Historia


 

Sverige

Innehåll:

Inledning

Två verk om Sverriges historia har utgivits under 2000-talet. Journalisten och författaren Herman Lindqvist "Historien om Sverige, från istid till framtid", 2002 och Norstedts "Sveriges historia" i åtta band, 2009-2013. Första bandet "13 000 f. Kr.-600 e. Kr. är skriven av professorn och arkeologen Stig Welinder.

Båda böckerna börjar från istiden 12 000-13 000 f. Kr. i sin beskrivning av Sveriges historia. Det var då den Skandinaviska halvöns södra del började komma fram igen eftersom jordens temperatur ökade igen. Istäckets södra del var ungefär 2 km tjock medan norra delen var ungefär 3 km tjock.

Det är naturligtvis svårt att hitta källor som beskriver hur förhållandena var vid denna tid vid den Skandinaviska halvöns södra del. Skriftliga källor fanns inte eftersom inga människor ännu hade (vad vi vet) vistats i detta istäckta landområde, som vi nu kallar för Sverige. Däremot kan forskare berätta hur området såg ut med hjälp av deras forskning inom detta område.

År 1960 fick professorn vid universitetet i Chicago Willard Frank Libby (1908-1980) Nobelpriset i kemi för sin uppfinning av C14-metoden. Tackvare C14-metoden kan nu arkeologer datera fynd som görs i marken med hjälp av den radioaktiva kolisotopen 14C.

Dateringen inom arkeologin är ett problem eftersom olika kalendrar har använts under historien.

Inlandsisen

Den amerikanske arkeologiprofessorn emeritus vid Århus Universitet T. Douglas Price har utgivit boken ”Ancient Scandinavia, an archaelogical history from the first humans to the Vikings”, 2015. Han beskriver människor som söker föda på den Skandinaviska halvön samt när de befolkar området allt eftersom halvön blir isfri från 13 000 f. Kr. till 1 050 e. Kr..

Orsaken till att det uppstår istider är inte klart belagt av forskare, men det finns olika teorier. Det kan dock vara en kombination av flera orsaker som tillsammans gör så att istider har uppstått flera gånger. Jordens rotation runt Solen varierar och avståndet till Solen varierar. Jordens lutning mot Solen varierar och Solens aktivitet (antal solfläckar) varierar. Jorden påverkas dessutom av de andra planeterna inom vårt solsystem.

Jorden har påverkats av 23-24 istider. Den senaste nedisningen, Weichsel, var den fjärde av de stora nedisningsperioder under de senaste 2,5 miljoner åren. Den började för 115 000 år sedan då Nordamerika till södra USA, Grönland, nordligaste delarna av Asien och norra Europa var täckt av inlandsis. Dessutom var Antarktisk istäckt upp till polcirkeln.

Under de första 100 000 åren bredde inlandsisen sig ännu mer söder ut. Temperaturen på Jorden sjönk med 15,5 grader C i närheten av isranden. Söder om isranden ner till Medelhavet förändrades landskapet till en tundravegetation. I Afrika försköts klimatzonerna söderut som t. ex. Saharaöknen som nu blev mer lämpligt för djur och växter.

18 000 f. Kr. hade inlandsisen sin stösta utbredning. Isranden sträckte dig ända till ungefär Warszawa, Berlin och Hamburg. Av den Skandinaviska halvön var det bara ett litet hörn av nuvarande Danmark som var isfritt.

Inlandsisens avsmältning började 14 000-15 000 f. Kr. men havsytan var 120-150 meter lägre än idag. Detta innebar att den Skandinaviska halvön hörde ihop med övriga Europa. Det fanns en fast förbindelse så djuren kunde nu gå till södra Skandinavien och framför isranden bildades en skärgård.

Skandinaviska halvön, som av inlandsisens tyngd, hade pressats ner började nu höja sig igen. De första hundra åren med 10-12 meter. Landhöjningen pågår idag med några millimeter per år. Skåne sjunker däremot så Östersjön erroderar Skånes kustremsa.

Efter 1 000 år har en färskvattensjö, Baltiska issjön, bildats av allt glaciärvatten. Dess vattennivå låg 25 meter över havet. År 9 000 f. Kr. skapades ett utflöde till havet i väster då sjönk issjöns vattennivå på bara ett år.

När tillräckligt mycket av isranden flyttade sig norrut bildades, efter en tid, ett landskap av morän, rullstensåsar, slätter med sjöar och älvar. Där kunde olika djur ströva omkring och söka föda. Isranden krymte med ungefär fem kilometer var hundrade år. Landskapet var dock i början kalt men snart bredde tundravegetation ut sig. Med fjällbjörkar och så småningom även med björk, tall, hassel, ek, lind, alm och ask. Därför bildades snabbt stora skogslandskap. Nu blev klimatet betydligt varmare igen.

Efter inlandsisen

Omkring 14 000 f. Kr. blev delar av Skåne isfritt. 12 000 f. Kr. var Småland, västkusten och delar av Västergötland isfritt. I Skåne har man hittat flintredskap och flintbitar från tillverkning av flintredskap. Det är ett fåtal fyndplatser i Skåne vilket tyder på att det var några få människor som vistades en kort tid i Skåne för jakt och fiske. Sedan förflyttade de sig till andra områden för att jaga och fiska.

Slaktavfall som har grävts fram i Skåne, från 11 000 f. Kr till 9 500 f. Kr., innehåller ben, tänder och horn från ren, vildhäst, älg, fjällräv, skogshare, gräsand, fåglar och gädda. Dessutom fanns mammut i Skåne. Arkeologer har hittat mammutben i både Lockarp och i Mölleröd i Skåne.

Västkusten blev isfri från 14 000 f. kr. till 13 000 f. Kr. Västergötland bestod av tundratäckt landskap 11 000 f. Kr. Göteborg med omnejd samt Bohuslän var en skärgård. Inom dessa områden förekom fiske och säljakt men även jakt på valar och tumlare. Eftersom det fanns en innerskärgårdsmiljö 11 000 f. kr.-10 000 f. Kr..

Mellan 11 000 f. Kr. och 10 000 f. Kr. ändrades klimatet igen och blev åter kallare. Isranden stannade upp under denna period från Oslofjorden, norra Västergötland, Södermanland och genom södra Finland. Havsytan i Södermanland var då 80-100 meter högre än idag.

Vid den finska staden Antrea hittade en bonde år 1913 ett fisknät från ungefär 8 500 f. Kr.. År 8 700 f. Kr. bildades en sötvattensjö, Ancylussjön det var i denna sjö som fiskare troligtvis tappade nätet som sjönk till botten. Staden Antrea tillhör numera Ryssland. Ancylussjön var en av flera föregångare till Östersjön.

7 500 f. Kr. hade isranden förflyttat sig till Jämtland, Västerbotten och Lappland. Tusen år senare fanns inte inlandsisen kvar över den Skandinaviska halvön förutom som glaciärer i fjällen och där finns de kvar fortfarande. Weichsel istiden finns kvar än idag eftersom, utöver glaciärer, är både syd- och nordpolen samt Grönland istäckta.

7 000-3 000 f. Kr. skedde en temperaturstegring på jorden. Denna temperaturstegring var som störst på norra halvklotet. På den Skandinaviska halvön låg sommartemperturen 2-3 grader högre än dagens medeltemperatur.

De första invandrarna

När inlandsisen försvann från den Skandinaviska halvön, förutom som glaciärer i fjällen, befolkades hela området med människor. Varifrån kom dessa människor?

I en artikel i tidskriften Nature den 18 september 2014 volym 513 sidan 409-413 redovisar en stor grupp av forskare sitt resultat av sin forskning. De har utgått från nio gamla genom (DNA) från: ett 7 000 år gammalt skelett från en kvinnlig jordbrukare i Stuttgart, Tyskland, ett 8 000 år gammalt skelett från en manlig jägare/samlare i Heffingen, Luxemburg och sju 8 000 år gamla skelett från fem manliga och två kvinnliga jägare/samlare i Motala, Östergötland.

Med dessa nio personers DNA har gruppen jämfört från ungefär 2 400 personers DNA som har ursprung runt om i hela världen. Dessutom har gruppen även använt DNA från en grupp människor i bland annat Sibirien.

Studien visar att de undersökta jägare/samlare troligen hade blå ögon samt mörkare hud medan de undersökta jordbrukarna hade ljusare hud och bruna ögon. De från Motala hade blå ögon och ljusare hud.

Människorna i Europa kommer ursprungligen från tre grupper: En grupp kom från sydvästeuropa ungefär 13 000 till 8 000 f. Kr.. Dessa var jägare-samlare och följde troligen djur och växter som av klimatskäl flyttade norrut till bland annat Skandinavien.

En annan grupp kom från Mellersta Östern ungefär 8 000 f. Kr. som tog sig till Europa men även till Skandinavien. Denna folkgrupp bestod av jordbrukare som förde in kunskapen om jordbruk till Europa.

En tredje grupp kom från norra Eurasien som genetiskt har samma bakgrund som i Europa och med ursprungsbefolkningen i Amerika. Hos de människor som levde 6 000 f. Kr. i Skandinavien fanns DNA som också fanns i grupper som levde i norra Eurasien. De första jordbrukarna i Europa hade inte denna DNA-variant men den finns nu hos alla européer.

Nästan alla européer har idag alla tre förhistoriska gruppernas DNA-varianter men i varierande grad. Nordeuropéer har mer släktskap med jägare/samlare medan sydeuropéer har mer släktskap med de tidiga jordbrukarna.

De äldsta funna skeletten i Sverige är dels en man som har bevarats i en mosse i Västergötland och dels en kvinna i Bohuslän som troligen begravdes sittande. Båda dog år 7 800 f. Kr..

Yamnaya

I en artikel i tidskriften Nature den 11 juni 2015 volym 522 sidan 140-141 redovisas resultatet från en studie. En grupp forskare har analyserat genom (DNA) från 101 gamla skelett av människor som levde runt Svartahavet och Kaspiskahavet under 3 000 f. Kr.-700 e. Kr.. Därefter jämförde de DNA från skelett av människor från norra- och centrala Europa.

Forskarna fann bevis för migration. De såg en kraftig genetisk förändring av norra och centrala européer. Före 3 000 f. Kr. var deras DNA ursprungligen från jordbrukare från Mellersta Östern och från europeiska jägare/samlare. Från 2 000 f. Kr. var deras DNA mer likt människor från yamnaya kulturen som hade växt fram på steppen omkring 2 900 f. Kr.. Yamnaya levde nära bergskedjan Altaj som ligger i centrala Ryssland 2 900-2 500 f. Kr.. Dessa människor var laktostoleranta.

En annan forskargrupp analyserade DNA från gamla skelett från 83 européer och fann att de hade tjockt hår och talrika svättkörtlar. Forskarna ansåg detta har uppstått i östra asien. Det var vanligt i Skandinavien 7 700 f. Kr. vilket innebär ett samband med yamnaya.

En genetisk studie som letts av professorn i genetik vid Leicesters Universitet, England Mark Jobling visar att 64 procent av männen i dagens Europa härstammar från endast tre manliga linjer som uppstod 3 000 f. Kr.. I studien undersöktes den manliga y-kromosomen hos 334 män från 17 populationer i dagens Europa och Mellanöstern.

Dessa nomadiserande folkslag, yamnaya, vandrade in i Europa österifrån, cirka 2 500 f. Kr.. Deras ursprungliga hemland var stäppområdet i dagens Ukraina och Sydryssland.

De förde med sig tamhästar, som ditintills var ett okänt fenomen i Europa. Hästarna gav dem en enorm fördel i kampen om utrymmet. De tog med flera andra okända redskap som hjulet, nya typer av vapen och traditioner t. ex. gravhögar. Deras språk lade troligen grunden för alla indoeuropeiska språk.

Deras avkomma bör ha haft betydligt större överlevnad än andra barn eftersom de kunde växa upp skyddade och i stort överflöd. Efter ett antal generationer kan deras linjer ha blivit extremt dominerande. Det är en rimlig hypotes, enligt forskarna.

I Skandinavien är det vanligt att män (var sjätte man) idag bär på gener från dessa invandrare från östra- och norra Europa.


Fiskare-samlare och jägare

De första människor som levde på den Skandinaviska halvön var fiskare-jägare och samlare. Människornas kroppslängd från 9 000-3 900 f. Kr. var för kvinnor 158 cm och män 160 cm.

Ett fynd i Frostviken i Jämtland visar att de bodde i hyddor. I hyddan fanns en kokgrop och en stensatt härd. Hyddan hade ett nedsänkt golv som var 6 meter. Hyddan låg innanför en två meter bred och en halvmeter hög skärstensvall. I denna vall finns rikligt med brända djurben.

I en sådan vall har forskarna hittat 4 kilo älgben, tre ben av ren. Normalt finns det i dessa vallar 90% älg och 10% bäver och enstaka ben av ren, björn, mård, sångsvan, orre, gädda och braxen. Men detta ger inte en total bild på människornas matvanor. Fisket andel är betydligt större än fiskbensförekomsten. Sänkestenar är vanliga fynd. Dessa användes för att hålla nere fisknäten i sjön. Samma hydda användes i 500-1 500 år enligt C14-dateringar. Hyddorna låg vanligtvis i grupper om två till fem styckna.

År 1918 hittades i en mosse nära Helsingborg ett helt skelett av en hund. Intill hunden hittades också en avbruten flinteggad benspets från ungefär 7 000-6 000 f. Kr.. Denna spets hittades bland hundens revben.

Man har hittat hundar begravda på samma sätt på flera platser. Detta pekar på att hundarna begravdes tillsammans med människor under 7 000-4 000 f. Kr.. Enligt DNA-studier kommer alla världens tamhundar från asiatiska vargar. De äldsta arkeologiska fynden av tamhundar kommer från Östeuropa 25 000-15 000 f. Kr..

Ungefär 5 500-5 000 f. Kr. hade jordbrukare etablerat sig i små byar av långhus 80-100 mil från de södra Östersjöstränderna. Norr om dessa bodde fiskare-jägare och samlare.

Vid tiden 4 000-3 900 f. Kr. började kopparföremål att användas samtidigt som fiskare-jägare och samlares livsstil förändrades i ett område från södra Östersjöns kuster till Oslofjorden och upp till Uppland. Man började tillverka lerkrukor och skafthålsyxor. Forskarna har vid analysen av skelett från Skåne 3 900-2 000 f. Kr. visat att kosten förändrades från marina säl- och fiskmat till ost och biff.


Jordbrukare

Jordbruk med boskapsskötsel uppstod 3 900-3 500 f. Kr. i Skåne och i de närmaste landskapen norr om Skåne. Forskarna har hittat bevis för detta i analys av människornas skelett. Människornas kroppslängd från 3 900-2 300 f. Kr. var för kvinnor 153 cm och män 165 cm. De första långhusen för jordbrukarfamiljer byggdes 3 900-3 700 f. Kr.. Fram till ungefär 2 500 f. Kr. fortsatte de familjer, i Skåne upp till Uppland, som fortfarande var fiskare-samlare och jägare med att flytta och röra sig efter säsongsväxlingar.

Övergången till jordbruk med boskapsskötsel fick tillföljd att jordbruksbefolkningen ökade kraftigt i antal men forfarande levde de i små samhällen utan en centralmakt.

Långhögar byggdes i Skåne 3 900-3 800 f. Kr. som gravar. Arkeologer har studerat kvarvarande långhögar. Den var drygt 60 meter lång och trapetsformad med en bredd av 5-7 meter.

3 500 f. Kr. byggdes dösar som gravar och för ritualer. De var runda eller ovala kammare av resta stenar med en stor taksten. 3 300 f. Kr. byggde människorna gånggrifter både dösar och gågngrifter användes för begravning. Gånggrifter är rektangulära stenkammare med flera takblock och en smal, låg gång vinkelrät mot kammaren.

3 100-2 700 f. Kr. byggdes palissader i Skåne. Området innanför palissaden var 150x260 meter stort. Palissaden bestod av 2-4 rader av glest ställda stolpar, inre delen var stolparna mindre än den yttre. Troligen var det totalt 3 500-4 000 stolpar i palissaden.

Bönderna röjde skogen för att utöka åker och betesmark för att kunna försörja den växande befolkningen. Man mjölkade korna och småboskap för att använda i matlagning och som dryck. I de nordiska länderna är 70-90 procent laktostoleranta medan i i sydeuropa är högst 25 procent laktostoleranta.

Oxar och hästar drog vagnar. Man red på åsnor, kameler och hästar samt tillverkade vagnshjul av trä. Megalitiska hällkistor under flat mark eller stenrösen byggdes från 2 400-2 300 f. Kr. för begravningar under tusen år. Människor utbytte idéer och varor. Samhällen som var mer hierarkiska byggdes upp. Hövdingadömen infördes i nordeuropa.


Hövdingadömen

Det var hövdingadömen med en elit som styrde ett område med början omkring 1 500-500 f. Kr.. Det byggdes ett antal gravmonument där dessa hövdingar blev begravda, t. ex. Hågahögen utanför Uppsala. Där byggdes först ett litet hus och någon tid senare ett betydligt större hus. Rummet var 5x33 meter stort med en 1,5 meter hög stenvall.

Det var inte bara män som begravdes i dessa högar utan över kvinnor som vid Egtved på Jylland. Både män och kvinnnor var unga, 13-30 årsåldern, några enstaka var över 30-årsåldern. Egtvedkvinnan var iklädd dräkter av vävda ylletyger. Detta var ett nytt mode bland samhällets elit, istället för kläder av garvat skinn och nålbundna växtfibertrådar. Detta berodde på att en ny fårras importerades som hade ull i stället fär päls.

Vid denna tid 1 700-1 500 f. Kr. fanns brons och bronsföremål bland eliten i samhällena. De måste ha varit bytes- och gåvoföremål från sydeuropa eller från handel. Eftersom koppar och tenn inte bröts på den Skandinaviska halvön vid denna tid. Kopparn kom då troligen från området kring dagens Österrike och Ungern medan tenn främst kom från de brittiska öarna.

Dessa bronsföremål ökade den styrda elitens maktposition inom sitt område och mellan eliterna. Det är samhällets elit som är begravd i ek- eller stenkistor i kläder av ylletyger och med bronsföremål. De flesta människors kvarlevor behandlades efter deras död på sådant sätt att de nu inte kan hittas i arkeologiska utgrävningar. Men några benrester, efter dessa människor, kan hittas liggande i skrevor och sprickor i bergen eller i jorden. Elitens män och kvinnor bar vapen, dolkar eller svärd.

Nästa innovation var fornborgar som byggdes, 100-600 e. Kr., inte för gravplatser utan som försvarsmurar mot inkräktare. I en del fall byggdes murar runt gårdar och byar. I andra fall som Torsburgen på Gotland, som byggdes 300 e. Kr., var en plats som befolkningen med sina djur kunde ta sig till när fara var nära i sikte. Borgen hade en 7 meter hög mur och dess längd 2 km.

Kommunikation mellan människor var viktig. Utöver gångstigar och ridvägar fanns vägar som man kunde färdas med ox- eller hästdragen kärra. Det fanns även enstaka stensatta vägar. Utefter en del av dessa vägar låg gravplatser, detta blev vanligt omkring 2 000 f. Kr.. Vid Kristineberg utanför Malmö finns en 23 meter lång och 2-4 meter stensatt väg. Den bestod av två lager 10-15 cm stora stenar lagda på ett 10 cm tjockt lager grus. Förmodligen brukades vägen omkring 1 000-500 f. Kr..

Med början vid 600 f. Kr. till 1 000 e. Kr. framställdes järn i delar av nuvarande Götaland och Svealand. Längst pågick järnframställning i nuvarande Bergslagen, Dalarna, Västmanland och norra Värmland. Under den här tiden uppstod fenomenet "järnbaroner" eftersom fornborg och gravhögar, som ovan, har påträffats i närheten av transportvägar för järnet inom dessa järnområden.

Längre norrut bedrevs jakt på päls och skinn som därefter transporterades söder ut för handel och byteshandel. Denna verksamhet, 300-600 e. Kr., skapade också "baroner" vilka byggde fornborgar och monument efter sig i nuvarande Norrland. Från 500 e. Kr. började kopparbrytning i Falun.

Befolkningens storlek har forskarna naturligtvis svårt att uppskatta men troligtvis fördubblades befolkningen under 15 000 år, vid omkring 10 000 f. Kr., på 1 500 år vid omkring 3 000 f. Kr. och på 500 år vid omkring 500 e. Kr..

Brödbakning började uppstå kring 200-talet i stora hus, befästa gårdar och på fornborgar. Brödet såg ut som bullar och småkakor och bakkonsten kom, som de flesta idéer vid denna tid, från Romarriket.

Den romerske författaren och naturfilosofen Gajus Plinius den äldre (23-79 e. Kr.) skriver i sin "Naturalis Historia", år 77 (Naturhistoria) om en ö längst i norr som hette "Scandis". Det lär vara första gången som ett ord nämns som är snarlikt Skandinavien. Gajus dog i Pompeji år 79 e. Kr. när vulkanen Vesuvius fick ett utbrott.


Småkungadömen

Kring 300-talet började stormän, småkungar på sina gårdar att bygga hallar för blotgästabud och dryckesslag för att demonstrera sin makt och prestige. Åter igen en idé från Romarriket. På en stormansgård vid Lunda utanför Strängnäs fanns en hall. Hallen uppfördes 300-500-talet och var 30 meter lång. Uppförd på en platå samt med ett litet hus.

Det fanns ytterligare tre långhus och ett eller två uthus runt hallen. Ungefär år 500 ersattes hallen av en 50 meter lång hall på platån som dessutom terrasserades. Runt den nya hallen låg ett stort långhus, ett kokhus och ett antal små hus.

Vardagskosten på gårdarna var köttfattig, nästan vegetarisk mat medan stormännen bjöd på kött som stektes på spett över en eld och därtill med mjöd. För att skydda hallarna byggdes 3-5 meter höga murar runt hallarna. Men hallarnas tid var förbi efter några århundraden.

Några centralplatser har arkeologer hittat. Där samlades makten inom ett område. En sådan centralplats fanns i Uppåkra på Lundaslätten. Den började etableras på 100-talet och blev, efter några århundraden, områdets största centralplats. Den låg längs en ås som sträcker sig i öst-västlig riktning och längs en förhistoriska väg som gick i syd-nordlig riktning och täckte en yta på 40 hektar.

Uppåkra var en politisk och religiös centralplats för större delen av dess västra område. Centralplatsen bestod, under 200-talet till 600-talet, av en samling hus, åtta styckna man kan säga en by. Uppåkra var en stor bond- och hantverksby. En centralplats med hall och kulthus.

En annan centralplats fanns i Slöinge söder om Falkenberg som var bebodd från 300-talet till 1 000-talet. Centralplatsen hade långhus, bonings- och hallbyggnader. En centralplats fanns även vid Borg i nordöstra Östergötland. Platsen började byggas under 600-talet och 700-talet men förstördes på 2 000-talet. Där fanns bland annat en liten tempelbyggnad, 6x7,5 meter stor.

Gamla Uppsala en annan centralplats med sina tre storhögar, kungshögar. De första tre storhögarna bildades på 400-talet medan de tre kungshögarna är från 500-talet. Vid dessa centralplatser fanns småkungadömen. Det kan vara så att under 600-talet fanns det ett tiotal småkungadömen på södra och mellersta Skandinaviska halvön.


Handelsplatser

Omkring 600-700-talen fanns handelsplatser runt Nordsjön och Östersjön. Dessa befolkades av köpmän och hantverkare samt beskyddades av lokala kungar. De blev mötesplatser för stormän, budbärare, handelsmän och kristna missionärer.

På Björkö i Mälaren uppstod en handelsplats, Birka, i slutet av 700-talet. Det finns inga direkta bevis för att Birka låg på Björkö men arkeologiska bevis finns att det fanns en större bebyggelse på Björkö. Björkö låg, vid denna tid, vid en vik av Östersjön. På grund av landhöjningen sedan dess har viken försvunnit och istället har Mälaren bildats.

I Birka fanns en hövitsman och tingsförsamlingar samt en kung som levde utanför Birka. Husen i Birka var som störst 8x5 meter. Väggarna bestod av antingen flätverk tätat av lera eller av liggande plankor. Över Birka fanns alltid en rök som kom från alla öppna eldstäder. Birka täckte en yta på sju hektar och uppskattas ha haft 500-1 000 invånare men övergavs år 975.

På Adelsö låg Hovgården där en hallbyggnad byggdes i mitten av 700-talet. Det fanns en fornborg med vallar av sten och grus och Birka omgavs av en vall på landsidan samt av pålspärrar på sjösidan. I början av 800-talet vet arkeologerna vad kungen på Adelsö Hovgård hette, Björn.

1993 beslutade Världsarvskommittén att Birka- Hovgårdenområdet är upptagna på UNESCO:s världsarvlista. I Världsarvskommitténs motivering finns blan annat: "Birka är en av de mest kompletta och orörda vikingatida handelsplatserna från åren 700-900."

Uppåkra, som nämns ovan, utvecklades också till en handelsplats. Den täckte en yta på 40-50 hektar och hade en ovalform, 1100 meter i nordsydlig riktning och 600 meter i östvästlig riktning. Platsen var bebodd 100 f. Kr. till 1 000 e. Kr. av 700 till 1000 människor. En tredje handelsplats var Helgö i Mälaren.


Sverige bildas

Under denna tidsperiod, 900-1100, var temperaturen lika hög på den Skandinaviska halvön som den har varit hos oss under 1990-talet och i början av 2000-talet. Under, 900-1100, förekom en riklig algblomning i Östersjön dessutom var bottnarna i Östersjön syrefattiga under denna tid. Från mitten av 1100-talet blev det mycket kallt, två-tre grader kallare, speciellt under sommartid.

Nuvarande Blekinge, Skåne och Halland tillhörde Danmark medan nuvarande Bohuslän, Jämtland och Härjedalen tillhörde Norge. Inom övriga områden fanns det fortfarande småkungadömen.

Det var de danska områdena Blekinge, Skåne och Halland som kristnades först därefter Västergötland. Sveriges äldsta stift, början av 1000-talet, är Skara stift. Det var kungen som knöt till sig biskoparna. De reste i det kungliga följet och reste dit kungen reste.

Det finns inga bevarade skriftliga källor som beskriver hur Sverige bildades. De skriftliga källor som behandlar Sverige omkring 1000-talet är skrivna av personer som inte har varit i Sverige. Dessutom har de baserat sina uppgifter om Sverige via andrahandsuppgifter, till och med i tredjehandsinformation. Vidare skrevs en del ner flera år efter att händelserna har inträffat. Källorna är alltså väldigt osäkra.

Av hävd anses Olof Skötkonung vara Sveriges första kung (995-1022). Hans fader var Erik Segersäll som dog 995. Men hur stort område som kung Olof regerade över är osäkert. Förmodligen ingick områdena runt Mälaren och områden runt Vättern. Under Olofs regeringstid präglades Sveriges första mynt. På myntet stod på latin "Olof rex an stun" (Kung Olof i Sigtuna). Dessa mynt var mer en maktsymbol än för att användas inom handelsverksamhet.

Den danske kungen Sven Tveskägg gifte sig med Erik Segersälls änka som var den svenske kungens moder. Sven Tveskägg grundade Lund medan Olof Skötkonung grundade Sigtuna troligen i slutet på 900-talet. Uppåkra låg fyra kilometer söder om Lund.

Under 1100-talet infördes jarlaämbetet som var det högsta ämbetet efter kungen.

Socknar bildas

Under 1000-1300-talen bildades socknar som var territoriella områden innehållande gårdar med människor och bönder. Socknens ledare var prästen som var tvungen att bo och leva inom sin socken. I den katolska kyrkliga hierarkin ovanför prästen fanns prosten och över honom biskopen.

Den första beskattningen av folket infördes nu i samband med införandet av socknar. Det innebar att en tiondel av alla inkomster skulle tillfalla kyrkan. Till en början var detta självklart inte populärt bland bönderna inom socknen. Tiondet betalades i form av varor. Varje år valde socknens bönder representanter som skulle förvalta sockenkyrkans egendom.

I början av 1300-talet fanns det inom nuvarande Sverige ungefär 2 400 socknar. I varje socken fanns det omkring 105 hushåll och det fanns i medeltal 4-5 personer i ett hushåll. Detta innebär att Sveriges befolkning, ej medräknat Blekinge, Skåne, Halland, Bohuslän, Jämtland och Härjedalen vilka inte tillhörde Sverige, var 776 000 personer i början av 1300-talet.

Under 1300-talet bildades sockenstämmor inom varje socken. Sockenstämman var det lokala beslutande organet för hela socknen.

Städer bildas

De medeltida städerna i Sverige styrdes av borgmästaren och rådmännen. Rådet kom att delas upp i magistraten (borgmästaren som skötte stadens förvaltning) och rådhusrätten (rådmännen som hade hand om rättskipningen). Stadens handlingar samlades i ett gemensamt arkiv (stadsarkivet). Deras möten hölls i stadens rådhus.

Staden Sigtuna i nuvarande Uppland (se ovan) grundades av kungen medan Skara och Lödöse växte fram av lokala behov. I Sigtuna präglades mynt från och med 1180-talet. I Lödöse präglades mynt från och med omkring år 1150. Det präglades mynt även på Gotland 1150-1250 dessa användes inte bara på ön utan även på fastlandets sydöstra delar samt i sydvästra Finland och på Åland.

Skara omtalas redan på 1000-talet som en betydelsefull plats med en kyrklig närvaro medan Lödöse präglades av sjö- och landvägar. Staden växte fram under senare hälften av 1000-talet. Lödöse byggdes upp fem mil norr om Göta älvs utlopp i Kattegatt. Vid den platsen kunde båtar angöra och lasta av och lasta på varor som skulle till närliggande områden. Före 1200-talet var Göta älv gränsflod mellan Danmark och Norge.

Småländerna

Området från Vätterns sydspets norr till Göingeskogarna i söder har troligtvis inte tillhört de svenska kungarnas domäner under 1100-talet. Nuvarande Småland var, vid denna tid, indelat i tretton maktområden (småländer, landskapsnamnet Småland kommer från detta). Från Vänern i nordväst till Öland i sydost Vista, Tveta, Vedbo, Ydre, Kinda, Tjust, Njudung, Aspeland, Sevede, Finnveden, Värend, Handbörd och Möre.

Danska kungar försökte på 1150-talet att införliva Finnveden och Värend till Danmark men misslyckades och led ett stort nedelag under sin reträtt tillbaka till Danmark. Försök gjordes även att inta östra kuststräckan men dessa attacker slutade istället med plundringar och förstörelse längs kusten.

År 1237/1238 tillhörde dessa småländer (t. ex. Njudung och Finnveden) inte ännu kungariket eftersom de inte deltog i svenska kungaval.

Övriga områden

Öland har troligen inte tillhört någon kung från nuvarande Västergötland eller Östergötland före andra halvan av 1100-talet eller omkring år 1200. Däremot har öbefolkningen drabbats av ständiga attacker från grupper från andra delar av Östersjön.

Gotlänningarna levde gott på handel runt Östersjön. Det var först på 1280-talet som Gotland tillhörde den svenska centralmakten.

Nuvarande Svealand var det bara områdena runt Mälaren och Hjälmaren som var som Västergötland och Östergötland. Övriga delar av nuvarande Svealand fanns i periferin. Värmland låg mellan norska och svenska intressen. Det var först i början av 1200-talet som Värmland räknades tillhöra svenska kungens maktområde.

Dalsland började tillhöra svenska kungens maktområde på 1200-talet trots att kontrollen över området var svagt. Dalarna började tillhöra svenska kungens maktområde under andra hälften av 1200-talet, enligt skrivna källor. I ett bevarat dokument, från den 16 juni 1288, finns nämnt koppargruvan i Tiskasjöberg (Kopparberget vid Falun).

Nuvarande Norrland (Norrlanden) har troligen inte tillhört någon kung från områdena runt Mälaren och Hjälmaren före 1100-talet och nästan hela 1200-talet. Det var först under första hälften av 1300-talet som den svenska kungamakten varaktigt kunde införliva norrlänningarna i övriga Sverige. Men fortfarande fanns det områden (Folkland) som fortfarande inte var införlivade med Sverige.

Finland

Från början av 1200-talet började finska områden (Österlanden) ingå i de svenska kungarnas maktsfär. Hur detta gick till finns inga källor som beskriver. Svenska fiskare och bönder började bosätta sig längs den finska kusten under 1200-talet. År 1293 erövrade marsk Torgils Knutsson en stor del av Karelen med Viborg detta område blev en del av Sverige.

Norge

I mars 1305 övertog hertig Erik från kung Håkon norra Halland som nu tillhörde Sverige. Sverige hade nu ett område norr och söder om Göta älvs mynning i Kattegatt.

Från den 8 juli 1319 ingick Norge i Sverige genom att den treårige barnkungen Magnus Eriksson (1319-1364) Sveriges kung fick, vid sin morfar Håkons död, ärva Norges krona. Men Norge och Sverige hade båda egna regeringar med gemensam kung.

Danmark

År 1332 avled den danske kungen Kristofer II passade skånska folket och ärkebiskopen i spetsen vädja till den svenske kungen arr ta över landet. Skåne, Blekinge och ön Ven och år 1341 även södra Halland sålde den danske kungen till Sverige. Det är från år 1341 som kungliga dokument innehåller titeluppräkningen "kung av Sverige, Norge och landet Skåne".


En central makt bildas

Under hösten 1251 inträffade en uppgörelse om makten i Sverige. På ena sidan stormännen Filip Knutsson och Knut Magnusson vilka hade stöd från danske kungen Abel och dessutom hade de tyska och danska soldater till sitt förfogande. På andra sidan, försvararna, den nyutnämnde kungen Valdemar Birgersson (1250-1275) i spetsen och hans fader jarlen Birger Magnusson (1210-1266). Kung Valdemar besegrade Filip och Knut vid Herrevadsbro och de avrättades år 1251.

I och med segern för kung Valdemar och jarlen Birger hade nu Sverige fått en stark kungamakt i centrum. År 1251 tog Birger Jarl kontakt med påven Innocentius IV (1243-1254) i Rom och bad om stöd. År 1252 beordrade påven de svenska biskoparna att bistå den svenske kungen och jarlen mot deras motståndare i Sverige. Birger Jarl sökte dessutom stöd från främst tyska köpmän. Det fanns därmed ingen opposition i landet.

Från och med denna tid finns betydligt mer dokument bevarade än tidigare i Sveriges historia. Erikskrönikan är ett sådant dokument som behandlar perioden 1229-1319. Vi vet inte vem som har skrivit detta dokument.

Det var fadern Birger Jarl med samråd med svenska kyrkan som stod för de förändringar som nu infördes i landet. Birger Jarl byggde upp ett skatteväsen, han anlade nya städer och borgar samt bildade allianser med tyskarna i Lubeck och Hamburg. Dessutom lagstiftning för att bygga upp ett rättsväsende med kungligt våldsmonopol samt ett ståndssamhälle med andligt och världsligt frälse.

År 1282 infördes ett råd som var ansvarig för rikets styrelse när regenten dog eller då det infördes barnregenter. (Detta råd har bytt namn under årens gång, år 1319 till riksråd, i vår tid till regering).

Birger Jarl reformerar

Birger Jarl försökte med en gemensam fastlandsvaluta. På myntet fanns även bokstaven B. Hans söner och sonsöner byggde mynthus på flera orter inom deras rike. Så småningom garanterade kungamakten myntens vikt och värde. Mynten var dessutom tvåsidiga med gemensamt utseende.

Birger Jarl genomförde, under senare hälften av 1200-talet, en skattereform. Skatterna var till en början naturaprodukter vilka fördes till kungsgårdar runt om i riket. Senare tillkom också slotten som uppbördscentraler för skatterna.

Skatterna kunde säljas till tyska köpmän för mynt med vilka kungen kunde hyra in legoknektar, stenhuggare och ämbetsmän. Skatterna kunde också användas för att försörja garnisoner och byggnadsarbetare. Det var skattebönderna som nu blev beskattade för sin jord och sin inkomster av jorden.

Undantag från beskattning fanns för de bönder som försörjde en soldat med häst och rustning. Bonden frälstes från skatt. Dessutom gjordes ibland skattehöjningar som innebar att extraskatter infördes vid behov av mer inkomster till kungen.

Birger Jarl införde också nya ämbetsmannakategorier. Fogde var en av dessa titlar som infördes under senare hälften av 1200-talet. Dessa red runt till gårdarna och tingen för att övervaka böndernas skyldigheter att betala skatter. Fogden kom under årens gång att under sig ha nya kategorier av ämbetsmän som länsman och fjärdingsman. Det förekom säkert korruption även på 1200-talet.

Birger Jarl stiftade med all säkerhet lagar under sin tid som jarl. Men det finns inga bevarade original kvar från hans lagar. Närmast är nog Östgötalagens edsöresbalk som behandlar hemfrid, kvinnofrid, tings- och kyrkofrid, orättmätig hämnd och svår stympning.

Nu var det kungamakten som var ansvarig för både lagtexten utformning och genomdrivandet av straffen för förbrytelserna. Straffet var som regel böter som betalades till kungamakten. Om inte personen kunde betala gällde kroppsstraff som prygel. Brottslingen skulle lida offentligt och skämmas för brottet som hårklippning, brännmärkning och gatlopp genom sin hembygd.

Straffen för de grövsta kroppstraffen var avhuggning av t. ex. tunga, näsa, hand, fot och öron. Därutöver förekom dödsstraff för väldigt grova brott. Detta straff utfördes av den, eller av hela familjen, som drabbades av brottet (t. ex. dråp), som personlig vedergällning.

Utöver fogde fanns häradshövding som var ledaren för ett härad (eller hundare i vilket en länsman var ledare), på en regional nivå. Han var domare på häradstinget, verkställde domar, grep fredlösa och andra kriminella personer, bevakade rätten till häradsallmänningen och kontrollera att vägar samt broar var i gott skick. Ett härad (hundare) kunde i sin tur vara indelat i hälfter, tredingar, fjärdingar och åttingar.

I varje landskap fanns ett landsting vars ledare var lagmannen som i regel var en av områdets rikaste och mest betrodde storman. Området längst i norr benämndes Hälsingland medan södra Småland kallades för Tiohärad medan norra Småland ingick i Östergötlands landsting. Öland var en egen juridisk enhet men de tillämpade Östergötlands lag medan Gotland inte ingick i denna juridiska indelning.

Inom, det tidigare nämnda, rådet fanns tre titlar för några av rådsherrarna drots, marsk och kansler. År 1276 anges i ett brev från kung Magnus "herr Magnus, drots". Vad denna titel innebar vet inte historikerna. Titeln marsk finns nedskrivet år 1268 och är en förkortning av ordet marschalk. Titeln kansler innebar att han hade ansvar för skriftlig dokumentation. Under 1280-talet hade den centrala makten tagit initiativet på småkungadömets bekostnad.

Bondebefolkningen

Under slutet av 1200-talet och början av 1300-talet kan man dela in bondebefolkningen i två grupper efter Birger Jarls skattereform, skattebönder och landbor. Skattebonden var en fri jordägare som måste betala skatt till den centrala kungamakten. Medan en landbo betalade ingen skatt eftersom han inte ägda jorden som han brukade. Det fanns tre olika landbor beroende på vem som ägde marken. Kronolandbo marken ägdes av kronan (staten), frälselandbo marken ägdes av frälse (kyrkans- och adelns män) och kyrkolandbo marken ägdes av kyrkan. Däremot måste landbon betala ränta (arrende) till jordägaren.

Men dessa båda bondegrupper hade det bättre än alla jordlösa människor som levde på landsbygden på den tiden som t. ex. legohjon (tjänstefolk), trälar (var rättslösa och kunde säljas och köpas), tiggare, lösdrivare (person som inte har fast bostad, anställning, medel till sitt uppehälle, flyttar från ort till ort, tar tillfälliga arbeten).

Bondens äganderätt kunde vara av olika inriktning: rätt att bruka jorden, rätt att byta, sälja eller lämna marken till någon annan samt rätt att erhålla avkastninhen av marken. Vid jordöverträdelse måste transaktionen bevittnas av så kallade fastar. Det fanns också en regel om bördsrätt. Det innebar att säljaren måste först upplåta sin mark till hans släktingar. Först om ingen släkting ville köpa marken hade säljaren rätt att sälja sin mark till utomstående.

Gårdsmiljön

Längst ifrån själva gården fanns utmarken. Den var inte inhägnad men där förekom jakt och fiske samt var betesmark. Innanför utmarken fanns beteshagen, mellanhagen och ängen. Därefter fanns inhägnade ängar runt åkrarna där fanns också lador. Längst in fanns byn eller gården med boskapsfållor, humlegård och ibland en båtbrygga om det fanns ett vattendrag. Själva gården bestod av bostadshus, sädeslada och fähus.

Åkrarna var betydligt mindre till ytan än vad våra åkrar är idag. De var dessutom mer osymetriskt utformade. Åkrarna innehöll stenrösen, gott om vilt växande ogräs samt så skiftade åkrarna mer i olika färger än våra monotona enfärgade åkrar gör idag. En del av ogräset användes helt enkelt som medicin. Kornet var den dominerande sädesslaget (80%) vid denna tid och vetet (10%), medan råg och havre hade en marginell betydelse.

Man odlade också ärter, bönor, rovor, hampa och lin på åkrarna men även humle började odlas mer under 1200-talet. Hampa och lin användes för textilframställning. En gång om året slogs ängar med lie för att ge vinterfoder till hästar och boskap. Innanför utmarken fanns gärdesgårdar för att hindra betande djur att ta sig in på åkrarna.

En typisk gård, omkring år 1300, hade två oxar och 3-4 kor samt får, getter och svin. Djurfördelningen var 40% nötboskap, 30% får och getter samt 30% svin. Fårens ull användes till textilframställning och deras mjölk för osttillverkning. Dessutom användes fårdelar som läkemedel.

Djurens spillning, framförallt nötkreaturens, spreds ut på åkrarna. På syd- och mellansvenska gårdar fanns även fjäderfä som höns och gäss dessutom fanns det på dessa gårdar även bin för deras honung och vaxet skull. Katter förekom för att de skulle jaga mus, sork och råttor medan hunden inte fanns på vanliga bondgårdar.

Från april/maj till oktober betade djuren ute på utmarken från alla gårdar i närheten av utmarken. Alla bönder måste vara överens hur detta skulle organiseras. Vanligt var att man hade herdar (män och kvinnor) med vallhundar som hade till uppgift att skydda boskapen från rovdjur och tjuvar eller att boskapen inte skulle bli skadade.

Kulturlandskapet

Hittills hade bönderna använt sig av ett ensädessystem med vilket menas att åkern måste ibland ligga i träda för annars blev skörden dålig. Nu introducerades tvåsädes- och tresädessystem. Tvåsädessystem betyder att halva åkern låg i träda medan andra halva kunde användas därefter bytte bonden halva som skulle ligga i träda. Med tresädes menas att en tredjedel av åkern låg i träda. Den del som var i träda fick vila i minst ett år och fungerade istället som betesmark.

Enligt rättvisetänkande, vid den här tiden, skulle varje bonde få del av alla tillgängliga åkrar i närheten den bördiga, den steniga, den magra, den sumpiga och så vidare. Därför såg en tegskiftad åker ut som ett randigt lapptäcke av åkerplättar. Det var byalaget som bestämde hur åkrarna skulle delas upp så rättvist som möjligt för att undvika konflikter mellan byns bönder.

Nya städer växer fram

År 1200 fanns, som nämns tidigare, tre städer inom det svenska området Sigtuna, Skara och Lödöse och på Gotland fanns Visby men Gotland tillhörde inte då Sverige.

I och med att folkmängden ökade och att behov fanns, inom det agrarsamhället, på marknadsplatser och knutpunkter blev behovet av fler städer stort. Därför bildades nya städer som Skänninge, Hästholmen, Tälje (Södertälje), Kungahälla, Tumathorp och Simrishamn i Skåne, Linköping, Örebro, Kalmar, Nyköping, Jönköping, Stockholm, Västerås, Enköping, Arboga och Strängnäs.

Städerna vid denna tid 1200-1300-talet var mycket små ungefär 1-2% av befolkningen bodde i städer. De flesta städers befolkningsmängd var några hundra invånare. Stockholm och Visby var de största 6 000-7 000 invånare. Den dominerande bebyggelsen var envåningshus av trä. Gatubeläggningen var underst lergrund, därefter små stenar i fin sand ovanpå detta en trägata och överst en stensättning.

Invånarna i städerna bestod av borgare som var köpmän eller hantverkare. De ägde fast egendom i staden och borgarna fick betala en särskild avgift till stadens myndigheter. Borgarnas högsta juridiska organ var byamotet i vilket man dömde efter stadslagen. Högsta ämbetet inom staden var borgmästaren med sina rådmän. I staden bodde många tyskspråkiga borgare. Utöver köpmän och hantverkare fanns tjänstefolk, tiggare och lösdrivare i städerna.

Utanförskap

Det fanns på 1200-1300-talet människor som inte tillhörde grupper som hittills har nämnts. En sådan grupp var lekarna som bestod av människor som arbetade inom underhållningsbranschen. De sysslade med t. ex. sång, dans och akrobatik. Lekarna hade ingen fast tillvaro utan var alltid på resande fot. Även inom denna grupp fanns olika hierarkier högst upp var musiker, hovnarrar och andra gynnade individer lägst fanns kringresande musikanter och akrobater.

En annan grupp var tiggarna. Kyrkan inrättade fattighus även många hospital och helgeandshus inrättade fattighus. I lagstiftningen infördes en bestämmelse att barn måste försörja sina föräldrar när dessa blivit gamla och orkeslösa. Bönderna måste under minst ett dygn tillhandahålla mat och dryck om de besöktes av utfattiga tiggare som kom på vägarna.

Det finns inga bevarade källor som behandlar andra grupper av människor som lever utanför den normala normen. T. ex. prostituerade, funktionshindrade, blinda, döva, lytta och sinnessjuka människor. Dock var inte prostitution olagligt i Sverige vid denna tid.

Undervisning och sjukvård

Under andra hälften av 1200-talet började undervisning av pojkar. Flickor fick inte någon undervisning och kvinnor var inte myndiga utan mannen var hustruns målsman i juridiska angelägenheter. Det var först i början av 1900-talet som gifta kvinnor blev myndiga. Ogifta kvinnor blev myndiga i slutet av 1800-talet, förutsatt att de inte gifte sig för då blev de åter omyndiga.

Likadant var det med gifta och ogifta kvinnor de skulle dölja sitt hår med en huvudduk, hatt, slöja eller dyligt. Annars var hon inte en ärbar kvinna. I slutet av 1800-talet protesterade en del adelskvinnor mot detta genom att inte bära någon huvudbonad. Allmogens kvinnor gjorde likadant men först i början av 1900-talet.

Det var kyrkan som organiserade undervisningen främst för att utbilda präster. Kyrkan bedrev även sjukvård, fattigvård och åldringsvård under denna tid. Hospital fanns i Borgholm 1268 och helgeandshus i Stockholm 1301 beläget på Helgeandsholmen.

Skolan kom i Sverige att tillhöra kyrkan fram till första hälften av 1900-talet. Undervisningen började vid sju års ålder med "trivialskolan". Undervisningen handlade om läsning, skrivning, räkning samt grunderna i kristendomen och ett kristet liv. Där ingick kristna böner, sånger och latinundervisning. I fjärde klass ingick latinsk ljud- och verslära samt logik och retorik.

Det var i katedralskolor som undervisningen bedrevs vilket gjorde att det var, med få undantag, välbärgade söner som kunde tillgodogöra sig undervisningen under andra hälften av 1200-talet. I Linköping fanns en skola 1266 och i Uppsala 1291. Under 1300-talet bildades stadsskolor som i Stockholm 1315 och i Örebro 1347. För högre studier måste eleven vända sig till utländska universitet.

Frälset

Att tillhöra frälset innebar bland annat skattebefrielse och hög status. När frälset uppstod finns inga bevarade dokument som visar men troligen under 1200- och 1300-talet. Det finns dock två bevarade dokument som behandlar villkoren för frälset Alsnö stadga, (som reglerade det världsliga frälsets ställning) som skrevs 1280 på Alsnö kungsgård i Mälaren, och Skänninge stadga 1284. Alsnö stadga finns en kopia bevarat från 1300-talet.

Båda stadgarna visar att kung Magnus (1275-1290) lovar skattebefrielse för kyrkans biskopar och för den som gjorde krigstjänst med häst. Dessa personer kallades för frälsemän. Detta utvecklades senare till adelskapet i Sverige. Under andra hälften av 1200-talet utsågs många högfrälsemän till riddare.


Sverige

Första gången Sverige nämns var år 1384 i ett dokument från Kalmar. Namnet stavades Swerighe. Småland tillhörde då Sverige. Under 1100-talet bestod Sverige av nuvarande landskap Västergötland, utom de delar som tillhörde Norge (norra västkusten) respektive Danmark (södra västkusten. Östergötland med nordligaste delen av Småland inklusive hela Vättern, Närke, Södermanland, Västmanland och Uppland.

Under första delen av 1200-talet tillhörde smålandskusten och Kalmarsund samt större delen av Tveta och Åland samt sydvästra Finland. Vid slutet av 1200-talet hade Sverige kontroll över betydligt större område. Hela Småland med öarna Öland och Gotland. Vidare en korridor ut till Kattegatt, Dalsland, Värmland, Dalarna, Hälsingland samt längs kusten upp till Bottenvikens början. Även på finska sidan om Bottenvikens början tillhörde Sverige samt södra Finland inklusive Karelen vid Finskavikens innersta del.

Vid mitten av 1300-talet hade Sveriges expansion ökat norrut så Medelpad, Ångermanland och hela kusten av Bottenhavet samt Bottenviken även på den finska sidan som Österbotten dessutom inre delarna av södra Finland. Gränsen mot Ryssland var forfarande osäker var den gick. Dessutom var Norge och Halland, Skåne samt Blekinge områden i personalunion med Sverige. Monarken var densamma som i Sverige.

Gotland

Sveriges kontroll över Gotland togs av kung Magnus år 1285 då gotlänningarna tvingades att göra krigstjänst eller betala en ersättning till Sverige. År 1288 utbröt ett krig mellan borgarna och bönderna på Gotland. Kung Magnus grep in i konflikten och tvingade borgarna att betala böter och bli en del av Sverige. Nu var Gotland en del av Sverige.

Norrland

Enligt dokument betalade södra Norrlands kusten upp till Umeå älvdal (Ångermanland) tiondet till svenska kyrkan under 1310-talet. De betalade inte längre till norska kyrkan. Under 1320-talet finns dokument som visar att nedre Norrland (ej Jämtland och Härjedalen som tillhörde Norge) tillhörde Sverige. En källa till, Hälsingelagen, från 1330-1340-talet visar att nedre Norrland tillhörde Sverige.

Under 1300-talet började även norra Norrland att integreras med Sverige genom att människor befolkade områden längs kusten och längs älvdalarna. Det fanns redan finsk-ugriska grupper (kväner) som levde i norra Norrland. Deras områden kallades för Kvänland. I Norrlands inland fanns också en nomadgrupp, samer, som på vintern bodde i en konisk hydda, kåtan medan under sommaren bodde de på en sommarboplats.

Digerdöden

I mitten av 1300-talet började digerdöden (bakterien Yersinia pestis) utbreda sig i delar av Asien, Nordafrika och i Europa. Den fortsatte under andra hälften av 1300-talet, 1400-talet och in i 1500-talet innan den slutade att sprida sig.

Det var år 1350 som digerdöden kom till Skåne och övriga Sverige. Digerdöden (stora döden) var, med all säkerhet, en pestsjukdom som orsakades av bakterien Yersinia pestis. Det är vanligt att det finns olika varianter av pesten under tiden som den sprider sig, t. ex. böldpest och lungpest.

Böldpest sprids av bakteriebärande loppor. Loppan i sin tur har smittats när den har sugit blod på en infekterad gnagare t. ex. råtta. 50-80% av de smittade dör av bakterien. De som drabbas av lungpest dör alla av sjukdomen.

Förmodligen började pesten i östra Asien i början av 1330-talet. Den sista pestepidemin i Sverige inträffade 1710-1713. Uppskattningar har gjorts hur stor del av Sveriges befolkning som dog av pesten visar att 40-50% av befolkningen dog av pesten.

Digerdöden fick också till följd att jordräntan och tiondet sänktes. Även priset på jordbruksprodukter sjönk. Många gårdar saknade brukare.

Källor

Under denna tid finns bevarade betydligt fler källor än tidigare som dessutom är skrivna inom Sveriges områden. Erikskrönikan som täcker tiden 1229-1319, skrevs av okänd författare under 1330-talet. Engelbrektskrönikan som skrevs under 1430-talet, Karlskrönikan består av 9 500 rader och täcker tiden 1389-1453, skrevs under 1450-talet. Förbindelsedikten täcker tiden 1319-1389, skrevs också under 1450-talet samt Sturekrönikan skrevs under 1500-talet.

Dessutom finns bevarat i "Diplomatarium Sueceanum", Svenskt Diplomatarium medeltida brev t. ex. gåvobrev, köpebrev, testamenten. Det äldsta brevet är från mitten av 1160-talet.

Magnus Eriksson

År 1319 var Magnus Eriksson (1319-1364) kung av både Norge och Sverige. År 1332 överfördes de danska områdena Skåne, Blekinge, Listerlandet och ön Ven till Sverige. År 1341 överfördes även södra Halland till Sverige.

På 1340-talet utförde kung Magnus Eriksson ett omfattande lagsamlingsarbete i två verk Magnus Erikssons allmänna landslag och Magnus Erikssons allmänna stadslag. Enligt stadslagen måste den som ville utöva sitt yrke i staden batala en borgen för sexår åt gången.

I Magnus Erikssons allmänna landslag står bland annat svenska språket måste användas i vissa offentliga sammanhang. Domar måste skrivas ut på svenska. Västgötalagen skrevs före år 1227 och den äldsta bevarade handskriften på svenska är från 1280-talet och är den äldsta svenska boken.

År 1356 utbröt ett inbördeskrig i Sverige. Missnöjet med Magnus var stort i spåren efter digerdöden. Det var hans son Erik som utnyttjade läget i Sverige för att själv bli Sveriges kung. Men Erik dog, troligen av pesten, år 1359.

År 1364 blev Albert av Mecklenburg till Sveriges kung. Han var son till kung Magnus syster Eufemia. Nu börjar en orolig tid i landet som avslutades den 17 juni 1397 i Kalmar. Då Norges kung Håkan Magnussons fru Margaretas systerdotterson Erik av Pommern (1396-1439) blev kung över Norge, Danmark och Sverige. Dessutom för de norska besittningarna Island, Grönland, Färöarna, Orkneyöarna och Shetlandsöarna.

Skattesystemet

Skattesystemet i Sverige under 1400-talet var baserat på måttet mantal. Ett mantal motsvarade ett hemman med normalstor och tjänstefolk. Ett hemman var en bondgård med tillhörande åkrar och betesmarker. Skattens storlek var beroende av hur stor egendomen var och betalades i många fall av natura. Dessutom var skatterna olika i olikadelar av landet.

Efter digerdödens härjningar i Sverige var kungen tvungen att införa extraskatter (gärder) för att kunna styra riket. Dessa skatter måste alla betala även det värrldsliga frälset. Kungen kunde också inför reduktion. Vilket innebar att mark återfördes till kronans ägo. Fodringen var en skatt som betalades vart tredje år av både skattebönder och landborna.

Slotten

Den som styrde ett slott, slottsherren, med dess områden runt slottet, slottslän kunde ha olika benämningar t. ex. hövitsman. Slottslänet var ett stort förvaltnings- och försörjningsområde. Ovanför hövitsmannen fanns en länsherre som hade tilldelat hövitsmannen sitt slottslän. Slotten var rikets centrala skatteuppbörd. Det var dessa som tog hand om skatten inom slottslänet.

Ett fataburslän var direkt underställt kungen och administrerat av en kunglig fogde. Län på räkenskap (avgiftslän) innebar mindre kunglig kontroll av slottslänet men hövitsmannen var tvungen att lämna årlig redovisning. Dessutom fanns slottslän som lämnat som pant för obetalda skulder eller om det har överlämnats till en herreman "på tjänst". Pantlänet tillhörde inte längre riket utan till pantinnehavaren. Ett slottslän "på tjänst" innebar att hövitsmannen gjorde militär tjänst och kunde då förvalta sitt slottslän efter eget huvud.

Riksrådet

Riksrådet bestod av biskoparna och de mest framstående frälsemännen. När Sverige styrdes av en svag kung eller när kungen vistades utomlands var det riksrådet som styrde Sverige. Från oktober 1438 infördes en ny ämbetsinnehav, riksföreståndare.

Riksmöte är riksdagens föregångare. Vid ett riksmöte samlades representanter för frälse- och kyrkomän, borgare och bönder. Detta inträffade någon gång under senare hälften av 1400-talet.

Stadsrådet

Staden styrdes av en borgmästare och rådmän. I Stockholm valdes dessa till den 1 maj då resultatet av valet offentliggjordes.

Stadsskrivaren skrev ner i tänkeböcker (domböcker) vilka brott ock straff som stadens rådmän har utdömt. Detta gällde enbart för borgerskapet i staden. Stadens lägre socialskikt var för fattiga att betala böter. Det var juridiskt accepterat att bedriva husaga.

Några sådana tänkeböcker finns bevarade från Stockholm för tiden 1474-1492. Det vanligaste var våldsbrott 57,8 % därefter tjuvnad 11, 9 %, ärekränkning 9, 6 % och olaga handel och olaga köp 5,4 %. Som våldsbrott räknades överlagda mord, enkla örfilar, dråp, slagsmål, knuffar, hugg, stick och grälsjuka. Ärekränkning var t. ex. att kalla någon för sköka, horeson eller tjuv även att säga till någon "bit mig bak i arslet".

Sedlighetsmål som brott mot kvinnors ära. Om skvaller att en kvinna haft sex före äktenskap och rykten om otrohet av gift man eller kvinna var ännu värre.

Uppror

Kung Erik av Pommerns unionspolitik och skattepålagor var grunden till de uppror som inträffade i Sverige under 1434 och 1436. Missnöjet fanns både hos bönder och inom det världsliga samt kyrkliga frälset.

I juni 1434 började upproret med att bönder i Dalarna brände fogdars borgar och fortsatte till Västerås. Det fanns, vid denna tid, 38 befästa fogdeborgar varav 32 låg i västra delen av Sverige medan 6 låg i den östra. Omkring hälften brändes ner och endast ett fåtal av dessa byggdes upp igen.

Efter några veckor hade upproret spridit sig i hela Mellansverige och i augusti till Götaland. Ledare för upproret var bergsmannen Engelbrekt Engelbrektsson (under 1390-talet-1436).

I januari 1435 beslutade en stor samling av biskopar, frälsemän och borgare i Arboga att utse Engelbrekt Engelbrektsson till hövitsman (militär överbefälhavare) över hela Sverige. Han valdes också in i riksrådet. Men inte någon skattelättnad för bönderna och dessutom fråntogs Engelbrekt det militära ledarskapet.

Ett nytt uppror inträffade under ett riksmöte i Arboga i januari 1436. Engelbrekt gjorde ett nytt uppror från Arboga till Stockholm och söder utefter ostkusten ner till Blekinge. Därefter till Växjö vidare till Halland upp till Älvsborg. Från Älvsborg fortsatte han genom Västergötland till Axevall där han blev ihjälslagen med en yxa av väpnaren Magnus Bengtsson. Under de följande åren uppstod många lokala bondeuppror runt om i Sverige och under 1451-1457 utbröt krig mellan Sverige och Danmark om tronföljden.

Den 21 augusti 1463 togs upproriska uppländska bönder till Stockholm och belägrade Helgeandsholmen. De var ursinniga över att unionskungen Kristian I dels genomdrivit skattehöjningar och deld hade fängslat ärkebiskopen Jöns Bengtsson. Under upproret dödades minst 60 bönder och ett tiotal bondeledare avrättades efter upproret.

I januari 1464 startade åter igen bönder i Dalarna ett uppror och åter igen var det höjda skatter som startade upproret. Riksrådet var på böndernas sida och ville själva avgöra vem som skulle vara Sveriges kung. Mellan åren 1464-1470 var det fyra olika personer som styrde Sverige dessutom var två av dessa under två olika perioder med annan person emellan. Det skulle dröja till 1470 innan en stabilitet inträffade i Sverige. Då utsågs Sten Sture den äldre (1440-1503) till riksföreståndare över Sverige.

Sten Sture den äldre

Sten Sture den äldre var riksföreståndare under 1470-1497 och 1501-1503. Han hamnade i krig med unionskungen Kristian I den 10 oktober 1471 vid Brunkeberg. Den danske kungen förlorade slaget och seglade hem till Danmark.

Men den 28 september 1497 vid slaget vid Rotebro förlorade Sten Sture och unionskungen Hans erkändes den 6 oktober 1497 som Sveriges kung. Sten Sture var både krig med unionskungen och Ryssland (krig 1495-1497) så han förstod att slaget var förlorat för honom.

Kung Hans förlorade ett slag i Ditmarsken den 17 februari 1500 vilket visade för Sten Sture, riksrådet och de svenska bönderna att Hans var sårbar. Rent formellt skickade riksrådet ett uppsägelsebrev till unionskungen Hans. Under våren 1502 hade upproret tagit över hela Sverige förutom Stockholm, Kalmar, Öland och Gotland. I november 1501 hade redan Sten Sture den äldre vlats till riksföreståndare över Sverige.

Den 14 december 1503 dog Sten Sture den äldre i Jönköping. I januari 1504 valdes Svante Nilsson till svensk riksföreståndare. Han hade starkt stöd från bönder och bergsmän i Dalarna och från Stocholms borgarskap. Svante Nilsson drabbades av ett slaganfall och dog i början av januari 1512.

Efter en viss turbulens valdes Svante Nilssons son Sten Svantesson till Detta efter att Sten Svantesson ändrade sitt namn till Sten Sture.

Sten Sture den yngre

Den 23 juli 1512 valdes Sten Sture den yngre till svensk riksföreståndare. Han fick uppleva några lugna år innan konflikter uppstod. Unionskungen Kristian II sände en flotta till Stockholm i maj 1517. Efter att Sten Sture hade besegrat den danska flottan kallade han riksrådet, frälset, bergsmännen, dalkarlarna och det stockholmska borgerskapet till ett novembermöte i Stockholm. I och med segern över danskarna och novembermöte blev Sten Sture en mer kraftfull riksföreståndare.

Kristian II sände ytterligare en flotta till Stockholm våren 1518 men blev åter igen besegrad av Sten Sture juli 1518. Kristian II bytte nu taktik. Under vintern 1519 trängde hans trupper in i Västergötland och blockerade Sveriges möjligheter att nå västkusten. I januari 1520 samlade Kristian en stor armè i Halland. Under detta krig sårades Sten Sture så illa att han avled av sina skador den 3 februari 1520. Den 7 september intog Kristian Stockholm. Den 1 november 1520 på Brunkebergsåsen lät han sig hyllas som svensk kung.

Stockholms blodbad

Kristian II kröntes till svensk kung den 4 november 1520. Den 7 november samlades riksrådet med unionskungen på Stockholms slott med slottets portar låsta. Avrättningarna av de första verkställdes dagen därpå det var två biskopar. Därefter 15 frälsemän, varav sex riksråd, ett 40-tal borgare och tjänare till frälsemännen, Borgmästarna och rådmännen i Stockholm. Totalt ett hundra personer avrättades på Stortorget i Gamla stan.

Alla avrättade stod på Sten Stures sida under kriget mot Kristian II. Detta blodblad är orsaken till att unionskungen Kristian II har fått namnet Kristian tyrann.

Åter uppror och krig

Julen 1520 dödades en kunglig budbärare vid Högsby, norr om Kalmar. Upproret av den småländska allmogen fick stöd av borgarna i Kalmar och det lokala frälset. Åter igen var orsaken skattehöjningar och förbudet att bära vapen som Kristian II hade beslutat.

Upproret utökades till hela Kalmar län och i Njudung mars 1521. Vidare till Dalarna och Värmland. Vid ett möte i augusti 1521 i Vadstena valdes Gustav Eriksson till svensk riksföreståndare. Den nye riksföreståndaren fick stöd hos Hansan i Lübeck efter löfte om fri handel för Hansan i Sverige. Under år 1523 hade allt motstånd i Sverige upphört. Vid riksmötet i Strängnäs den 6 juni 1523 utsågs Gustav Eriksson (Gustav Vasa) till Sveriges kung. Vid midsommar tågade den nyvalde svenske kungen in i Stockholm.

Gustav Vasa hade lånat av Lübeck för att klara maktövertagandet. Dessa skulder fanns kvar under större delen av 1520-talet. För att betala skulderna infördes extraskatter och beslag på kyrkans egendomar och värdeföremål.

Under 1500-talet fortsatte knflikterna med både Danmark och Ryssland. Konflikten med Danmark löstes, tillfälligt, i september 1541 med Brömsebroförbundet. Efter tre fredsfördrag med Ryssland kunde Gustav Vasa ingå ytterligare ett fredsfördrag med Ryssland 1557.

År 1563 började åter ett krig med Danmark. Nu var det Danmark som fick hjälp av Lübeck. Kriget pågick både till lands och till havs. Efter sju års krig blev det slutligen fred i Stettin år 1570. Nu var slutligen Kalmarunionen upplöst. Freden innebar t. ex. att Sverige fick betala lösen för att få tillbaka Älvsborg. Naturligtvis var det den svenska befolkningen som fick betala lösen genom extraskatter på deras innehav av boskap, pengar och värdeföremål under år 1571.

Freden varade inte så länge utan år 1575 var det åter krig mellan Sverige och Ryssland. Den 6 september 1581 erövrade Sverge Narva och den 18 september Ivangorod. Detta krig slutade med fredsfördrag i Teusina år 1595 då gränsen mellan Finland och Karelen fastställdes.

Nu utbröt ett inbördeskrig i Sverige. Konflikten gällde vem som skulle vara svensk kung efter Johan III:s död 1592. Sigismund utsågs men han var dels katolik och dels redan kung i Polen och Litauen. År 1595 utsågs hertig Karl till svensk riksföreståndare vilket innebar väpnad konflikt mellan riksrådet Klas Fleming i Finland (som stödde Sigismund) och hertig Karl i Sverige. Sigismunds och hertig Karls anhängare möttes i slaget vid Stångebro vid Linköping den 25 september 1598. Det var hertig Karls anhängare som var segrare.

Dackefejden

Det uppror som fått namnet "Dackefejden" var en av de större upproren under 1500-talet som berörde Småland, Östergötland och Öland. Smålänningen Nils Dacke skakade om Sverige ordentligt. Han kontrollerade vintern 1542 en del av södra Sverige som ett eget självständigt rike.

Upproret började med att kronotorparen Nils Dacke och ungefär 30 män lade sig i bakhåll mot några av de illa omtyckta fogdarna vid Voxtorps fogdegård söndagen före midsommarafton år 1542. Fogdegården brändes ner och häradsfogden och en länsman som som på gården släpades ut och avrättades med armborst.

Därefter fortsatte man mot Gräsgärde gård där en adelsman fanns som de sköt ihjäl och satte gården i brand. Innan de lämnade gården stack de ägarens huvud på en stång i ruinerna. Detta bondeuppror kom att utmana makten i Stockholm under 1542-1543.

Nils Dacke föddes troligen i småländska landet Södra Möre vid gränsen till danska Blekinge. Nils båda föräldrar kom från torparsläkten från Södra Möre. Förmodligen var det den hårda beskattningen av folket och kyrkan som var orsaken till upproret.

Upprorsmännen erövrade Växjö och Kronoberg innan kungen hade samlat manskap till motåtgärder i Småland. Dacke och hans mannar hade i augusti erövrat de småländska Värend, Njudung och Södra Vedbo dessutom pågick uppror i Norra Vedbo, Ydre, Kinda och norra Kalmar län.

Den 20 mars 1543 vände lyckan för Nis Dacke vid an drabbning vid Virserum, Dacke skadades och kungens trupper hittade Nis Dacke i skogarna i Rödeby den 1 augusti 1543. Han mördades utan rättegång och hans kropp styckades. Hans huvud spetsades på en påle som placerades på stadsmuren i Kalmar.

Allmoge

Under första hälften av 1500-talet var ungefär 62 % av alla gårdar i Sverige och Finland fria skattegårdar. Kronans andel av alla gårdar var 3,5 % medan det världsliga och det andliga frälsets andel var 17 %. Den årliga skatten för en normalstor värmländsk gård år 1503 var det samma som värdet av en ko.

Bönderna (bergsmännen) i Mellansverige ägde utöver sin gård också andelar i gruvor. Bönderna ägde tillsammans masugnar och malmfyndigheterna. Dessutom delade de på brytnings- framställningsarbetet samt underhållet och vinsten. Under första hälften av 1500-talet fanns det drygt 600 bergsmän i Mellansverige.

Det överskott som bönderna och bergsmännen producerade köptes upp av svenska och tyska handelsmän vilka i sin tur sålde detta framförallt till tyska städer. Det var köpmännen som kunde göra de största vinsterna av handeln med de tyska städerna.

Hantverkarna (mästarna) däremot var lokalt beroende av staden och den närliggande landsbygden för sin småskaliga produktion. Det förkom att hantverkaren både tillverkade och sålda sina produkter. Det fanns även kvinnliga hantverkare som t.ex. bagerskor, tvätterskor, bryggerskor och sömmerskor.

Det fanns en social, hierarkisk organisation inom samhället. Mannen bar ansvaret för kvinnan och i hushållet. Det var mannens skyldighet att styra över och undervisa sin hustru och över tjänstefolket. Men hustrun hade en delegerad makt över barnen och de äldre inom hushållet. Dessa hade hon en vårdande anvar för, men för övrigt var hon underordnad sin make.

Mannen hade en juridisk rätt och moralisk skyldighet att aga både barn och tjänstefolk och dessutom att tukta sin hustru när det ansågs vara skäligt. Oäkta barn ärvde inte sin fader. Vid 15-års ålder blev pojkar myndiga samt vid 13- års ålder kunde flickor gifta sig.

Prästens uppgift var att uppfostra, förmana och banna folket i sin församling. Dessutom hade han ansvar för att församlingsborna fick undervisning och en moralisk fostran. Kungen och prästerna predikade att det krävdes en fast manlig hand som skulle styra riket och församlingen annars skulle det bli oordning i samhället.

Sverige var under 1500-talet glest befolkat med mycket skog, få och dåliga vägar, mest ridstigar som inte var underhållna. Det samma gällde städernas gator men Östersjön var en utmärkt transportväg.

De många krig som fördes under 1500-talet och böjan av 1600-talet innebar att en krigsindustri uppstod i Sverige. Sverige var rikt på skog, järn och koppar vilket gjorde att skeppstillverkning, vapen och krigsutrustning kunde framställas. I Arboga, Söderhamn och Jönköping byggdes en vapenindustri fram. Kruttillverkning växte fram i Nacka. Dessa varor kunde också exporteras och landet kunde öka sina inkomster.

En hövitsman var den som var ledare för soldaterna i fält. Han var antingen svensk eller utlänning. Under 1500-talet utvecklades krig till ett yrke som krävde övning och specialisering. Riksdagen i Västerås 1544 beslutade att inhemskt krigsfolk skulle grunads på tvång. Den som vägrade dömdes till döden. Sverige delades in knektar i rotar efter socknar och landsändar under 1550-talet. Gifta utskrivna soldater fick skattelindring medan ogift erhöll handpenning. Medan vapen kom från kronans förråd och de skulle lämnas tillbaka vid tjänstgöringens slut.

Under 1500-talet omvandlades handelsflottan till stridande enheter. I Stockholm, Kalmar, Älvsborg, Västervik och Åbo skapades en självförsörjande varvsindustri. Ett artilleri byggdes upp i mitten av 1500-talet fanns omkring 2 000 pjäser på slott, fästningar, fartyg eller som rörligt artilleri inom armén. Man massproducerade kanoner av brons.


Gustav Vasa

Gustav Eriksson (1496-1560) är mer känd som Gustav Vasa (1523-1560). Hans föräldrar var riksrådet Erik Johansson Vasa (död 1520) och Cecilia Månsdotter Eka (död 1522). Gustav föddes troligen 1496 på gården Rydboholm i Östra Ryds socken (nuvarande Österåkers kommun). Han hade minst sju syskon varav fyra dog tidigt. Två syskon dog tillsammans med modern i dansk fångenskap. På nyåret 1528 kröntes Gustav Vasa till Sveriges kung i Uppsala domkyrka.

Historieforskarna vet inte om Gustav Vasa hade läst den florentinske diplomaten och politikern Niccolò Machiavellis (1469-1527) bok "Fursten", 1513 (Il Principe) men han uppfyllde alla krav som Machiavelli förespråkar i sin bok.

Han gifte sig den 24 september 1531 med prinsessan Katarina av Sachsen-Lauenburg (dog 1535). I morgongåva fick Katarina Kalmar län med Öland och Korsholms län i Finland. De fick en son Erik XIV den 13 december 1533. Katarina dog plötsligt den 23 september 1535.

Gustav Vasa gifte sig den 1 oktober 1536 med Margareta Eriksdotter (Leijonhuvud) de fick tio barn. Hon dog den 26 augusti 1551 på Tynnelsö gård av sjukdom. Nästa giftermål var den 22 augusti 1552 i Vadstena med Katarina Gustavsdotter (Stenbock) hon dog 1621. Ett problem var dock att Katarinas moder var syster till den avlidna drottningen Margareta vilket innebar att Gustav Vasas barn var kusiner till deras styvmor.

Inga nya barn fick Gustav Vasa innan han dog den 29 september 1560 på slottet Tre kronor i Stockholm. Gustav drabbades av svåra plågor dels av ständig värk i käken på grund av en kronisk inflammation. Han saknade tänder i överkäken och hade beninflammation vilket innebar att han halta.

Erik XIV

Den äldste sonen Erik (1533-1577) tog över efter sin fars död 1560. Han kröntes till kung den 29 juni 1561 i Uppsala domkyrka. Nu var Sverge ett arvrike eftersom detta beslutade riksdagen i Västerås 1544. I Gustav Vasas testamente fanns införandet av adelstitlarna grevar och friherrar för första gången i Sverige. Hans andra söner skulle ha hertigtitlar Johan III fick hertigdömen i Finland, Karl i Södermanland, Närke och Värmland, Magnus i Dalsland, Västergötland och delar av Östergötland. Hertigdömena skulle gå i arv.

Erik gifte sig i juli 1567 i hemlighet med Karin Månsdotter (1550-1612) som var ofrälse. De gifte sig en andra gång den 4 juli 1568 och fick fyra barn Sigrid, Gustav, Henrik och Arnold. Den 29 september 1568 placerades kung Erik XIV i fängelse. År 1573 fick han inte träffa sin familj längre och inga vänner fick komma på besök han levde isolerat från yttervärlden. Erik dog 1577 dödsorsak, akut förgiftning.

Johan III

Den näst äldste sonen Johan (1537-1592) tog över efter sin halvbroder Eriks död. Han blev svensk kung i september 1568 och var gift med Katarina Jagellonica (dog 1583) hon var dotter till kung Sigismund I av Polen och Litauen. Johan och Katarina fick tre barn Sigismund, Anna och Elisabet som dog två år gammal.

Johan II gifte sig med Gunilla Johansdotter (1568-1597) i Västerås 1585. De fick sonen Johan som blev hertig av Östergötland. Johan III dog den 17 november 1592.

Sigismund

Johans äldste son Sigismund (1566-1632) valdes den 9 augusti 1587 till kung i Polen och utsågs till svensk kung 1592. Han gifte sig med Anna av Habsburg 1592. Innan Sigismund kröntes till svensk kung 1594 fick han lova att respektera svensk lag och den Augsburgska trosbekännelsen samt aldrig använda sig av katoliker i rikets tjänst i Sverige.

De fick fem barn varav ett barn, Vladisav, överlevde till vuxen ålder. Anna dog 1598 i barnsäng. Efter slaget vid Stångebo som Sigismund förlorade (se ovan) förklarades Sigismund som avsatt som svensk kung 1599.

Karl IX

Gustav Vasas yngste son hertig Karl (1550-1611) styrde (riksföreståndare (1599-1604) Sverige när Sigismund inte vistades i Sverige. Men det var först 1604 som han blev Sveriges kung Karl IX. Karl gifte sig med tyskan Maria av Pfalz 1579 de fick sex barn varav dottern Katarina överlevde till vuxen ålder. Modern Maria dog efter en längre tids sjukdom.

Karl gifte sig 1592 med Kristina av Holstein-Gottorp (1573-1625). De fick barnen Gustav Adolf (1594-1632), Karl Filip (1601-1622) och Maria Elisabet. Karl kröntes till Sveriges kung den 17 mars 1607 i Uppsala. Karl dog den 30 oktober 1611 på Nyköpingshus av slag.


1500-talet

En del historiker anser att med början av 1500-talet så slutar den historiska perioden, medeltiden 500-1500, som inleds med västra romarrikets fall år 476 och slutar med övergången till 1500-talet.

Riket Sverige

I början av 1500-talet hade åter kungariket Sverige förlorat Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän, Jämtland, Härjedalen och Gotland samt hela Norge med Lappland upp till Ishavet. Men Sverige hade staden Nya Lödöse vid Göta älvs mynning. Befolkningen bodde framförallt i resten av Götaland, Svealand och i södra Finland.

Befolkningen

Efter de kungliga fanns adel och frälse. En adelsman hade ett sköldebrev eller tillhörde en gammal frälsesläkt medan frälse ägde frälsejord (skattebefriad). Ungefär en tredjedel av adeln var lågfrälse bodde i Småland, Västergötland dessutom i västra och södra Finland.

Antalet adelsmän i början av 1500-talet var ungefär 500 i Sverige och 300 i Finland. Räknas adelsmännens hustrur och änkor samt deras barn med uppskattas att mellan 3 000-4 800 personer tillhörde adelsgruppen. Hela rikets befolkning uppskattas till 700 000 så adelns andel av befolkningen var under en procent.

Man kan dela in adeln i tre olika grupper efter förmögenhet och inkomster högadel, lågadel och knapadel. Högadeln hade titlar som greve, frherre och riddare, lågadeln saknade titlar medan knapadeln var fattiga. Titlarna greve och friherre infördes i Sverige 1561. Det fanns då tre grevar (Brahe, Sture och Tre rosor) och nio friherra (Fleming, två bröder Gera, Grip, Horn, Lejonhufvud, Oxenstierna och två bröder Stenbock).

Ett innehav av ett grevskap innebar att adelsmannen tillhörde rikets ekonomiska elit. Ett arvegods var adelns egna gårdar och gick vidare i arv. Till adelsmännens gårdar hörde landbohemman som brukades av arrendebönder eller torpare. Dessa fick betala arrende och göra dagsverken.

Det fanns inte så många ämbeten under 1500-talet. Högadeln kunde få ämbeten som marsk, drots och riksråd. Riksråd utsågs av kungen de gav råd till kungen och hade ett övergripande ansvar inom statsförvaltningen och under krig. Adeln kunde utses till ståthållare. Lågadeln fick förläningar mot tjänst.

Under 1500-talet levde övriga befolkningen i Sverige inom tre sektorer: produktion av livsmedel, jordbruk och kreatursskötsel, den andra sektorn var inom handel och bergshantering medan den tredje sektorn var immateriell produktion som administration och militära områdena. Den första sektorn var viktigast där största delen av befolkningen hade sin verksamhet medan den tredje var den sektorn som expanderade mest under 1500-talet.

Inom det glest befolkade Sverige var det tre språk som de flesta talade svenska, tyska och finska. Men inom dessa de språgrupper talades olika dialekter och användes olika termer för mått och vikt. Majoriteten av befolkningen levde på landsbygden medan städerna var få och små. Däremot kom många utländska gäster och besökare till städerna.

Alla var underställda kungen och hans företrädare och skulle betala någon form av ersättning till kung och krona. Skatt fick bonde, torpare, fiskare, bergsman och stadsbo betala medan adeln fick verka som soldat eller arbeta för riket. Skatten skulle betalas årsvis till fogdeförvaltningen.

Det fanns hierakier inom bondeklassen högst upp fanns bondearistokratin. Det var bönder som satt i häradsnämnder, sockennämnder eller var rotemästare och fjärdingsmän. Nästa grupp var vanliga bönder sedan torpare och backstugusittare. Underst fanns obesuttna som lanthantverkare. sjuka, fattiga, äldre och änkor. Dessutom människor med funktionshinder eller som saknade släktingar eller anhöriga som kunde ta hand om dessa personer.

Städerna

Under 1500-talet fanns det få städer i Sverige. Deras viktigaste funktion var att tand om all handel i riket både inrikes och utrikes handel. Det var borgare som hade rätten att handla med varor. Den största staden i Sverige var Stockholm som hade 5 000-6 000 invånare. Dödligheten i städerna var hög så därför växte inte städerna befolkningsmässigt. Stockholm var inte rikets huvudstad men den var kunglig residensstad.

Varje stads borgmästare och rådmän skulle svära en ed som fanns angiven i Stadslagens Konungabalk. Det utsågs av stadens köpmän och ibland av förmögna hantverkare i staden. I städerna fanns också fattiga och utslagna människor men något socialt skyddsnät fanns inte.

En del städer var "uppstäder" vilket innebar att de hade rätt att samla varor från landsbygden medan andra städer var "köpstäder" som hade rätt att sälja veror till utlandet.

Förvaltningen

Under 1500-talet hade "staten" Sverige andra benämningar som krona, riket eller konungen. Kungen hade hjälp av adeln, riksråden och riksdagen att styra sitt rike. Förvaltningsmässigt utgjordes staten av kung, krona och förvaltning. Kungen och kronan skulle upprätthålla samt följa svensk lag. Det var kungen som styrde kronan med hjälp av förvaltningen vilken innehöll ofrälse män och några adelsmän. De var personligen direkt underställda kungen.

Det fanns två nivåer av förvaltningen den centrala och den lokala förvaltningen. Den centrala bestod av ämbetsmän inom kansli och kammare som var lokaliserade till Stockholm och av ståthållare runt omkring i riket. Den centrala förvaltningens uppgift var att granska och kontrollera den lokala förvaltningen samt att vara en myndighet för den växande statliga byråkratin.

Ståthållarna var som regel adelsmän och de skulle vara kungens företrädare i riket. Deras främsta uppgift var att leda den militära aktiviteten inom sina tilldelade områden. Chef för kansliet var en kansler. Kansliet uppgift var upprätthålla kontakten med främmande furstar, oganisera beskickningar samt ambassader utomlands.

Att kontrollera kronans löner och utgifter var kammarens uppgift. Det var sekreternas och skrivarnas uppgifter att kontrollera den lokala förvaltningens räkenskaper och böcker t. ex. fogdarna, den centrala förvaltningen och kammaren.

Riket var indelat i olika fögderier. Fogdarna kallades häradsfogde eller kronobefallningsman dessa ansvarade för insamlingen av skatter inom sitt fögderi. Den vanligaste skatten var skatt (i varor eller pengar) på jord (jordboksränta eller årlig ränta). Nästa skatteform var fodringen vilket innebar skyldighet för bönder att inkvartera svenner och utfodra kungens hästar. Därefter kom skatten som kallades kronotiondet var en skatt på inkomst vilket innebar att en tiondel av t.ex. spannmålsskörden fick betalas i skatt. Därtill kunde extraskatter utkrävas av folket.

Fogden hade skrivare och fogdetjänare till sin hjälp. Däremot var en länsman för det mesta en bonde som var närvarande vid häradsnämndens sammanträden som en länk mellan kronan och lokalbefolkningen. Länsman var befriad från skatt och även krögaren som ansvarade för gästgiveri- och skjutsverksamhet. Under 1500-talet byggdes längs de större vägarna gästgiverier där resande fick husrum, mat och dryck samt hästar och hö till de resande.

Under 1500-talet var alla skyldiga att följa lagen men kungen hade rätt att avrätta människor omgående om han fann att orättvisor eller landsförräderi har förekommit. Någon högsta domstol fanns inte på 1500-talet. Kungen var högsta rättsliga instans. I städerna fanns rådhusrätten som bestod av borgmästaren, råd och fogde. Man dömde efter stadslagen.

På landsbygden fanns landstingen där det var frälset som beslutade om böter eller straff. Landstinget var överordnat häradstinget som var lokala domstolar där gällde landslagen. Utöver bönder var lokala ämbetsmän, fogdar och länsmän närvarande på häradstinget.

Reformationen

År 1531 vigdes den förste evangeliska ärkebiskopen i Sverige Laurentius Petri (dog 1573) i Gråmunkeklostret på Riddarholmen. Men övergången från ett katolskt rike till ett protestantiskt tog lång tid nästan hundra år. Det var augustinmunken Martin Luther (1483-1546) som var den tändande gnistan när han spikade upp sina 95 teser om avlaten (Disputation om avlatens nytta) på slottskyrkans port i Wittenberg den 31 oktober 1517.

De som engagerade sig i Sverige ville göra åtskillnad mellan den världsliga makten och den kyrkliga makten. De ville betona den världsliga maktens suveränitet och ta bort påvemaktens totala makt och den katolska tron. Samtidigt fanns tankar om upplösning av de medeltida klostren vilket tog 70 år att genomföra. Det var både enstaka viljeinriktade personer som engagerade sig och högt uppsatta personer som Gustav Vasa och riksdagar vilka fattade politiska beslut om förändringar inom den katolska kyrkan. Reformationen kom uppifrån makten nedåt till folket genom små förändringssteg.

1527 års riksdag i Västerås kallas den stora reformationsriksdagen. Riksdagen beslutade att oron i riket skulle stillas och skyldiga straffas, kyrkan skulle bistå med medel till kronan, biskoparnas följen reduceras, biskopsborgar och andra fästen överlämnas till kung och krona, biskoparnas överflödiga inkomster gå till kungen, kloster skulle förvaltas av adelsmän, adeln skulle återfå gods som donerats, sålts eller förpantats till kyrkan efterv 1454, Guds ord skulle i riket renliga predikat varda.

År 1536 beslutades att mässan skulle hållas på svenska språket, inte latin. 1544 års riksdag i Västerås beslutade att avskaffa den katolska kyrkans helgondyrkan och själamässor samt att förbjuda vallfärder och krucifix vid vägar i riket. Dessutom förbjöds att anordna gillen som religiösa sammanslutningar.

1593 års hölls ett kyrkomöte i Uppsala som fastställde att den Augsburgska bekännelsen som kyrklig norm i Sverige. Katolicismen förbjöds i Sverige istället gällde den evangeliska-lutherska.

År 1595 års riksdag i Söderköping beslutade att all katolsk gudtjänst skulle upphöra och att kvarvarande katoliker skulle förvisas ur riket samt att nunnorna vid Vadstena kloster måste lämna klostret.

Nu var biskopens uppgift prästens att predika, vara domare och undervisa inte sitta i riksrådet och ge kungen och adeln råd i utrikes frågor eller fatta beslut om skatter. Reformationen innerbar att kyrkan nu var underställd den världsliga makten. Kungen och kronan blev nu betydligt rikare genom reformationen.

Laurentius Petri såg till att Sverige fick en ny skolordning baserad på protestantisk lära. Men fortfarande var latinet som talades i dessa skolor. Det var bara de mest besuttnas barn som gick i skolan. Skolan skulle bestå av tre till fyra varje klass motsvarade ett år. Under slutet av 1500-talet och början av 1600-talet infördes en påbyggnad som var sexårig katedralskola som skulle utbilda präster.

Riksdagen

Under 1500-talet samlades riksdagar oftare än tidigare. 1500-talet var en oroligt århundrade med uppror och krig dessutom samlades riksdagar vid tronskiften. Några kontinuerliga riksdagsmöten var det inte ännu.

Dessa möten inleddes med kungens tal till mötesdeltagarna därefter möten med rådet och ständerna för att förhandla fram beslut som kunde godkännas av mötesdeltagarna och skrevs ner samt att dokumentet fick ett sigill. Vid riksdagen i Västerås 1527 samlades representater från riksrådet, biskopar, adelsmän, köpstadsmän, bönder och bergsmän. Detta möte hade offentliggjorts två månader i förväg, vilket inte var vanligt tidigare, dessutom var denna breda sammansättningen inte heller vanligt.

Riksdagen i Västerås 1544 fick benämningen "ständer" vilket var första gången. Representanter från riksråd, adel, städer, härader, präster och biskopar fanns närvarande. Det var vid denna riksdag som beslutades att Sverige skulle vara ett manligt arvkungarike samt att Sveriges kyrka skulle vara evangelisk inte katolsk och att Sverige skulle ha ett permanent försvar.

Riksdagen i Arboga 1561 fick benämningen "riksdagen" vilket var första gången. Efter riksdagen i Stockholm 1563 samlade Erik XIV riksdagen regelbundet varje år. Vid riksdagen 1582 fastställdes en stadga om hur ständerna skulle sammanträda. Vilket innebar att överläggningarna hölls ständervis adeln skulle vara på slottet, prästerna i Storkyrkans sakristia, borgarna på rådhuset och bönderna i stadens kyrkolokaler landskapsvis.


Gustav II Adolf

Karl IX och hans gemål Kristina av Holstein-Gottorp son Gustav Adolf (1594-1632) blev kung efter sin faders död den 30 oktober 1611. Han kröntes till kung 1616 i Uppsala domkyrka. Gustav II Adolf (1611-1632) gifte sig 1620 i Stockholms storkyrka med Maria Eleonora av Brandenburg-Preussen (1599-1665).

År 1621 drabbades drottningen av ett missfall. Hon födde en dotter Kristina (1623-1624) som dog före sin ettårsdag. År 1625 födde hon en dödfödd son. Deras andra dotter Kristina (1626-1689) överlevde sin ettårsdag.

Gustav II Adolf dog under trettioåriga kriget (1618-1648) den 6 november 1632 i Lützen efter att han hade blivit träffad av en kula ovanför vänster armbåge (han bar ingen bröstharnesk och ingen hjälm). Kulan krossade hans armbågsled så han förlorade kontrollen över sin häst. Därefter blev kungen skjuten bakifrån i högra skulderbladet. Hästen ryckte till och han föll av då sprang hästen tillbaka till de svenska trupperna.

Då dök några kyrassiärer upp som försökte ta honom till fånga men kungen var för tung så de sköt kungen i huvudet och högg honom i bröstet med en värja eller dyligt vapen. Detta bevittnades av en page som var i sällskap med kungen. Kungens kropp fick ett ytterligare ett hugg denna gång i ryggen eftersom han låg på magen.

Vid balsameringen konstaterades att hans kropp hade nio sår, fem skott (två i huvudet), två eller tre hugg och ett sting. Kungen hade kommit ifrån sina trupper pågrund av sin snabba häst eller dåliga syn (han var närsynt) i dimman som rådde i Lützen vid detta tillfälle. Han begravdes den 22 juni 1634 i Riddarholmskyrkan i Stockholm.

Kristina

Dottern Kristina (1626-1689) fick överta regentskapet (1644-1654) efter sin faders död. Men eftersom hon endast var sex år gammal tillsattes en förmyndarregering (1632-1644). Kristina fick en manlig uppfostran vilket ansågs vara den rätta för den framtida tronföljaren i Sverige.

Hon blev myndig år 1644 vid 18 års ålder och tog över regeringsmakten. Kristina utsåg år 1649 sin kusin Karl Gustav till tronföljare, arvfurste. Hon kröntes till drottning den 20 oktober 1650 i Stockholm.

Kristina gifte sig aldrig istället abdikerade hon från tronen den 6 juni 1654 i rikssalen på Uppsala slott till förmån för sin kusin Karl Gustav. Kristina lämnade Sverige och reste inkognito till det katolska Antwerpen och Bryssel. Där konverterade hon till katolicismen och flyttade till Rom år 1655 där hon tillbringade den mest tiden.

Hon tog med sig många konstverk och andra kulturskatter till Rom. Det krävdes 12 fullpackade skepp för att föra över alla saker hon tog med sig till Rom. Kristina dog i Rom i april 1689 och är begravd i Peterskyrkan i Rom.

Karl X Gustav

Kusinen Karl Gustav (1622-1660) var son till Katarina Karlsdotter Vasa (dotter till Karl IX) och tyske fursten Johan Kasimir av Pfalz-Zweibrücken. Han kröntes till kung Karl X (1654-1660) den 6 juni 1654.

Han gifte sig 1654 i Stockholm med Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp (1636-1715) och de fick en son Karl född den 24 november 1655. Karl X Gustav dog den 13 februari 1660 i Torstensonska palatset i Göteborg.

Karl XI

Sonen Karl (1655-1697) var bara 5 år när hans fader dog så en förmyndarregering tillsattes (1660-1672). Förmyndarregeringen bestod av änkedrottningen Hedvig Eleonora och de fem högsta riksämbetsmännen med rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie i spetsen. Förmyndarregeringen var ansvarig inför kungen, rådet och ständerna.

Karl förklarades myndig år 1672 och kunde nu bli kung. Han gifte sig med Ulrika Eleonora av Danmark (1656-1693) den 6 maj 1680 på Skottorps herrgård i Halland. De fick sju barn Hedvig Sofia, Karl, Gustav, Ulrik, Fredrik, Karl Gustav och Ulrika Eleonora varav tre Hedvig Sofia, Karl och Ulrika Eleonora nådde vuxen ålder. Karl kröntes till kung (1660-1697) den 28 september 1675 i Uppsala domkyrka.

Våren 1697 kunde inte Karl XI ta sig ur sängen. Han dog den 5 april 1697 av en magsjukdom på slottet Tre kronor i Stockholm. Slottet Tre kronor brann ner kort efter att kungen dog.


1600-talet

Under 1600-talet föddes barnen i stugan eller kammaren med hjälp av en jordegumma. Barnmorskor utbildades först år 1708. Det hände ofta att en kvinna av misstag kvävde eller klämde ihjäl sitt barn. Barnmord var ett växande problem under 1600-talet. År 1655 stiftades en lag mot barnamord och år 1684 ytterligare en lag mot barnamord denna gång med dödstraff (halshuggning eller brännas på bål) för barnamord.

Kvinnan som födde oäkta barn och dödade barnet ville inte stå på pliktpallen i kyrkan inför hela församlingen. Ett oäkta barn skulle modern ta hand om barnet de första åren därefter tog fadern över tills barnet var sju år.

Vid femton års ålder var pojkar myndiga och noterades i rotarna för att kunna utskrivas som soldat. Femtonåringen var vuxen och var straffmyndig och ansvarig för sina handlingar.

År 1608 infördes dödsstraff om man bannade eller grep till våld mot sina föräldrar straffet var döden om inga förmildrade omständigheter fanns. Präster och köpmäns barn lära sig att läsa och skriva. Adfliga barn fick en informator som undervisade barnen.

Böndernas barn földe med sina föräldrar i arbetet på åker och ång. Vid sju år fick barnen hjälpa till i arbetet på gården. Vid tolv år fick de ansvarsfulla arbetsuppgifter. .

I början av 1600-talet var förståelsen om omvärlden stor. Biskopen Johannes Rudbeckius (1581-1646) var professor i Uppsala. År 1610 ritade han en världskarta för sin privatundervisning. Kartan trycktes i Västerås år 1626 och visar de utomeuropeiska kontinenterna. Kartan visar med södra delen uppåt och norra delen nedåt.

Trots att man ännu inte hade "upptäckt" Australien så förstod man att den borde finnas. Men den nederländske utforskaren Willem Janszoon "upptäckte" Australien den 26 februari 1606. Han anses vara den förste europé som nedtecknade upptäckten av den nya kontinenten.

Kontinenten vid sydpolen Antarktis visste man inte heller om under 1600-talet. Det var först på 1800-talet någon "upptäckte" Antarktis. Först var den brittiske styrmannen Edward Bransfield som den 30 januari 1820 såg Antarktis kust för första gången. Denna kunskap om världen spreds vidare via böcker.

Sverige hade under 1600-talet en koloni (Nya Sverige) vid Delawarefloden i Nordamerika. Kolonin köptes av Nya Sverigekompaniet år 1638. Kolonin var i svensk ägo 1638-1655. Dessutom en koloni på Guldkusten i Västafrika som Svenska Afrikakompaniet köpte Cabo Corso (i nuvarande Ghana) 1650-1663.

I och med inledningen av 1600-talet började en gradvis förändring av det politiska tänkandet. Den politiska filosofins association med teologin började avta allt mer. Man kan tala om en sekularisering av det politiska tänkandet. Observation, experiment och mätning blev ledord för vetenskaperna. Matematiken, fysiken och biologin blev nu ledande i utvecklandet av en världsbild som byggde på förnuft, utvecklingstanke och determinism.

Det fanns i Europa olika teoretiska synsätt på hur en stat skulle styras. Dels tysken Johannes Althusius (1557-1638) naturrättsteori och dels fransmannen Jean Bodins (1530-1596) teori om den suveräna natinalstaten. I Bodins bok "Les Six livres de la République", 1577 redogör han för sin statslära. Den var ett stöd för envåldsmonarkin men härskaren hade inte helt oinskränkt makt utan var underordnad Gud och naturens lag.

1698 var det förbjudet i Sverige att tigga utanför hemsocknen, dessutom måste man visa upp ett tiggarpass (tiggarbricka). Den 25 juni 1687 kollapsade gruvan vid Kopparberget i Falun. Tackvare att det hände under midsommardagen så fanns det inga människor i gruvan. Det bildades en grop som var mellan 300m och 400m stor.

Befolkningen

Inom nuvarande Sverige år 1571 fanns 639 000 personer, år 1620 854 000 personer och år 1699 1 363 000 personer inom dagens Sverige. År 1718 fanns 1 408 000 personer inom nuvarande svenska gränser. Halva befolkningen bodde på 15 % av ytan och majoriteten bodde söder om Dalälven.De tättbeolkade områdena var inom slättarna Skåne, Väster- och Östergötland samt Mälardalen.

Dödligheten var dock hög av fem födda barn dog ett förev ett års ålder. De som föddes under 1660- och 1670-talen förväntades ha en livslängd på 33år. Kvinnorna gifte sig tidigt i livet och hann därför att få många barn i genomsnitt 7-9 barn.

Kungen ansågs vara Guds ställföreträdare på jorden och måste därför lydas. Kungen var kyrkans högsta beskyddare. 1686 års kyrkolag underordnades kyrkan statsmakten. Kungen hade nu biskopliga rättigheter genom sina ämbetsmän. Kungen hade fri utnämningsrätt till kyrkliga ämbeten. Prästerna var tvungna att läsa upp kungörelser från både kung och landshövding från pedikstolen. Denna kyrkolag gällde ända till 1992.

Eftersom landshövdingen var kungens ställföreträdare så skulle landshövdingen hålla uppsikt över religion och gudstjänst i sitt län. I regeringsformen 1634 och 1719 behandlas religionen i den första paragrafen. År 1617 bestraffades den svensk som tillhörde den katolska kyrkan med dödsstraff. Även andra varianter av protestantismen var inte tillåten.

På 1600-talet fanns inget enhetligt svenskt riksskriftspråk eller rikstalspråk. Inom riket talades utöver svenska, finska, tyska, ryska, estniska, lettiska, danska och samiska. Av dessa språk användes mest tyskan (t. ex. inom handeln) runt omkring Östersjön. 1600-talets engelska var latinet som var de lärdas gemensamma språk över nationsgränserna.

År 1686 fick Sverige lagstadgad folkundervisning. Vilket innebar att varje präst skulle svara för att församlingen undervisades i kristendom och den protestantiska läran. Kyrkan ställde nu krav på att alla församlingsmedlemmar skulle kunna bönen "Fader vår", trosbekännelsen, de tio budorden och flera andra kyrkligt viktiga texter utantill. Men man måste också förstå vad man lärt sig utantill.

Psalmboken var den mest spridda boken under 1600-talet. Klockaren hade till uppgift att undervisa barnen i församlingen. Men en del klockare var inte lämpliga att undervisa istället var det mödrarna i sina hem som lärde barnen att läsa.

Prästen förde en bok, förhörslängder, hur församlingsbornas läskunnighet och kristendomskunskaper utvecklades. Prästen kallade in några församlingsmedlemmar till kyrkan före högmässan för en kort predikan över en del av katekesen och sedan förhöra de närvarande. Människorna var i slutet av 1600-talet religiös läskunniga men de kunde inte läsa handskrivna icke religiösa texter samt de kunde inte heller skriva.

Personer som bytte församling måste ha ett bevis på sin laglydighet och sina kristendomskunskaper. Den som flyttade inom riket måste också ha ett pass. Den som flyttat från sin hemort utan pass kunde få böta, fyllgöra krigstjänst eller få tvångsarbete.

Det var många personer som flyttade till Sverige under 1600-talet tyskar, skottar, valloner (nederländare) och fransmän. 1617 års riksdag beslutade att romer skulle utvisas. De var till besvär och de kunde hjälpa fienden i krig. Några utvisningar gjordes inte. Men frågan togs upp i riksrådet under 1630-talet. I 1642 års tiggarordning behandlades romerfrågan. De som begått brott skulle avrättas efter landshövdingens beslut eftersom deras brott inte behövdes beslutas av en domstol.

I 1686 års kyrklag anges att romernas nyfödda barn skulle döpas om föräldrarna önskade detta och om romerna slog sig ner i församlingen skulle de få gå i den kristnade församlingsgemenskapen. Men om de fortsatte sitt vandrande liv skulle barnen tas ifrån sina föräldrar.

Kvinna/man

Äktenskap, under 1600-talet, gällde för mannen när han hade nått en viss ekonomisk situation. När prästen hade en fast tjänst, hantverkaren var mästare och bondsonen övertagit familjegården eller en annan gård och då drängen blivit rotesoldat. Giftermål var för kvinnan ett sätt att få en trygg försörjning. Enligt 1686 års giftermålslag kunde äktenskap ingås av en man vid 21 år och av en kvinna vid 17 år.

Äktenskap kunde ingås från fjorton års ålder och inom adeln kunde trolovning (förlovning) ingås med en flicka från fyra års ålder. Enligt 1686 års kyrkolag skulle paret som var trolovade gifta sig så fort som möjligt. Var kvinnan oskuld bar hon en krona vid vigseln, hade hon haft samlag med sin man före vigsel bar hon en huvudduk och hade kvinnan fött ett oäkta barn skulle hon täcka sitt hår vid vigseln.

Skilsmässa kunde beviljas om någon hade bedragits eller övergivits av sin partner men också om inte allt hade gått rätt till då äktenskapet ingicks eller om mannen eller kvinnan inte klarade av att fullborda äktenskapet fysiskt. Även då äktenskapet innehåller en djup oenighet och våld upplöstes äktenskapet.

Adeln började, under 1600-talet ha vigseln i sin hemmiljö inför inbjudna gäster även seden att bruden skulle bära en trolovningsring och en vigselring blev vanligt under 1600-talet. När en gift kvinnahade fött barn skulle hon kyrktagas (återinföras i församlingsgemenskapen) sex veckor efter förlossningen. En ogift kvinna som fött barn pekades ut. Prästen tog henne inte i hand och hon hon kallades, efter predikan, fram mitt på kyrkogolvet där hon inför föramlingen bekände sin synd därefter fick hon förlåtelse. En trolovad kvinna som fött barn, fick vid kyrktagningen, var den som fick utstå skammen. Sexualiteten, underr 1600-talet var i hög grad knuten till kvinnan.

I 1693 års vigselformulär stod att kvinnan var skapt för mannens skull och inte mannen för hennes skull att förneka detta var att ifrågasätta Guds skapelseordning. Vidare står det att man och kvinna lidar en helhet, han var huvudet och hon kroppen.

En gift kvinna lydde sin man och en ogift sin far eller förmyndare. Men en änka var i stort sätt jämställd med mannen. Kvinnan fick inte vittna (efter år 1697 fick vittna) men om hon var anklagad för brott fick hon försvara sig själv.

Kvinnor ärvde och innehade både fast och lös egendom. Men det var mannen eller fadern som förvaltade hennes egendom. I städerna ficl en kvanna ärva lika mycket som en man men på landsbygden fick hon bara ärva hälften av vad man ärvde. Änkan fick både äga och förvalta egendom så länge hon var änka.

Inom ett bondehushåll var en ung och ogift kvinna en piga och en ung ogift man en dräng. Bonden svarade för åkerbruket, dragdjuren och underhöll husen. Bondhustrun sysslade med matlagning, städning, barnskötsel, klädvård och tog hand om djuren i ladugården samt de produkter som man fick från dessa djur.

En person som var drygt sxtio år betraktades som gammal. En femtioåring började betrakta sig och andra som gammal. Det var naturligtvis det hårda fysiska arbetet som slet ut kroppen. Det var de anhöriga som bar huvudansvaret för sina äldre anhöriga.

När en man blev änkling måste han vänta ett halvår innan han kunde gifta om sig medan en änka måste vänta ett år. Detta för att veta vem som är fadern till barnet som kvinnan födde. Det var som regel att äldste sonen tog över faderns gård när han var för gammal eller avlidit. Fanns inga söner var det någon av mågarna som tog över gården. Var föräldrarna barnlösa fick bror- eller systersönerna ta över gården.

Tjänstefolk

Det var tjänstehjonsstadgorna från år 1664 och år 1168 som reglerade relationen mellan tjänstefolk och bonden. Det var självklart att tjänstefolk skulle lyda både bonden och bondhustrun på samma sätt som barnen skulle lyda båda sina föräldrar. Tjänstefolket skulle vara gudfruktiga, trogna och flitiga. I yttersta fall kunde en skälig och tillbörlig aga användas. Tjänstefolket tjänstgjorde ett år framåt från Mikaelidagen den 29 september och kunde byta tjänstgöring under nästa års Mikaelidag.

Adeln

År 1626 organiserades adeln i riddarhusförordningen. Adeln bestod av tre klasser herreklassen, som bestod av högadeln grevar och friherrar, därefter riddarklassen som bestod av riksrådsättlingar samt lågadeln den tredje klassen, svenneklassen med övriga 92 adelsfamiljer. Till de högsta ämbetena hade adeln ensamrätt i Sverige under 1600-talet.

År 1632 fanns det 300 adelsfamiljer i Sverige, år 1654 fanns det 696 familjer därav 21 grevar och 50 frherrar, år 1700 var de över 800. I senare delen av 1600-talet fanns över tusen adelsfamiljer. Grevarna och friherrarna befann sig i krigstjänst, diplomatiska uppdrag eller fanns i Stockholm. De var inte på sin förläning utan den sköttes av en förvaltare. Grervarna och friherrarna fick skatter från frälsebönderna inom sina förläningar. Kronan fick ingen skatt från dessa bönder.

En adelsmans huvudgård kallades säteri under 1500-talet fanns 700-800 säterier medan under 1600-talet fanns det ungefär 800 i Uppland och Södertörn, omkring 400 i övriga Södermanland och 600 i Östergötland.

Under mitten av 1650-talet var de adliga godsinnehaven som störst medan år 1700 hade adeln en tredjedel inom nuvarande Sverige. Kronan hade också en tredjedel medan resten innehades av skattebönder.

Präster

Prästeståndet var omkring en procent av befolkningen i Sverige. De skulle predika och undervisa samt notera födda, döda och begravda i sin församling. Det fanns ingen bestämd studiegång för blivande präster men de blivande prästerna fick sin utbildning i gymnasier som fanns i stiftsstäderna. Men det började bli så att de gick på universitet, utan att ta en examen, där de läste grekiska, latin, hebreiska, kristendomskunskap och predikoövningar. Efter ett förhör av en biskop och domkapitel kunde man bli prästvigd. Först år 1693 fanns en högre teologisk examen, pastoralexamen.

En präst stannade kvar i sitt ämbete tills han dog. Kunde han inte detta anställde han en vikarie. En prästänka fick stanna kvar på prästgården 1-2 år om hon anställde en prästvikarie. En präst som gifte sig med änkan eller hennes dotter fick företräde till tjänsten då kunde hon stanna kvar på prästgården. Det var samman vilkor för en änka efter en rotesoldat.

Borgare

År 1619 stadslag måste en hantverkare, som ville bedriva sin verksamhet i staden, ha hantverkarstråets tillstånd. Det samma gälde för en handelsman men då av handelssocieteten. Borgarna (endast män) fick bedriva handel och hantverk i städerna. När en kvinna blev änka fick hon fortsätta sin mans verksamhet. Borgarna hade rätt att delta i den allmänna rådstugan samt måste betala skatt till staden.

Under 1600-talet ökade antalet tryckerier samt bokutgivningen. Det var inte allmogen som köpte böcker utan en elit som var ungefär 100 000 till 150 000 personer i de båda rikshalvorna (Finland och Sverige). Bokutgivningens storlek var 1 000 till 2 000 titlar per decennium. Den religiösa litteraturen var störst som andaktsböcker som var kvinnolittertur hade störst status och därför lästes inom de högre stånden.

I städerna hade befolkningen tillgång till åkrar och ängsmark så de kunde försörja sig själva dessutom samt där det var möjligt kunde de fiska. Ungefär var fjärde stadsbo var stockholmare och där fanns bökande svin. År 1627 fanns det mer än 700 kor i Stockholms stad , 1 400 svin och mer än 300 hästar. Stockholms befolkning växte så staden var snart inte självförsörjande av livsmedel utan bönder runt Stockholm levererade produkter som staden behövde.

En hantverksänka hade rätt att bo kvar ett år om hon skaffade en mästersven eller gifte sig med en gesäll som tog över verksamheten.

Bönder

Under 1600-talet var det vanligt med fasta bänkar i kyrkan. Altaret var i öster och kvinnorna satt på den norra sidan om mittgången medan männen satt på den södra sidan. Var var och en skulle sitta i kyrkan fanns i bänkordningen.

Nio av tio i svenska befolkningen levde i ett bondehushåll, bondefamiljen deras drängar och pigor, totalt 5-7 personer. Utöver skatt på mark (mantalsränta) infördes nya skatter som en personskatt för alla som fyllt 15 år även pigor och drängar. Dessutom lyxskatter för de rika som hundskatt, perukskatt, klockskatt, skatt på fönsterglas och på familjens vagn. Under 1600-talet hade en bonde en häst, fyra-fem kor, två oxar och två kvigor. Detta vet vi tackvare bevarade skattelängder över boskap. Hästar och oxar anväde bonden som dragdjur.

Sverige drabbades av missväxt under varje decennium under 1600-talet utom under 1680-talet. Dessutom var det många krig under 1600-talet som också påverkade situationen för bönderna på olika sätt, se nedan. Dödligheten i riket var större vid missväxt än vid normala skördar eftersom fler drabbades av smittosamma sjukdomar som dysenteri och tyfus.

Bönderna åt mindre kött under 1600-talet än under förra århundradet istället åt man nu betydligt mer spannmål (t. ex. bröd och gröt) än under 1500-talet. Men en del av spannmålen användes till att bränna brännvin. Statsmakten ville koncentrera brännvin till städerna för att där beskatta drycken medan på landsbygden kunde bonden själva framställa brännvin.

Utöver spannmålsproduktion var det vanligt under 1600-talet att bönderna hade ytterligare verksamhet som försäljning av smör, humle, pottaska eller framställning av järn, koppar eller tjära. En del bönder bedrev hantverk vid sidan av jordbruket.

Under 1600-talet ökade sexualbrotten kradtigt och blev ett av de vanligaste brottet. Samlag som skedde utanför äktenskapet var allvarliga brott enligt stats- och kyrkligamakterna. Unga vuxna skulle leva i celibat fram till äktenskapet.

Samlag mellan två ogifta kallades för mökränkning eller lönskaläge. Mökränkning innebar att mannen ansågs som initiativtagare och bar ensam ansvaret kvinnan blev ostraffad medan mannen straffades om han inte gifte sig med kvinnan då slapp han straff. Mökränkning avskaffades i under senare delen av 1600-talet.

Lönskaläge innebar att båda straffades men mannen fick högre böter än kvinnan. Men gifte de sig så slapp båda straff. Hor innebar äktenskapliog otruhet vilket ansågs som ett allvarligt brott. I början på 1600-talet var straffet döden men straffet lindrades i hovrätten. Böterna var höga och bestämdes efter personernas civilstånd. De som inte kunde betala böterna fick istället ett kroppsstraff.

Domslutet kyrkoplikt innebar att personen skulle inför församlingen bekänna sin synd , ångra sig och bli förlåten. Den dömts till kyrkoplikt stod under hela gudstjänsten på en pliktpall längst bak i kyrkan. Den som hade råd kunde köpa sig fri från kyrkostraffet. Under senare delen av 1600-talet fanns ett alternativ till pliktpallen, fotstocken utanför kyrkan.

Svenska staten var stark under 1600-talet men var beroende av rikets bönder. För att få rätt på orättvisor måste den klagande kunna läsa och skriva eller ha en person som kunde fungera som förmedlare till och från staten eller den statliga förvaltningen.

Bönderna samarbetade inom sin socken och med andra socknar vid motstånd mot staten eller den statliga förvaltningen. Bönderna gjorde motstånd genom förhalning eller avvikning istället för uppror som under 1500-talet.

Riksdagen

Sveriges riksdag stod nu som en plats för politiskt beslutfattande med representater från de fyra stånden adel, präster, borgare och bönder. Riksdagen 1611 beslutades att det var riksdagen enbart som fick stifta nya och ändra gamla lagar. Men kungen och rådet kunde utfärda förordningar utan att blanda in riksdagen. Precis som nu började man på 1600-talet att se vissa lagar som mer betydelsefulla (grundlagar) än andra lagar.

Riksdagen öppnades i rikssalen på slottet Tre kronor i Stockholm och riksdagarbetet följde 1617 års riksdagsordning. Kungen eller rikskanslern höll ett inledande tal och sedan lästes propositionen upp som gav ramarna för riksdagsarbetet. Därefter samlades stånderna var för sig och utarbetade skriftliga svar. Adeln var i deras hus på Prästgatan fram till år 1668 då Riddarhuset var färdigbyggt, prästerna i Storkyrkans konsistorierum, borgarna på rådhuset i Stockholm och bönderna på en gillestuga i staden. Riksdagens beslut fattades gemensamt i rådets och ständernas namn därefter trycktes det och lästes upp på häradstingen och i städernas rådstugor.

Axel Oxenstierna och regeringsformen 1634

Axel Oxenstierna (1583-1654) föddes den 16 juni 1583 i Fånö, Uppland. Fadern var riksrådet Gustav Gabrielsson (?-1597) och farfadern var godsägaren Gabriel Kristersson som hade 11 barn.

Modern var Barbro Axelsdotter Bielke

Axel var äldst och hade nio syskon. Axel gifte sig 1608 med Anna Åkesdotter Bååt.

Han började år 1599 sina studier i latin, historia och politik. Studierna var teologiskt och klassiskt inriktade först vid universitet i Rostock därefter i Wittenberg och Jena alla i Tyskland. Han återvände till Sverige år 1603.

Axel tjänstgjorde hos Karl IX sommaren 1604-1609, riksråd 1609-1611, lagman över Norrland 1611-1612, rikskansler 1612-1654, häradshövding i Snevringe härad 1617, riddare vid Gustav II Adolfs kröning 1617, generalguvernör i Preussen 1626, generalguvernör i rhenska och frankiska kretsarna och fullmäktig legat över arméerna där 1632, legat i rhenska, frankiska, schwabiska och burgundiska kretsarna 1632, svenska kronans fullmyndiga legat i romerska riket och över arméerna 1633, medlare av förmyndarstyrelsen för drottning Kristina 1633, direktor över det i Hellbronn 1633, slutna förbund med de schwabiska, frankiska och rhenska kretsarna, lagman över jämtland och härjedalen 1645 och greve 1645.

Axel Oxenstierna dog den 28 augusti 1654 i Stockholm

Efter Gustav II Adolfs dog 1632 var det en förmyndarregering (1632-1644) som styrde riket eftersom dottern Kristina endast var nio år gammal. Vid riksdagen 1634 i Nyköping beslutade riksdagen en ny regeringsform för landet. Detta efter förslag från Axel Oxenstierna. Regeringsformen anger hur rket skulle styras när regenten var minderårig eller förhindrad (krig eller sjuk) samt hur rikets förvaltning skulle utformas.

Regeringformen var en fundamentallag (grundlag) som skulle gälla i all evighet. Men varken drottning Kristina eller Karl X Gustav följde denna regerngsform under den tid de var regenter. När Karl X Gustav dog år 1660 gjordes ett tillägg till regeringsformen. Förmyndarregeringen (1660-1672) blev nu beroende av rådet dessutom skulle förmyndarregeringen redovisa och svara för ständerna hur de skötte rikets angelägenheter.

År 1680 föreslog Karl XI för ständerna att de skulle besluta att 1634 års regeringsform inte band en myndig regent. Men däremot hur rikets förvaltning skulle utformas fullföljde regent och rikskansler.

Rikets förvaltning

Den statliga förvaltningen blev nu koncentrerad till Stockholm. Rikets centralförvaltning skulle bestå av kollegier som amiralitets- och krigskollegierna utöver redan befintliga hovrätt, kammare och kansli. Bergkollegium för bergsnäringen infördes 1637 och Kommerskollegium som hade ansvar för handel, industri och sjöfart inrättades 1651.Var de fem riksämbetsmännen drotsen, marsken, amiralen, kanlern och skattmästaren som utöver att tillhöra rådet nu dessutom vara presidenter och led kollegierna. Kanslikollegiet skulle utöver alla utrikesfrågor även behandla en del ärenden av inrikespolitiska frågor.

År 1634 delades det svenska riket in i 23 län som övervakades av en landshövding eller en generalguvernör. I Sverige delades in i 11 län och Finland i fyra län medan provinserna på andra sidan Östersjön styrdes av en guvernör med militärt befäl.

Landshövdingens uppgift var att övervaka all förvaltning i sitt län även inom kyrkan samt också språkrör för befolkningen. År 1635 utfärdades en instruktion till landshövdingarna att varje morgon ta emot de som hade något att klaga över. Landshövdingen residerade oftast från ett kungligt slott i sitt län eller i en del län befann sig landshövdingen istället i en kungsgård i residensstadens närhet.

Länen i sin tur var uppdelade i fögderier med en kronofogde vars viktigaste uppgift var skatteuppbörden men också att lagar och förordningar följdes samt var åklagare vid tingen. Fögderierna var indelade i länsmansdistrikt. Städerna hade annan förvaltning de styrdes av en borgmästare och magistrat (stadens råd).

År 1608 trycktes, för första gången, rikets landslag men den saknade en kyrkobalk därför tillades en bilaga med delar av Moseböckerna i Gamla Testamentet i Bibeln. Straffen var hårda som princip öga för öga och tand för tand. Man och kvinna var inte lika inför lagen och reglerna var olika i stad och på landsbygd. Häradsrätten dömde på landsbyggden och rådhusrätten i städerna.

Svea hovrätt inrättades år 1614 och vid sitt första beslut kom rätten i konflikt med kungen Gustav II Adolf. Götahovrätt inrättades år 1634. Hovrättens uppgifter var att pröva underrätternas domar i grövre brottmål, samt domar i tvistemål (värde >50 daler), dessutom som första instans vid majestätsbrott och mål mot adelsman dessutom granskade hovrätten underrätternas domböcker.

Under 1600-talet bildades dessutom Riksarkivet 1618, Lantmäteristyrelsen 1623, Riksantikvarieämbetet 1630, Postverket 1636, Riksbanken 1668 och Statskontoret 1680. Folkbokföring (se ovan) finns bevarat från 1608.

De nya landskapen

De nya landskapen år 1645 Jämtland och Härjedalen blev en del av Härnösands län samt rättsligt tillhörde de den västernorrländska lagsagan. Det nya landskapet Gotland anslöts till övriga Sverige genom att införa svensk lagstiftning och svensk rättskipning eftersom ön tidigare var dansk. Från år 1645 fick representanter från Gotland, Jämtland och Härjedalen rätt att närvara i riksdagen.

De nya landskapen år 1645 Halland och år 1658 Skåne och Blekinge styrdes under 1658-1693 av en generalguvernör som ansvarade för den civila förvaltningen och dessutom hade högsta militära befälet inom de nya provinserna i söder. Han hade fått direktiv från den svenska regeringen att skapa en politisk och kulturell integrering genom att språk, religion och sedvänjor skulle vara svenska. Malmö var under denna tid residensstad inom generalguvernementet. Lunds universitet inrättades år 1666.

Inom det nya landskapet år 1658 Bohuslän var befolkningen mer positiv till Sverige än i Skåne och Blekinge. Den svenska regeringen införde, som i Skåne och Blekinge, en politisk och kulturell integrering. Från år 1658 fick representanter från Bohuslän, Halland, Skåne och Blekinge rätt att närvara i riksdagen.

Sveriges enväldiga monarker

Karl XI och Karl XII var Sveriges enväldiga monarker från 1680-1718. Karl XI inledde enväldet genom att, vid riksdagen i Stockholm 1680, avsätta riksrådet som maktfaktor och avskaffa de fem höga riksämbetena samt att rikskanlern ersattes med en kanslipresident. Sedan var det riksdagens tur.

Riksdagen 1682 fick kungen rätt att ensam stifta de lagar han ville ha. Riksdagen 1682 varade i tre månader medan år 1693 i tre veckor. Vid riksdagen 1693 kulminerade enväldet i Sverige med suveränitetsförklaringen: ständerna förklarade Karl XI som "en envålds, allom bjudande och rådande suverän konung, den ingen på jorden är för dess aktioner responsabel utan makt och våld efter sitt behag och som en kristlig konung att styra sitt rike". Detta tyckte prästerskapet i Sverige var utmärkt.

Under 1690-talet hölls två riksdagar samt efter Karl XII:s kröning år 1697 hölls endast en riksdag 1713-1714 som sammankallades av rådet men förbjöds av Karl XII.

Åter krig

Mellan 1611-1721 var Sverige i krig under 72 år. Dels krig mellan Sverige och Ryssland 1598-1613 och dels var det konflikt mellan Sverige och Danmark under 1611-1613.

År 1598 dog den ryske tsaren och Sverige ville påverka vem som skulle bli den nye tsaren. Fram till den 12 mars 1610 gick det bra för de svenska trupperna eftersom de kunde inta Moskva. Men den 25 juni började problemen då en polsk trupp besegrade svenskarna och dessutom fick den svenske befälhavaren problem med sina soldaters moral. Legosoldaterna ville få innestående fordringar på Sverige men de fick inga löner och missnöjet växte. År 1613 fick Ryssland en ny tsar men kriget avslutades först med fredsfördrag i Stolbova februari 1617 då Sverige fick Kexholms län och Ingermanland. Ryssland hade nu ingen egen hamn i Östersjön.

Men dessförinnan var det krig mellan Danmark och Sverige 1611-1613. Danmark erövrade Kalmar och förstörde den nya anlagda staden Göteborg. Först när England och Nederländerna ingrep på Sveriges sida försvann hotet från Danmark. Vid freden i Knäred 1613 måste Sverige betala en lösen, en miljon silverriksdaler, för att återfå Älvsborgs fästning. Dessutom måste Sverige lova att inte kräva att få områden vid Ishavskusten. Lösen för Älvsborgs fästning hade betalts år 1619.

Mellan år 1612-1617 gällde stilleståndsavtal mellan Sverige och Polen. Men efter fredsfördraget med Ryssland kunde svenska trupper erövra staden Pernu i Livland (nuvarande Estland). Men 1618-1620 rådde återigen stilleståndsavtal mellan Sverige och Polen.

När detta stilleståndsavtal löpte ut så förflyttade Sverige manskap, kavalleri och artilleriförband ombord på 57 fartyg för transport till staden Riga. Dessutom fanns 42 örlogsfartyg också på väg över Östersjön mot Riga. Den 15 september 1621 kapitulerade Riga. Därefter återigen nytt stilleståndsavtal 1622-1625.

När detta stilleståndsavtal löpte ut fortsatte den svenska offensiven under 1625-1629. År 1629 i Altmark ingicks återigen ett stilleståndsavtal, nu under sex år, Sverige fick behålla Livland och fem preussiska kuststäder. Stilleståndsavtalet förlängdes år 1635 med 26 år men Sverige förlorade de preussiska kuststäderna. Sverige förlorade 30 000 man i strider eller på grund av smittosamma sjukdomar eftersom manskapet levde under primitiva förhållanden.

Nu var det dax för nästa krig, Trettioåriga kriget pågick från den 23 maj 1618 till den 14 oktober 1648 och omkring 100 000 svenska soldater dog på slagfältet eller av sjukdomar. Överlevande svenska soldater blev en del invalider och andra med krigstrauman resten av sina liv.

Sverige började sin del i kriget med att år 1628 föra hjälptrupper till staden Stralsund på andra sidan Östersjön. Under året där på fördes svenska förstärkningar till Stralsund. Den 26 juni 1630 landsteg de svenska trupperna på ön Usedom vid floden Peenes utlopp. De hade med sig från Stockholms södra skärgård soldater, hästar och förnödenheter samt många örlogsfartyg totalt 172 fartyg.

Den 7 september 1631 mötte de svenska trupperna vid Breitenfeld utanför Leipzig överbefälhavaren Tillys trupper som redan var där uppställda enligt den gamla krigsskolan. Sex timmar senare var slaget över och de svenska trupperna fortsatte söderut mot Sydtyskland. Vid jul slog kungen läger vid staden Mainz i södra Tyskland. De svenska trupperna hade intagit halva Tyskland med över hundra städer. Svenska trupper höll staden Mainz 1631-1635 och kontrollerade de tyska floderna Oder, Elbe och Rhen kvar var floden Donau.

I maj 1632 intog den svenska armén Bayerns huvudstad München. Sommaren 1632 nästan halverades den svenska armén på grund av sjukdomar, stupade eller desertering. De sanitera förhållandena i fältlägren var dåliga och det rådde dessutom undernäring i sommarvärmen.

Ny konfrontation inträffade i Lützen den 6 november 1632. Motståndarna retirerade från drabbningen och den svenske kungen var död (se ovan).

Axel Oxenstierna tog över ledningen av de svenska trupperna. Vid slaget vid Nördlingen i augusti 1634 med den svenske befälhavaren Gustaf Horn som ansvarig förlorade protestanterna mot de katolska trupperna. Nu började motgångarna och år 1636 behövdes Axel Oxenstierna i Sverige och lämnade sina trupper i Tyskland.

Sommaren 1648 var svenska trupper åter igen i Bayern och de erövrade och plundrade delar av Prag. De tog med sig kulturföremål, böcker, handskrifter och konstverk som nu finns i Sverige. En del av bytet tog drottning Kristina med sig till Rom när hon lämnade Sverige år 1655.

Den 14 oktober 1648 (westfaliska freden) undertecknades fredsfördragen i Münster. Det Trettioåriga kriget var slut. I freden fick Sverige Vorpommern med Stralsund och Stettin samt Odermynningen, städerna Gartz, Damm och Gollnow, öarna Rügen, Usedom och Wollin, en landremsa av Hinterpommern längs Oders högra strand, staden och hamnen Wismar med fästet Wallfish i Mecklenburg, biskopdömena Bremen och Verden samt länen Wildeshausen och Thedinghausen.

Den 29 maj 1643 beslutade riksrådet att anfalla och erövra hela Danmark. I februari 1644 anfölls norra Skåne ner till Helsingborg. Den 1 juni 1644 avseglade en svensk örlogsflotta från Stockholm och den 1 juli drabbade den svenska och danska flottan mot varandra på Kolberger Heide vid Kielfjorden.

Nästa sjöslag inträffade den 13 oktober 1644 vid ön Femern och tog ungefär åtta timmar sedan var den danska flottan besegrad totalt. Den 12 augusti 1645 kom man överens om fredsvillkoren i Brömsebro som då låg vid gränsen mellan Sverige och Danmark. Numera vid gränsen mellan Småland och Blekinge. Danmark lämnade ifrån sig Gotland, Jämtland, Härjedalen och ön Ösel till Sverige. Sverige fick också Halland under trettio år.

Sommaren 1655 anföll Sverige Polen dels från det svenska Pommern och dels från den svenska Livland. Den 8 oktober intogs staden Krakóv och i november huvudstaden Warszawa. 1660 slöts fred i Oloiva men inga territoriella förändringar gjordes.

Återigen krig mot Danmark men denna gång var det Danmark som den 5 juni 1657 förklarade krig mot Sverige. Danska trupper invaderade det svenska Bremen men var tvungna att retirera. Den 24 oktober 1657 stormade den danska fästningen Fredriksodde på Jyllands ostkust. Den 30 januari 1658 kunde de svenska trupperna tåga över Lilla Bält till ön Fyn som de övertog.

Under natten den 5 februari 1658 startade svenskarna sin marsch över Stora Bält. För att kunna landstiga på Själland var de tvungna att gå via öarna Langeland, Lolland och Falster. Den 6 februari 1658 intogs ön Langeland, den 8 februari 1658 stod de första svenska truppern på Själland.

Den 11 februari 1658 intog de Vordingborg på södra Själland. Den 27 februari 1658 undertecknades fredsvillkoren mellan Danmak och Sverige i Roskilde. Nu lämnade Danmark över till Sverige Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm samt Bohuslän och Trondheims län.

Men i augusti 1658 återupptog Sverige kriget med Danmark trots fredsuppgörelsen. Svenska trupper fanns kvar på öarna Fyn och Jylland. Svenskarna intog Kronoborgs fästning som låg mittemot Helsingborg.

Den 23 oktober 1658 seglade en nederländsk flotta in i Öresund. Nederländerna var rädda att svenskarna skulle helt kontrollera passagen genom Öresund till Östersjön. Sverige förlorade i sjöslaget i Öresund och ett fredsfördrag skrevs den 27 maj 1660 i Köpenhamn. Sverige fick lämna tillbaka Bornholm och Trondheims län till Danmark.

Sverige år 1660

År 1660 var Sverige som störst någonsin. Sverige bestod av nuvarande Sveriges landområden förutom längst i norr där gränserna ej var tydliggjorda. Finland med Kexholms län och Ingermanland förutom längst i norr där gränserna ej var tydliggjorda.

I öster Estland, Livland och ön Ösel. I söder små kustområden i Preussen samt i det Tysk-Romerska riket svenska Pommern (Vorpommern och en del av Hinterpommern), staden Wismar, biskopsdömena Bremen och Verden samt regionen Wildeshausen i sydväst.

Rekrytering till den svenska krigsmakten

Beslut om rekrytering till den svenska krigsmakten beslutades an ett ständermöte. Sedan utsågs utskrivningskommissarier som fick en instruktion för rekryteringen. Därefter reste kommisssarierna runt i sin landsdel och förrättade utskrivning som för de mest inträffade under vårvinter då bönderna hade bäst tid.

Prästerna hade längder över den manliga vuxna befolkningen in om sina socknar. Männen delades in i rotar med normalt tio man på skatte- kronojord. Frälserotarna hade ofta tjugo man. Från varje rote skrevs en soldat ut som var mellan 15-40 års åldern. Vid dessa möten deltog även kronans lokala ämbetsmän och lokalsamhällets nämndemän.

Mera krig

I det svenska Pommern var i december 1674 försörjningsläget så dåligt att de svenska trupperna var tvungna att anfalla området Brandenburg för att överleva. Den 18 juni 1675 stred svenskarna med bradenburska trupper vid Fehrbellin. Svenskarna besegrades och då förklarade den tysk-romerske kejsaren, tyska furstestater och Danmark krig med Sverige. Bremen-Verden och svenska Pommern förlorade Sverige.

I oktober 1675 anföll danska trupper Skåne och Blekinge samt från Norge invaderade trupper Bohuslän och Västergötland. Den 4 december 1676 möttes svenska och danska trupper vid ett slag vid Lund som de svenska trupperna segrade. I juli 1677 inträffade ett nytt slag vid Landskrona som återigen segrade de svenska trupperna. När danskarna såg att de inte kunde besegra svenskarna ödelade de istället städerna Ystad, Laholm och Lund.

I fredsavtalet den 26 september 1679 Sverge fick lämna ifrån sig de tyska kvarvarande besittningarna Thedinghausen, Dörverden och Wildeshausen. Men Sverige behövde inte lämna något område till Danmark.

Ny svensk försvarsstrategi

Efter fredsavtalet 1679 inträffade en lång period av fred i Sverige. Den svenske kungen förstod, efter danskarnas invasion i Skåne, att krigsmakten skulle förändras från erövring till ett igelkottsförsvar. År 1679 beslutades att en ny örlogsbas skulle byggas i Blekinge. Den nya basen byggdes på Trossön och fick namnet Karlskrona efter kungen.

Ett indelningsverk infördes i hela riket som också gällde för civila ämbets- och tjänstemän. I stort sätt vara alla rikets hemman indelade och deras skatter var bestämda för specifika utgiftsposter, militära eller civila. Kavalleriets behov var prioriterat så särskilda rusthåll bland de hemman som klarade av att hålla häst och ryttare och med deras utrustning. Ryttaren hade som förmån ett torp inom rusthållets mark som han med familj fick tillgång till så länge han var ryttare.

Riksdagen 1682 beslutade att införa ett ständigt knekthåll istället för utskrivning av soldater när riket var i krig. Fördelen var att man visste nu antal soldater och att dessa kunde ha regelbundna övningar. Detta innebar bättre planering och ett starkare försvar.

Alla hemman var indelade i permanenta rotar som hade uppgift att hålla med en knekt. Knekten fick vissa naturaförmåner av roten och ett torp med mark för sin och hans familjs försörjning. Bonden fick själv välja knekt för sin rote vars kondition och utrustning kontrollerades regelbundet vid generalmönstringar. Från hösten 1680 infördes knekthåll för varje landskap i riket. Varje landskap skulle ha ett regemente med 1 200 soldater.

För den svenska örlogsflottan hette knektarnas motsvarighet båtsmän och rusthåll båtsmanhåll som fanns i städerna och i kusttrakterna inom södra riket inte allt för långt från Karlskrona.

Även befäl, tjänstemän eller hantverkare inom krigsmakten hade var sina lönehemman som boställe inom samma område som sitt manskap. När det nya försvaret, 76 000 man, var färdigbyggt i slutet på 1690-talet var det betydligt starkare i förhållande till folkmängden än något annat land i Europa. Systemet var intakt till år 1901.

Huvudvägar och gästgiveri

Under 1600-talet var det vanligare att resa med häst och vagn än tidigare. Man kunde få nattlogi vid ett gästgiveri. Enligt gästgivariordningen "Krogare och Gästgifware Ordningh" år 1649 skulle det finnas gästgiveri på ett avstånd till nästa på 21 km. Gästgivarna hade ensamrätt på öl, vin och brännvin inom en radie på 2 mil. Bönderna var skyldiga att ha utvilade hästar vid gästgiveriet då gästgivarens egna hästar och drängar inte räckte till.

Vägarna måste vara tillräckligt breda, raka samt jämna. Bönderna var skyldiga att bygga och underhålla vägar samt broar. Det var landshövdingen som skulle se till att vägarna i länet underhölls. Under slutet av 1600-talet var de större vägarna möjliga att färdas med vagn eller kärra. Vägarna skulle också ha milstolpar av trä.

Emn huvudväg sträckte sig västerut från Stockholm norr om Mälaren mot Karlstad och Norge. En annan gick söder om Mälaren mot Göteborg. Från Stockholm gick vägar norrut mot Torneå och söderut mot Helsingborg.

Men det tog lång tid att färdas på vägarna. År 1634 tog det 19 dagar att ta sig från Kalmar till Stockholm. Att gå klarade man av att förflytta sig ett par mil om dagen medan på hästrygg 20 mil om man drev på hästen ordentligt. Iblan sakndes broar då måste man vada över eller använda färja eller båt. I branta uppförsbackar var man tvungen att gå av hästen. Ett par hästar klarade av att dra en vagn med ett lass på 300 kilo sommartid på vintern med släde dubbelt så mycket.

Städerna

Städerna styrdes av borgmästaren och rådmän. Hantverkare måste bo och bedriva sitt hantverk i städerna. De flesta hantverkarna var verksamma som smeder, skräddare och skomakare. Men det fanns dessutom hantverkare som fällberedare, glasmästare, guldsmed, häktemakare, orgelmakare, pottmakare, skinnare, snickare och tunnbindare.

En blivande hantverkare började som lärling hos en hantverkare. Efter några år kunde lärlingen göra sin gesällvandring och bli anställd som gesäll hos en mästare i någon stad. Ansåg mästaren att gesällen var lämplig avlade gesällen ett mästarprov. Med godkänt prov kunde etablera sig som hantverkare i en stad och bli medlem i skrået. År 1680 infördes sockenhantverkare som fick bedria sin verksamet på landsbygden.

Under 1600-talet tog staten en starkare kontroll över städerna. Alla städer skulle ha en plan som som styrde bebyggelsen och gatornas utseende. Stadsplanen var att gatorna byggdes i ett rutmönster som var gränser för stadens kvarter. Stadens kyrktorn syntes långt innan man kom fram till staden. Alla som skulle in i staden måste gå genom tullen för att betala tull för de varor man tog in i staden. Staden var omgärdat av ett tullstaket. Väl inne i staden såg man torget och rådhuset.

Det var inte så hälsosamt att visstas i en stad pågrund av stanken från soporna på gatorna och från latrinerna som byggts överallt i städerna. Dessa latriner tömdes på sitt innehåll i ett vattendrag. Det fanns ingen gatubelysning så de som hade råd bar på lyktor för att se var de färdades eller gick i staden vid mörkrets inbrott. Stockholms befolkning ökade från 11 000 år 1620 till 57 000 år 1700. På grund av de sanitära förhållanderna i städerna dog fler än vad som föddes i staden så ökade befolkningstalet berodde det på inflyttning.

Det flesta svenska städer hade en befolkning på under 2 000 personer. Falun, Åbo, Malmö, Göteborg, Karlskrona, Norrköping, Jönköping, Uppsala, Vibprg, Visby, ästerås och Kalmar hade merän 2 000 invånare. Vid slutet av 1600-talet hade två av tre städer mindre befolkningh än 1 000 invånare.

Vid 1600-talet var Stockholm rikets huvudstad och kung och centralförvaltningen fanns i Stockholm. Riksrådet var under 1660-talet missnöjd med förhållandena i Stockholm. Även stadens styrelse delade denna uppfattning. Gatorna var smutsiga pågrund av att svin och andra djur fick gå lösa i staden. Dessutom kom fattigt folk från alla håll i riket till Stockholm. Stadens styrelse skrev 1672 att många var tiggare och antastade stadens invånare. 1663 fanns det drygt 500 som behövde hjälp för att klara sitt uppehälle i staden. År 1639 utsågs sex personer (prackarfogdar) att hålla uppsikt över stadens fattiga.

Enligt 1642 års tiggarordning skulle varje stad och socken bygga ett fattighus. Vid bouppteckning och bodelning enligt testamente togs en avgift ut till de fattiga. På landsbygden var det kyrkoherden och sexmännens ansvar att hjälpa fattiga barn. Uppsala var rikets andra stad med ärkebiskop och universitet medan Norrköping var den främsta "industristaden" i riket.

År 1700 fanns ungefär 100 städer i nuvarande Sverige och i dessa bodde 10 % av hela Sveriges befolkning. 1614 delades städerna in i stapel- och uppstäder. I en stapelstad fick borgarna rätt att bedriva utrikeshandel. Borgarna i en uppstad fick idka hadel endast med omkringliggande landsbygd. 20 % av städerna var stapelstäder.

Utöver borgarna (se ovan) fanns det i städerna månglare, bönhasar, köpsvenner, skeppare, sjömän, båtsmän, arbetsfolk, vedhuggare, drängar och pigor. Det var torgdag i städerna en eller två gånger i veckan och marknad en gång om året. Marknadsplatsen måste ha ett tullstaket så tullavgiften kunde betalas innan folk kom in på marknaden. Marknaden drog till sig också gycklare, tjuvar och horor.

Postväsen

År 1620 fanns en postlinje mellan Stockholm och Hamburg via Helsingborg en gång i månaden. År 1636 började uppbyggnaden av ett postväsen inom Sverige. Längs dessa postvägar skulle finnas postbönder på 2-3 mils avstånd vilka hade som uppgift att organisera posttrafiken. Postbönderna befriades från en del skatter samt kunde anlita två drängar som transpoterade posten. Drängarna gick i raskt takt och de slapp bli inkallade till försvarstjänst. Postdrängen hade en postiljonsbricka och ett horn under sin posttjänst. Han hade även ett spjut för att kunna försvara sig mot vilda djur och rövare. I de städer som fanns längs postvägen fanns ett postkontor med en postmästare.

År 1643 fanns fem postvägar från Stockholm en söderut mot Hamburg, västerut mot dels Göteborg och dels mot Falun, norrut samt en österut mot Finland och Baltikum. År 1698 transporterades 120 000 brev från Stockholms postkontor ut till landet. År 1645 började postmästaren i Stockholm ge ut "Post och Inrikes Tidningar" som fortfarande ges ut och som nu är världens äldsta tidning.

Effektivisering av beskattningen

Under 1600-talet utbildades lantmätare som göra geografiska kartor över socknarna och geometriska kartor över hemmanens ägor. Detta för att få en effektiv och rättvis beskattning av jorden.

Från 1620 betalade bönderna skatt på sin boskap som från 1641 även gällde för utsäde. år 1622 fanns tullavgift för införsel av varor från landsbygd till städer. Därför fanns ett tullhus vid infarten till städerna. 1625 infördes kvarn tull på all spannmål som maldes i kvarnarna. Men kvarntullen omvandlades till en skatt på personen (mantalspengar).

För bättre kontroll infördes kyrkbokföring först i Västerås och Linköpings stift. Prästen skulle föra anteckningar om döpta, gifta och döda inom sin socken. Prästerna skulle föra register (husförhörslängder) över varje hemman eller kvarter i staden. Kyrkbokföringen blev en statlig ämbetsplikt för pråsterna i socknarna i 1686 års kyrkolag.

Klimatet

1600-talet var det kallaste århundradet under de senaste 8 000 åren i Europa och globalt. Den Lilla istiden kulminerade med ett kallt klimat från 1570 til 1710. I Sverige var det två grader kallare 1570-1710 än i vår tid. Under 1600-talet var det framförallt vintrarna och vårarna som var kallare. Troligen berodde denna kyla på att Golfströmmen var svagare och kallare under 1600-talet.

I Sverige minskade ädla lövtråd i skogarna istället gynnades barrträd. Karl X Gustav kunde marschera över Lilla och Stora Bält vintern 1658. Befolkningen i Sverige drabbades av det kallare klimatet då jordbruket blev sämre på grund av kortare växtsäsong. Detta fick till följd missväxt och dessutom sämre tillgång till fisk och vilt. Befolkningen fick äta barkbröd och rötter istället för bröd och gröt. Den undernärda befolkningen drabbades av sjukdomar som difteri och tyfus som dödade många människor.

1601-1603 var missväxten exrem då också ett vulkanutbrott i Peru år 1600 orsakade mindre solenergi nådde jordytan undr flera år efteråt. Till och med södra Sverige fick nattfrost under juli månad. Åren 1696 och 1697 var ytterligare år med extremt kallt väder i södra Sverige med nattfrost under sommaren.


Karl XII

Sonen Karl (1682-1718) var inte myndig (15 år) när hans fader dog därför tillsattes en förmyndarregering till han blev 15 år. Den 13 december 1697 var han 15 år och kung. I april 1700 lämnade Karl XII Stockholm 17 år gammal eftersom Sverige hade ockuperats från flera håll som kungen nu måste försvara. Han skulle aldrig mer återvända till Stockholm. Visserligen stod Karl XII på svensk jord i Skåne den 13 december 1715 han var då 33 år gammal.

Karl gifte sig aldrig och han hade inga barn. Han dog den 30 november 1718 i Fredrikshald, Norge av en kula som träffade honom i vänstra tinningen och fortsatte ut igen genom den högra tinningen.

Hans syster Ulrika Eleonora var drottning (1718-1720) efter sin broders död.

Ulrika Eleonora

Systern Ulrika Eleonora (1688-1741) gifte sig med lantgreven Fredrik av Hessen (1676-1751) den 24 mars 1715. De fick inga barn. Ulrika Eleonora valdes till drottning den 23 januari 1719 av ständerna och kröntes till regent mars 1719 i Uppsala. Ulrika Eleonora var då 31 år och Sveriges tredje regerande drottning efter Margareta (1389-1412) och Kristina (1632-1654).

Hon var regerande drottning (1718-1720). Ulrika Eleonora dog den 24 november 1741.

Riksdagen den 21 februari 1718 antog en ny regeringsform som fråntog den regerande drottning den högsta makten i riket. Den tillföll istället ständerna. År 1719 antog riksdagen ytterligare en ny regeringsform och drottningen abdikerade till förmån för sin make Fredrik av Hessen.

Fredrik I

Ulrika Eleonoras make Fredrik av Hessen-Kassel (1676-1751) kröntes till kung (1720-1751) den 3 maj 1720 i Stockholm. Hans fader var lantgreven Karl av Hessen-Kassel (1654-1730) och hans moder var Maria Amalia av Kurland (1653-1711).

Fredrik I var tidigare gift med sin kusin Lovisa Dorotea av Preussen (1680-1705) den 21 maj 1700. Hon dog i smittkoppor och äktenskapet var barnlöst.

Adolf Fredrik

Fredrik I och Ulrika Eleonora var barnlösa vilket gjorde att en ny regent efter Fredrik I:s död måste utses. Man valde Adolf Fredrik av Holstein-Gottorps (1710-1771). Adolf Fredriks fader var hertigen av Lübeck Kristian August av Holstein-Gottorp (1673-1726) och Adolf Fredriks moder var Albertina Fredrika av Baden-Durlach (1682-1755.

Adolf Fredrik gifte sig den 29 augusti 1744 med Lovisa Ulrika av Preussen (1720-1782) på Drottningholmsslott. De fick fyra barn Gustav (1746-1792), Karl (1748-1818), Fredrik Adolf (1750-1803) och Sofia Albertina (1753-1829).

Adolf Fredrik utsågs till kung den 25 mars 1751 och kröntes till kung den 28 november 1751 i Stockholm. Han dog den 12 februari 1771 på Stockholms slott.

Gustav III

Sonen Gustav (1746-1792) utsågs den 13 februari 1771 till kung Gustav III. Den 1 mars 1771 fick Gustav meddelandet att han var utsedd till Sveriges konung vid operan i Paris. Han kröntes den 29 maj 1772 i Stockholm och han var kusin till ryska kejsarinnan Katarina II.

Gustav III gifte sig den 1 oktober 1766 med den danske prinsessan Sofia Magdalena (1746-1813). De fick två barn Gustav Adolf (1778-1837) och Karl Gustav (1782-1783).

Den 16 mars 1792 sköt militären Jacob Johan Anckarström (1762-1792) Gustav III vid en maskeradbal på Operan i Stockholm. Kungen fick en infektion i såret och därav hög feber och dessutom lunginflammation. Kungen dog den 29 mars 1792 på Stockholms slott. Anckarström avrättades vid Skanstull i Stockholm den 27 april 1792.


1700-talet

Sverige under 1700-talet

Det fanns fortfarande inte någon natonalism i Sverige på 1700-talet. Det var först under 1800-talet sådana tankar utvecklades. Befolkningen kände sig mer som smålänning eller skåning. Landskapets tillhörighet var mer utvecklat under detta århundrade.

Finland var ett storfurstendöme inom det svenska riket men de flesta finska ämbetetsinnehavarna talade svenska medan befolkningsmajoriteten talade finska. Precis som i andra delar av svenska riket talades olika dialekter. Det fanns ännu inte något gemensamt finskt eller svenskt skriftspråk.

Svenska Akademien bildades först den 20 mars 1786 av Gustav III. Kungen sa följande i riksrådet "ett Samhälle af Aderton Herrar ock Män, till Svenska Språkets stadgande ock upodlande, samt till öfning för Vältaligheten ock Svenska skaldekonsten: Hvilcket Samhälle skall nu ock evärdeligen bära namn af Svenska Academien".

Stavningen av det svenska språket fanns det inga regler för förrän Carl Gustaf af Leopolds "Afhandling om svenska stafsättet, 1796 som Svenska Akademien återger i sina handlingar. Dessförinnan stavades orden utifrån skrivarens dialekt och därmed uttal.

Samerna under 1700-talet var en nomadiserande folkgrupp och levde i glesbefolkade delar av det svenska riket. Deras kultur och språk skilde sig från de södra delarna i riket. De hade egna domstolar (lapprätt) och följde egna sedvänjor som svenska domstolar skulle ta hänsyn till. Det fanns inget gemensamt samiskt språk utan en mängd olika dialekter.

Inom en adelsmans säteriområde fanns torparstugor för torpare med familj och på allmänningen fanns backstugesittare. Dessa båda grupper tillhörde den lägre delen av den sociala hierarkin.

Den 24 mars 1748 gällde en lag om löst folk, tattare och judar dessa skulle landsförvisas. Med löst folk menades kringstrykare, tiggare, legohjon, tjänstehjon utan anställning, resande som sålde krams och småsaker utan tillstånd. Spö- och skamstraff förekom sedan medeltiden och till mitten av 1800-talet. Dessa straff var offentliga för att avskräcka folket.

Dödsstraff förekom för t. ex. majestätsbrott, trolldom, incest och tidelag. Dödsstraffet avskaffades först år 1921. Från år 1734 gällde samma lag i hela Sverige och det var bara genom en kyrklig vigsel som ett äktenskap var giltigt i Sverige. Det var förbjudet att ha sexuellt umgänge utanför äktenskapet och mellan ogifta, vid brott mot detta dömde staten till böter och kyrkan till skamstraff. Det var kyrkan som verkställde skamstraffet genom att den dömde fick stå på "skampallen" antingen inne i eller utanför kyrkan. Efter år 1741 gällde istället bikt och syndabekännelse mer avskilt.

Fängelsestraff på vatten och bröd kunde beslutas om inte den skyldige till brott kunde betala sina böter. Tiden i fängelset berodde på böternas storlek men inte längre än en månad eftersom personen inte kunde överleva på vatten och bröd under längre tid än en månad.

Under 1700-talet gällde den ekonomiska teorin att producera så mycket som möjligt inom landets gränser och att minimera behovet av import. Handel på landsbygden var förbjuden fram till år 1846. Handel var endast tillåten i vissa städer. I början av 1700-talet innehöll 70 % av exporten järnmalm.

Men under 1750-talet kunde man se att dessa idéer inte gav den avkastning för landet som var tänkt. Nya ekonomiska teorier kom nu fram som Adam Smiths om nationernas välstånd och naturrätten.

Vintrarna under 1720- och 1730-talen var mycket milda visar meteorologiska mätningar från denna tidsperiod. Somrarna under 1700-talet var relativt varma medan somrarna under 1800-talet var oftast kyliga. Åren 1781 och 1783 var somrarna exceptionellt heta och torra medan vintern 1783 var kall och våren kom sent. I Norrland låg snön kvar långt in i juni. Under stora delar av 1790-talet var det mycket varmt i Sverige.

Vägarna i Sverige i början av 1700-talet var både få och i dåligt skick. Vid dåligt väder så sjönk vagnshjulen ner i leran. Däremot byggdes under denna tid många välvda stenbroar för att ersätta träbroar och färjor. Längs vägarna fanns milstolpar av sten eller trä, nya gästgivargårdar och hållstugor byggdes. Men bäst var att färdas utan vagn och istället färdas i en sadel på hästryggen. Men adeln och kungliheter envisades med att färdas mer ståndsmässigt i en vagn med en kusk.

Snabbaste, bästa och bekvämaste färdsätt var att resa med båt under sommarhalvåret på vattenvägar, som hav, sjöar och vattendrag. Dessa var även farbara med häst och släde när dessa vattenvägar var isbelagda under vintern. Andra färd sätt började byggas under 1700-talet kanaler som Trollhätte kanal mellan Vänern och Kattegatt färdigbyggd år 1800.

Att resa inom Sverige krävdes ett pass på 1700-talet det kunde även gälla mellan socknar speciellt om man reste mellan länsgränser. Den som ville passera genom stadstullarna, som fanns runt städerna, måste ha giltiga skäl och kunde krävas ett pass för inresa till staden. Dessa pass försvann år 1860 i Sverige. Då infördes handelsfrihet, avskaffade skråsystemet samt monterade ner ståndssamhället i Sverige.

Under 1700-talet började man med krukväxter på fönsterbrädan och pelargoner ställdes vid fönstren om man nu hade råd att köpa en ny och dyr växt som pelargonen som importerades under 1700-talet från Sydafrika. Från Amerika kom avokado, kakao, majs, potatis, tobak och tomat.

Redan 1647 startade ett krigsmanshus i Vadstena för invalidiserade eller åldriga soldater. År 1714 var det en löjtnant Ulfsköld som tog över krigsmanshuset men han dog redan år 1718.

År 1731 bildades Ostindiska kompaniet och det första fartyget som seglade till Kanton, Kina var" Fredericus Rex Sueciae" i februari 1732. Den 26 augusti 1733 återkom fartyget till Göteborgs hamn. Det var framförallt te som dominerade i fartygets last. År 1809 gick Ostindiska kompaniet i konkurs.

Natten mellan den 17 februari och den 1 mars år 1753 gick bytte Sverige kalender från den julianska kalendern till den gregorianska kalendern. I och med detta byte "försvann" tolv dagar för Sveriges befolkning. Det katolska Europa hade följt den gregorianska kalendern sedan 1583 nu under 1700-talet när Sverige hade mycket relationer med de katolska länderna och för att förhindra oreda och missförstånd om tiden införde Sverige övergången till den gregorianska kalendern.

År 1756 sänktes äktenskapsåldern för män till 18 år. Den 2 december 1766 beslutade ständerna i Gävle att införa en Tryckfrihetsförordning i Sverige "Kongl. Maj:ts Nådige Förordning, Angående Skrif- och Tryck-friheten; Gifwen Stockholm i Råd-Cammaren then 2. Decembr, 1766". Detta är världens första konstitutionella, grundlagsfästa, tryckfrihetslag. Redan den 2 mars 1767, ändrades den så att man inte längre fick kritisera vad som sades i riksdagsdebatterna.

Samma år bildades Västindiska kompaniet som bland annat fick idka slavhandel. Slaveriet avskaffades i Sverige år 1845. Västindiska kompaniet avvecklades år 1791.

Den 21 februari 1789 avskaffade Gustav III samt tre av ständerna präster, borgare och bönder en del av adelns privilegier. Riksrådet avskaffades och Gustav III bestämde själv över utrikes- och inrikespolitiken. Ständerna hade fortfarande inflytande och veto över beskattningen och över lagstiftningen. Dessutom grundades Högsta Domstolen vid 1789 års riksdag samt att ofrälse fick rätten att köpa allmän frälsejord och inneha de flesta av rikets ämbeten.

År 1789 bildades Riksgäldskontoret för att finansiera kriget med Ryssland 1788-1790. Myndigheten förvaltar svenska statens skulder både inhemska som utländska skulder.

En globaliseringsvåg påverkar Sverige

I Leos Müllers bok "Sveriges första globala århundrade", 2018 beskriver han hur Sverige påverkades under 1700-talet av landets första globaliseringsvåg. Vilket innebar nya exotiska varor men också den omänskliga slavhandeln och krig om kolonier i Amerika, Västindien och Asien.

Efter år 1700 minskade kolonialvaror som kryddor, siden och porslin medan kolonialvaror som bomullstyger, kaffe, te och socker ökade till Sverige. År 1739 importerade Sverige 160 ton te medan år 1763 1 295 ton te. Under åren 1731-1784 ökade lasterna av te och porslin och inköpsvärdena steg. Större delen (94-98%) av varorna stannade inte längre i Sverige utan sändes vidare till andra länder.

Dock var kaffedrickandet i Sverige förbjudet under perioderna 1756-1761, 1766-1769, 1794-1796, 1799-1802 och 1817-1822. Dessutom omvandlades de europeiska kolonierna i Nya världen till plantageekonomier med nya varor och slavarbete samt med sjunkande priser. Efter år 1721 förde Sverige en aktiv och målinriktad handels- och sjöfartspolitik som utgick från Sveriges intressen i Sydeuropa. Först och främst var syftet att säkerställa saltleveranserna till Sverige. Men syftet var också att hitta marknader för svenska exportvaror samt främja sjöfart under svensk flagg.

Sverge exporterade till Sydeuropa stångjärn, skeppsförnödenheter som tjära och beck samr sågade varor (bräder).

Svenska Ostindiska kompaniet beviljades en oktroj den 14 juni 1731 (en myndighet har meddelat tillstånd att bedriva viss ekonomisk verksamhet). Kompaniet var verksamt under tiden 1731-1813 och importerade kinesiska varor som sedan återexporterades till kontinenten och Storbritannien. Kompaniet betalade med silver från Cádiiz i Spanien.

Den 1 juli 1784 undertecknades i Paris fördraget om övertagandet av ön Saint-Barthélemy med Frankrike. Ön tillhör de Små Antillerna i Västindien och hade en yta på 25 kvadratkilometer. Under mars-december 1787 kom 1 033 fartyg till Saint-Barthélemy fartygen hade sammanlagt tonnage på 55 500 ton. I juni 1787 kom 78 fartyg från brittiska öar, 26 fartyg från Förenta staterna och 21 fartyg från holländska ön Sint Eustatius. Dessutom kom fartyg från franska och danska öar.

Även ön Guadeloupe i Västindien har tillhört Sverige under en kort period från 3 mars 1813 till 30 maj 1814.

I början av 1800-talet ökade istället handeln med Förenta staterna som var neutrala som Sverige under denna tid. T. ex. kom år 1810 många amerikanska skepp (169 amerikanska skepp) till Göteborgs hamn från Philadelphia och New England. Den 3 april 1783 undertecknade Sverige ett erkännande av USA som nation sat slöt ett avtal med den nya republiken Förenta staterna.

Den 16 mars 1878 övergav Sverige sin koloni i Västindien, Saint-Barthëlemy. På ön fanns 500 fria medborgare och 400 slavar. 1846-1847 blev 500 slavar friköpta av svenska staten och slaveriet avskaffades på ön.

Krig igen

1700-talet domineras under de första tjugo åren av alla krig. Enbart under stora nordiska kriget 1700–1721 avled omkring 200 000 svenska och finska män, vilket
motsvarade ungefär hälften av rikets vuxna manliga befolkning. Väl att märka dog det absoluta flertalet av fältsjukdomar, inte av krigsskador. Tre av fyra kom från den svenska riksdelen men den finska riksdelen drabbades hårdare i relation till befokningen. Krigen orsakade en utebliven befolkningsökning, stigande medelålder och ett underskott på män. Det var kvinnorna som höll Sverige flytande under denna period.

I september 1699 skrev Danmark ett avtal med kurfusten av Sachsen som också var polsk kung om att anfalla Sverige. Danskarna ville ha tillbaka sina områden som Sverige fick den 12 augusti 1645 medan Polen ville ha svenska Livland. Ryssland anslöt sig till danskarna och polackerna. Ryssarna ville få tillgång till hamnar i Östersjön.

Polackerna anföll Livland under våren 1700 medan danskarna anföll Slesvig och Holstein medan Ryssland förklarade krig med Sverige den 20 augusti 1700. På Sveriges sida fanns England och Nederländerna. När svenskarna och engelsk-nederländsk flotta samlade sig i södra Sverige retirerade danskarna till Köpenhamn. Svenskarna intog ön Själland sedan kom bud från danske kungen den 11 augusti att han ville ha fred.

Svenska trupper i Livland hade slagit tillbaka polackerna. Svenska truppförstärkningar landsteg i Livland och fortsatte norrut mot ryssarna som hade gått in i Ingermansland och belägrat Narva. Med en snöstorm i ryggen anföll svenskarna ryssarna och besegrade dessa den 20 november 1700. Sommaren 1701 var det sachsiska truppernas tur att möta svenskarna. I juli tog sig de svenska trupperna över floden Düna och drev motståndarna på flykten. 1705 slöts fred mellan Sverige och Polens nya kung.

Under vintern 1705-1706 återtog de svenska trupperna anfall mot ryssarna i öster och drev bort de ryska trupperna. Därefter åter västerut mot de sachsiska trupperna in i Sachsen. Sommaren 1706 nådde svenskarna Sachsen och slöt fred med Sachsen i Altranstädt. Den sachsiska kungen avsade sig den polska kronan och att lämna förbundet med Ryssland mot Sverige.

Under tiden hade ryssarna erövrat Ingermanland och anföll Estland samt Livland. I augusti 1707 återupptog Sverige kriget mot Ryssland. Första svenska försöket gjordes hösten 1708 från Finland och Estland men misslyckades. Ryssarna gjorde som ryssarna brukar dra sig tillbaka och lämna ett öde område efter sig så att fienden inte kan försörja sina trupper. Detta gjorde att svenskarna var tvungna under hösten 1708 förflytta sig söder ut mot Ukraina där det fanns förnödenheter för de svenska soldaterna.

Slaget vid Poltava den 8 juli 1709 (enligt vår nuvarande gregorianska kalender) blev en svår förlust för Sverige dessutom blev den svenske kungen sårad i ena foten och kunde inte sitta på sin häst. Den ryska taktiken hade segrat. Den svenska militärledningen kapitulerade och överlämnade sig till ryssarna. Den svenske kungen har dessförinnan tagit sig söderut till det Osmanska rikets område. De tillfångna tagna svenskarna förfyttades längre in i Ryssland och fick först efter freden 1721 återvända hem till Sverige.

Åter igen ingick Danmark och Sachsen ett avtal att anfalla Sverige under sommaren 1709 och precis som tidigare anslöt Ryssland under oktober till denna pakt. Hösten 1709 landsteg danskarna i Skåne. De mötte svenskt motstånd den 10 mars 1710 vid Helsingborg. Svenskarna drev bort danskarna tillbaka till Själland. Ryssarna gick fram på båda sidor om Finska viken och dessutom in i Livland. Svenskarna gav upp sitt motstånd och området var nu ryskt sommaren 1710.

De svenska områdena i södra Östersjön angreps 1711 och i augusti 1712 hade Sverige förlorat Bremen-Verden medan Wismar, Stettin och Stralsund var belägrade. I september 1712 landsteg en svensk trupp på Rügen. Men Wismar förlorade Sverige år 1715 och Stralsund år 1716. Under sommaren 1713 hade ryssarna intagit hela södra Finland och under sommaren 1714 hela Skärgårdshavet och Åland.

I början på 1716 invaderade svenska trupper Norge och intog Oslo (Kristiania) men var tvungna att i juni 1716 dra sig tillbaka till Sverige. Den 30 oktober 1718 gjorde svenskarna ett nytt försök att invadera Norge. Fredrikstens fästning belägrades av svenskarna. I mitten av augusti hade andra svenska trupper invaderat Norge längre norrut och var nu vid Trondheim. Den 30 november 1718 träffades den svenske kungen av en projektil i vänstra tinningen och dog ögonblickligen. Han begravdes i Riddarholmskyrkan den 26 februari 1719. Den svenska belägringen avslutades och de svenska trupperna återvände till Sverige.

Nu följde ett antal fredsförhandlingar som Sverige skrev med Hannover i november 1719, med Preussen i januari 1720 och med Danmark i juni 1720. Sverige fick lämna ifrån sig Bremen-Verden mot en miljoner riksdaler och Pommern mot två miljoner riksdaler. Nu hade Sverige kvar Vorpommern med ön Rügen och Wismar.

Sverige och Ryssland kom överens om fredvillkoren i Nystad den 30 augusti 1721. Sverige fick lämna ifrån sig sina Östersjöprovinser (Livland, Estland, Ingermanland samt öarna Dagö och Ösel samt Kexholms län på Karelen) till Ryssland och större delen av Karelen. Gränsen med Ryssland kom att gå så som den nu är mellan Finland och Ryssland.

Efter år 1721 var Sverige i krig bara under knappt nio år. Den 8 augusti 1741, efter tjugo år av fred, förklarade Sverige krig mot Ryssland. I augusti 1742 retirerade de svenska trupperna och i augusti 1742 vid Helsingfors gav den svenska armén upp inför den ryska övermakten. Ryssland ockuperade Finland 1742-1743. Fredsvillkoren undertecknades den 7 august 1743 i Åbo. Sverige fick avträda delar av Kymmenegårds och Nyslottslän till Ryssland.

Den 13 september 1757 invaderade, utan krigsförklaring, svenska trupper in i Pommern. Detta var ett misslyckat fälttog för svenskarna eftersom de svenska trupperna var dåligt utrustade och illa förberedda på krig. Dessutom drabbades soldaterna av sjukdomar så de kunde inte fortsätta ner till Berlin. Den 7 april 1762 lyckades en svensk officer på eget bevåg ingå stilleståndsavtal med sina motståndare den 7 april 1762. Den 22 maj 1762 skrevs fredsvillkoren, utan några territoriella förändringar, under i Hamburg.

Nästa krig var mot Ryssland igen, nu i juli 1788. Den 17 juli 1788 började kriget med sjöslaget vid ön Hogland vid Finska viken mellan de svenska och ryska flottorna. Den 21 augusti 1788 förklarade Danmark krig mot Sverige. Norska trupper gick över den svenska gränsen den 23 september 1788 och först in i Jämtland sedan västkusten och den 6 oktober Göteborg. Den 9 juli 1789 skrevs ett fredsfördrag mellan Danmark och Sverige.

Men kriget med Ryssland pågick fortfarande men avslutades med sjöslaget vid Svensksund vid Finska viken den 9 juli 1790. Ryssarna förlorade ungefär 60 fartyg och 9 500 man. Sverige förlorade 600-700 man och sex galärer. Ett fredsfördrag skrevs under i Värälä, Finland den 14 augusti 1790 och inga landområden ändrades. Men kriget mot Ryssland dyrt ungefär 40 000 man förlorade Sverige i stupade, avlidna av sjukdomar, män som försvann under kriget eller togs till fånga. Dessutom förlorades femton linjeskepp, fjorton fregatter och flera hundra mindre fartyg.

Frihetstiden

Historikerna kallar åren 1718-1772 för frihetstiden. Trots att många länder i Europa styrdes av kungliga envälden så styrdes Sverige av kungen, riksrådet och riksdagen. Riksdagen bestod av de fyra stånden adel, präster, borgare och bönder. Den samlades under tre månader vart tredje år och stiftade lagar, kontrollerade riksrådets arbete samt beslutade om landets budget och skatter. Ledamöterna fick inga riksdagsarvoden men däremot fick ledamöterna i riksrådet arvoden.

Alla de människor som inte tillhörde de fyra stånden (t. ex. militärer, jurister, läkare) och kvinnor hade inget inflytande på landets styrelse. Kvinnor var omyndiga även under 1700-talet.

År 1731 började en form av partier bildas i riksdagen. De ledamöter som var för en aggresiv utrikespolitik organiserade sig i en grupp som kallade sig för hattpartiet. De som var motståndare till hattpartiet och ville föra en fredlig utrikespolitik bildade i sin tur mösspartiet. Hattarna brukade samlas vid Medevi brunn i Östergötland medan mössorna samlades vid Loka brunn i Västmanland.

Stånden började år 1754 samlas under riksdagarna på nya platser i Stockholm. Kungen och riksrådet på slottet, adeln i Ruiddarhuset, prästerna i Storkyrkan, borgarna i rådhuset vid Stortorget och bönderna i det Bondeska palatset.

Fortfarande var söndagsgudstjänsterna allmänhetens största forum för att få veta nyheter. Det fanns många människor som inte kunde läsa ny och komplicerade texter speciellt på landsbygden. Landsbygdsbefolkningens enda kontakt med skrifter var katekesen, psalmboken och postillan (predikosamling).

Under detta sekel började friheten diskuteras som tryckfrihet, religionsfrihet, frihandel och ekonomisk frihet. Tryckfrihetsförordningen infördes i Sverige första gången år 1766. Detta gjorde att utgivning av böcker, tidningar, tidskrifter pamfletter och skillingtryck ökade kraftigt under 1700-talet. Vilket påverkade det svenskas språkets utveckling i Sverige och gjorde att flera människor påverkades av nya idéer, värderingar och tankesätt från andra delar av världen. Läskunnigheten och bildningen spred sig nu till flera människor inom Sverige.

En tidning hade inte så många sidor, normalt bara fyra sidor, som innehöll utrikesnyheter, inrikesnyheter, artiklar och litterärt material samt kungörelser och annonser. Utgivaren var för det mest anonym och prenumeranterna var få och tillhörde de högre personerna t. ex. kungligheter, präster, godsägare och hantverkare i Sverige.

År 1766 infördes också Offentlighetsprincipen vilket innebar att allmänheten fick rätt att ta del av myndigheternas handlingar, protokoll och beslut. Detta inkluderade riksrådet, riksdagen, domstolar och ämbetsverken. Ända sedan år 1661 skall allt som trycks i Sverige bevaras och arkiveras. År 1766 avskaffades den förhandscensur som fanns i Sverige.

Det var framförallt tre upplysningsfilosofer John Locke, Voltaire och Montesquieu som spred dessa idéer om yttrandefrihet, tryckfrihet samt hus statens styrelse skall utformas.

Under 1700-talet började man att diskutera kyrkans inflytande på samhällslivet vilket innebar att kyrkans inflytande minskade sat att religionen blev nu mer en personlig fråga än en plikt att gå i kyrkan. Nya relgiösa organisationer uppstod men dessa hade svårt till en början att tillåtas av myndigheterna. I 1726 års konventikelplakat reglerade dessa grupper. Men man fick inte gå ur Svenska kyrkan och man fick inte heller kritisera varken Svenska kyrkan eller kungahuset. Med år 1860 Dissenterlag fick en svensk konvertera till katolicismen.

Den 24 januari 1781 infördes i Sverige Toleransedikt religionsfrihet för tidigare inflyttade eller kommande inflyttade kristna personer fick religionsfrihet i Sverige. Detta innebar att andra kristna grupper än lutheraner kunde nu utöva sin religion inom Sverige.

År 1774 ändrades möjligheten för dessa tidningar och tidskrifter. Man fick inte kritisera kungen och nu var författaren och delvis boktryckaren ansvariga för innehållet i de publicerade artiklarna. Offentlighetsprincipen fanns kvar men begränsades för riksrådets handlingar, protokoll och beslut. År 1785 ändrades villkoren för utgivarna ytterligare. Utgivaren måste vara boktryckare och ha ett personligt tillstånd för utgivning av tryckta alster. Det var inte lätt för tryckare, författare och utgivare av tidningar, tidskrifter och böcker under frihetstiden. Man visste inte hur villkoren var och hur censorerna tolkade det tryckta innehålet från tid till annan.

Dessutom började man under 1700-talet att skriva Sveriges historia. De mest ambitiösa historieböckerna var Olof von Dalins (1708-1763) "Svea rikes historia. Ifrån des begynnelse til Wåra tider" i tre volymer 1747-1762. Hans böcker innehåller noter och källhänvisningar samt innehöll nästan 3 000 sidor. Sven Lagerbring (1707-1787) "Swea rikes historia" i fyra volymer 1769-1787.

Vid 1700-talets mitt härjade infektionssjukdomar som tyfus, dysenteri, malaria, lungsot, mässling, scharlankansfeber och smittkoppor. Den brittiske läkaren Edward Jenner (1749-1823) lyckades tillverka ett smittkoppsvaccin på 1790-talet.

Antalet studenter vid 1700-talets mitt var ungefär 2 000 varav ungefär 1 000 i Uppsala och 700 vid Lund resten fanns i Åbo och Greifswald i Svenska Pommern. Latin och religionens starka ställning inom universiteten minskade under slutet av 1700-talet. Detsamma gjorde adelns krav på utbildning inom fäktning, ridning, teckning, musik och dans. Istället ökade kemi och fysik och dessutom tillkom en civilexamen för blivande ämbetsmän.

Ståndsriksdagen

Trots alla nya frihetstankar i Sverige kom ståndsriksdagen att finnas kvar under 1700-talet. Detta trots att nya grupper inte kunde passa in i denna ståndstruktur adel, präster, borgare och bönder. Många personer stod utanför denna struktur som ämbetsmän, läkare, jurister, författare och konstnärer.

Adeln hade fått gods i förläning och var befriade från skatter men skulle ställa upp i krig och arbeta i de statliga verken. Det var meningen att de skulle försörja sig på avkastningen från sina egendomar men lågadeln var fattiga.

Prästeståndet och adelns priviligier beslutades den 16 oktober 1723. Vi mitten av 1700-talet fanns det 3 200 präster i Sverige som var verksamma. Präster, klockare och lärare skulle ha fri bostad och befriade från borgerlig skatt. Änkor efter lärare och präster fick behålla makens bostad och lön under ett år. Men då fick hon underhålla prästgården och betala en ersättare.

Klockarens uppgift var att leda psalmsången i kyrkan och ringa i klockorna samt sociala plikter. Han var socknens lärare, sprida kungörelser samt anvarig för vaccinationer i socknarna.

Borgarståndet bestod av en liten grupp som måste bedriva handel eller hantverk i en stad. Medan bönderna var en stark grupp framförallt när det gällde frågor om jordbruks- och skogsbrukspolitik. Deras riksdagsmän valdes häradsvis av personer som utsetts av varje socken. Det var jordägande skatte- och kronobönder som var röstberättigade och valbara.

Förvaltningen

Förvaltningen utanför Stockholm bestod bland annat av landshövding och länsstyrelse samt fögderiförvaltning. Inom fögderförvaltningen fanns befallningsmän (kronofogdar) som hade under sig länsmän och fjärdingsmän. Fogdarna skulle driva in skatterna och bevaka att lagar och förordningar följdes av befolkningen. Fogdarna överlämnade sin roll som åklagare vid häradsrätterna till en länsman.

Det var landshövdingarna som tillsatte fogdarna men formellt var det Kammarkollegiet i Stockholm. Fogdarna bar värja vid sina resor för att försvar sig och de var inte omtyckta av allmänheten.

Arvid Horn

Greven och generalmajoren Arvid Bernhard Horn af Ekebyholm (1664-1742) föddes på Vuorentaka i Haikko, Finland den 6 april 1664. Hans fader var översten Gustaf Horn af Kanckas (1627-1673) och modern Anna Helena von Gertten (1640-1709).

Han var i sitt tredje äktenskap gift med Margareta Gyllenstierna född 1689 och dog 26 januari 1740. Hon var dotter till greven Nils Carlsson Gyllenstierna (1648-1720) och Anna Christina Gyllenstierna (1657-1715).

Arvid Bernhard Horn af Ekebyholm dog den 17 april 1742 på Ekebyholm

Arvid Horn var en av de stora statsmännen under frhetstidens första år. Han var kanslipresident (statsminister) 1710-1719 och 1720-1738 och lantmarskalk (talman) för adeln 1720, 1726-1727 och 1731 för mösspartiet alla åren.

Han hade ett stort inflytande på landets utrikespolitk och säkerhetspolitik.

Carl Gyllenborg

Greven och universitetskanslern Carl Gyllenborg föddes i Stockholm den 7 mars 1679. Hans fader var greven och riksdagsledamoten Jakob Volimhaus Gyllenborg (1648-1701) och modern Anna Catharina Thegner (1657-1726).

Han var gift med Sara Derith Wright född 1680 i England och dog 1745. Hon var dotter till John Wright som var attorney General of Jamaica.

Carl Gyllenborg efterträdde Arvid Horn som riksråd 1723-1746 och kanslipresident (statsminister) 1739-1746. Han grundade år 1731 hattpartiet. Carl Gyllenborg dog den 9 december 1746 i Stockholm efter långvarig sjuklighet.

Befolkningen

I början av 1700-talet var Sveriges befolkning ungefär 1, 4 miljoner, vid seklets mitt 1, 8 miljoner och vid början av 1800-talet 2, 4 miljoner. Fördelat på Skåne ungefär 260 000, Finland ungefär 600 000 och i de svensktyska områdena Pommern och Rügen omkring 100 000 personer.

År 1749 inrättades Tabellverket i Sverige. Det var första gången i världen som en officiell befolkningsstatisk genomfördes. Denna myndighet var föregångare till Statistiska centralbyrån, SCB. Alla sockenpräster i riket var tvungna, från år 1752, att vart tredje år upprätta och lämna tilll Tabellverket befolkningsförhållanden (födda, gifta och döda med dödsorsak) i sina socknar. Detta första år 1752 fanns 2, 2 miljoner personer i riket. Sammanställningen visade också att dödligheten bland barn och spädbarn var hög. Vid denna tid dog 20% av barnen före ett års ålder.

Medellivslängden var ungefär 35 år. 30% av kvinnorna blev äldre än 60 år medan 25% av männen blev äldre än 60 år. Många dog av lunginflammation eller tuberkulos medan barnen dog av mässling, kikhosta och magsjukdomar.

En provinsialläkareinstruktion skrevs år 1744 men år 1773 utfördades medicinalstat för dessa läkare då fanns det 32 provinsialläkare. År 1777 beslutades att det skulle finnas en barnmorska i varje socken. Bönderna fick tillåtelse att dela upp gården till flera och bygga torp på gårdens mark så deras söner och döttrar kunde bilda familj och starta jordbruk.

På grund av att krigen orsakade stora geografiska befolkningrörligheter ökade risken för smittsamma sjukdomar som pesten. Fyrtio procent av Stockholms befolkning dog av pesten.

Andra konsekvenser för befolkningen var ökade och nya skatter (t. ex. förmögenhetsskatt). Nu fick även adelsmän och drängar betala förmögenhetsskatt. Befolkningen fick inkvartera och transportera soldater för kronans räkning.

Sverige var ett glest befolkat land vid seklets mitt. I norra delarna fanns bara 0-1 person per kvadratkilometer, i södra Norrlnd och längs kusten 0-5 personer per kvadratkilometer, söder om Dalälven 5-10 personer per kvadratkilometer. Tätare befolkning fanns i Mälardalen, runt Vättern och Vänern samt i Skäne och Blekinge fanns 10-15 personer per kvadratkilometer.

Kvinnor var inte myndiga och var hon ogift så stod hon längst ner på samhällsstegen. Ogifta kvinnor måste ha en förmyndare, manlig släkting eller vän. som hade hand om hennes ekonomi och kontakter med myndigheter. Gifta kvinnor hade sin man som förmyndare.

År 1734 höjdes myndighetsåldern från 15 år till 21 år med motiveringen att först då kunde mannen försörja en familj. Han kunde då också bedriva handel och förvalta sitt eventuella arv. Men mannen kunde bestämma över de pengar han själv tjänade vid 15-års ålder. Kvinnan kunde gifta sig vid 15-års åldern. Änkor kunde ansöka om myndighet för att kunna bedriva handel för att kunna försörja sig själv och sin familj. Först år 1858 kunde ogifta kvinnor över 25 år bli myndiga och gifta kvinnor först år 1921.

Den 15 juni 1704 halshöggs den sista kvinnan i Sverige, 80-åriga Anna Eriksdotter (1624-1704) från Södermanland, för häxeri och trolldom. Häxeriprocesser fördes i Sverige första gången under Karl XI:s regering 1672 -1697. Den sista häxprocessen hölls i Sverige år 1757.

Pojkar kunde börja som lärlingar för ett hantverk vid 14 år. Unga flickor och pojkar tjänade som pigor och drängar hos en annan familj och lärde sig sköta ett hushåll. Pojkar ansågs vuxna vid 14 år ålder och flyttade hemifrån. De hade då gått i skola i två år om de tillhörde medelklassen. Flickorna bodde hemma till 16 års åldern men var deras moder ensam kunde de stanna hos henne hela livet.

Skolväsendet på landsbygden var fortfarande år 1772 utbyggt i 10 procent av socknarna. I städerna fanns skriv- och räkneskolor för borgarnas barn. Medan i de största städerna fanns särskilda privatskolor för de förmögna familjernas barn. Ett fåtal gymnasier och universitet fanns då i Sverige.

Inom adeln, prästerna och borgarna fanns undervisning i hermmet för barnen. Efter föräldrarnas önskemål undervisade guvernanter och informatorer i språk (franska och latin), kristendom, historia och geografi. För barnens karriärs skull gick dessa 1-2 år på universitet.

1734 års lag fanns inte kvar husbondens rätt att aga sin hustru. Däremot fanns kvar husbondens rätt att aga sina barn och tjänstefolk. Rätten att husbonden fick aga tjänstefolk avskaffades 1920 och barnaga förbjöds år 1979.

Bönderna

I början av 1700-talet var det 80% av Sveriges befolkning som var jordbruksbefolkning och av den odlade jorden var det 85% som brukades av bönder. Sveriges bönder var juridiskt självägande jordbrukare och hade politiska rättigheter. Under 1700-talet ägde bönderna mer av kronans jord och deras politiska aktiviteter blev ännu intensivare.

Skattebönderna hade ärftlig besittningsrätt så länge de betalade skatt om de under tre år i rad inte betalade skatten återgick gården till kronan. Skattebonden kunde sälja sin gård till en släkting men inte till någon annan utan då hade kronan förköpsrätt (hembud). Men normalt utnyttjade inte kronan denna förköpsrätt.

Jämfört med dagens jordbrukslandskap var förhållandena annorlunda på 1700-talet. Större delen av landskapet var inte uppodlat och dessutom glesbefolkat. Både sädesslagen och lantbrukets djur hade inte avlats fram och var därför mer småväxta och säden på åkrarna växte glesare och hade mer konkurrens av olika sorters ogräs. Hus- och skeppsbyggen samt järnbruk och export förbrukade mycket virke vilket gjorde att stora delar av skogen avverkades.

Under 1700- och 1800-talen förändrades jordbruket mer eller mindre vilket gjorde att dess avkastning ökade vilket i sin tur gjorde att befolkningen ökade också mer eller mindre. Nya redskap och växter togs fram samt att nyodling och utdikning ökade arealen. Dessutom genomfördes nya skiftesreformer och förbättrade vägar byggdes.

Storskiftesstadgan från år 1757 försökte lägga ihop alla bondens tegar till ett skifte. Nu var en bondes tegar utspridda runt omkring i byn. Detta togs inte emot med entusiasm av bönderna. Istället fick myndigheterna vara nöjd med att varje bonde hade mellan tre till tolv skiften per gård. Då behövde inte bönderna flytta på sina gårdar utan kunde fortsätta att bo på samma plats som före införandet av Storskifte.

Bönderna bodde i omålade trähus vars tak var täckt av halm, gräs eller torv. Runt huset fanns uthus, olika ekonomibyggnader, förråd, stall, fähus, visthus, lador för hö och grönsaksland. Dessutom fanns utedass och badstuga som kunde delas med folket i granngårdarna. För att göra skor och kläder behövde bönderna dels odla olika växter för kläderna och brygga öl medan från djuren använda deras ull och skinn. Även tobaksplantor plantor för växtfärgning.

Inne i bondens stuga fanns längs med väggarna en eller fler bänkar, ett matbord med stolar och pallar samt en eldstad där maten lagades och var dessutom värmekällan under vintern. Fotogenlampor eller stearinljus fanns inte under 1700-talet däremot fanns vaxljus eller talgdankar. Maten lagades i en gryta över en öppen eld, grytan hängde i en kedja eller stod på en trefot. Måltiden bestor framförallt av olika soppor, kokta grönsaker och kokt kött eller fisk samt grytor och stuvningar. På morgon och kvällen gröt och pudding. Basmaten var mjölk, ägg, mjöl och bröd dessutom rotfrukter och ärter.

Hade stugan murade rökgångar som styrde röken ut genom en skorsten slapp man att sotflagor spred sig i rummet. Det fanns inga mattor, gardiner eller dukar på bordet. I sängarna kunde det finnas ett skinn som madrass, en dyna för huvudet och ett täcke samt ett överkast för sängen.

I södra Sverige kunde byarna ha 40-50 gårdar men vanligen bestod de av 10-20 gårdar medan i norra Sverige var byarna betydligt mindre och det fanns många ensamgårdar. Ensamgårdar fanns också på småländska höglandet.

Sockenstämma

Bönderna hade ett lokalt inflytande genom att ingå i sockenstämman. Visserligen var kyrkoherden ordförande i sockenstämman och godsägarna stort inflytande men sedan var det bönderna som dominerade. Sockenstämman beslutade inom skolan, fattigvården, sjukvården och kyrkan samt hade ett lokalt självstyre.

Även läskunnigheten låg på denna nivå och innebar att alla kyrkans medlemmar skulle kunna läsa och förstå den lutherska katekesen beskrivning av de tio budorden, trons huvudstycken och bönen Fader vår. Ett lokalt kontrollsystem upprättades samt ett husförhör som genomfördes av prästen som då kontrollerade att alla kunde läsa innantill ocvh katekesen utantill. Det var ytterst husbonden som hade ansvaret att alla i hans husåll kunde läsa hustrun, barnen och tjänstefolket. I Mitten av 1700-talet var läskunnigheten i Sverige 50% medan i slutet av 1700-talet 80%.

Adeln

Vid mitten av 1700-talet var adelns andel av befolkningen 0,5% i Sverige. Adeln var geografiskt koncentrerat till runt Stockholm och i norra Götaland medan några få adelsmän fanns i Norrland och på Gotland. Adeln i Skåne var rik men fåtalig medan i Mellansverige fattig men talrik. 20& av frälsejorden var helt befriad från beskattning.

Adelsmannens herrgård kallades för säteri och de var ofta 3-4 gånger större än en vanlig bondgård. På ett större säteri kunde det finnas 63 underlydande bönder och 20 torpare som gjorde daksverken på säteriet, flera drängar och pigor, trädgårdsmästare, inspektor, deja som skötte ladugården och övervakade mjölkningen.

Kyrkojorden ägdes på 1700-talet formellt av kronan, den kunde inte säljas men användas för kyrkliga ändamål som kyrkobyggnader, prästgårdar och komministerboställen samt kunde ingå för prästernas löner.

Torpare, backstugusittare och tjänstefolk

Dessa befolkningsgrupper ägde ingen jord som de brukade och bebodde. De var därför tvungna att bedriva hantverk, lönearbete eller andra tjänster för sitt uppehälle. De tillhörde den fattigaste delen av Sveriges befolkning.

Drängar och pigor tillhörde inte denna grupp utan de var som regel böndernas söner och flickor som efter 15års ålder förberede sig för att kunna ta över en gård och sköta ett jordbruk eller hushåll innan de skulle gifta sig. Denna grupps tjänstevillkor styrdes av 1723 års tjänstehjonsstadga. Stadgan krävde av personen var gudfruktig, nykter, sedlighet, arbetsvillig och var lydig sin husbonde och hans hustru. Ville drängen eller pigan byta tjänst skulle han/hon säga upp avtalet med bonden i början av augusti samt ingå ett nytt avtal före den 30 september.

Alla torpare skulle betala till adelsmannen eller bonden i dagsverken eller i vissa fall i kontanter. I mitten av 1700-talet bestod torparna omkring 15% av bondebefolkningen. Torparna fick bo i ett torp inom adelsmannens eller bondens område där han kunde ha djur och odla för eget bruk. Under 1700-talet började man anställa lantarbetare på ettårskontrakt deras betalning var i form av mat och bostad. De kallades för statare.

Backstugusittarna hade en liten stuga som låg på allmänningen och intill stugan kunde finnas ett grönsaksland. En annan grupp som också tillhörde de allra lägsta sociala grupperna var inhyseshjonen. De var äldre och ensamstående som regel och de bodde hemma hos någon där de gjorde det de kunde göra utan att tillhöra tjänstefolket.

Staden

Stadslagen och landslagen i Sverige upphörde år 1736. Istället infördes i Sverige år 1736 en lag för hela Sverige "Sveriges rikes lag" (se nedan). Stadens råd var dess politiska och administrativa ledning men det var också domstol för både brottmål och civilmål. Stadens förvaltning skulle sköta brandförsvar, fattigvård, renhållning, sjukvård och skola. Det fanns även privatskolor. Dessutom övervaka handel, varors kvalite, pris och produktion.

Under 1700-talet började man framställa släta och klara glas i fönstren istället för blåsta, mörka, dragiga glas som skallrade när det blåste ute. Badrum var en lyxvara under 1700-talet istället fanns ett litet tvättställ med skål och kanna av porslin, tenn eller silver. I bästa fall gned man tänderna med en trasa eller gnuggade dem med en tuggad kvist. Men kosten innehöll inte så mycket skadliga produkter för tänderna men folket hade dålig andedräkt och angripna tänder.

Även i staden fanns utedass inga toaletter inomhus men pottor under sängen för att slippa gå ut på nätterna. I slutet av 1700-talet kunde husägarna beställa latrintömning någon dag i förväg.

Alla städer hade från 1622 tullar där vägarna gick in i staden. Några städer hade stadsmur med stadsportar som Visby. För all varuinförsel till staden fick man betala tull.

1734 års lag

Denna lag "Sweriges Rikes Lag Gillad och Antagen på Riksdagen Åhr 1734" trädde i kraft den 1 september 1736 var Sveriges första lag som gällde i hela Sverige. Tidigare fanns olika landskapslagar och olika städers lagar.

Denna lagbok är indelad i balkar, kapitel och paragrafer. Lagboken började med giftermålsbalken med sjutton kapitel om trolovning och laga giftermål samt skilsmässa och och vad så då skulle hända med barnen. I giftermålsbalken sänktes kvinnans ålder vid giftermål till 15 år (men hon måste ha giftomans lov t,ex. fadern, brodern eller annan närmaste manlig släkting) och dess utom står det i giftermålsbalken "Sedan man och kvinna sammanvigde äro, då är han hennes rätte målsman och äga söka och svara för henne; hustru följer ock mannens stånd och villkor".

Därefter följer ärvdabalken med tjugotre kapitel som behandlar arvsregler. Lika arvsrätt för män och kvinnor blev det först år 1845. Därefter kom jordabalken med arton kapitel som behandlar jord som ärvs, köps, skiftas, skänks och pantsätts.

Sedan följer byggningabalken med tjugonio kapitel med regler för bebyggelse i städer, på landet, broar och kvarnar, vägar och diken, ängar och gärden, humlegårdar och mulbeten samt svinen i ollonskogen. Vidare bestämmelser om eldsvådor, gästgivare och biodling. Därefter följer handelsbalken med arton kapitel som behandlar stapelstäder, uppstäder, burskap och legohjon samt regler för marknader, mått och vikter, lån och borgen, vilkor mellan gäldenärer och borgenärer, handelsbolag, skråväsen och handelspolitik samt bolagsstämmor.

Därefter följer missgärningsbalken med sextioen kapitel som behandlar smädelse mot Gud, trolldom, vidskepelse, svordomar, sabbatsbrott, förräderi, myteri, uppror, falskmynteri, förfalskning, tvegifte, tidelag, mordbrand, mord, barnamord, självmord, dråp, förgiftningar, kyrkofrid, rättegångsfrid, hemfrid, kvinnofrid, vägafrid, landsfrid och straff för dem som bryter mot dessa fridsregler, misshandel, stöld och sexualbrott.

Sedan följer straffbalken med fem kapitel som behandlar skarprättare, fångarna samt om de olika straffen böter, dagsverken, spö för män och ris för kvinnor, fängelse på vatten och brödsamt kroppsstraff. Därefter följer utsökningsbalken med tio kapitel som behandlar utmätning, skuldebrev och kvarstad. Slutligen följer rättegångsbalken som behandlar regler för domstolar, häradsting, lagmansting, urtima ting, kämmnärsrätt, rådstugurätt och hovrätt. Vidare jäv, muntliga förhör, laga bevis, borgen, rättegångskostnader, skadestånd och förlikning.

Utöver denna lag beslutade riksdagen januari 1726 konventikelplakatet som behandlade de nya religiösa grupper som fanns utanför den svenska kyrkan. Privata religiösa sammankomster var förbjudna i lag och belagda med stränga straff t. ex. böta 200 daler silvermynt eller sitta fjorton dagar på vatten och bröd. Även de som deltog i sammankomsten fick böta 40 mark silvermynt. Detta konventikelplakat var giltigt till år 1858.

1772 års Regeringsform

Den 19 augusti 1772 gjorde den nyinsatte kungen Gustav III en "statskupp". Kungatrogna trupper i Skåne och på Sveaborg skulle inta Stockholm och hjälpa kungen att ta makten från ständerna. Trupperna i Skåne inledde sitt uppror den 12 augusti 1772. Men riksrådet Thure Gustaf Rudbeck såg trupperna i Kristianstad och förstod vad som var på gång. Med "ilfart" (två dygn) tog han sig till Stockholm för att informera om vad han hade sett. Trupperna från Sveaborg kunde inte avsegla till Stockholm på grund av en storm på Östersjön.

Gustav III kunde på borggården övertyga officerarna för högvakten att de skulle hjälpa honom. De stängde slottsportarna och stängde in Sveriges regering så de inte kunde ta sig ut från sin byggnad. All militär personal i Stockholm anslöt sig nu till kungens "statskupp".

Den 21 augusti 1772 samlades ständerna i Rikssalen på Stockholms slott. På förslag från kungen antog ständerna en ny regeringsform vilket innebar att kungen skulle styra Sverige med ett riksråd vid sin sida. Ständerna fick nu inte utse riksråden och ämbetsmännen var ansvariga bara inför kungen. Kungen och ständerna skulle stifta lagarna medan ständerna fick besluta om nya skatter. Kungen bestämde hur dessa pengar skulle användas. Riksdagen skulle inkallas av kungen.


Gustav IV Adolf

Gustav Adolf var 13 år när hans fader Gustav III den 29 mars 1792. Därför utsågs hans farbroder Karl till förmyndare och Gustaf Adolf Reuterholm (1756-1813) ledde förmyndarregeringen under åren 1792–1796. Den 1 november 1796 blev Gustav Adolf myndigförklarad. Han kröntes som kung den 3 april 1800.

Gustav Adolf gifte sig den 6 oktober 1797 med Fredrika Dorothea Wilhelmina av Baden (1781-1826). De fick 5 barn Gustav (1799-1877), Sofia Vilhelmina (1801-1865), Karl Gustav (1802-1805), Amalia Maria Charlotta (1805-1853) och Cecilia (1807-1844).

Gustav Adolf avgick som kung den 29 mars 1809 och bosatte sig utomlands samt upplöste sitt äktenskap år 1812. Han dog den 7 februari 1837 av slaganfall på värdshuset Weisses Rössli i Sankt Gallen i Schweiz.

Karl XIII

Farbrodern Karl utsågs till kung den 6 juni 1809. Han kröntes den 29 juni 1809 i Stockholm.

Han gifte sig den 7 juli 1774 i Slottskyrkan på Stockholms slott med sin kusin Hedvig Elisabet Charlotta av Holstein-Gottorp. De fick en son Karl Adolf född den 3 juli 1798 som dog den 10 juli 1798.

Eftersom Karl XIII inte hade några barn fick han adoptera först den danske prinsen Fredrik Kristian August av Augustenburg (1768-1810) men han dog den 28 maj 1810 av slaganfall. Därefter fick Karl XIII adopterade den franske marskalken Jean Baptiste Bernadotte.

Karl XIII dog den 5 februari 1818 på Stockholms slott.

Karl XIV Johan

Den franske marskalken Jean Baptiste Bernadotte född den 26 januari 1763 i Pau i Béarn, Frankrike utsågs till kung den 5 februari 1818 under namnet Karl XIV Johan. Han kröntes den 11 maj 1818 i Storkyrkan, Stockholm.

Han gifte sig den 16 augusti 1798 i Paris med Désirée Clary. De fick en son Joseph François Oscar (1799-1859).

Karl XIV Johan lärde sig aldrig tala eller läsa svenska utan all korrespontans förde han på franska. Han dog den 8 mars 1844 på Stockholms slott av slaganfall och dessförinnan drabbades han av kallbrand i en fot.

Oscar I

Sonen Joseph Francois Oscar Bernadotte född den 4 juli 1799 i Paris utsågs till kung den 8 mars 1844 under namnet Oscar I. Han kröntes den 28 september 1844 i Stockholm.

Han gifte sig den 22 maj 1823 i München med Josefina Eugenia Napoleona av Leuchtenberg (1807-1876) även den 19 juni 1823 i Stockholms storkyrka. De fick fem barn Karl Ludvig Eugén 1826-1872), Frans Oscar Gustaf (1827-1852), Oscar Fredrik (1829-1852), Eugenia Charlotta Augusta Amalia Albertina (1830-1889) och Nicolaus August (1831-1873).

Oscar I dog den 8 juli 1859 på Stockholms slott.

Karl XV

Sonen Karl Ludvig Eugén född den 3 maj 1826 på Stockholms slott utsågs till kung den 8 juli 1859 under namnet Karl XV. Han kröntes den 3 maj 1860 i Stockholm.

Han gifte sig den 19 juni 1850 i Stockholms storkyrka med Louise av Nederländena (1828-1871). De fick två barn Louise Josefina Eugenia (1851-1926) och Karl Oscar (1852-1854).

Karl XV dog den 18 september 1872 av tuberkulos på Residenset i Malmö.

Oscar II

Brodern Oscar Fredrik född den 21 januari 1829 på Stockholms slott utsågs till kung den 18 september 1872. Han kröntes den 12 maj 1873 i Stockholm och var den siste kungen i Sverige att krönas.

Han gifte sig den 6 juni 1857 med Sophia Wilhelmina Mariana Henrietta av Nassau /1836-1905). De fick fyra barn Gustaf Oscar Adolf (1858-1950), Oscar Carl August (1859-1953), Oscar Carl Vilhelm (1861-1951) och Eugeén Napoleon Nicolaus (1865-1947).

Oscar II dog den 8 december 1907 på Stockholms slott av lunginflammation.


1800-talet

Journalisten och författaren Per Evald Torbjörn Ohlsson (född 3 mars 1958 i Malmö) skildrar i sin bok "Svensk politik", (2014 reviderad 2018) Sveriges politiska utveckling från år 1809 till 2018.

Ett kallt århundrade

1800-talet var ett av de kallaste århundradena under de senaste tusen åren. I Sverige var det 1-2 grader kallare än det är idag. Vårarna 1799 och 1800 blev kallare än normalt visar meteorologiska mätningar från denna tidsperiod. Början av 1800-talet var ytterst kalla och sena vårar. Värst var det under åren 1810 och 1812.

På Observatoriet i Stockholm den 3 juli 1811 uppmättes 36 grader och den 20 januari 1814 uppmättes minus 32 grader. Vintern 1808/1809 var kall så från Bottenviken till långt ned i Östersjön var isen tjock. Både svenska och ryska trupper kunde då gå över från Finland till Sverige.

Åren runt 1830 var i synnerhet en kall period. Missväxt gällde i Sverige 1830-1836 medan andra halvan av 1850-talet var varm och 1860-talet inträffade en mycket sträng kyla och dessutom kalla somrar. Det var först efter 1850 som den Lilla istiden tog slut och vintrarna blev mycket mildare.

Den 29 januari 1850 drabbades Sverige av den värsta snöstorm i historisk tid. Drygt 100 personer frös ihjäl och många människor fick allvarliga köldskador. Värst var det i Södermanland och i Östergötland. Enligt nederbördsmätningar i Stockholm den 8 september 1857 kom det 156 milimeter regn den dagen. Inte sedan 250 år hade det tidigare regnat så mycket i Stockholm.

1867-1869 var missväxtår många tusen människor dog av undernäring sjukdomar som följde med i missväxten i Norrland. Stockholm hade under maj månad en medeltemperatur på +4,3 grader. Snödjupet i Norrland 1 juni var 60-70 centimeter i mitten av juni försvann snön och isarna gick upp i hav, sjöar och vattendrag. I Småland kom inget regn mellan april och augusti månader. Det var dessutom 30 grader varmt under dagarna.

Den 31 oktober 1897 stormfälldes minst 1 miljon träd omkring Arvidsjaur, Gällivare och Jokkmokk.

Nationsbyggande och nationalistiska idéer

Detta århundrade kännetecknas av ett nationsbyggande och nationalistiska idéer som kom från Frankrike. Den 4 november 1814 bildades en union bestående av Sverige och Norge. Med en gemensam kung och två huvudstäder Stockhiolm och Christiania. Tre regeringar en gemensam regering för gemensamma ärenden, en norsk regering i Christiania och en regering i Stockholm.

Dessutom var det århundradet som nya kommunikationsätt utvecklades ångbåtar, tåg, telegraf, telefon samt snabbare massmedier som tidningar, tidskrifter, böcker, pamfletter och broschyrer. Dessa kunde nu framställas med nya metoder som automatiska sättmaskiner och tidningspapper i rullar samt tidningar med bättre kvalite, träsnitt, xylografi och fotografier.

Men 1800-talet kännetecknas också av många agrara revolutioner. Genom nyodlingar skapades en ökad åkerareal under 1800-1850-talen från 1,5 till 2,6 miljoner hektar. Denna nyodling fortsatte till 1926 med ett maximum på 3,8 miljoner hektar. Detta kunde göras genom uppodling av ängsmark men senare med dikning, stenröjning och sammanslagning till större brukningsenheter tackvare hjälp av maskiner och ångkraft.

Även bätrre jordbruksmaskiner under 1870-1880-talen som skörde-, slåtter- och såningsmaskiner, tröskverk, hästräfsor och sädesrenare tillverkades vilka ökade jordbruksproduktionen. Även skiftesreformer, cirkulations- eller växelbruk, avel, konstgödning och andra nya idéer ökade produktionen inom jordbruket.

Från år 1809 skulle riksdagen samlas vart femte år istället för när kungen beslutade att samla riksdagen. 1809 års regeringsform § 16 står "varje svensk mans rättighet att, utan några av den offentliga makten i förväg lagda hinder, utgiva skrifter". Men även nu var villkoren för tryckare, författare och utgivare av tidningar, tidskrifter och böcker svåra att veta precis som under frihetstiden. Denna regeringsform gällde framtill år 1974. En ny Tryckfrihetsförordningen kom år 1810.

I december 1856 invigdes de första stambaneetapperna mellan Göteborg-Jonsered och Malmö-Lund. Mellan åren 1856-1866 byggdes järnvägsnätet ut från 66 kilometer till 1 305 kilometer.

Adelns och konungens makt minskade

I 6 juni 1809 års regeringsform anges att högre civila och militära ämbeten inte skall vara avgörande vid utnämning av dessa. Adelns makt minskade nu och istället ökade möjligheten för medelklassen med bildning och god ekonomi. Efter år 1809 kunde även den som inte tillhörde adeln köpa frälsejord. 1809 års riksdag beslutade att bygga Göta kanal som byggdes under åren 1810-1832. Ansvarig för bygget var friherren Baltzar Bogislaus von Platen. Den 26 september 1832 invigdes kanalen.

Från 1820-talet till 1860-talet skedde en stegvis förändring vad gäller synen på människors indelning och hemvisst socialt sätt. Sedan indelningen av människor gjordes i adel, präster, borgare och bönder samt övriga där de senare inte kunde delta i ständerna och därmed påverka rikets utveckling. Utvecklades under denna period en övergång till ett parlamentariskt inflytande genom representationsreformen 1866.

Nu utvecklades dels en partipolitiskt uppdelning först i konservativa och liberaler och senare socialister och dessutom en social uppdelning i överklass, medelklass och underklass. Klassindelningen hade en ekonomisk samt en social indelning. Överklassen var både rik och inflytelserik, medelklassen var inflytelserik men inte rik medan underklassen inte hade inlytande och dessutom var fattiga.

Under 1800-talet byggdes statsförvaltningen ut kraftigt med många nya myndigheter. Det var den snabba samhällsförändringen som var en pådrivande kraft. Nya näringar tillkom och landets infrastruktur båda dessa områden behövde myndigheter för att styra dessa verksamhetsområden.

Under riksdagen 1840-1841 antogs, efter hårt motstånd från kungen, en departementsreform. Denna reform innebar att regeringen skulle bestå av sju departement (justitie-, utrikes-, landsförsvars-, sjöförsvars-, finans-, civil- och ecklesiastikdepartementen) som var och en styrdes av ett statsråd. Därtill fanns tre statsråd (konsulter) utan eget departement. Med denna reform minskade kungens makt och istället ökade regeringens styrka. År 1841 höjdes mannens äktenskapsålder till 21 år.

År 1845 beslutades att riksdagen skulle samlas vart tredje år. Typografiska föreningen i Stockholm var den första yrkesarbetarorganisationen i Sverige den bildades år 1846. Typografernas nationella fackförbund, som bildades 1886, var den första nationella fackförbundet i Sverige. En centralt samlande yrkesarbetarorganisation bildades 1898, Landsorganisationen i Sverige (LO).

Den 25 maj 1847 förbjöds allt tiggeri i Sverige. Då infördes också fattigvårdsförordningen för att motverka landsbygdsbefolkningens ökade armod. Detta beroende av dels en kraftig ökad befolkningstillväxt och dels backstugusittare och andra jordlösa grupper ökade i antal. Även i städerna ökade fattigdomen.

År 1858 fick ogifta kvinnor rätt att bli myndiga vid 25 års ålder. Men gifte hon sig blev hon omyndig igen. Från år 1858 fick inte godsägaren aga sina statare. År 1860 avskaffades respassen i Sverige så nu kunde man resa fritt mellan socknarna.

År 1861 fanns i Sverige 47 länslasarett och mindre sjukhus. Landstingen blev huvudman för lasaretten och därmed hälso- och sjukvården år 1862. År 1862 gjordes också en kommunalreform. Begreppet socken delades upp i två delar, den kyrkliga församlingen och den borgerliga landskommunen. Skolan tillhörde fortfarande till den kyrkliga förvaltningen.

Under 1800-talets mitt använde kirurger bedövningsmetoder samt sterilisering av operationsrum och instrument även antiseptiska medel började användas.

År 1863 fick judar och kristna gifta sig civilrättsligt. Enligt representationsreformen 1865 beslutades att riksdagen skulle samlas årligen. År 1869 byggdes i Stockholm den första vattentoaletten. Den 10 mars 1867 bildades Lantmannapartiet på "Ferdinand de la Croix salonger" vid Brunkebergstorg i Stockholm.

År 1871 var en järnväg klar mellan Stockholm och Christiania men det tog 17-18 timmar att färdas mellan unionens huvudstäder. År 1853 invigdes en elektrisk telegraflinje mellan Stockholm och Christiania. Tidigare tog det nio dygn för att skicka brev mellan Stockholm och Christiania nu kom meddelande fram i stort sätt omedelbart via telegraflinjen. 1890 var en telefonledning klar mellan Stockholm och Christiania.

År 1875 gjordes en kursändring i Sverige mot en tyskorienterad neutralitet av den svenska utrikespolitiken. Kungens makt minskade ytterligare med en reform år 1876 att en statsminister skulle utses vilket innebar att regeringen nu hade en ny ledare. Stockholms högskola bildades år 1878 och Göteborgs högskola år 1891.

Under 1880-talet började man bli medveten om mikroorganismer som sjukdomsalstrare. Men botemedel mot infektionssjukdomer kom först under mellankrigstiden.

Åter krig

Det svensk-franska kriget 1805-1810 började den 31 oktober 1805 med Sveriges krigsförklaring mot Frankrike. Svenska trupper fanns i Svenska Pommern varifrån de förflyttades in i Tyskland. Den 6 januari 1810 slöts fred i Paris.

Den 21 februari 1808, utan någon krigsförklaring, gick ryska trupper över den svenska gränsen vid Kymmene älv. Svenska trupper övergav södra Finland på grund av att den svenska armén var underlägsen den ryska armén.

Den 14 mars 1808 förklarade Danmark krig mot Sverige. Nu drabbades Sverge av ett två frontskrig vilket gjorde situationen ännu värre för de svenska trupperna. I maj 1808 lämnade kommendanten för Sveaborgs fästning över hela fästningen till ryssarna. Under hösten 1808 började missnöjet med kungens misslyckande övergå till uppror runt omkring i riket.

Den 7 mars 1809 gjorde delar av den västra svenska armén, med ledning av överstelöjtnant Georg Adlersparre, myteri och började marschera från Karlstad mot Stockholm. Kung Gustav IV Adolf tillfångatogs på Stockholms slott den 13 mars 1809. Adlersparre kom fram till Stockholm den 22 mars.

Den 17 september 1809 undertecknades fredvillkoren i Fredrikshamn, Finland. mellan Sverige och Ryssland. Sverige förlorade Finland och Åland vilket innebar en tredjedel av sitt territorium och en fjärdedel av befolkningen. Den nya gränsen gick längs Torneå och Muonio älvar.

Kriget mot Frankrike och Danmark startade 17-19 oktober 1813 med slaget vid Leipzig. Slaget var ett av de blodigaste slag under Napoleonkrigen. I freden i Kiel den 14 januari 1814 fick Danmark lämna ifrån sig Norge till Sverige medan Sverige lämnade Svenska Pommern och Rügen till Danmark samt en miljon riksdaler.

År 1834 beslutades i Sverige om en neutralitetsdeklaration och Åland förklarades i mars 1856 vara en demilitariserad zon.

Ständernas avskaffande

Den 14 mars inkallades riksdagens fyra stånd adeln, prästerna, borgarna och bönderna till Stockholm den 1 maj. Detta hade inte inträffat tidigare än för nio år sedan.

En liberal rörelse började göra sig hörd även i Sverige. Den kämpade mot skrå- börds- och privilegiesamhället. Istället ville liberalerna ha mänskliga fri- och rättigheter, allmänna val och parlamentarism vidare näringsfrihet, tryck- och religionsfrihet samt bättre skolundervisning.

Motståndarna till detta, de konservativa, fanns inom kungliga familjen, ämbetsmännen, adeln, prästerna, borgarna och bönderna. År 1846 infördes en ny fabriks- och hantverksordning i Sverige. Skråverksamheten avskaffades istället infördes fabriks- och hantverksföreningar. Dessutom fick städernas styrelser ökade befogenheter över sitt lokala näringsliv. På landsbygden fick hantverkare och detaljhandlare fri etablering.

År 1861 framförde justitiestatsministern Louis De Geer (1818-1896) en promemoria om en representationsreform. Louis De Geer föreslog ett tvåkammarsystem och att första kammaren skulle representera det högre medan andra kammare skulle representera det lägre i samhället.

I 1862 års kommunallag försvann resterna av skråverksamheten och socknarna fick ökade befogenheter som att besluta om egna skatter. Rösträtten var mellan år 1862 och år 1918 beroende av mannens (kvinnan hade ingen rösträtt) förmögenhet. I den nya kommunallagen infördes också landsting på länsnivå som hade hand om sjukvården.

En ny representationsreform

Den 4 december 1865 började debatten på Riddarhuset om en ny representationsreform och avslutades den 7 december. Ständerna beslutade i december 1865 om en ny Representationsreform med 361 ja och 294 nej röster. Reformen trädde i kraft den 22 juni 1866. Ständerna avskaffades och 1810 års riksdagsordning ersattes av Riksdagsordningen 1866. I och med detta avskaffades adelsståndet i Sverige.

Men fortfarande var bara 21% av de vuxna männen röstberättigade i andrakammarvalen därför att männens rösträtt krävde att han var minst 21 år och var myndig samt hade en taxerad årsinkomst på minst 800 riksdaler medan kvinnor hade fortfarande inte rösträtt. Den gamla ståndsriksdagen avslutades i juni 1866.

I kommunalvalen hade både män och kvinnor, som hade en årsinkomst av minst 500 kronor, rösträtt. Detta innebar att 12% av männen och kvinnorna hade rösträtt till kommunalvalet.

Tvåkammarriksdag

Denna nyordning innebar att riksdagen bestod av två kamrar. Första kammaren hade 125 ledamöter vilka utsågs av landstingen och de största städernas fullmäktigeförsamlingar. Valperioden var nio år och en tredjedel av ledamöterna skulle vart tredje år avgå och nya ledamöter för dessa skulle väljas. För att vara valbar krävdes att man var en man och fyllt 35 år samt ägde en fastighet som var värd minst 80 000 riksdaler eller ha en inkomst på minst 4 000 riksdaler per år. År 1866 fanns det bara 6 000 personer som kunde vara valbara tiil första kammaren. Ledamöterna i första kammaren fick inget arvode.

Andra kammaren hade 190 ledamöter vilka utsågs av folket i direkta folkval. Valperioden var tre år. Men kraven för rösträtt till andra kammaren var också höga. Kvinnor hade inte rösträtt och männens rösträtt krävde att han var minst 21 år och var myndig samt hade en taxerad årsinkomst på minst 800 riksdaler (från och med år 1873), en fast egendom värd minst 1 000 riksdaler eller arrenderade, i minst fem år, en jordbruksfastighet taxerad till minst 6 000 riksdaler. Valbarhet till andra kammaren krävdes en ålder av minst 25 år. Det fanns bara 7 000 personer som var valbara.

I tvåkammarriksdagen sammanträdde de båda kamrarna i samma byggnad på Riddarholmen i Stockholm. Man hade byggt ihop två hus och mellan kamrarna fanns en lång korridor, samman bindningsbanan, i vilken det förekom överläggningar och enskilda samtal mellan riksdagsmännen.

Tvåkammarriksdagen började sitt år i början av januari 1867 och slutade i mitten av maj. Några få gånger inträffade extra riksdagar under hösten.

Nya partier

Den 10 mars 1867 bildades formellt det konservativa Lantmannapartiet (upplöstes 1912) och år 1868 bildades Nyliberala partiet (uppöstes 1871) båda i andra kammaren. Den 29 april 1895 bildades det liberala Folkpartiet (upplöstes 1900). År 1897 valdes socialdemokraten Hjalmar Branting in i andra kammaren för Socialdemokratiska Arbetare-Partiet som bildades utanför riksdagen den 23 april 1889.

Skolformer

År 1842 infördes den allmänna folkskolan (7-13 år) med fyra års skolplikt för de fattigaste pojkarna och flickorna vilket ökade läskunnigheten i landet. Skolan skulle undervisa i läsning, skrivning, räkning och kristendomskunskap.

I varje socken och stadsförsamling skulle det finnas minst en seminarieutbildad lärare. I verkligheten var det i bästa fall klockaren eller indelta soldater som tjänsgjorde som lärare. Lika illa var det med skollokalerna som kunde vara tvättstugor, drängstugor eller andra mörka rum. De byggda skollokalerna var överfyllda klassrum dragiga och kalla speciellt på vintern.

Fortfarande var kyrkoherden ordförande i skolstyrelsen. Man undervisade om Gud, kung och fosterland samt ämnen som katekes och bibelhistoria var obligatoriska samt läsning och räkning. Men 1849 infördes en läroverksreform begrensade prästerskapets inflytande på utbildningssystemet.

Folkskoleinspektionen bildades 1861. Det var kyrkan som var ansvarig för tillsynen av folkskolan. Det fanns ingen normsättande läsebok för folkskolan. Den kom först år 1868 "Läsebok för folkskolan" den hade 550 sidor. Läseboken gavs ut i många nya upplagar ända till 1940-talet. Istället använde man bibliska texter och psalmbokstexter. Dessa skulle eleven lära sig utantill men däremot inte förstå innehållet. Först efter införandet av en folkskolestadga 1882 började det ordna upp sig för folkskolan.

Paralellt fanns läroverk för de pojkar som kom från framförallt från de mer bemedlade folkgrupperna. Pojkarna skulle utbildas för de statliga tjänsterna. Statsanslaget till läorverken var år 1870 tre gånger högre än till folkskolan.

En ny läroverksstadga gavs ut 1878 med införandet av en halvklassisk linje utan grekiska men med utökade studier i engelska och matematik. Till skillnad från folkskolelokalerns skick var läroverkens lokaler i stenbyggnader. På morgonen började man med samling i aulan med morgonbön. Det var biskopen och domkapilet som hade ansvar för läroverken.

Flickskolor började införas men inte i statlig eller kommunal regi utan som privata skolor 1831 WEallinska skolan i Stockholm och 1836 Kjellbergska i Göteborg. Under 1860-talet startade Statens högre lärarinneseminarium i Stockholm och Statens normalskola. Flickskolorna utvecklades till en parallinrättning till pojkläroverken. 1870 kunde flickor ta studenten men då som privatister.

Högst upp fanns utbildningen vid universiteten. Det första universitetet i Sverige var Uppsala som grundades 1477 sedan Lund grundat 1668. Dessa båda utbildade män till förvaltning, rättsvård och undervisning. 1873 fick kvinnor studera vid universiteten.

Under 1800-talet efterfrågades högre yrkesutbildning inom medicin, naturkunskap och teknik. Högre artilleriläroverket vid Marieberg i Stockholm började sin verksamhet 1818. Samma universitet utvidgade sin utbildning 1844 med väg- och vatten byggare för statens civila tjänster.

Därefter startades flera universitetsutbildningar som Bergsskolan i Falun 1822, Veterinärinstitutet 1867, Karolinska Institutet läkarutbildning 1874 och Tandläkarhögskolan 1898, alla i Stockholm. Kungliga Tekniska Högskolan 1877 och Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg 1883.

Filosofie kandidat (fil.kand) var universitetens grundexamen medan den högsta examen var filosofie magister. År 1862 flyttades studentexamen från universiteten till läroverken. Studentexamen innebar ett muntligt och ett skriftligt prov. Det var professorer och docenter (censorer) på universiteten som övervakade proven vid läroverken. De studerandes lärare fick kort före provets genomförande reda på vilka teman som förhöret skulle behandla. Censorerna kunde när de ville ingripa och ta över utfrågningen.

De skriftliga proven var gjorda av censorer och var gemensamma för hela Sverige. Provet genomfördes under samma dag i hela landet. Därefter satt censorer och gymnasielärare och vägde samman resultaten i det skriftliga och det muntliga provet för att bestämma varje elevs resultat räckte för att bli godkänd. De godkända eleverna fick nu ta på sig studentmössan och kallades nu för kandidater.

År 1863 införde Uppsala universitet doktorsgraden istället för magister. Filosofie licentiatexamen tillkom år 1870 som grund för disputation för doktorsgraden.

År 1880 fanns det i den akademiska lärarkåren 131 professorer och ett 70-tal docenter medan antalet studenter var år 1870 ungefär 2 000. Den vita mössan infördes under 1840-talet. Från 1873 fick ogifta kvinnor med studentexamen som privatister rätt till universitetsstudier och examinatio i vissa ämnen efter tillstån av sin förmyndare. Men det var bara ett fåtal kvinnor som kunde genomföra sina universitetsstudier.

Ett alternativ form till utbildning var folkhögskolor som startade sin verksamhet år 1868 i Sverige med folkhögskolorna i Önnestad och Hvilan i Skåne dessutom Herrestad i Östergötland. År 1892 kunde elever efter tre års folkskola börja på läroverket.

Befolkningen

Under 1800-talet var Sverige ett mångkulturellt samhälle med invandring av danskar, engelsmän, finländare, holländare, norrmän, ryssar och tyskar på grund av krig och arbetskraftinvandring. Många var företagare och konstnärer och kom att tillhöra Sveriges elit. Sveriges gränser var öppna för invandring utan att behöva visa pass eller något inresetillstånd från år 1860.

I Sverige under 1800-talet var det vanligt att dela in raser och kulturer i en högre och en lägre stående grupper. Rasbiologin var en vetenskap och hade som uppgift att skilja på raserna. Man identifierade och klassificerade yttre fysiska kännetecken som ansikte, hjärnskål, hud-, ögon- och hårfärg, kranium, kroppslängd m.m. Svenskar som mönstrade gjordes fysiska mätningar 1897-1898 (publicerades i "Anthropologia suecica", 1902).

Ariehypotesen fanns så tidigt som under 1800-talet. Den ariska rasen kännetecken var att hårfärgen var blond, personen var högvuxen och germansk. En del ansåg att Skandinavien var den ariska rasens ursprung.

Statistikern och ordföranden i emigrationsutredningen Gustav Sundbärg (1857-1914) skrev bland annat i sin bok "Det svenska folklynnet", 1911 att Sveriges folk hade behållit "sin ariska härstamning renare än kanske hvarje annat". Han skrev redan på 1890-talet om det svenska folkets oblandade germanska ursprung som att svensken var "i regel lång och välväxt, ljust hår, bred, hög panna samt blå eller grå ögon".

Under 1800-talet var den viktigaste basfödan brödet och potatisen. Brödet var fiberrikt men när man framställde finare mjöl blev brödet mindre fiberrikt. Till brödet och potatisen var det vanligast med saltat kött eller salt sill. Köttet kokades vanligtvis för att bevara fettet. Dessutom ingick i baskosten välling, gröt och soppor.

Under 1800-talet sker en markant folkökning och urbanisering. År 1818 fanns i Sverige 2,5 miljoner personer Stockholm hade 70 000 invånare. År 1830 fanns i Sverige 2,9 miljoner personer. Av dessa bodde endast 10% i städerna. Stockholm hade 80 000 invånare, Göteborg 21 000 och Malmö 9 000 invånare.

År 1847 infördes en fattigvårdsförordning i Sverige. Den stadgade att det var socknarnas (från år 1862 kommunerna) och städernas skyldighet att sörja för sina fattiga. I varje kommun skulle det finnas en fattigvårdsstyrelse.

År 1860 var befolkningen i Sverige 3,9 miljoner. Av dessa bodde 11% i städerna. Antalet torpare var år 1860 100 000 personer. Befolkningsökningen i Sverige berodde på att dödstalet minskade kraftigt framförallt minskade barnadödligheten smittkoppsvaccinationer var en orsak.

Ett problem med befolkningökning var att 90% bodde på landsbyggden och gårdarna räckte nu inte till för alla dess människor. Det uppstod ett landsbyggdsproletariat av torpare, backstugesittare, inhysehjon, drängar, pigor, daglönare och tiggare dessa personer utgjorde 75% av landsbyggdsbefolkningen. Krigsinvalider och andra kunde få skäl att tigga sedan 1500-talet. De fick tiggarbrickor som intygade rätten att tigga. År 1830-talet fanns 1 400 fattig- och försörjningshus i Sverige som var i regel småstugor som socknarna ägde.

År 1865 infördes en ny strafflag resultatet blev att fängelse som straff ökade vilket tyder på att individens frihet ansågs nu som viktig. Men vid denna tid fanns få fångar i fängelserna. Under 1861-1867 skrev språkforskaren Johan Ernst Rietz (1815-1868) "Ordbok övfer svenska allmoge-språket" som bestod av 11 volymer. Den amerikanske uppfinnaren Thomas Edison (1847-1931) uppfann fonografen år 1877 med vilken man kunde lyssna på musik med hjälp av fonografrullar.

1879-1893 emigrerade 0,5 miljon personer till USA och drygt 70 000 personer till andra länder. (1821-1930 var det 33 miljoner personer i Europa som emigrerade till Amerika. Från Sverige 1,2 miljoner personer.) År 1880 var det 3,1 miljoner personer som livnärde sig på jordbruk i Sverige.

År 1890 var befolkningen i Sverige 4,8 miljoner en ökningstakt på ungefär 0,8%. Av dessa bodde 19% i städerna. En kraftig urbanisering inträffade åren efter 1860. Medellivslängden år 1900 var i Sverige drygt 50 år.

Den personliga hygienen bland bondebefolkningen innebar att man tvättade sig ordentligt en gång i veckan vanligast på lördagarna med såpa. Det var vanligt att man badade några gånger om året och alla hushållets medlemmar anväde samma tvättvatten. Något utebad var ovanligt eftersom simkunnigheten var låg.

Trångboddheten var vanligt vilket innebar att många delade rum och man sov två i varje säng. Man tvättade inte kläderna så ofta och dessutom bytte man sällan kläder detta gällde även sängkläderna. Ohyra i väggarna och i sänghalmen var vanligt. Munsköljning i vatten förkom och man tuggade kåda mot dålig andedräkt.

Rösträtt

Vid slutet av 1800-talet hade 6% av Sveriges befolkning rösträtt till andrakammarvalen. Myndiga män med tillgångar över penningstrecken, en taxerad årsinkomst på minst 800 kronor, egendom taxerad till minst 1 000 kronor eller arrenderade jordbruk taxerade till 6 000 kronor eller mer hade rösträtt.

Kommunal rösträtt hade 12% av män och kvinnor rösträtt om deras årsinkomst var 500 kronor eller högre. Rösträtt till första kasmmaren hade de som hade en imkomst på 4 000 kronor per år eller högre.

Kvinnorna

Näringsfrihetsförordningen från 1846 fick ogifta, frånskilda och änkor (men inte gifta kvinnor de skulle sköta hem och barnen men detta under männens huvudansvar) arbeta inom handel och hantverk. Från 1858 blev ogifta kvinnor (över 25 års ålder) myndiga efter en ansökan till en domstol. Dessutom behövde de inte längre ha en manlig målsägare som skulle förvalta deras egendom utan detta kunde kvinnorna göra själva. Men gifte sig kvinnan blev hon omyndigförklarad igen och förlorade sina rättigheter som hennes man fick överta.

År 1859 hade kvinnor rätt att inneha vissa lärartjänster. År 1863 blev kvinnor över 25 års ålder myndiga utan ansökan i domstol. År 1870 hade de rätt att ta studentexamen som privatister och år 1873 hade kvinnor rätt att studera inom alla universitetsfakulteter men inte inom den teologiskafakulteten.

Mannen hade högre lön än kvinnor för samma arbete eftersom han ansågs vara försörjningsansvarig för sin familj. År 1874 fick gifta kvinnor rätt till sin egendom genom ett äktenskapsförord. Men detta användes sällan eftersom det kunde tolkas som negativt för mannen. År 1885 blev ogift kvinna myndig vid 21 år.

Frihandel och industrin

Öresundstullen togs bort 1857 vilket var första steget mot frihandel mellan länder men det skulle komma många bakslag innan frihandeln kunna införas allmänt i Europa.

Järnvägarnas utbyggnad och användandet av ånglok kom att driva fram ett industrisamhälle. Den 5 juni 1856 öppnades Sveriges första normalspåriga järnväg med lokomotivdrift för passagerare och godstrafik mellan Örebro-Nora. Resan tog drygt en timma och sträckan var 3 mil. Vidare invigdes den 1 december 1856 järnvägar mellan Göteborg-Jonsered och Malmö-Lund. År 1862 var järnvägen mellan Stockholm-Göteborg klar och resan tog fjorton timmar med flera uppehåll för måltider.

Men man upptäckte ett tidsproblem eftersom den lokala tiden var baserad på solens upp och nedgång. Solen gick upp 24 minuter tidigare i Stockholm än i Göteborg. År 1878 infördes en svensk standardtid som utgick från en meridian tre grader väster om Stockholms observatorium. Man införde Sveriges första frimärke år 1855 och dessuitom införde Sverige decimalsystemet. År 1873 infördes guldmyntfot med kronor och ören samt 1878 infördes i Sverige metermått och decimalvikt. Allt för att få ett enhetligt system som gällde över hela landet.

Man kom snart underfund med att det inte gick att varje land hade en egen tidtabell och tidmätning. Det krävdes att det utvecklades internationellt reglerade tidszoner som stämde överens med jordens dygnsrymt runt sin axel. Dessutom krävdes ett signalsystem (optiska signaler och telegraf) för att förhindra olyckor.

Den årliga tillväxten inom jordbruket under 1850-1890 var 1,6 procent medan inom industrin 3,4 procent. Men industrin behövde finansiering som ställde nya krav. Bolagsformen aktiebolag (infördes 1848) så inte den personliga förmögenheten drabbades, som i handelsbolag, utan bara insatt kapital i bolaget vid konkurs. Men insynen i ett aktiebolag skulle vara offentlig medan detta inte gällde för handelsbolag.

Den första industrialisering inträffade, från 1850-talet, på landsbygden genom jordbrukets behov av redskap, maskiner och konsumtionsvaror och dessutom exporten som ökade med sju procent årligen i volym under 1850-1870. Sågverksindustrin ökade kraftigt framförallt i Norrland med många sågverk längs med norrlandskusten. Detta skapade ett stort behov av avverkningsskog. Järnbruk först stångjärn sedan stål anlades i t. ex. Sandviken och Degerfors samt valsverk i Bofors, Fagerstad och Uddeholm. Massa- och appersbruk som Billerud och Storvik

Textilindustrin som spinnerier och väverier i Mölnlycke samt tegelindustrin t. ex. mur- och klinkertegel, taktegel och rör för täckdikning och mekaniska verkstäder tillverkade t. ex. spisar, kaminer och grytor Kockums och Götaverken. Varvsindustrin Eriksberg, Götaverken, Kockums och Motala Mekaniska Verkstad. Kemisk-teknisk industri tillverkade soda, svavelsyra, saltsyra och salpetersyra Liljeholmens stearinfabrik och Jönköpings Tändsticksfabrik

Europa kom i en lång konjungturnedgång (den långa depressionen) under 1873-1896. Även Sverige drabbades av denna konjungtursvacka efter år 1878. Framförallt var det Stockholms finansvärld som drabbades. Under högkonjungturen hade företagen lånat kapital av affärsbankerna. Staten gick in år 1878 och tog ett utlandslån som staten använde för att bankerna skulle kunna belåna sina obligationer hos staten (Riksgäldskontoret). Däremot drabbades handelshusen hårt av konkurser.

År 1864 fanns i Sverige 44 affärsbanker, antalet ökade till 74 år 1913, därefter skedde en kraftig hopslagning av affärsbanker till 28 styckna år 1927. Under 1890-talet övergick konjungturnedgången till en högkonjungtur (den andra industriella revolutionen) som varade till 1920 i Sverige.

De pådrivande faktorerna var elektrifiering, ökade och snabbare kommunikationer, större konsumtionsbas, ökad efterfrågan på fler varugrupper,ökad informations- och kunskapsutbyte inom företaghen, politisk förvaltning och mer kvalificerad utbildning som berörde nya områden samt användandet av nya kunskaper för stora samhällsreformer.

Åter igen var det affärsbankerna som var den ekonomiska motorn i utvecklingen. Den första staden med eget elverk var Göteborg år 1884. Den första elektriska järnvägen startade vid Boxholmsbruk år 1890.


Gustaf V

Sonen Gustaf Oscar Adolf född den 16 juni 1858 på Drottningholms slott utsågs till kung den 18 december 1907.

Han gifte sig den 20 septermber 1881 på Karlsruhes slott, Tyskland med Victoria Sofia Maria av Baden (1862-1930). De fick tre barn Gustaf Adolf Oscar Fredrik Wilhelm Olaf (1882-1973), Wilhelm Carl Ludwig (1884-1965) och Eric Gustav Ludvig Albert (1889-1918).

Gustaf V dog den 29 oktober 1950 på Drottningholms slott.

Gustaf VI Adolf

Sonen Gustaf VI Adolf född den 11 november 1882 på Stockholms slott utsågs till kung den 29 oktober 1950.

Han gifte sig den 3 november 1923 i S:t James' slottskapell, London med Louise Alexandra Marie Irene av Battenberg (1889-1965). De fick fem barn Gustaf Adolf (1906-1947), Sigvard (1907-2002), Ingrid (1910-2000), Bertil (1912-1997) och Carl Johan (1916-).

Gustaf VI Adolf dog den 15 september 1973 på Helsingborgs lasarett.


1900-1929

År 1901 var en av de varmaste och torraste sommaren som någonsin uppmätts i Sverige men sommaren därpå en av de kallaste som uppmätts. Vid jul 1902 kom flera stormar med orkanstyrka över Sverige.

En försvarsreform infördes år 1901 i vilket den militära övningstiden fastställdes till 240 dagar vilket var en kompromiss mellan försvarsvänner och det liberala partiet. Eftersom den ryskagränsen flyttades närmre Sverige fanns en rysskräck i landert.

Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) bildades 1902. Under ett möte i Stockholm den 22-24 februari 1902 bildades det liberala partiet "Frisinnade landsföreningen". Den 17 oktober 1904 bildades, på restuarangen Runan i Stockholm, det konservativa partiet "Allmänna Valmansförbundet".

Efter valet till andra kammaren, som pågick under september år 1902, fick "Frisinnade landsföreningen" 104 mandat, "Lantmannapartiet" fick 91 mandat, socialdemokraterna fick 4 mandat dessutom hade ett trettiotal partilösa invalts.

Den 7 juni 1905 förklarade stortinget i Norge att unionen mellan Sverige och Norge upplösts, eftersom kungamakten trätt ur funktion då den upphört att fungera i sin viktigaste uppgift, att bilda regering. Den 13 augusti 1905 hölls i Norge en folkomröstning (med omkring 85% deltagande) om unionens upplösning resultatet blev en överväldigande majoritet för upplösning, det var endast 184 röster för unionens bevarande. Den 23 september 1905 undertecknades i Karlstad en överenskommelse om upplösning av unionen mellan Sverige och Norge.

År 1905 flyttade riksdagen till det nybyggda Riksdagshuset på Helgeandsholmen i Stockholm som påbörjades år 1897. Vid riksdagsvalet till andra kammaren i september 1905 fick liberalerna 107 mandat, lantmannapartiet 95 mandat, socialdemokraterna 13 mandat samt övriga mandat var 53. Resultatet av detta val gjorde att från den 2 augusti 1905 till den 7 november 1905 var den första parlamentariska regeringen i Sverige.

Statsminister var industrimannen Christian Lundeberg, konsultativt statsråd var advokaten och liberalen Karl Staaff och jordbruksminister blev lantmannaförbundets Alfred Petersson i Påboda (ligger i Torsås kommun, Kalmar län) han var första bonde i en svensk regering.

Den 7 november 1905 utsågs liberalen Karl Staaff till statsminister och justitieminister i denna regering ingick 4 liberaler, en folkskollärare Fridtjuv Berg, en redaktör David Bergström och disponenten Johan Elof Biesért, övriga statsråd var ämbetsmän. Staaff avgick den 29 maj 1906 som statsminister och lämnade regeringen.

År 1906 infördes en flagglag som bestämde den svenska flaggans mått, färger och när flaggan skulle användas samt vem som fick använda flaggan. Riksdagsarvoden infördes 1907-1909. År 1908 infördes lagen om civiläktenskap man kunde nu gifta sig borgligt.

Från den 4 augusti 1909 till den 1 december 1910 var det en storstrejk i Sverige med omkring 300 000 arbetare inblandat. År 1910 var det 2,7 miljoner personer som livnärde sig på jordbruk i Sverige och samma år bildades den syndikalistiska rörelsen Sveriges arbetares centralorganisation, SAC.

År 1913 bildades Bondeförbundet utanför riksdagen som främst var inriktat på böndernas situation i Sverige. Samma år kom lagen om folkpension. Pensionen bestod av två delar en generell och en behovsprövad. År 1914 ett kommunalt arbetslöshetsunderstöd med statliga bidrag.

Den 28 juli 1914 började första världskriget med att krig uppstod mellan Österrike och Serbien. Efter att Österrikes ärkehertig och tronföljare Franz Ferdinand samt hans hustru mördades av en serbisk nationalist i Sarajevo den 28 juni 1914.

Sverige var neutral under hela första världskriget. Den svenska neutralitetspolitikens styrka testades nu och den var omstridd runt Östersjön och dess tolkning kom att växla från tyskorientering till brittiskorientering. Ett problem var dessutom Åland som sedan den 17 oktober 1809 tillhörde Ryssland.

År 1915 bildades ytterligaren ett nytt parti Jordbrukarnas riksförbund. Ett tredje parti bildades den 13 maj 1917, Sveriges socialdemokratiska vänsterparti SSV, genom en utbrytning ur socialdemokraterna.

År 1915 hade man rätt till skilsmässa om båda önskade detta och äktenskapsåldern var 21 år för mannen och 18 år för kvinnan. Men omyndig kvinna måste ha föräldrars (förmyndares) samtycke. Svenska flaggans dag firades första gången den 6 juni 1916 på Stadion i Stockholm.

Den 23 februari 1918 landsatte Sverige med två pansarskepp med 500 infanterister och kustartillerister på Åland. Men Finland ville inte att Åland skulle tillhöra Sverige så trupperna drog sig tillbaka från ön. Den 10 januari 1920 bildades Nationernas Förbund, NF (föregångare till FN). Sverige sökte medlemskap den 9 mars 1920.

Nationernas förbund beslutade i juni 1921 att Åland tillhör Finland trots att en majoritet, vid en folkomröstning på Åland, ville tillhöra Sverige. Befolkningen på Åland är svenskspråkig. Åland skulle vara neutralt och demilitariserat område. Finland garanterade dessutom självstyre för Åland.

Pass för utrikesresa infördes år 1917 med foto, längd och ögonfärg och samma år infördes motbokssystemet vid inköp av alkholhaltiga drycker. I juni 1917 infördes lagen om de oäkta barnen. Dessa barn hade hade rätt till två föräldrar och undehåll från båda föräldrarna. Barnen hade dock inte arvsrätt efter fadern eller till faderns efternamn. Dessutom inrättades barnavårdsmän.

Första världskriget slutade den 9 november 1918 då hade 9 miljoner soldater dött och 13 miljoner sårats. Den 6 december 1917 förklarade Finland sin självstädighet mot Ryssland. I Baltikum bildades de baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen.

Influensan, "spanska sjukan", spreds över världen 1918-1919. Den uppmärksammades när den bröt ut i Spanien, därav namnet. Halva Jordens befolkning drabbades av influensan varav över 20 miljoner människor dog. Under midsommaren 1918 bröt den ut i Sverige och pågick till 1920 nästan 40 000 människor dog i Sverige av influensan.

År 1918 förbjöds prostitution i Sverige, adoption blev möjlig och en ny fattigvårdslag infördes. Kommunerna var tvungna att inrätta ålderdomshem istället för fattighus och dessutom inrätta försörjningshem eller vårdhem samt betala för sjukhusvistelse. Man kunde överklaga kommunens beslut hos länsstyrelsen. Borta var kommunernas möjlighet att bortauktionera barn och åldringar till den som krävde lägst ersättning för att försörja barnet eller åldringen.

År 1919 infördes, vid köp av sprit, månadsvis motboksregistrering för att minska spritinköpen. År 1919 infördes en enhetlig sexårig skola småskola och folkskola. Dessutom infördes en ny läroplan som innehöll en ny kristendomsundrvisning som inte dominerades av katekesundervisning samt Gud och fäderneslandet.

Den 1 juli 1920 infördes åttatimmarsarbetsdag i Sverige men hälften av löntagarna hade fortfarande längre arbetstid än åtta timmar. I 1920-års äktenskapslag blev gifta kvinnor myndiga. I lagen står: "man och hustru äro skyldiga varandra trohet och bistånd; de hava att i samråd verka för familjens bästa". Mannen hade nu inte längre bestämmanderätt över barn och hustruns pengar.

År 1920 var befolkningen i Sverige 5,9 miljoner och majoriteten var verksam inom jordbruket och 30% bodde i städerna. Stockholm hade 400 000 invånare, Göteborg 200 000 och Malmö 100 000 invånare. 50% av Sveriges befolkning var under 30 år och 2,6 miljoner svenskar var yrkesarbetare men över 40% arbetade på landsbygden. Den 27 augusti 1922 hölls en folkomröstning om totalförbud för alkoholhaltiga drycker i Sverige, 924 974 personer (51,0%) röstade nej medan 889 116 personer (49%) röstade ja till förbudet.

1920 fanns det 380 000 telefoner i Sverige och 1930 522 000 telefoner. Bondeförbundet och Jordbrukarnas riksförbund bildade år 1921 det politiska partiet Bondeförbundet. I mars 1921 bildades Sveriges kommunistiska parti och den 7 maj 1921 avskaffade riksdagen dödsstraffet i Sverige med 178 röster mot 71 röster.

Fotbollsallsvenskan hade premiär 1924/1925 och vanns av Göteborgs Atlet- och Idrottssällskap, GAIS. Den 14 april 1927 lämnade den första Volvobilen (Volvo OV 4) fabriken på Hisingen i Göteborg och i april 1929 lämnade den första PV 651 fabriken. Fortfarande var det bönderna som var ansvariga för vägunderhållet. 1924 öppnades flyglinjen Stockholm-Helsingfors.

Allmän rösträtt 1907-1909

Den 14 maj 1907 godkände riksdagen en rösträttsreform som antogs av riksdagen andra gången under år 1909. Rösträttsåldern för både första och andra kammaren var nu 24 år.

Till första kammaren sänktes gränserna för taxerad egendom till 50 000 kronor och för årsinkomst till 3 000 kr för valbarhet. Första kammarens mandattid var nio år och en tredjedel ny- eller omvaldes vart nionde år.

Till kommunala val hade både bolag och kvinnor (ogifta) som hade egendom hade rösträtt. Rösträtten var graderad efter inkomst. Maximala röstantal var 40 röster vilket gjorde att bolagen och de förmögna hade flest röster. År 1909 blev kvinnor valbara till stadsfullmäktige och kommunala församlingar men inte till landsting.

Val till andrakammaren 1911-1917

Hösten 1911 genomfördes det första valet till andra kammaren efter att den nya vallagen hade införts. Valdeltagandet var 607.487 personer vilket var 57,0% och folkpartiet fick 40.2% (101 mandat), högerpartiet fick 31,3% (65 mandat) samt socialdemokraterna fick 28,5% (64 mandat) av rösterna till andra kammaren.

Extravalet till andra kammaren den 27 mars 1914 antalet röster 768.423 (69,9%), Högern 37,7% (86 mandat), Folkpartiet 32,2% (71 mandat) och Socialdemokraterna 30,1% (73 mandat).

Ordinarie val till andra kammaren den 25 september 1914 antalet röster 735.485 (66,2%), Högern 36,7% (86 mandat), Socialdemokraterna 36,4% (87 mandat) och Folkpartiet 26,9% (57 mandat).

Valet till andra kammaren den 20 september 1917 antalet röster 739.053 (65,8%), Socialdemokraterna 31,1% (86 mandat), Folkpartiet 27,6% (62 mandat), Högern 24,7% (59 mandat), Centerpartiet 8,4% (12 mandat) och Vänstersocialisterna 8,1% (11 mandat).

Nu var det politiska läget i andra kammaren som det skulle vara i stort sätt under hela 1900-talet med fem partier fast deras namn kom att ändras under kommande tider och parlamentalismen infördes istället för kungamakten.

Regeringar 1917-1933

Efter några lönlösa förhandlingar utsåg slutligen kung Gustav V en liberal-sociademokratisk regering med liberalen Nils Edén som statsminister. Denna regering styrde Sverige från den 19 oktober 1917 till den 10 mars 1920. Den innehöll 4 socialdemokrater med Hjalmar Branting i spetsen, 5 liberaler och en partilös. Det var sista gången som kungen fick utse regeringen i Sverige.

Efter denna regering (från 1920 till 1933) hade Sverige "minoritetsparlamentalism" vilket innebar att under dessa år måste regeringarna tolereras av riksdagen men regeringarna hade inte någon permanent majoritet i riksdagen. Under denna tidsperiod (1920-1933) var det totalt 8 olika regeringar med en genomsnittlig livslängd av 2 år.

Skolreformen 1927

I maj 1927 beslutade riksdagen med 232 röster mot 126 att folkskolan fortfarande skulle ha tyskan som första språk samt att det fortfarande skulle finnas folkskola, realskola (4-årig eller 5-årig) och läroverk som tre parallella system, men för eleverna skulle övergången från folkskolan till läroverken bli enklare. Flickor fick nu också tillgång till läroverken och ett förstatligande av de kommunala skolorna infördes samt att det statliga understödet till privata skolor skulle minska.

Arvid Lindman

Högermannen Arvid Lindman (1862-1936) var den ene politikern som påverkade den politiska utvecklingen i Sverige från kungamakt till parlamentarism. Han var son till brukspatronen och disponenten vid Iggesunds bruk Emil Achates Lindman (1826-1902). Arvid var sjöofficer och blev generaldirektör när han tog över Iggesunds bruk efter sin fader. Han valdes till riksdagsman i första kammaren år 1905 och statsminister 29 maj 1906 till 7 oktober 1911 och 2 oktober 1928 till 7 juni 1930. Lindman valdes till riksdagsman till andra kammaren och lämnade riksdagen år 1935. Den 9 december1936 omkom han i en flygolycka vid Croydons flygplats, London i Storbritannien.

Karl Staaff

Liberalen Karl Staaff (1860-1915) var den andre politikern som påverkade den politiska utvecklingen i Sverige från kungamakt till parlamentarism. Han var son till läraren i svenska samt tyska, rektorn och kyrkoherden Albert Wilhelm Staaff (1821-1895). Karl studerade och tog en jur. kand och blev advokat. Staaff blev invald till riksdagen 1896. Han blev statsminister 7 november 1905 till 29 maj 1906 i en socialliberal regering och var dessutom som statsminister 7 oktober 1911 till 17 februari 1914. Karl Staaff och kungen Gustaf V hade inte en bra relation med varandra. Staaff dog av en lunginflammation som han fick efter en förkylning.

Efter Staaffs regering återgick statsminister posten till en ämbetsman, Hjalmar Hammarskjöld (17 februari 1914 till 30 mars 1917). Hjalmar Hammarskjöld upplöste andra kammaren och utlyste nyval

Efter Hammarskjölds regering utsågs affärsmannen Carl Swartz till statsminister (30 mars 1917 till 19 oktober 1917).

Hjalmar Branting

Socialdemokraten Hjalmar Branting (1860-1925) var den tredje politikern som påverkade den politiska utvecklingen i Sverige från kungamakt till parlamentarism. Han var son till professorn samt överläraren Lars Gabriel Branting (1779-1881) och pianisten Emerantia Maria Charllota af Georgii (1821-1880). Hjalmar var redaktör för tidningen Tiden som lades ner 1866. Han blev invald till riksdagen 1896 som den ende socialdemokrat till år 1899. Branting bildade den första socialdemokratiska regeringen 10 mars 1920 till 27 oktober 1920. År 1921 fick Hjalmar Branting Nobels fredspris. Branting var statsminster även 13 oktober 1921 till 19 april 1923 och 18 olktober 1924 till 24 januari 1925.

Befolkningen

År 1900 bodde fortfarande större delen av befolkningen på landsbygden. 1,5-2 miljoner personer var sysselsatta inom lantbruket medan 300 000 personer var industriarbetare. Sveriges befolkning uppgick totalt till 5, 1 miljoner och fattigdomen i Sverige var omfattande och många levde under existensminimum. Bostäderna var dåliga både på landsbyggden och i städerna. Befolkningen frös under vintern och levde med fukt, drag, ohyra och möss.

Dödsorsaker bland barnen var mässling, scharlakansfeber, difteri, tarmsjukgomar samt bristsjukdomar vanligast. Medan vuxna dog av tuberkulos, syfilis samt ledgångsreumatism vanligast. Tuberkulos dog 10 000 person/år och bland männen dessutom av alkoholism. Från år 1830 till år 1920 emigrerade 1 miljon människor från Sverige, en femtedel av befolkningen.

Man byggde sanatorier, sjukhus, sinnessjukhus, nervhem, hälsohem och psykiatriska kliniker. Man betraktade patienter utifrån arttypisk normalitet som svag, underlägsen och mindervärdig och dessa värderingar betraktades som värdeneutrala. Att utbilda specialistläkare var vanligt som i exempel rasbiologi vilket inte var unikt utan var vanligt i Europa. Riksdagen beslutade 1921 att inrätta "Statens institut för rasbiologi" i Uppsala med rasbiologen Herman Lundborg (1868-1943) som chef.

I utlänningslagen 1927 står "vårt lands befolkning är av sällsynt enhetlig, oblandad ras". Därför var invandring till Sverige restriktiv. Under de tyska nazisternas förföljelse av judar var Sverige restriktiv med inresetillstånd för judar från Tyskland.

Den brittiske naturforskaren Charles Darwin (1809-1882) gav ut sin bok "Om arternas uppkomst" på svenska år 1871. Även den brittiske naturhistorikern Alfred Russell Wallace (1823-1913) framför samma teori. Den brittiske filosofen Herbert Spencer (1820-1903) beskriver människans kamp för tillvaron som att endast de starkaste överlever "survival of the fittest".

Fram till 1910-talet var det fotogenlampan som lyste upp stugorna på kvällarna. Nu drogs trådar till stugorna samt installerades lampor i taken som lyste upp alla rummen i husen. I städerna installerades gatubelysning och den första neonskylten i Sverige installerades 1924.

I början av 1917 beslutade Tyskland ett totalt ubåtskrig vilket drabbade Sverige hårt då 280 svenska handelsfartyg sänktes. Eftersom all import upphörde uppstod i Sverige brist på baslivsmedel. Dessutom var nästan 1917 ett missväxtår och 1918 ett ännu värre år för svenska folket. Ransonering infördes t. ex. max 1 kilo socker/månad, 250gram bröd/person och dag samt på samma sätt med fläsk, kött, ägg, mjölk och smör.

År 1918 ersattes fattighusen av termen ålderdomshem. I stället för fonografen kunde man nu, under 1920-talet, lyssna på musik med hjälp av en grammofon och grammofonskivor.

En genomsnittlig stockholmsarbetare konsumerade, under ett år, 21 kilo smör, 328 liter mjölk, 54 kilo kött/fläsk, 26 kilo fisk, 232 stycken ägg, 116 kilo säd, 125 kilo potatis och 34 kilo socker. En genomsnittlig högre tjänsteman konsumerade, under ett år, 23 kilo smör, 328 liter mjölk, 55 kilo kött/fläsk, 28 kilo fisk, 249 stycken ägg, 123 kilo säd, 139 kilo potatis och 38 kilo socker.

År 1923 beslutade riksdagen om behörighetslagen i vilket kvinnor fick inneha vissa högre statliga ämbeten, fanns i en tilläggsparagraf. År 1924 började kvinnor i städerna att klippa sitt hår kort och nacken var pojkklippt. De hade en kort kjol, dock inte över knäna, samt en slank figur. Kvinnorna började också måla sina läppar och pudra näsan, vilket också var ett nytt mode. Troligen var det filmerna, som visades på städernas biografer, som var inspirationskällorna. Antalet biografer och damfrisersalonger ökade kraftigt i städerna.

"Kravaller"

Den 5 juni 1917 var det demonstration i Stockholm på Gustav Adolfs torg och på Norrbro och samtidigt debatterades i riksdagen att avskaffa den 40-gradiga skalan vid kommunala val och införa kvinnlig rösträtt. Rösträtt i Sverige hade bara den som hade en tillräcklig stor förmögenhet vilket innebar att större delen av befolkningen inte hade rösträtt vid kommunalvalen.

Dessutom var det livsmedelsbrist i Sverige så det förekom "hungerdemonstrationer" runt om i landet som den 5 maj i Göteborg och den 25–26 maj på Seskarö i Bottenviken samt på andra platser i landet.

I Svenska Dagbladet den 14 maj 1917 sidan 6 finns noterat under rubriken "Bröd, kravaller och hushållning": "I olika delar af Sverige, särskildt i en del städer och industrisamhällen, ha förekommit och förekomma alltjämnt, efter hvad tidningarna meddela, oroligheter - framkallade af brist på bröd och potatis, af att mjölken är dyr och smöret dyrt."

I Svenska Dagbladet den 6 juni 1917 sidan 5 finns noterat under rubriken "Svåra gatukravaller i Stockholm. Gustaf Adolfs torg orosplatsen": "Medan det på Skeppsbron gick tämligen lugnt till och de promenerande från Söder dirigerades öfver Riksbron och Vasabron, artade det sig ständigt till upprepade oroligheter vid Gustaf Adolfs torg."

Frihandel och industrin

År 1900 grundades i Malmö företaget Scania som var först i Sverige att tillverka bilar *(automobiler) år 1901. År 1911 grundades bilföretaget AB Scania-Vabis genom att Scania slogs ihop med företaget Vagnsfabrik AB (Vabis) i Södertälje som grundades 1891 för att tillverka järnvägsvagnar. Volvo bildades 1927. Enligt 1891 års väglag var det jordägande bönderna som hade ansvbaret för vägarnas underhåll. 1921 tog staten delvis över ansvaret för vägarna. 1906 infördes samma trafikregler över hela Sverige. 1917 infördes en körkortslag 1916 beslutades att precis som möten mellan dragdjur (beslutades år 1734) skulle bilarna hålla till vänster vid möten av annat fordon.

På Stockholms fondbörs nådde omsättningen en nivå 1918 som inte kom att överstigas förrän på 1980-talet. Affärsbankerna lånade ut kapital för köp av aktier som de köpta aktierna som säkerhet. Sverige drabbades 1920 av en av de djupaste kriserna i modern tid. BNP sjönk med 35%, industriproduktionen med 40% och export och investeringar med 50%. Arbetslösheten steg från 4-5% till 20-25%. Konjunturförändringen skapade denna gång ett lyft för de stora affärsbankerna som hade lånat ut kapital med aktier som säkerhet. De fick nu stort inflytande i industriföretagen. Även denna gång skyddade staten bankerna på samma sätt som år 1873. Efter ett par år var krisen över.

Allmän värnplikt

År 1880 fanns 30 000 indelta soldater, 7 000 värvade soldater och 30 000 beväringar i Sverige. Dessa soldater fanns huvudsakligen på landsbygden. Det var bönderna genom att hålla rusthåll, knekthåll och båtsmanshåll som underhöll och betalade både soldater och deras torp.

År 1901 införde riksdagen en värnpliktsarmé i Sverige istället för det 250-åriga indelta försvaret. Inom infanteriet var tjänstgöringen i 250 dagar. Det tog årtionden att övergå från indelningsverk till värnplikten. Soldattorpen lämnades och istället byggdes, i vissa städer, kaserner med närliggande övningsfält.

Riksdagen 1925 beslutade om en kraftig neddragning av försvaret. Antalet regementen minskade från 28 styckna till 11 regementen. Värnpliktstiden minskade från 165 dagar till 90 dagar. Flottan minskade från 102 fartyg till 79 styckna men en ny förvarsgren bildades, flygvapnet.

Grundlagsändringen 1919-1921

Efter två riksdagsbeslut i maj 1919 och den 26 januari 1921, med riksdagsval emellan, beslutades om en grundlagsändring. Den 24 maj 1919 beslutade riksdagen om lika och allmän rösträtt för både män och kvinnor som fyllt 23 år detta för val till riksdagens andra kammare. Men inte för den som suttit i fängelse eller fått fattighjälp.

För att bli valbar till första kammaren gällde en ålder av minst 35 år och en årsinkomst på 3 000 kronor. Nu hade 54% av Sveriges invånare rösträtt mot tidigare 19%.

Det blev professorn, liberalen Nils Edén (1871-1945) som fick styra in Sverige i demokrati och parlamentarismen 1917-1920. Han var statsminister i den liberala och socialdemokratiska regeringen som försökte införa en grundlagsändring i Sverige för allmän rösträtt för alla och övergång till demokrati och parlamentarism.

Den 21 mars 1919 lämnade regeringen Nils Edén "proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av §§ 6, 7, 9, 16, 19 och 21 riksclagsordningen". Den 24 maj 1919 behandlade första kammaren och andra kammaren regeringen Nils Edéns proposition. Riksdagsordningen 1921 finns i Svensk författningssamling SFS 1921 nr 20 som trycktes den 31 januari 1921.

Rösträttsåldern i kommunala val höjdes från 21 år till 23 år och i landstingsval från 21 till 27 år.

Andrakammarvalet den 28 september 1920 hade 1 192 922 personer rösträtt (20,4%) men bara 55,3% av de röstberättigade gick och röstade. Resultatet blev en förlust för sittande regering och en seger för högern. Socialdemokraterna fick 29,7% och 75 mandat, valmansförbundet fick 27,8% och 71 mandat, liberala samlingspartiet fick 21,8% och 47 mandat, bondeförbundet fick 7,9% och 19 mandat, vänsterpartiet fick 6,4% och 7 mandat och jordbrukarnas riksförbund fick 6,2% och 10 mandat. Övriga partier fick i mandat.

Andrakammarvalet 1921

Inför det "första" demokratiska andrakammarvalet den 12 september 1921 hade antalet röstberättigade ökat till 54,2% från 1,2 miljoner i tidigare val till 3,2 miljoner. Kvinnorna hade nu rösträtt för första gången, 47,2% av kvinnorna röstade och fyra kvinnor blev invalda i riksdagens andra kmmare och en kvinna i riksdagens första kmmare.

Resultatet blev seger för socialdemokraterna 36,2% vilket innebar 93 mandat i riksdagen, högerpartiet fick 25,8% och 62 mandat i riksdagen, liberalerna fick 19,1% fick 41 mandat, bondeförbundet fick 11,1% och 21 mandat, kommunistpartiet fick 4,6% och 7 mandat och vänsterpartiet fick 3,2% och 6 mandat.

Den 27 augusti 1921 hölls dessutom en folkomröstning om införande av allmän rusdrycksförbud i Sverige. Andra kammaren höll en omröstning om könsmärkta valsedlar vilket gick i genom med 92 röster mot 88. Valdeltagandet i folkomröstningen var 55,1% och valdeltagandet bland männen 63% och bland kvinnor 49%. Röstresultatet blev Ja sidan fick 49% medan nej fick 51%. Röstresultatet bland kvinnorna blev 59% nej.

Andrakammarvalet 1924

I andrakammarvalet den 21 september 1924 var valdeltagandet 53,0% och socialdemokraterna fick 41,1% och 104 mandat, valmansförbundet fick 26,1% och 65 mandat, folkpartiet 13,0% och 28 mandat, bondeförbundet fick 10,8% och 23 mandat, liberalerna fick 3,9% och 5 mandat, kommunisterna fick 5,1% och 5 mandat.

Andrakammarvalet 1928

I andrakammarvalet den 21 september 1928 var valdeltagandet 67,4% och högerpartiet fick 29,4% och 73 mandat, socialdemokraterna fick 37% och 90 mandat, de två liberala partierna fick 15,9%, liberalerna 4 mandat och de frisinnade 28 mandat, bondeförbundet fick 11,2% och 27 mandat samt kommunisterna fick 5,4% och 8 mandat.

Radion

BBC sände för första gången radioprogram, under en timma om dagen, från den 11 maj 1922. Även i Sverige (Svenska Radioaktiebolaget SRA) sändes radioprogram första gången under år 1922. År 1923 fanns det 4 530 registrerade radiolyssnare i Sverige. Aktiebolaget Radiotjänst fick i november 1924 ensamrätten att sända rundradio i Sverige.

Radiotjänsts första utsändning gjordes den 1 januari 1925. Tidningarnas Telegrambyrå, TT hade monopol på telegramsändningar till år 1947. År 1928 fanns det 360 000 licensbetalare i Sverige. Hallåmannen Sven Jerring sade för första gången orden "Stockholm Motala" 1927. Detta eftersom det i Motala fanns den starkaste rundradiostationen. 1930 fanns 482 000 radiolicenser.

Statligt rasbiologiskt institut

I maj 1921 beslutade riksdagen att inrätta "Statens rasbiologiska institut" i Uppsala. Herman Lundborg (1868–1943) startade institutet 1922. Man steriliserade tiotusentals ”icke önskvärda befolkningselement i Sverige”, som psykiskt sjuka, fattiga, samer och romer. Det var först i slutet av 1950-talet som institutet lades ner.


1930-1949

År 1930 var 33% av svenskarna sysselsatta inom jordbruket medan 25% var sysselsatta inom industrin. År 1940 var flera (38%) sysselsatta inom industrin än inom jordbruket. Det var gruvor, järnverk, sågverk och massaindustrin som var den ekonomiska basen inom industrin. Kvinnor arbetade främst inom porslins-, livsmedels- och textilindustrin samt inom tändsticksindustrin, kartong- och skofabriker samt inom den kemisk/tekniska industrin.

1933 bodde i Sverige 12% av stadsborna i fuktiga, kalla bostäder som dessutom saknade avlopp. 20% av barnfamiljer med mer än tre barn under tolv år bodde med denna standard. På landsbygden måste 21% av befolkningen använda torrdass som dessutom delades med andra familjer. Bodde man fler än två personer i varje rum var familjen trånbodd enligt gällande standard. Köket behandlades i statistiken som ett halvt rum och barn under 15 år räknades som en halv människa. Efter denna mall var omkring 130 000 barn trångbodda.

1937 fanns nio kvinnor som riksdagsledamöter i riksdagens andrakammare och 1949 hade antalet kvinnor ökat till tjugotvå. I första kammaren fanns ingen kvinna år 1937 men 1950 fanns det sex kvinnor. Professorn i nationalekonomi Karin Kock (1891-1976) var Sveriges första kvinna som minister mellan 1947-1948.

Under åren 1931 till 1934 inträffade lockouter och strejker vilket innebar att tio miljoner arbetsdagar försvann. För att förhindra nya strejker och lockouter skrev SAF och LO under det s. k. Saltsjöbadsavtalet den 20 december 1938. År 1938 lagstiftades om två veckors semester med full lön.

År 1939 förstatligades de sista järnvägarna i Sverige då var dessutom järnvägsnätet som störst, 17 000 kilometer långt. I början av 1940-talet var 100 000 personer som bodde i Sverige födda utomlands. År 1941 gjordes den första opinionsundersökningen i Sverige och 1944 var det inte längre straffbart att vara homosexuell i Sverige.

År 1937 blev folkskolan sjuårig och dessutom fick straffade personer rösträtt och först 1945 fick fattiga personer rösträtt. 1938 avskaffades prygelstraffet. I slutet av 1930-talet producerades lysrör men fortfarande användes glödlampor. Först under 1950-talet fanns lysrör i hemmen framförallt i köken. Också under 1950-talet installerades elspis, kylskåp och dammsugare som standard i svenska hem.

År 1944 var det inte längre straffbart för personer över arton år med homosexuella handlingar i Sverige. Myndigheterna ansåg dock att homosexualiteten var en sjukdom. År 1945 avskaffades statarsystemet och år 1947 infördes personnummer i Sverige. Antalet studerande vid universitet och högskolor ökade från år 1940 10 000 studenter till år 1960 40 000 studenter. 1944 startade kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen och år 1945 föddes drygt 138 000 barn jämfört med 87 000 år 1934. I november 1946 blev Sverige medlem i Förenta Nationerna, FN.

1947 infördes personnummer i Sverige, ett niosiffrigt nummer med födelsedatum och ett tre siffrigt löpnummer. 1947 beslutades också om en jordbrukspolitisk uppgörelse som innehöll tre målsättningar: Sverige skulle vara självförsörjande på jordbruksprodukter i händelse av krig eller blockad, jordbrukarna skulle garanteras en inkomstutveckling jämförbar med andra grupper och stimulering av bärkraftiga enheter som minst 10-20 hektar. 1948 infördes barnbidrag, 260 kronor per barn, istället för skatteavdrag för barnfamiljer.

År 1949 hade riksdagen sin första höstsession från mitten av oktober till mitten av december. Tidigare var riksdagen bara samlat under våren från 10 januari till slutet av maj. 1949 grundades i London Europarådet som värnar och utvecklar de mänskliga rättigheterna i Europa. Europarådet finns i den franska staden Strasbourg och även dess domstol "Europadomstolen". Medlemmar är de demokratiska europeiska länderna.

Ekonomisk depression 1929-1933

Under hösten 1929 inträffade två kraftiga börsfall på Wall Steet den 24 och den 29 oktober. USA hamnade i en ekonomisk depression som var värst 1933. Denna ekonomiska kris påverkade Europa och också Sverige. I Europa drabbades Tyskland värst med 6 miljoner arbetslösa. Vid det tyska valet 1928 fick nazistpartiet NSDAP 2,6% av rösterna. 1930 fick de 19% och 1932 fick nazistpartiet 30% av rösterna.

I Sverige var arbetslösheten i slutet av 1920-talet 20% och 1933 23,3%. Den 14 maj 1931 pågick ett demonstrationståg i Ådalen. Det blev oroligheter och tio soldater samt tjugo hästar hade sladats av stenkastning. För att lugna folkmassan hade myndigheterna läst "Upprorslagen" tre gånger för demonstranterna. Men oroligheterna fortsatte militären öppnade då eld mot demonstranterna. Fem människor dödades.

Den engelske professorn och nationalekonomen John Maynard Keynes (1883-1946) rekommenderade i sin bok ”Allmän teori om sysselsättning, ränta och pengar”, 1936 drastiska åtgärder för att komma tillrätta med ekonomiska kriser.

I kommunalvalet 1930 var valdeltagandet 58,2% och socialdemokraterna fick 41,4% av rösterna, högern fick 28,4%, de liberala partierna fick 13,5%, bondeförbundet fick 12,5% och kommunisterna fick 6,8%.

Den 21 september 1931 övergav Storbritannien guldmyntfoten. Den 27 september 1931 övergav även Sveriges Riksbank guldmyntfoten. Kronans värde sjönk gentemot pundet och andra viktiga valutor för Sverige. Detta stimulerade Sveriges exportindustri.

Andrakammarvalet 1932

I andrakammarvalet den 17 september 1932 var valdeltagandet 67,6% och socialdemokraterna fick 41,7% av rösterna och 104 mandat, högern fick 23,1% och 58 mandat, bondeförbundet fick 14,1% och 36 mandat, de liberala partierna fick 11,7% och 24 mandat, kommunisterna fick 8,3% och 8 mandat samt nazisterna fick 0,6%. Det fanns tre nazistiska partier i Sverige 1933 Svenska Nationalistiska Partiet, SNSP, Nationalsocialistiska arbetarpartiet, NSAP och Nationalistiska blocket, NSB.

Som resultat av valet 1932 bildade socialdemokraterna en minoritetsregering. Den 27 maj 1933 kom socialdemokraterna överens med bondeförbundet om samarbete i riksdagen.

Negativ arvshygien

Detta innebar att förhindra människor som var bärare av dåliga arvsanlag att fortplanta sig. Lagen infördes i maj 1934 "sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller andra som lida av rubbade själsverksamhet".

Antalet sinnessjuka patienter i Sverige ökade från 4 890 år 1901 till 32 821 år 1950. Det fanns även patienter som betraktades som sinnesslöa, 1901 fanns 680 patienter och 1950 fanns 11 275 patienter. De betraktades som obildbara och svårskötta. För dessa fanns det sinnesslösjukhus, hem och anstalter. På ett av dessa anstalter, "Vipeholmanstalten", utfördes experiment på patienterna under 1947-1955 för att fastställa sambandet socker och karies och detta gjordes utan patienternas eller deras anhörigas medgivande.

År 1941 utvidgades steriliseringslagen till sinnessjukdom, sinnersslöhet, vid svårartad sjukdom eller svårt lyte som kunde väntas gå i arv och även personer som "för framtiden uppenbart olämplig att handhava vårdnaden av barn" samt "asocialt levnadssätt".

Först 1974 avkriminaliserades aborter och 1976 avskaffades steriliseringslagen i Sverige. Då hade 63 000 personer steriliserats mellan 1935 och 1975 med eller mot sin vilja. Bland dessa var nio av tio kvinnor.

Ett främmande folk i Sverige

Det fanns tre folkgrupper i Sverige som betraktades som "ett främmande folk" enligt folkräkningen 1910. Enligt Socialstyrelsens inventering åren 1943-1944 fanns det 7 668 "tattare" (numera resande) i Sverige och 452 "zigenare" (numera romer). Båda folkgrupperna betraktades under dessa år som icke svenskar och asociala. Det föreko , under 1930-talet och fram till och med 1950-talet, att myndigheter hänvisade till steriliseringslagen för att kunna sterilisera personer som ansågs tillhöra denna befolkningsgrupp.

Enligt 1954 års zigenarutredning fanns det 740 zigenare i Sverige. De betraktades som en särskild "ras". Myndigheterna ansåg att man skulle sträva efter att assimilera denna befolkningsgrupp så att de blir fullvärdiga medborgare. Därför skulle gruppen överge sitt traditionella ambulerande liv. Därför var det också viktigt att ordna bostäder och skolgång till zigenarna.

Den tredje gruppen var "lappar" (numera samer) som betraktades som en särskild "ras". Från början av 1900-talet till 1930-talet gällde det att "lapp-skall-vara-lapp-ideologin" som grund för myndigheterna. Enligt ett riksdagsbeslut 1928 kunde bara de med lapsk härkomst bedriva renskötsel.

Andrakammarvalet 1936

I valet till andrakammaren den 20 september 1936 var valdeltagandet 74,5% och socialdemokraterna fick 45,9% av rösterna och 112 mandat, högern fick 17,6% och 44 mandat, bondeförbundet fick 14,3% och 36 mandat, det liberala partiet fick 12,9% och 27 mandat, kommunisterna fick 7,7% och 11 mandat samt nazisterna fick 1,6%.

Socialdemokraterna bildade en koalitionsregering med Bondeförbundet (fick tre departement) trots egen majoritet i andra kammaren. Nu styrdes Sverige av en majoritetsregering bestående av socialdemokrater och bondeförbundet från den 28 september 1936 till den 13 december 1939.

Andra världskriget

Japan invaderade den Kinesiska staden Mukden 1931. Krig bröt ut mellan Japan och Kina som varade från 1933 till 1937. Detta var inledningen till andra världskriget 1939-1945. Kriget kommer att påverka Sverige trots att vi förklarade oss som en neutral nation.

I Italien var Benito Mussolini diktator 1925-1943 och i Tyskland var Adolf Hitler diktator 1934-1945. Tyskland införde allmän värnplikt 1935 och tyska trupper gick in i Rhenzonen 1936 dessutom bildades Antikominternpakten Berlin-Rom-Tokyo-axeln. Till råga på allt arrangerade Tyskland Olympiska spelen i Berlin sommaren 1936. I mars 1938 anslöt sig Österrike till Tyskland efter att tyska trupper gått in i Österrike. Nästa land var Tjeckoslovakien som Tyskland övertog den 15 mars 1939.

Mussolini angrep Abessinien (Etiopien) men våren 1936 var kriget slut. Mussolini skickar hjälp till Spaniens general Franco och de två tillsammans besegrade den spanska regeringen våren 1939 och Spanien blev en diktatur.

Den 23 augusti 1939 reste den tyske diplomaten, utrikesministern Joachim von Ribbentrop (1893-1946) till Moskva och undertecknade en icke-angreppspakt med den sovjetiske utrikesministern Vjatjeslav Molotov (1890-1986). Den 27 augusti 1939 sade Sveriges statsminister Per Albin Hansson (1885-1946) på Skansen att "vår beredskap är god".

Den 1 september 1939 anföll Tyskland Polen. Storbritannien och Frankrike förklarade Tyskland krig. Den 17 september 1939 anföll Sovjetunionen Polen från öster. Den 27 september 1939 kapitulerade Polen och den 5 oktober 1939 var Polen uppdelat mellan Tyskland och Sovjetunionen. Därefter tog Sovjetunionen över baltstaterna Estland, Lettland och Litauen.

Finlands sak är vår

Den 30 november 1939 anföll Sovjetunionen Finland. Finland, ett nordiskt land, med en befolkning på nästan 4 miljoner mot stormakten Sovjetunionen med 200 hundra miljoner invånare.

Nu utsattes Sveriges regering för hård press från folket och militären att bistå Finland. Sverige förklarade sig inte längre som neutralt när Sovjetunionen anföll Finland. Detta för att kunna hjälpa Finland med krigsmateriel samt att bevilja svenska officerare tjänstledighet för att dessa skulle kunna delta i den finska krigsmakten.

Den sittande svenska koalitionsregeringen med socialdemokrater och bondeförbundare utökades på Luciadagen den 13 december 1939 med folkpartister och högermän till en samlingsregering. Socialdemokraterna fick 5 ministrar, bondeförbundet 2 ministrar, folkpartiet 2 ministrar, högern 2 ministrar och 2 partilösa ministrar. Utanför regeringen var de Moskvatrogna kommunisterna. Kända kommunistsympatiserade värnplikter samlades i ett kompani i Norrbotten.

Sveriges regering skickade till Finland 84 000 gevär, 112 artilleripjäser, 194 luftvärnsbatterier, 600 stridsvagnsminor och 32 flygplan. Dessutom ställde 8 tusen svenska frivilliga upp för att hjälpa Finland millitärt.

Den 3 mars 1940 sprändes kommunisttidningen Norrskensflammans lokaler i Luleå. Fem människor dog i byggnaden. Bland andra fanns Luleås stadsfiskal och en kapten bakom attentatet och de inblandade fick fängelse i sex och sju år men benådades 1944.

14 december 1939 beslutade samlingsregeringen att en svensk frivilligkår, 8 260 man, fick skickas till Finlands hjälp dessutom skickades 12 jaktplan och 4 bombplan. Alla fick ingå i det finska försvaret. Totalt skickades utrustning och materiel till Finland värda 345 miljoner kronor vilket var 1/8 av Sveriges statsutgifter 1940. Utöver detta samlades in 37,7 miljoner och näringslivet bidrog med 66 miljoner.

Men att sända några svenska trupper eller tillåta brittiska och franska trupptransporter genom Sverige till Finlands hjälp mot Sovjetunionen avvisade samlingsregeringen. Vid freden den 13 mars 1940 fick Finland lämna ifrån sig Karelska näset och nordvästra stranden av Ladoga till Sovjetunionen.

Danmark och Norge

Sen 9 april 1940 anföll Tyskland Danmark och Norge. Den danska regeringen kapitulerade medan den norska regeringen svarade på tyska ultimatumet med orden "Vi gir oss icke frivillig, kampen er allerede i gang". Den norska kungen och regeringen lämnade landet och bildade en exilregering i London. Medan den norske officeren Vidkun Quisling (1887-1945) tog makten i Norge och bildade en ny regering.

Den 10 maj 1940 anföll Tyskland Nederländerna, Belgien och Frankrike och tyska trupper befann sig i slutet på maj långt in i Frankrike. Det var ett blixtkrig. Den 11 maj kapitulerade Norge och tre dagar senare hade tyskarna intagit Paris.

Samtidigt fick den svenska regeringen en not från tyskarna krävde att Sverige skulle vara strängt neutrala samt att Sverige inte fick mobilisera och att Tyskland fick tillgång till det svenska telefonnätet i Norge vidare att malmleveranserna skulle fortsätta som vanligt och att den svenska flottan skulle hålla sig lugn. Sveriges regering svarade att Sverige hade en strikt neutralitet men förbehöll sig rätten att vidta de åtgärder den själv ville.

Norge fick ingen hjälp från Sverige och inget bistånd. Den norske kungen fick inte tillträde till Sverige i sin flykt från tyska ockupationsmakten. Den 17 maj ville tyskarna sända trupptransporter genom Sverige till Norge. Den 18 juni 1940 beslutade den svenska samlingsregeringen att Tyskland fick använda svenska järnvägar för trupptransporter och krigsmateriel genom Sverige till Norge.

Denna trafik genom Sverige, via västkustbanan eller mellan Trondheim och Narvik via Storlien-Riksgränsen, pågick från juli 1940 till sommaren 1943. Totalt 2,1 miljoner soldater och 100 000 vagnslaster med krigsmateriel använde upp till 10% av det svenska järnvägsnätets kapacitet. Tyskarna betalade både för transporterna av soldaterna och godset.

Andrakammarvalet 1940

I valet till andrakammaren den 15 september 1940 var valdeltagandet 70,3% och socialdemokraterna fick 53,8% av rösterna och 134 mandat, högern fick 18,0% och 42 mandat, bondeförbundet fick 12,0% och 28 mandat, det liberala partiet fick 12,0% och 23 mandat, kommunisterna fick 3,5% och 3 mandat samt socialistiska partiet fick 0,7% men inget mandat. Inget nazistiskt parti ställde upp i valet. Samlingsregeringen satt kvar och de Moskvatrogna kommunisterna ingick fortfarande inte i regeringen.

Sovjetunionen

Den 22 juni 1941 anföll Tyskland Sovjetunionen. Tyskland ställde nu ett ytterligare krav på Sverige de ville förflytta 18 000 man till Haparanda och att tillåta tyska plan flyga över svenskt luftrum från Norge till Finland samt även att tyska krigsfartyg och tyskt flyg fick passera svensk gräns och kunna nödlanda och åter starta på svenskt område. Den 23 juni svarade Sveriges samlingsregering ja till kravet.

Sverige

1939 bildades Allmänna säkerhetstjänsten i Sverige. De skulle övervaka postgången, lyssna på telefonsamtal och spionera på folk. De hade till hjälp nystiftande tvångsmedellagar för censur av privat korrespodens, kvarhållande av misstänkta personer, avlyssning av telefon, spaning på misstänkta personer och förteckningar över personer som skulle tas i förvar vid krig. 1944 fanns 80 000 personer registrerade. 58 000 var kommunister, 12 990 nationalsocialister och Tysklandsvänliga, 4 142 syndikalister och 3 183 Englandsvänner.

1940 förhandlade Sverige med London och Berlin om tillåtelse av transporter av förnödenheter från Atlanten genom Skagerak till Göteborg och i motsatt riktning. Sverige fick använda sex lastfartyg i månaden och åtta tankfartyg om året. Denna trafik pågick till årsskiftet 1944/1945. Ftrakterna innehöll bensin, oljor, gummi till försvaret och industrin samt kaffe och bananer till befolkningen. Men under kriget var 80% av Sveriges export och import med Tyskland fram till hösten 1944.

I mars 1940 började ransonering av kaffe och te sedan i april socker och sirap och totalt blev 70% av alla livsmedel ransonerade. Dessutom t. ex. drivmedel, smörjmedel, gummidäck det fanns totalt 90 olika ransoneringskort t. ex. för restaurangbesök, rabattkort, barnkort och tilläggskort.

Under våren och sommaren 1940 var 300 000 man mobiliserade i Sverige. I mars 1941 170 000 man, februari 1942 185 000 man, sommaren 1943 211 000 man och i juni 1944 150 000 man. Under dessa år var det ungefär 1 miljon män som någon gång blev mobiliserade någonstans i Sverige.

Under hela andra väldskriget från vintern 1940 fram till den 9 maj 1945 var det inte tillåtet i Sverige att skriva något som kunde vara negativt för Tyskland. Det var Statens Informationsstyrelse, SIS som granskade tidningar, böcker, broschyrer, filmer och radioprogram. Under den här tiden rapporterade de varningar till källor 320 gånger med uppmaningar att inte publicera vissa händelser.

Den 31 oktober 1942 infördes för första gången i Sverige prisstopp och den 19 december 1942 infördes också lönestopp i Sverige. Den 15 mars 1947 infördes ett allmänt importförbud i Sverige. 1948-1951 var det åter igen ett lönestopp i Sverige.

Krigets vändpunkt

När Japan bombade Pearl Harbor den 7 december 1941 och USA nu deltog i Andra världskriget samt att den brittiske fältmarskalken Bernard Montgomery (1887-1976) besegrade den tyske generalen Erwin Rommels (1891-1944) trupper vid staden el-Alamein som ligger vid Medelhavets kust 10 mil väster om Alexandria den 4 november 1942. Tyska militären var inte oövervinnlig och hoppet att besegra nazisterna var nu reell.

Nu ökade kravet i Sverige att inte tillåta tyska transporter genom Sverige och att tyska plan flög över Sverige på låg höjd samt att inte svenska verkstäder skulle laga tyska militärfordon. Dessutom ökade kraven att Sverige skulle hjälpa befolkningen i Danmark och Norge i deras svåra situation. I juli 1943 upphörde Tysklands möjligheter att skicka soldater genom Sverige. Men Tyskland fick forfarande järnmalm medan Sverige fick kol, koks och gödningsmedel från Tyskland.

Andrakammarvalet 1944

I valet till andrakammaren den 17 september 1944 var valdeltagandet 71,9% och socialdemokraterna fick 46,7% av rösterna och 115 mandat, högern fick 15,9% och 39 mandat, bondeförbundet fick 13,6% och 35 mandat, det liberala partiet fick 12,9% och 26 mandat, kommunisterna fick 10,3% och 15 mandar, de socialistiska partierna och de nazistiska partierna samt övriga partier fick ungefär 0,7%. Samlingsregeringen satt kvar och de Moskvatrogna kommunisterna ingick fortfarande inte i regeringen.

Andra världskriget slut i Europa

Den 19 september 1944 undertecknades ett vapenstillestånd mellan Finland och Sovjetunionen. Den 8 maj 1945 var kriget i Europa slut och den 31 juli 1945 avgick Sveriges samlingsregering som byttes ut mot en socialdemokratisk regering som avgick den 1 oktober 1951.

Under kriget registerade svenska myndigheter 58 047 kommunister, 12 990 nazister, 4 142 syndikalister och 3 183 Englandssympatisörer i Sverige. Vidare granskades 200 000 brev, 11 miljoner telefonsamtal avlyssnades under kriget och 1 837 personer greps enligt tvångsmedelslagar.

Den 4-11 februari 1945 i Jalta på halvön Krim delade den brittiske premiärministern Winston Churchill (1874-1965), USA:s president Franklin Delano Roosevelt (1882-1945) och den ryske diktatorn Josef Stalin (1878-1953) upp Europa. Sovjetunionen bildade östblocket i Europa med sina satellitstater Polen, Ungen, Tjeckoslovakien, Rumänien, Bulgarien och Östtyskland. Östra Polen och de baltiska länderna, nordöstra Rumänien och finska Karelen ingick nu i Sovjetunionen.

Gränsen mellan Västtyskland (bildades den 23 maj 1949) och Östtyskland (bildades den 7 oktober 1949) gick längs floderna Oder och Neisse. En "järnridå" uppstod i Europa, vilket Churchill benämnde gränsen mellan väst- och östeuropa och mellan demokratier och diktaturer i ett tal i Fulton, USA den 5 mars 1947.

År 1945 ändrades rösträttsåldern från 23 år till 21 år vid andrakammarvalet. I mars 1947 infördes ett allmänt importförbud och ransonering av kaffe i Sverige. 1949 avskaffades ransoneringen av varor som kött, smör och socker.

Baltutlämningen

Under våren 1945 kom tyska soldater till Sverige. De ville stanna i Sverige men svenska myndigheter placerade dessa soldater (ungefär 2 700 tyska soldater och 167 soldater som ursprungligen kom från Baltikum, främst från Lettland) i fyra interneringsläger. Men den 2 juni kom från Moskva en not till den svenska samlingsregeringen att dessa soldater skulle överlämnas till Sovjetunionen. Frågan övertogs av den nytillträdde socialdemokratiska regeringen den 31 juli 1945.

Trots kraftiga protester inom Sverige överlämnades den 25 januari 1946 146 baltiska soldater till Sovjetunionen. 21 baltiska soldater hade begått självmord för att slippa bli deporterade. De tyska soldaterna lämnades också till Sovjetunionen. Men en del hade också begått självmord och andra hade skadat sig själva med knivar, yxor, rakblad och stenar för att slippa bli överlämnade till Sovjetunionen.

Marshallhjälpen 1947

Den amerikanske militären och utrikesministern George C Marshall (1880-1959) fick ge namnet till USA:s hjälp att återuppbygga Europa efter andra världskriget 1947. Med erbjudande om lån och krediter till Europas länder skulle en ekonomisk återhämtning i Europa fortare inträffa. Sovjetunionen och de länder som var beroende av Sovjetunionen tackade nej till Marshallplanen.

Det offeciella namnet var "European Recovery Programme". ERP som fanns fram till och med 1951. USA lånade ut totalt 12 miljarder dollar varav Sverige lånade 107 miljoner. För att fördela Marshallhjälpen bildades "Organization for European Economic Cö-operation", OEEC som hade sitt hududkontor i Paris. OEEC var verksam 1948-1961. Sverige var medlem i organisationen vilket blev det första steget för Sverige in i det europeiska samarbetet som slutligen kom att innebära medlemskap i EU.

Sverige tackade ja till Marshallhjälpen 1948 och Finland undertecknade den 6 april 1948 "Vänskaps- samarbets- och biståndsavtalet" med Sovjetunionen. Precis som Sverige var Finland för alliansfrihet och neutralitet.

Nu var världen indelat i två maktsfärer med USA som ena parten och Sovjetunionen som den andra motparten. I det demokratiska Tjeckoslovakien genomförde kommunistiska ministrar en statskupp i februari 1948 och övertog helt regeringens alla ministerposter. Den 24 juni 1948 blockerade Sovjetunionen all tåg- och vägförbindelse till Berlin. Västra Berlin hade USA. Frankrike och Storbritannien ansvar för precis som med västra delen av Tyskland. Det "kalla kriget" var en verklighet.

Båda sidor började nu att rusta upp sina försvar och bygga upp var sin försvarsallians. USA byggde upp (den 4 april 1949) Atlantpakten, NATO och Sovjetunionen (den 14 maj 1955) Warszawapakten. Sverige förhöll sig alliansfri och fortsatte med sin neutralitetspolitik. Men i realiteten var inte Sverige neutral mellan väst och öst man hade valt sida, den västliga sidan.

Sveriges neutralitetspolitik

Sverige har en ideologisk samhörighet med västblocket samt ett samarbete i internatuionella organ och organisationer. Dessutom starkt ekonomiskt samarbete med väst och vidare samarbete inom det militära området t.ex. krigsmateriel och underrättelseverksamhet. Sverige har behov av import av moderna och avancerade vapen från USA och Storbritannien för ett starkt försvar. Sverige deltog på USA:s sida i embargopolitiken mot östblocket.

Sverige fick avancerad signalspaningsutrustning från USA och utbyte av information dessutom fick NATO skicka spaningsplan över svenskt territorium. Svenska landningsbanor förlängdes så att västs bombplan kunde använda dessa. Under 1960-talet fanns fast krypterade telexlinjer mellan Stockholm och NATO-högkvarter i Tyskland.

Svenskt försvar var ett invasionsförsvar vilket innebar att målet var att möta, hejda och slå en angripare (Sovjetunionen) som tränger in på svenskt territorium. Strategin var att hålla stånd mot angriparen tills hjälp kom från annat håll (USA och NATO). Detta krävde ett starkt försvar vilket innebar att alla män mellan 18 och 47 år var värnpliktiga. Först gjorde männen en 10-15 månaders grundutbildning därefter krigsplacerades de och inkladdes flera gånger för ytterligare repetitionstjänstgöringar (repmånader). Vid skarpt läge skulle omkring 750 000 män mobiliseras. Över allt i landet fans hemliga militära förråd med vapen och förnödenheter.

Detta "kalla krig" skulle bestå till Sovjetunionens fall 1994.

Andrakammarvalet 1948

I valet till andrakammaren den 19 september 1948 var valdeltagandet 82,7% och socialdemokraterna fick 46,1% av rösterna och 112 mandat, folkpartiet fick 22,8% och 57 mandat, bondeförbundet fick 12,4% och 30 mandat, högern fick 12,3% och 23 mandat, kommunisterna fick 6,3% och 8 mandat och övriga partier fick 0,01%. Socialdemokraterna bildade minoritetsregering men partiet började förhandla med bondeförbundet om bildadet av en koalitionsregering.

Efter detta val fanns i andrakammaren 25% förtagare och högre tjänstemän, 20% småföretagare och lägre tjänstemän, 26% jordbrukare, 11% arbetare och 18% kommunalråd och fackliga och politiska förtroendemän.


1950-1965

I början av 1950-talet fanns bara två universitet i Sverige Lund och Uppsala och högskolornai Göteborg och Stockhulmn. Dessutom fanns ett antal tekniska, medicinska, ekonomiska och andra fackhögskolor antalet studenter vid dessa lärosäten var ungefär 15 000. Antalet universitet ökade till sex och flera högskolor. År 2010 var det drygt 300 000 studerande på universitet och högskolor..

År 1950 var omkring 1,5 miljoner kvinnor hemmafruar utan avlönat arbete och Sveriges befolkning var 7 miljoner. Under 1950-talet föddes drygt 100 000 barn per år. År 1950 hade Sverige världens fjärde största flygvapen. Stridsflygplanet Saab 29 (Tunnan) tillverkades i Sverige med hjälp av brittiska jetmotorer på licens. År 1970 var det fyra svenska företag Bofors, Saab-Scania, Volvo och Försvarets fabriksverk som stod för 72% av försvarets totala anskaffningskostnader.

Under åren 1950 till 1975 tredubblades reallönerna i Sverige. Detta på grund av den ökade efterfrågan på varor och tjänster som återuppbyggnaden av Europa krävde. Välståndet kom dessutom av massproduktion, masskonsumtion och flera teknologisprång. 1950 infördes enhetsskolan i Sverige. Från år 1951 behövde man inte tillhöra nåot religiöst samfund. Tidigare fick man lämna Svenska kyrkan om man istället blev medlem i ett annat godkänt religiöst samfund. År 1951 infördes tre semesterveckor.

Den 18 april 1951 i Paris bildades "Europeiska kol- och stålunionen" (Communauté Européenne du Charbon et de l'Acier", CECA) av Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Frankrike, Italien och Västtyskland som var föregångaren till "Europeiska Unionen", EU. Den 25 mars 1957 undertecknade i Rom de sex länderna två "Romfördrag". "Europeiska ekonomiska gemenskapen", EEG och "Europeiska atomenergigemenskapen" Euratom.

I början på 1950-talet fanns 2 281 landskommuner, drygt hundra städer och köpingar i Sverige. 1952 genomfördes en obligatoriska storkommunreform i Sverige 1 500 städer, köpingar och landskommuner försvann ur den svenska geografin. Kvar fanns 816 landskommuner och 221 städer och köpingar.

Den 13 juni 1952 sköt sovjetiskt flyg ned en svensk DC-3:a. Samtliga ombord omkom när de flög längs Finska viken och utförde signalspaning. Den 16 juni 1952 blev ytterligare ett plan besjuten när denna besättning letade efter det försvunna spionplanet. Planet kunde nödlanda och ingen i besättningen på Catalinan förolyckades denna gång. Jordbruk mindre än 10 hektar försvann under åren 1951-1956 vilket var ungefär 75 miljoner gårdar. 1952 fick också alkoholister ålderspension.

Sveriges första motorväg mellan Malmö och Lund invigdes 1953 och under samma år var Sverige världens fjärde biltätaste land dessutom valdes svensken Dag Hammarskjöld (1905-1961) till FN:s generalsekreterare år 1953. Den 1 maj 1953 höjdes folkpensionen i Sverige. År 1955 fanns i Sverige 87 bilar per tusen invånare år 1970 fanns 283 bilar per tusen invånare. År 1955 var Sverige först i världen att ha obligatorisk sexualundrvisning i skolan.

Under 1940- och 1950-talen byggdes bostäder i förorter till städerna. Samtidigt revs bostäder i städernas centrum för att bredda gatorna så biltrafiken fick mer plats och även för bilparkeringar i city. 40% av de bostäder som byggdes före år 1900 revs eller som myndigheterna kallade dessa rivningar, sanering. Kritiken mot både rivningarna i städerna och miljonprogrammet började år 1968.

Den 1 januari 1955 infördes en sjukförsäkring som innehöll fri sjukvård, subventionerade läkemedel och inkomstgraderad sjukpenning för yrkesverksamma. Motboken avskaffades den 3 oktober 1955 och radions Program 2 (P2) startade sina sändningar 1955. År 1955 gjordes den första svenska charterresan med flyg.

Under år 1956 föddes tennisspelaren Björn Borg, slalomåkaren Ingemar Stenmark, skidåkaren Thomas Wassberg, brottaren Frank Andersson och löparen Linda Haglund. Alla dessa personer tillhörde eliten i världen inom sina respektive idrotter. Bondeförbundet bytte namn till Centerpartiet Bondeförbundet 1957 samt året därpå till enbart Centerpartiet. Den 13 oktober 1957 hölls en folkomröstning om pensionssystemet i Sverige med tre olika alternativ. Den 14 maj 1959 antog riksdagen, med 115 röster mot 114 röster och en nedlagd röst, "Lagen om allmän tillägspension, ATP". Penionsåldern skulle vara 67 år.

År 1957 kom tv:n till Sverige (efter försökssändningar i från 4 september 1956) och förändrade familjelivet. Dock så fanns det bara en kanal att titta på och dessutom under några somrar då sändes inte några program. Man ansåg att folket skulle vara ute istället för att sitta inne och titta på tv-program. Det var fotbolls-VM i Sverige 1958 som bidrog till TV:s genombrott i Sverige. Då fanns det 150 000 som betalt tv-licens. Med finalen mellan Sverige och Brasilien på Råsunda i Stockholm som höjdpunkt, resultatet blev 5-2 till Brasilien. Men i början av 1960-talet sändes bara 2-3 timmar per dag utom onsdagar då inga program sändes alls.

År 1957 bytte Bondeförbundet namn till Centerpartiet. Under slutet av 1950-talet byggdes nya byggnader som snabbköp (t. ex. Konsum och ICA) och varuhus (t. ex. Tempo och EPA) som kom att slå ut mindre butiker i städerna och senare på landsbygden. 1958 fanns det drygt 600 000 mopeder i Sverige. 1960 infördes 45-timmars arbetsvecka.

I början av 1960-talet slutade de flesta ungdomar skolan efter 7-8 år i folkskolan, ett litet antal ungdomar gick efter 4-6 år i folkskolan över till till statliga läroverk där de tog real- och studentexamen, de som tog studenten var under 10% och studerande på högskolenivå var ungefär 37 000. Under 1960-talet byggdes det svenska utbildningssystemet upp med en nioåriga grundskola, treårigt gymnasium och en utbyggd högskola. Dessutom infördes ett nytt studiemedelssystem detta innebar en ökning av antalert studenter vid universiteten. Från 11 000 studenter år 1950 till 125 000 studenter 1970.

På 1960-talet rökte 50% av männen och 25% av kvinnorna och det var vanligt att röka på arbetsplatser och i hemmen. Under 1960-talet var invandringen till Sverige 30 000-50 000 per år med rekord år 1970 med omkring 80 000 invandare. Samma mönster hade varvsindustrin under 1960-talet var den stor med dess högsta pik år 1970 då Göteborg var världens stösta skeppsbyggarstad. I staden fanns Eriksberg, Lindholmen och Arendalsvarvet som tillverkade stora tankerfartyg. Dessutom fanns i södra Sverige Udevallavarvet och i Landskrona Öresundsvarvet och i Malmö Kockums.

Under 1960-talet var den årliga svaveldioxidutsläppen i luften över 600 000 ton. Detta svavelutsläpp försurar sjöar vilket orsakar fiskdöd.

En fjärdedel av järnvägsnätet i Sverige ansågs vara olönsammt och lades ner och istället ökade antalet personbilar kraftigt från 600 000 bilar år 1955 till 1,8 miljoner bilar år 1965. Detta krävde nya infarter i städerna och förändrade stadskärnor. I mitten av 1960-talet föddes drygt 123 000 barn per år och 5% av de som fick sitt första barn levde tillsammans som ogifta.

En tvättmaskin år 1960 kostade 2 700 kr vilket krävde omkring fem månadslöner för att köpa för en manlig industriarbetare. 1960 infördes en omsättningsskatt på fyra procent. Sveriges andra (Radio Syd som sände från Öresund var först till och sände till 1966) reklamradio Radio Nord, på fartyget "Bon Jour" som fanns på internationellt vatten utanför Stockholms skärgård, startade sina sändningar i början av 1960-talet. Som svar på dessa startade Sveriges Radio P3 med popuärmusik och underhållningsprogram dygnet runt.

1962 infördes en ny kommundelningsreform som nu var frivillig, Sverige skulle nu delas in i 282 kommunblock med en centralort i varje block. Den 20 mars 1964 bildades partiet Kristen Demokratisk Samling, KDS. Antalet kommuner minskade från 1 006 kommuner 1964 till 274 kommuner 1974. År 1963 infördes fyra semesterveckor.

År 1965 beslutades att bygga en miljon bostäder (miljonprogrammet) under tio år (1965-1974). Det är därför som en del förstäder, som byggdes under 1960-talet, nu ser ut ungefär på samma sätt. Några exempel är Tensta i Stockholm, Hammarkullen i Göteborg och Rosengård i Malmö.

År 1965 var medelivslängden i Sverige 75 år för kvinnor och 72 år för män och under samma år var en riksdagsledamots arvode 2 166 kronor per månad, plus traktamenten för de som bodde utanför Stockholm. Dessutom infördes också år 1965 partistöd till riksdagspartierna med 60 000 kronor per mandat plus 1, 5 miljon till partiernas riksdagskanslier.

År 1965 fanns det bland riksdagsledamöterna 340 män och 44 kvinnor, 19% kvinnor var socialdemokrater, ungefär 10% kvinnor hos Högern och det samma hos Kommunisterna, 7% var folkpartister och en kvinna var centerpartist.

Koalitionsregering 1951-1957

Den 1 oktober 1951 bildade socialdemokraterna och bondeförbundet en koalitionsregering. Bondeförbundet fick fyra statsrådsposter, partiledaren Gunnar Hedlund blev inrikesminister, Sam Norup jordbruksminister, Ivar Persson ecklesiastikminister och Hjalmar Nilson konsult.

Andrakammarvalet 1952

I valet till andrakammaren den 21 september 1952 var valdeltagandet 79,1% och socialdemokraterna fick 46,1% av rösterna och 110 mandat, folkpartiet fick 24,4% och 58 mandat, högern fick 14,4% och 37 mandat, bondeförbundet fick 10,7% och 26 mandat, kommunisterna fick 4,3% och 5 mandat samt övriga partier fick 0,1%. Socialdemokraterna och bondeförbundet bildade en majoritetsregering.

Andrakammarvalet 1956

I valet till andrakammaren den 16 september 1956 var valdeltagandet 79,8% och socialdemokraterna fick 44,6% av rösterna och 106 mandat, folkpartiet fick 23,8% och 58 mandat, högern fick 17,1% och 42 mandat, bondeförbundet fick 9,4% och 19 mandat, kommunisterna fick 5,0% och 6 mandat samt övriga partier fick 0,1%. Socialdemokraterna och bondeförbundet bildade en majoritetsregering.

På grund av tvåkammarsystemet kunde socialdemokraterna bilda regering. Detta pågrund av den eftersläpning som första kammaren innebar. Efter andrakammarvalet 1956 hade de borgerliga partierna egen majoritet i andrakammaren. Men socialdemokraterna och kommunisterna hade en total övervikt i hela riksdagen. Första kammarens ledamöter speglade resultatet från de tre senaste kommunalvalen eftersom en tredjedel av ledamöterna valdes var fjärde år.

Det behövdes en ny grundlag istället för 1809 års regeringsform men socialdemokraterna ville inte ändra grundlagen som skulle innebära enkammarriksdag. Det skulle dröja till den 1 januari 1975 innan en enkammarriksdag infördes i Sverige.

Östeuropa 1956

När den sovjetiska kommunistledaren Josef Stalin (1879-1953) dog i mars 1953 höll hans efterträdare Nikita Chrusjtjov (1894-1971) ett tal vid partikongressen i februari 1956. Han kritiserade han Stalin för tyranni. Detta tal fick folket i en del östeuropeiska länder att tolka som möjlig förändring inom östblocket. Den 28 juni 1956 demonstrerade hundratusentals polacker mot sina dåliga villkor i Polen. De polska myndigheterna svarade med att sända ut militären för att återställa ordningen i landet.

Den 23 oktober 1956 skickade de ungerska myndigheterna i Budapest ut polis för att få slut på demonstrationer. Upproret spred sig till hela Ungern. Myndigheterna kallade på sovjetisk hjälp för att återställa ordningen i lander. Tvåhundratusen ungare lämnade sitt land och hamnade i österrikiska flyktingläger. Av dessa kom omkring åttatusen till Sverige.

Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) 1957

Den 25 mars 1957 undertecknades i Rom fördragen om den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom).

Nyval till andrakammaren 1958

I nyvalet till andrakammaren den 1 juni 1958 var valdeltagandet 77,4% och socialdemokraterna fick 46,2% av rösterna och 111 mandat, högerpartiet fick 19,5% och 45 mandat, folkpartiet fick 18,2% och 38 mandat, centerpartiet fick 12,7% och 32 mandat, kommunisterna fick 3,4% och 5 mandat. Socialdemokraterna bildade minoritetsregering.

EFTA 1959

Den 20 november 1959 bildades "European Free Trade Association", EFTA av Danmark, Norge, Portugal, Schweiz, Storbritannien, Sverige och Österrike. Mellan dessa länder råder frihandel med varandra och inga tullar eller andra handelshinder.

Ordinarie andrakammarvalet 1960

I valet till andrakammaren den 18 september 1960 var valdeltagandet 85,9% och socialdemokraterna fick 47,8% av rösterna och 114 mandat, folkpartiet fick 17,5% och 40 mandat, högerpartiet fick 16,5% och 39 mandat, centerpartiet fick 13,6% och 34 mandat, kommunisterna fick 4,5% och 5 mandat samt övriga partier fick 3.024 röster. Socialdemokraterna bildade minoritetsregering.

Berlinmuren 1961

Den 13 augusti 1961 var Berlinmuren klar. Den var 43,7 km lång och kallades av den östtyska myndigheten för den "antifascistiska skyddsvallen". Muren byggdes för att förhindra massflykten av östtyskar till västeuropa. Mellan 1949 till 1961 lämnade omkring 2,7 miljoner personer Östtyskland.

OECD 1961

OEEC upplöstes 1961 och istället bildades "Organization for Economic Co-operation and Development", OECD med huvudkontor i Paris. Alla västeuropeiska länder samt USA, Kanada, Japan, Australien, Grekland och Turkiet blev medlemmar i organisationen.

Nytt skolsystem 1962

Alla ungdomar skulle gå i en gemensam nioårig grundskola. Folkskolan, realskolan och flickskolan avskaffades. I början var grundskolan sammanhållen upp till årskurs åtta medan årskurs nio delades upp i ett antal valbara linjer varav en linje gav behörighet till gymnasiestudier. Redan år 1969 blev även årskurs nio gemensam.

Fram till 1960-talet användes ett sjugradigt bokstavssystem från 1800-talet som betygssystem A, a, AB, Ba, B, BC och C med tillhörande +, - och ?. Eleven kunde få betygen t. ex. AB+, Ba- eller B?. Under 1960-talet infördes en femgradig betygskala efter en normalfördelning. Betyg 1 skulle 7% tilldelas, betyg 2 24%, betyg 3 38%, bertyg 4 24% och betyg 5 skulle 7& av eleverna ha.

Gymnasieskolan 1964

Gymnasieskolan delades upp i fem treåriga högskoleförberedande linjer samt ett antal tvåriga fackskolor. Vidare infördes ett antal yrkesförberedande linjer som även innehöll inslg av allmänna ämnen.

Andrakammarvalet 1964

I valet till andrakammaren den 20 september 1964 var valdeltagandet 83,9% och socialdemokraterna fick 47,3% av rösterna och 113 mandat, folkpartiet fick 17,0% och 42 maNDAT, högerpartiet fick 13,7% 32 mandat, centerpartiet fick 13,2% och 33 mandat, kommunisterna fick 5,2% och 8 mandat, kristdemokraterna fick 1,8% samt övriga partier fick 1,8% och 5 mandat. Socialdemokraterna bildade minoritetsregering.

Bland övriga partier fanns Medborgerlig Samling, MBS som bildades i Skåne som en regional valorganisation mellan högerpartiet, centerpartiet och folkpartiet. MBS fick tre mandat som fördelades lika mellan de tre partierna.

Fusionsfördraget 1965

Fusionsfördraget undertecknades i Bryssel den 8 april 1965. Genom fusionsfördraget upprättades en gemensam kommission och ett gemensamt råd för de dåvarande tre Europeiska gemenskaperna: Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG), Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) och Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG).

Sveriges konstitution 1965

De grundlagar som styrde Sverige år 1965 var Regeringsformen (som var 156 år gammal), Riksdagsordningen (som nästan var 100 år gammal), Successionsordningen (var från år 1810) och Tryckfrihetsförordningen (från 1947). År 1966 tillsattes en grundlagsberedning för ändringar i grundlagarna.


Carl XVI Gustaf

Carl XVI Gustaf föddes den 30 april 1946 på Haga slott i Solna. Han kröntes till svensk kung den 15 september 1973.

Gift den 19 juni 1976 med Silvia Renate Sommerlath född den 23 december 1943 i Heidelberg, Tyskland. Fadern heter Walther Sommerlath och modern Alice Soares de Toledo.

Carl XVI Gustaf och Silvia har tre barn kronprinsessan Viktoria född 14 juni 1977, Carl Philip född 23 maj 1979 och Madeleine född 10 juni 1982.

Ny författning 1 januari 1975

Riksdagens öppnande före I januari 1975 började med att riksdagsledamöterna vandrade upp till Stockholms slott och till en gudstjänst i Slottskyrkan, därefter till Rikssalen där kungen höll sitt trontal samt förklarade riksmötet öppnat. Medan efter den 1 januari 1675 inleds riksdagens öppnande med en gudstjänst i Storkyrkan, därefter samlas kungen och riksdagsledamöterna i Riksdagshuset där kungen öppnar det nya riksdagsåret.

Statschefen (kungen vid kvinnlig monark drottningen) leder inte längre regeringens sammanträden och undertecknar inte viktiga beslut. Istället hålls en kort informationssammanträde med regering och kungen närvarande samt vid regeringsombildningar och vid andra viktiga händelser av nationell betydelse är kungen närvarande. Nu mera är det riksdagens talman, inte kungen, som utser regeringsbildare. Dessutom är inte kungen längre överbefälhavare däremot är han/hon oprdförande i utrikesnämnden.

Kungafamiljen har inte religionsfrihet de måste tillhöra svenska kyrkan och rn tronarvinge får inte gifta sig med vem som helst utan regeringens tillstånd. Från 1980 infördes kvinnlig tronföljd i Sverige.


1966-1976

1967 kontrollerade Wallenberggruppen (finansman Marcus Wallenberg) 10 av Sveriges 25 största industriföretag Alfa Laval, ASEA, Atlas Copco, Electrolux, LM Ericsson, Saab, Scania Vabis, SKF, Stora Kopparberg och Svenska Tändsticks AB. Samma år beslutade riksdagen om nya jordbruksmål vilket innebar rationaliseringar inom jordbruket och hjälp till jordbrukare som avvecklar sitt jordbruk. 1967 fick personnumret tio siffror med ett fjärde löpnummer. Kommunistpartiet bytte namn år 1967 till Vänsterpartiet kommunisterna, VPK.

Den 3 september 1967 övergick Sverige till högertrafik efter en folkomröstning den den 16 oktober 1955 då 82,9% röstade för fortsatt vänstertrafik i Sverige

1968 avskaffades formellt studentexamen i Sverige även den statliga hyresregleringen avskaffades år 1968 istället infördes bruksvärdeshyran, hyresnivån bestämdes av allmännyttans (de kommunala byggbolagen) hyressättning. 1968 infördes en fyraprocentsspärr till riksdagen. Partier som inte får 4% av rösterna i ett riksdagsval får inget mandat i riksdagen. Den 21 augusti 1968 skedde en Sovjetisk militär ockupation av Tjeckoslovakien.

År 1969 sänktes myndighetsåldern till 20 år och dessutom omvandlades omsättningsskatten till mervärdesskatt på 11,1% samma år fanns 278 kommuner. 1969 var Sveriges befolkning 8 miljoner och högerpatiet bytte namn till Moderata Samlingspartiet. 1969 fick Sverige en ny TV-kanal, TV2.

Antalet invånare i tätorterna ökade med 2 miljoner mellan år 1950 och 1970 medan glesbygderna minskade med 900 000 personer och antalet biografbesökare minskade med två tredjedelar från 1956 till 1970-talet.

1970 sambeskattades inte längre kvinnor med sina män. 1970 arbetade 200 000 personer inom jordbruket medan år 1945 var det 1 miljon sysselsatta inom jordbruket. 1970 fanns 100 000 hästar medan år 1945 600 000 hästar. 1970 infördes 40 timmars arbetsvecka och momsen höjdes till 15%.

År 1971 avskaffades begreppen stad (133 städer)och köping alla kummunenheter heter numera kommun och landsting. År 1972 invigdes Sveriges första kärnkraftreaktor i Oskarshamn. Ytterligare 11 aggregat skulle laddas i Sverige.

År 1973 spelades den första damlandskampen i fotboll och Sverige fick Datalagen 1973 som behandlade bland annat om integritetsskydd. År 1974 fick Sverige sin första kvinnliga statssekreterare Inga Thorsson, antalet kommuner i Sverige var 278, myndighetsåldern sänktes till 18 år och äktenskapsåldern sänktes för båda könen till 18 år.

1975 infördes fri abort i Sverige samt inrättades lokalradion. 1976 sänktes pensionsåldern från 67 år till 65 år. 1950 var kommunalskatten (kommuner och landsting tillsammans) 11 kronor per intjänad hundralapp och 1975 var denna skatt 25 kronor per intjänad hundralapp.

Under 1976-1977 devalverade Sverige den svenska kronan tre gånger för att stimulera svensk export (svenska varor blir billigare att köpa utomlands). År 1976 med 3 procent och under 1977 först med 6% och senare under året 10%.

I mitten av 1970-talet hade 75% av 50-åringarna högst sjuårig folkskola som utbildning medan 20-åringarna hade nioårig grundskola samt de flesta även gymnasiestudier. Därför ökade den kommunala vuxenutbildningen kraftig med början under mitten av 1960-talet och 1970 var det 160 000 elever i vuxenutbildningen.

Andrakammarvalet 1968

I valet till andrakammaren den 15 september 1968 var valdeltagandet 89,3% och socialdemokraterna fick 50,1% av rösterna och 125 mandat, centerpartiet fick 15,7% och 37 mandat, folkpartiet fick 14,3% och 32 mandat, högerpartiet fick 12,9% och 29 mandat, kommunisterna fick 3,0% och 3 mandat, övriga partier fick Kristdemokratisk Samling, KDS 1,5%, Medborgerlig Samling, MbS 1,7% och 4 mandat och mellan partierna fick 0,9% och 3 mandat. Socialdemokraterna bildade en majoritetsregering.

Riksdagsvalet 1970

I valet till riksdagen den 20 september 1970 var valdeltagandet 88,3% och socialdemokraterna fick 45,3% av rösterna och 163, centerpartiet fick 19,9% och 71 mandat, folkpartiet fick 16,2% och 58 mandat, moderaterna fick 11,5% och 41 mandat, kommunisterna fick 4,8% och 17 mandat, övriga partier fick 2,3%. Bland de övriga partierna fick Kristdemokratisk Samling, KDS 1,8% och Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna, KFML 0,4%. Socialdemokraterna bildade en majoritetsregering.

Enkammarsystem 1971

Den 1 januari 1971 infördes enkammarsystem i Sverige med 350 ledamöter och sänkt rösträttsålder till 19 år samt en gemensam valdag den tredje söndagen i september för valen till riksdag, landsting och kommun med en mandatperiod på tre år. 310 mandat fördelades direkt i valkretsarna och dessutom 40 utjämningsmandat nationellt för att garantera proportionalitet.

En spärr finns för att förhindra en stor partisplittring. För att få delta i mandatfördelningen måste ett parti få minst fyra procent av rösterna i hela landet. Ett lokalt parti som fått minst 12 procent av rösterna i en valkrets får delta i fördelningen av de fasta mandaten. Partiet får inte var med i fördelningen av utjämningsmandaten. Spärren i landstingsvalet är tre procent men i kommunalvalen finns inga spärregler. Gemensam valdag för kommunalval, landstingsval (numera regionval) och riksdagsval. Dessa regler infördes till valet 1970.

Flygplanskapning 1972

Den 15 september 1972 kapades ett svenskt SAS-plan under flygning mellan Göteborg och Arlanda. Planet hade 86 passagerare och fyra besättningsmän. De tre kaparna krävde frigivning av sju kroater annars skulle planet sprängas i luften. Senare meddelade kaparna att de också ville ha en miljon i småsedlar. Kaparna fick som de ville förutom att de bara fick en halv miljon. Kroaterna tog sig senare till Paraguay.

Riksdagsvalet 1973

I valet till riksdagen den 16 september 1973 var valdeltagandet 90,8% och socialdemokraterna fick 43,6% av rösterna och 156 mandat, centerpartiet fick 25,1% och 90 mandat, moderaterna fick 14,3% och 51 mandat, folkpartiet fick 9,4% och 234 mandat, kommunisterna fick 5,3% och 19 mandat samt övriga partier fick 2,3%. Bland de övriga partierna fick Kristdemokratisk Samling, KDS 1,7%, Sveriges kommunistiska parti, SKP 0,4% och KFML(r) 0,2%. Socialdemokraterna bildade en minoritetsregering.

Oljekrisen 1973-1974

Sverige drabbades av en oljekris 1973-1974. Den 6 oktober 1973 blev Israel angripen av Syrien och Egypten. Som en solidarisk gest skar de oljeproducerande länderna (OPEC) ner sin oljeproduktikon och senare chockhöjde de oljepriset till det mångdubbla under några år. Detta påverkade världsekonomin kraftigt, även Sverige.

Samtidigt påverkades Sverige också av de strukturkriser som också inträffade i världen, Krisen berodde dessutom på nya tekniska innovationer som mikroprocessorn intåg. Den kunde tillverkas till betydligt lägre kostnader. Stora datorer som behövde stora rum för att få plats kunde nu minska i betydligt mindre storlek men med större effekt. Personal computer (PC) eller på svenska persondator.

Den svenska tekoindustrin försvann i Sverige vilket drabbade Borås kraftigt. Den svenska varvsindustrin försvann också. Varven i Japan och i ostasien var för stora kunkurrenter för de svenska varven. De svenska järn- och stålverken drabbades också hårt av krisen i världen. All järnmalmsbrytning i Bergslagen drabbades hårt. Gruvindustrin drabbades också, nästan all järnmalmsbrytning i Bergslagen upphörde. Hälften av pappers- och massaindustrin försvann i Sverige.

Den öppna arbetslösheten i Sverige låg på 2-3%. Två nationalekonomer Friedrich August von Hayek (1899-1992) och Milton Friedman (1912-2006) kom med nya idéer. Den 10 december 1974 fick Friedrich Hayek, tillsammans med Gunnar Myrdal, Riksbankens ekonomipris (Nobelpriset i nationalekonomi) till Alfred Nobels minne och den 10 december 1976 tilldelades Milton Friedman, Riksbankens ekonomipris (Nobelpriset i nationalekonomi) till Alfred Nobels minne.

Enkammarsystem 1975

Riksdagsperioden 1973-1976 kallas för "jämviktsriksdagen" eftersom riksdagens hade två politiska block och båda hade 175 mandat. Därför fick "lotten" avgöra vilket block som skulle få igenom sitt förslag vid riksdagens beslut.

Den 1 januari 1975 ändrades mandatantal och fördelning till 349 ledamöter och sänkt rösträttsålder till 18 år samt en gemensam valdag den tredje söndagen i september för valen till riksdag, landsting och kommun med en mandatperiod på tre år. 310 mandat fördelades direkt i valkretsarna och dessutom 39 utjämningsmandat nationellt för att garantera proportionalitet.

Ambassadockupation 1975

Den 24 april 1975 ockuperades den västtyska ambassaden i Stockholm av sex västtyskar, "Kommando Holger Meins". De tog ambassadpersonal som gisslan och krävde att 26 politiska fångar i Västtyskland skulle friges. De hotade med att skjuta en ur gisslan varje timma om kraven inte uppfylldes. Ambassadens militärattaché sköts först. Västtyskland vägrade att gå med på villkoren att släppa fångarna. Genom misstag av ockupanterna exploderade sprängladdningarna och de sju kvarvarande i gisslan kunde ta sig ut ur ambassaden medan ockupanterna dog en och de andra greps men hade sårats allvarligt vid explotionen. Alla ockupanter utvisades till Västtyskland.

Pomperipossa 1976

I en artikel i Expressen den 10 mars 1976 berättade Astrid Lindgren sagan om "Pomperipossa i Monismanien". Följande text är ett utdrag ur denna saga av Astrid Lindgren. Den inleds med:

"NU SKA JAG berätta en saga. Den handlar om en människa, Pomperipossa kan vi kalla henne, för det brukar ju folk heta i sagorna. Hon bodde i ett land som vi kan kalla Monismanien, nånting måste vi ju kalla det."

Hela texten är betydligt längre men kärnpunten är följande utdrag ur saga:

"De där (Monismanien) som nu styrt och ställt i mer än 40 år, hade ordnat ett så bra samhälle tyckte hon, ingen behövde vara fattig där, alla skulle ha sin bit av väfärdskakan, och Pomperipossa var lycklig över att hon själv kunnat bidraga en del till det kakbaket. Därför ville hon heller inte tro att hennes marginalskatt var 102 procent. Du pratar! sa Pomperipossa. Så många procent finns ju inte! För hon var inte särskilt hemma i den högre matematiken, nämligen. ... Jodå" fick hon höra. I Monismanien fanns det hur många procent som helst! Om man la ihop inkomstskatten och de sociala avgifter som Pomperipossa skulle betala, eftersom hon var egen företagare, så blev det 102 procent, sen fick Pomperipossa säga vad hon ville!"

Riksdagsvalet 1976

I valet till riksdagen den 19 september 1976 var valdeltagandet 91,8% och socialdemokraterna fick 42,7% av rösterna och 152 mandat, centerpartiet fick 24,1% och 86 mandat, moderaterna fick 15,6% och 55 mandat, folkpartiet fick 11,1% och 39 mandat, kommunisterna fick 4,7% och 17 mandat samt övriga partier fick 1,8%. Bland de övriga partierna fick Kristdemokratisk Samling, KDS 1,4% och Sveriges kommunistiska parti, SKP 0,3%.

Centern, Moderaterna och Folkpartiet fick tillsammans 50,8% och 180 mandat medan de socialistiska partierna fick 169 mandat. Centern, Moderaterna och Folkpartiet bildade en majoritetsregering och detta innebar slutet på Socialdemokraternas 44 år långa regeringsmakt.

Inflationen 1966-1976

Inflationen var år 1966 6,6% och sjönk därefter till som lägst år 1968 1,9%. Steg åter igen till 7% år 1970 samt upp till 7,4% 1971. Sjönk åter till 6% år 1972 och steg därefter till 10.3% år 1976.


1977-1990

År 1977 beslutades om en ny jordbrukspolitik som innebar att: "tillförsäkra dem som år sysselsatta inom jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och social stasndard, som är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnått". År 1977 fick många specialutbildningar högskolestatus som Lärarhögskolor, socialhögskolor, sjuksköterskeutbildningar.

1978 fick Sverige sin första generaldirektör Birgitta Ulvhammar och en femte semestervecka infördes år 1978. 1978 föddes drygt 93 000 barn per år och byggdes 15 000 lägenheter och 40 000 villor och radhus i Sverige.

1979 förbjöds barnaga i Sverige och 1979 ansåg inte längre Socialstyrelsen att homosexualiteten var en sjukdom.

I början av 1980-talet gick 42% av gymnasieeleverna på tre- eller fyraåriga teoretiska linjer, 36% på tvååriga yrkesinriktade linjer och resten på ett- eller tvååriga andra utbildningar.

Den 23 mars 1980 hölls en folkomröstning om kärnkraftsfrågan. Det fanns tre olika linjer att välja mellan och alla tre ville avveckla kärnkraften men inget alternativ hade något slutdatum. Valdeltagandet var 75,6%. Ja-sidan vann för fortsatt kärnkraft i Sverige.

1980 infördes allemansfonder som ökade aktiesparandet i Sverige och Stockholmsbörsen steg under 1980-talet med 1 144% medan omvärldens börsen steg med 350%. Fastighetspriserna steg i Sverige med 790% medan västvärldens med 300%. Detta var en faktor till 1990-talets kris.

1981 devalverades den svenska kronan med 10% och Miljöpartiet de Gröna bildades 1981. 1982 devalverades den svenska kronan med 16%. 1983 beslutade riksdagen att godkänna JAS-projektet, efterföljaren till flygplanet Viggen. Den 7 april 1983 sändes förmodligen den första e-posten till Sverige från Amsterdam till Täby.

År 1985 avreglerades kreditmarknaden i Sverige och dessutom avskaffades Televerkets monopol på telefoner. 1985 beslutades om en ny jordbrukspolitik som innebar att minska produktionen genom mjölkkvoter, minskad spannmålsareal med en halv miljon hektar.

År 1986 fick Sverige sin första kvinnliga partiledare Karin Söder och den 28 februari 1986 sköts Sveriges statsminister Olof Palme (1927-1986) ihjäl i centrala Stockholm. År 1987 infördes en sambolag i Sverige och TV 3 började sända på nyårsafton 1987 från en satellit reklamfinansierade program från London.

År 1988 bildades Sverigedemokraterna och år 1988 avskaffades Televerkets monopol även på telefonautomater och telefonväxlar. Sedan 1988 har vintrarna och vårarna i Sverige varit ovanligt varma, speciellt vintern 2006/2007. Under 1720-talet och 1730-talet samt på 1930-talet har perioder med milda vintrar förekommit. Även under vikingatiden och medeltiden inträffade perioder med milda vintrar.

År 1989 föll Sovjetubionen samman samt revs Berlinmuren och under samma år kommunaliserades skolan i Sverige efter att ett fackförbund TCO (Tjänstemännens Centralorganisation), för låg- och mellanstadielärare, gick med på detta med löftet att deras löner skulle höjas rejält. De två andra lärarfacken SFL (Svenska facklärarförbundet), för yrkeslärarna, ingår från 1990 också i TCO medan SACO (Sveriges Akademikers Centralorganisation), för ämneslärare, var emot kommunaliseringen.

År 1990 bytte Vänsterpartiet kommunisterna namn till Vänsterpartiet och realräntan läg på under 1% samt steg börskurserna vilket innebar att en ny yrkesgrupp uppstod, daytraders (personer som köpte och sålde aktier under samma handelsdag). I oktober 1990 sökte Sverige medlemskap i Europeiska Gemenskapen (nuvarande EU). Svenska kronan knöts till den då europeiska valutan, ecun.

Den 12 december 1990 beslutade riksdagen om svenskt EG-medlemskap.

Ny borgerlig regering 1978

Den 5 oktober 1978 avgick den borgerliga regeringen på kärnkraftsfrågan och istället bildade Folkpartiet ensam en minoritetsregering den 13 oktober 1978. Detta efter att 39 ledamöter rösta ja, 66 nej, 215 nedlagda och 29 ledamöter var frånvarande i riksdagen. Riksdagen hade godkänt en ny regering eftersom mindre än hälften av kammarens ledamöter hade röstat nej.

Oljekrisen 1979

Sverige drabbades av oljekris 1979 efter att Ayatollah Khomeini i den 1 februari 1979 tog över styret av oljelandet Iran. Den 22 september 1980 startade kriget mellan oljeländerna Iran-Irak vilket förvärrade oljekrisen ytterligare. Priset på oljan ökade åter igen dramatiskt vilket påverkade världsekonomin, även Sverige.

Riksdagsvalet 1979

I valet till riksdagen den 16 september 1979 var valdeltagandet 90,7% och socialdemokraterna fick 43,2% av rösterna och 154 mandat, moderaterna fick 20,3% och 73 mandat, centerpartiet fick 18,1% och 64 mandat, folkpartiet fick 10,6% och 38 mandat, kommunisterna fick 5,6% och 20 mandat samt övriga partier fick 2,1%. Bland de övriga partierna fick Kristdemokratisk Samling, KDS 1,4%, Sveriges kommunistiska parti, SKP 0,2% och Arbetarpartiet Kommunisterna, APK 0,2%.

De borgerliga partierna hade vunnit valet med 8 404 röster. De fick 175 mandat medan socialdemokraterna och kommunisterna fick 174 mandat. Centern, Moderaterna och Folkpartiet bildade en majoritetsregering den 12 oktober 1979.

Ny borgerlig regering 1981

Den 22 maj 1981 bildade centern och folkpartiet en minoritetsregering.

En sovjetisk ubåt i den blekingska skärgården 1981

Den 28 oktober 1981 upptäckte två fiskare en grundstött ubåt vid inloppet till Gåsefjärden i den blekingska skärgården inom svenska marina skyddsområden. Det visade sig att det var en sovjetisk ubåt av Whiskyklass med beteckningen U 137 med en hissad sovjetisk blåvit örlogsflagga med de välbekanta symbolerna hammaren och skäran.

Ubåtens kapten, Anatolij Gusjtin, förhördes och förklarade att allt berodde på felnavigering. Personal från Försvaret forskningsanstalt meddelade att de hade uppmätt strålning från uran 238 vid ubåten. Vilket måste innebära att ubåten hade kärnvapen ombord. Den 6 november eskorterades ubåten ut på internationellt vatten av svenska fartyg och lämnades över till den sovjetiska marinen.

Den 6 november 1981 delgavs Sovjetunionen en svensk protest där kränkningen beskrevs som avsiktlig. "Den svenska regeringen kräver att Sovjetunionen förhindrar ett upprepande av denna grova kränkning mot Sverige och mot folkrättens fundamentala principer."

Riksdagsvalet 1982

I valet till riksdagen den 19 september 1982 var valdeltagandet 91,4% och socialdemokraterna fick 45,6% av rösterna, moderaterna fick 23,6%, centerpartiet fick 15,5%, folkpartiet fick 5,9%, kommunisterna fick 5,6% och övriga partier fick 4,7%. Bland de övriga partierna fick Kristdemokratisk Samling, KDS 1,9%, Miljöpartiet de Gröna 1,7% och övriga 0,3%. Socialdemokraterna bildade en minoritetsregering.

Riksdagsvalet 1985

I valet till riksdagen den 15 september 1985 var valdeltagandet 89,9% och socialdemokraterna fick 44,7% av rösterna, moderaterna fick 21,3%, folkpartiet fick 14,2%, centerpartiet fick 12,4%, kommunisterna fick 5,4% och övriga partier fick 4,7%. Centerpartiet hade valsamverkan med KDS. Bland de övriga partierna fick Miljöpartiet de Gröna 1,5% och övriga 0,5%. Ogiltiga röster var 0,9%. Socialdemokraterna bildade en minoritetsregering.

Riksdagsvalet 1988

I valet till riksdagen den 18 september 1988 var valdeltagandet 86,0% och socialdemokraterna fick 43,2% av rösterna, moderaterna fick 18,3%, folkpartiet fick 12,2%, centerpartiet fick 11,3%, kommunisterna fick 5,8%, Miljöpartiet de Gröna 5,5% och övriga partier fick 3,5%. Bland de övriga partierna fick Kristdemokraterna 2,9% och övriga 0,6%. Socialdemokraterna bildade en minoritetsregering.

Inflationen 1977-1990

År 1977 steg inflationen till 11.4% sjönk därefter till 7,2% år 1979. Steg till rekord 13,8% år 1980 därefter sjönk inflationen till 4,2% år 1986 för att sedan stiga till 10,5% år 1990.

Löne- och strejkstopp 1990

Den socialdemokratiska regeringen införde ett krisprogram i februari 1990 med bland annat löne- och strejkstopp. Strejkförbudet drogs tillbaka men lönestoppet låg fast. Den 15 februari blev regeringen nedröstad i riksdagen. Men ändå kom den socialdemokratiska regeringen åter tillbaka som regering.


1991-2000

På 1990-talet fanns rökfria arbetslokaler, varningstexter på cigarettpaket, annonsförbud och åldersgränser för cigaretter. Dessutom gjordes rationaliseringar genom att datorer tog över rutinuppgifter inom olika sektorer inom företagen och den offentliga verksamheten. Egentligen gjorde datorer sitt intog i den offentliga sektorn redan på 1960-talet.

År 1990 hade tjänstesektorn växt till 60% och var då Sveriges största sektor inom ekonomin. Medan antalet industriarbetare i Sverige minskade från 1965 till 1995 med en tredjedel. Med början på 1980-talet och framåt har industriproduktionen flyttats från västvärldens höga löner till utvecklingsländernas billigare arbetskraft. Samtidigt har till exempel arbetskraften inom Sveriges servicesektor (t.ex. restaurang, städföretag och hotell) ökat med folk som har invandrarbakgrund. Den 25 november 1990 bilades partiet Ny demokrati.

Den 19 maj 1991 knöts svenska kronan till den europeiska valutan ecu. Den 1 juli 1991 överlämnade Sverige sin medlemsansökan till EG. 1991 beslutades om ny livsmedelspolitik som innebar avskaffade regleringar och införande av marknadspriser inom jordbrukssektorn dessutom inrättades omställningsstöd för jordbrukare. Natten mellan den 27 och den 28 september förliste bil- och passagerarfärjan Estonia på sin färd från Tallinn till Stockholm och 852 människor dog, varav 501 svenskar.

1992 blev de baltiska länderna självständiga och samma år började TV4 sända sina program i marknätet. År 1992 infördes friskolereformen med ett skolpengssystem som innebar att eleven väljer skola och dennes skolpeng går till den skolan som eleven har valt. År 2012 fanns över tusen friskolor i Sverige. År 1992 ändrades formuleringen om Sveriges neutralitet från: "Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig" till: "Sveriges militära alliansfrihet, syftande till att vi ska kunna stå neutrala i vårt närområde".

Televerket ombildades till Telia år 1993. År 1994 hade Sverige en folkomröstning om medlemskap i EG (nu EU), valdeltagandet var 83 procent och ja-sidan fick 52 procent medan nej-sidan fick 47 procent av rösterna. År 1994 ingår Sverige i NATO:s samarbetsprogram "Partnerskap för fred". De flesta av Sveriges större försvarsövningar sker i numera i samarbete med NATO.

År 1994 beslutade riksdagen om ett nytt pensionssystem. En nyhet var premiepension vilket innebar att en del av pensionen skall den enskilde kunna placera i valfri form på börsen. En annan förändring var att pensionen kunde bli sämre på grund av ekonomiska kriser och när det blir många fler äldre. Den 1 januari 1995 blev Sverige medlem i den europeiska gemenskapen (heter nu EU).

Den 24 juni 1994 vid EU-toppmötet på den grekiska ön Korfu undertecknade Sveriges anslutningsfördrag till EU. Inför valet 1994 höjdes mandatperioden för andra kammaren till fyra år medan mandatperioden för första kammaren höjdes till åtta år. Den 24 juni 1994 vid EU-toppmötet på den grekiska ön Korfu undertecknade Sveriges anslutningsfördrag till EU. Den 13 november 1994 hölls en folkomröstning om medlemskap i EU. Resultatet blev 52,3% ja och 46.8% nej.

Den 1 januari 1995 anslöts Sverige till EU tillsammans med Finland och Österrrike.

Under åren 1997 till 2000 hade Sverige födelseunderskott vilket var första gången på 250 år som Sverige haft under fyra år i rad. År 1999 föddes drygt 88 000 barn. År 2000 låg den totala alkoholkonsumtionen i Sverige på drygt 10 liter ren alkohol per person och år och Allmänna idrottsklubben, AIK omvandlades till ett aktiebolag. År 1999 är Riksbanken en självständig myndighet under Riksdagen.

År 2000 separerade Svenska kyrkan från staten och Telia börsnoterades. År 2000 beslutade riksdagen att Sverige hade nu fem officilla inhemska minoritatsspråk: samiska (samer), finska (finnar), meänkieli (tornedalingar), jiddisch (judar) och romani (romer). Orsaken till detta beslut var att samtliga av dessa grupper har funnits i Sverige under mycket lång tid och är därför en del av det svenska kulturarvet.

1990-talskrisen

Företaget Nyckelns konkurs i oktober 1990 blev början till 1990-talskrisen i Sverige. Storbanker i Sverige riskerade nu att gå i konkurs. Staten tog över en bank, Nordbanken. En del svenska banker nedgraderades av kreditvärderingsföretaget Moodys. År 1991 beslutade regeringen att inflationsmålet går före målet om full sysselsättning. Hösten 1992 beslutade den nu oberoende riksbanken att inflationsmålet var 2%.

Den 16 september 1992 höjde Riksbanken räntan till 500 procent för att kronkursen skulle hållas. Detta efter en lång (sedan 1980-talet) överhettad svensk ekonomi med börsyra, högkonjunktur och löneökningar utöver avtalsnivåer (upp till 10% för offentliganställda). Den 19 november 1992 övergick Sverige från en fast svensk valuta till en rörlig svensk valuta. Detta innebär att svenska kronans värde i förhållande till andra valutor bestäms av finansmarknaden.

Arbetslösheten i Sverige ökade från 2,6% till 13,3% år 1996. Många invandrargrupper som kom under denna tid drabbades hårt och hade tillsammans med ungdomar svårast att få arbeten.

Riksdagsvalet 1991

I valet till riksdagen den 15 september 1991 var valdeltagandet 86,7% och socialdemokraterna fick 37,7% av rösterna, moderaterna fick 21,9%, folkpartiet fick 9,1%, centern fick 8,5%, kristdemokraterna fick 7,1%, ny demokrati fick 6,7%, vänsterpartiet fick 4,5%, miljöpartiet 3,4% och övriga partier fick 1,0%. Moderaterna, folkpartiet, centern och KDS bildade minoritetsregering.

Europeiska gemenskapen, EG 1992

Den 7 februari 1992 undertecknades i Maastricht ett nytt fördrag (Maastrichtfördraget). Nu bytte Europeiska ekonomiska gemenskapen namn till Europeiska gemenskapen, EG. Genom detta fördrag infördes också en del nya samarbetsformer inom försvarsområdet och rättsliga och inrikes frågor. Maastrichtfördraget innebar en ny struktur för samarbetet. Det är detta som är Europeiska unionen (EU)..

Riksdagsvalet 1994

I valet till riksdagen den 18 september 1994 var valdeltagandet 86,8% och socialdemokraterna fick 45,3% av rösterna, moderaterna fick 22,4%, centern fick 7,7%, folkpartiet fick 7,2%, vänsterpartiet fick 6,2%, miljöpartiet fick 5,0%, kristdemokraterna fick 4,1%, ny demokrati fick 1,2% och övriga partier fick 1,0%. Socialdemokraterna bildade minoritetsregering.

Riksdagsvalet 1998

I valet till riksdagen den 20 september 1998 var valdeltagandet 81,4% och socialdemokraterna fick 36,4% av rösterna, moderaterna fick 22,9%, vänsterpartiet fick 12,0%, kristdemokraterna fick 11,8%, centern fick 5,1%, folkpartiet fick 4,7%, miljöpartiet fick 4,5% och övriga partier fick 2,6%. Socialdemokraterna bildade minoritetsregering.

Inflationen 1991-2000

Inflationen sjönk från 10,5% till 9,3% år 1991 och 2,3% år 1992. Efter en uppgång till 4,6% år 1993 sjönk inflationen som lägst till -0,1% år 1998 och steg därefter till 1% år 2000.


2001-2010

Under första hälften av 2000-talet ändrades det svenska försvaret radikalt från att kunna mobilisera 850 000 värnpliktiga till att numera ha 50 000 anställda soldater. Regemente efter regemente lades ner och med dessa även andra militära strukturer över hela landet. Mobiliseringsförråd och militär utrusning avveklades eller maganiserades. År 2009 hade den svenska vårnpliktsarmén avvecklats. Svenska soldater deltar numera med framföralt NATO-trupper.

I början av 2000-talet var andelen förvärvsarbetande bland utrikes födda 60% medan 77% bland svenskfödda. År 2003 var en tredjedel i Botkyrka födda utomlands medan i Södertälje och Malmö 25% födda utomlands. Det är närheten till landsmän och tillgång till lägenheter (miljonprogramsområden) som styr mångas boende. Haparanda har den högsta andelen utrikesfödda, 40% därefter Botkyrka och Södertälje.

Under år 2001 var Sverige EU:s ordförandeland. År 2003 hölls en folkomröstning om medlemskap i den ekonomiska och monetära unionen EMU (byta valuta från kronan till euron), valdeltagandet var 82 procent och nej-sidan fick 56 procent ja-sidan fick 42 procent av rösterna. År 2003 ändrades återigen formuleringen om Sveriges neutralitet. I den årliga utrikespolitiska deklarationen finns angivet att: "Sverige är alliansfritt" och utformar sin säkerhetspolitik i samverkan med andra länder.

År 2004 var Sveriges befolkning 9 miljoner och var fjärde sjuttonåring levde med en ensamstående förälder. År 2009 var det drygt 1,3 miljoner personer i Sverige som var födda utomlands och under samma år beviljades drygt 98 000 personer upphållstillstånd i Sverige av dessa var var mer än en tredjedel anhöriginvandring och under 10% var flyktingar.

År 2005 blev det rökförbud på restauranger. År 2005 var det 23% av svenskarna som svarade ja på Europakommissionens (EU) enkätfråga "tror du att det finns en Gud?". I Europa för övrigt svarade 52% ja på samma fråga. År 2007 såldes i Sverige 466 tidningar per tusen invånare. År 2009 beslutade riksdagen om samkönade äktenskap i Sverige.

År 2010 var 12% av befolkningen 10 år eller yngre medan 18% var äldre än 65 år. Efter valet 2010 var andelen invalda kvinnor i riksdagen 45%. År 2010 var skolplikten 9 år, flertalet ungdomar påbörjar sina gymnasiestuder och över 300 000 studerade på universitet eller högskolor.

Riksdagsvalet 2002

I valet till riksdagen den 15 september 2002 var valdeltagandet 80,1% och socialdemokraterna fick 39,9% av rösterna, moderaterna fick 15,3%, folkpartiet fick 13,4%, kristdemokraterna fick 9,1%, vänsterpartiet fick 8,4%, centern fick 6,2%, miljöpartiet fick 4,6% och övriga partier fick 2,8%. Socialdemokraterna bildade minoritetsregering.

Riksdagsvalet 2006

I valet till riksdagen den 17 september 2006 var valdeltagandet 82,0% och socialdemokraterna fick 35,0% av rösterna, moderaterna fick 26,2%, centern fick 7,88%, folkpartiet fick 7,5%, kristdemokraterna fick 6,6%, vänsterpartiet fick 5,8%, miljöpartiet fick 5,2% och övriga partier fick 5,7%. Moderaterna, folkpartiet, centern och KDS bildade majoritetsregering.

Riksdagsvalet 2010

I valet till riksdagen den 19 september 2010 var valdeltagandet 84,6% och socialdemokraterna fick 30,7% av rösterna, moderaterna fick 30,1%, miljöpartiet fick 7,3%, folkpartiet fick 7,1%, centern fick 6,6%, kristdemokraterna fick 5,6%, vänsterpartiet fick 5,6%, sverigedemokraterna 5,7% och övriga partier fick 1,4%. Moderaterna, folkpartiet, centern och KDS bildade minoritetsregering.

Inflationen 2001-2010

Inflatonen steg till 2,4% år 2001 sjönk därefter till 0,4% år 2004 steg därefter till 3,4& år 2008. Inflationen var -0,3% år 2009 och steg till 1,3% år 2010.


2011-

År 2011 infördes ett nytt betygsystem med betyg A till F, F betyder: Inte godkänd. År 2012 infördes betyg från årskurs 6.

År 2012 var det fler än hälften av de som fick sitt första barn som levde tillsammans som ogifta. Samtidigt levde hälften av hushållen som ensamstående och omkring 50 000 barn levde med föräldrar av samma kön. År 2012 var medellivslängden i Sverige 83 år för kvinnor och 79 år för män. År 2012 var 50% av männen överviktiga eller feta medan bland kvinnorna var 40& överviktiga eller feta.

År 2012 var den årliga utsläppen av svaveldioxid i luften omkring 50 000 ton. År 2012 var det 14% av männen som rökte och 18% bland kvinnorna. Men fortfarande var det en miljon rökare i Sverige. 2012 har SVT 30% av tittarna medan TV4 har 20%.

Från och med år 2014 skall riksdagen, efter varje val, rösta om statsministern för att klargöra regeringens parlamentariska förankring. År 2017 var Sveriges befolkning 10 miljoner.

Under år 2015 hade 163 000 personer sökt asyl i Sverige. Detta innebar att Sverige var det EU-land som tagit emot flest flyktingar per invånare.

Riksdagsvalet 2014

I valet till riksdagen den 14 september 2014 var valdeltagandet 85,8% och socialdemokraterna fick 31,0% av rösterna, moderaterna fick 23,3%, sverigedemokraterna fick 12,9%, miljöpartiet fick 6,9%, centern fick 6,1%, vänsterpartiet fick 5,7%, folkpartiet fick 5,4%, kristdemokraterna fick 4,6%, och övriga partier fick 4,1%. Socialdemokraterna och miljöpartiet bildade minoritetsregering med endast 138 riksdagsmandat av riksdagens totala 349 mandat.

Inflationen 2011-

Inflationen steg till 2.6% år 2011 för att sjunka till 0% år 2013.

Riksdagsvalet 2018

I valet till riksdagen den 9 september 1918 var valdeltagandet 87,2% och socialdemokraterna fick 28,3% av rösterna, moderaterna fick 19,8%, sverigedemokraterna fick 17,5%, miljöpartiet fick 4,4%, centerpartiet fick 8,6%, vänsterpartiet fick 8,0%, liberalerna fick 5,4%, kristdemokraterna fick 6,3%, och övriga partier fick 1,5%. Socialdemokraterna och miljöpartiet bildade minoritetsregering.

1998-2019, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta innehåll baseras på tanken om trovärdighet, saklighet och opartiskhet samt oberoende i förhållande till ekonomiska, politiska, religiösa, privata eller andra särintressen. Dessutom med ett källkritiskt betraktelsesätt