsmän själva besluta om. Fall där större belopp var inblandade överlämnades till skiljemän (Diaitetai). Dessa skiljemän var gentlemän över sextio års ålder.

Tio ämbetsmän var revisorer. Dessutom tio ämbetsmän som var advokater åt revisorerna. Dessa revisorer gjorde ekonomiska utredningar om förskingring, mutor, värdering vid brott och framställde dessa utredningar inför domstolen.

1998-2019, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta innehåll baseras på tanken om trovärdighet, saklighet och opartiskhet samt oberoende i förhållande till ekonomiska, politiska, religiösa, privata eller andra särintressen. Dessutom med ett källkritiskt betraktelsesätt