Historia


 

Tysk-romerska riket

Innehåll:

Inledning

Efter att Frankerrikets kung Ludvig I (814-840) dog den 20 juni 840 uppstod ett treårigt inbördeskrig (840-843) mellan hans söner Lothar I (795-855), Ludvig II (805-876) och Karl II (823-877). I den franska staden Verdun beslutades år 843 att dela upp Frankerriket i tre delar det västfrankiska riket, Francia media och det östfrankiska riket.

Västfrankiska riket

Karl II fick "Francia Occidentalis" (Västfrankiska riket) som bestod av Aquitaine, Neustrien och Flandern (nuvarande Frankrike och Belgien). Detta område blev grunden till Frankrike.

Karl II:s son Ludvig II (846-879) övertog Västfrankiska riket vid sin faders död 877. Ludvig II:s två söner Ludvig III (865-882) och Karloman II (866-884) övertog Västfrankiska riket vid deras fars död 879. När Ludvig III dog 882 styrde brodern Karloman II över hela Västfrankiska riket.

Francia media

Lothar I fick "Francia media" (Mellersta Frankrike) som bestod av Lotharingia, Burgund och norra Italien (från nuvarande Nederländerna rakt söderut, med dess östra gräns längs floderna Rehn och Aare och med dess västra gräns längs floderna Schelde, Saône och Rhône, till Medelhavsområdet, Provence, Korsika, Lombardiet, Toscana, Rom och österut till nuvarande Trieste).

Detta område kom i kläm mellan Väst- och östfrankiska rikena.

Lothar I:s tre söner delade på "Francia media" när fadern dog år 855. Lothar II (825-869) övertog all mark norr om Alperna (han kallades för hertig av Lothringen), Karl (845-863) övertog Provence och Burgund (han kallades för kung av Burgund) och Ludvig II (822-875) övertog Italien (han kallades för kung av Italien och från 855 romersk kejsare).

När brodern Karl dog 863 delade hans bröder på Provence och Burgund. När Lothar II dog 869 delade Ludvig II (Östfrankiska riket) och Karl II (Västfrankiska riket) på Lothringen enligt "Fördraget i Meerssen 1870" (staden ligger i nuvarande Nederländerna).

Vid Ludvig II:s död 875 övertog Karl II (Västfrankiska riket) Italien och kallades år 875 kung av Västfrankiska riket, Kung av Italien och Romersk kejsare.

Östfrankiska riket

Ludvig II fick "Francia orientalis" (Östfrankiska riket) som bestod av området från floden Eider i norr, väster om floden Elbe genom saxiska områden och Austrasien, vidare väster om floden Saale genom bajuvarernas område och ner till Alperna och floderna Aare med Thunsjön i väster och Drava i öster (nuvarande Tyskland, Schweiz och delar Österrike, Slovenien samt Kroatien). Detta område var grunden till det Tysk-romerska riket.

Ludvig II tre söner Karloman av Bayern (830-880), Ludvig III (835-882) och Karl III (839-888) revolterade mot sin fader flera gånger.

Den äldste sonen, Karloman av Bayern, var kung över bajuvarernas område (nuvarande Bayern) 876-880 och kung över Italien 877-879.

Ludvig III efterträdde sin far som kung över Östfrankiska riket 876-882. Vid sin äldre bror Karlomans död 1880 övertog Ludvig III bajuvarernas områden.

Den yngste brodern av de tre, Karl III, övertog Schwaben 876 och fick överta kungariket Italien när den äldre brodern abdikerade 879. Den 12 februari 881 blev han kejsare över Östfrankiska riket. När han ärvde Sachsen 882 styrde han hela Östfrankiska riket fram till sin död 888. Han regerade även Västfrankiska riket 884-888.

De sista härskarna över det Östfrankiska riket

Den sista härskaren av Östfrankiska riket (887-899) var Arnulf av Kärten (850-899). Arnulf var en utomäktenskaplig son till Karloman av Bayern. Han var Kung av Italien (894-899) och Romersk kejsare (896-899).

Hans son Ludvig (Ludvig barnet) var härskare över Östfrankiska riket (900-911) när hans fader dog 899. Ludvig blev den siste i ätten karolinger som härskare över Östfrankiska riket.

Efter Ludvig var Konrad I kung av Östfrankiska riket (911-918). Därefter var det Henrik I av Sachsen kung av Östfrankiska riket (919-936). Henrik I:s son Otto I var kung av Östfrankiska riket (936-973).


Otto I

Under 900-talet fanns i Tyskland fem stora hertigdömen. Vart och ett av dessa hertigdömen bildade en feodalstat inom riket. En av hertigarna var kung och representerade en central och sammanhållande myndighet. Men hertigdömenas självständighet var mycket stor och kungen hade knappt någon makt utanför sitt eget område.

Otto I (den store) förvandla det lösliga förbundet till ett enhetligt rike. Han lyckades dessutom utöka sitt rike med norra Italien till trakten söder om Rom.

Det Tysk-romerska riket (Das Heilige römische Reich deutscher Nation) grundades när Otto I (962-973) kröntes till kejsare av påven Johannes XII (955-964) i Peterskyrkan den 2 februari 962.

Otto IOtto föddes den 23 november 912 i Wallhausen, Sachsen-Anhalt i östra Tyskland. Han var son till Henrik I av Sachsen (876-936) och Matilda av Sachsen (895-968).

Han hade fyra syskon, systern Hedvig (910-965), systern Gerberga (913-984), brodern Henrik (919-955) och brodern Bruno (925-965).

Otto hade också en halvbroder Thankmar (908-938) vars moder Hatheburg var Henrik I av Sachsens första hustru som han skilde sig ifrån år 909.

Otto I dog den 7 mai 973 i byn Memleben, Sachsen-Anhalt i östra Tyskland.


Otto II

Otto I:s son Otto II föddes 955 och dog den 7 december 983 i Rom. Sonen blev Tysk kung år 961 och kröntes till tysk-romersk kejsare år 967.

Tysk-romerska riket bestod till 1806 då Napoleon upplöste riket i mindre landområden t. ex. Österrike, Sachsen, Preussen och Bayern.

1998-2019, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta innehåll baseras på tanken om trovärdighet, saklighet och opartiskhet samt oberoende i förhållande till ekonomiska, politiska, religiösa, privata eller andra särintressen. Dessutom med ett källkritiskt betraktelsesätt.