Kunskap

 

Källkritik

Innehåll:

Inledning

Hur kan jag bedöma sanningshalten i den information jag möter? Källkritik är en samling metodregler för att ta reda på vad som är sant eller vad som är sannolikt. Med källa menas ursprunget till vår kunskap.

Det är inom framförallt två områden som källkritiska problem är särskilt viktiga, forskare (humaniora och samhällsvetenskap) samt journalister. Men även vi som privatpersoner måste ta hänsyn till källkritiska problem när vi läser i tidningar, böcker, massmedia, internet och i samtal med andra människor.

I Sverige är det först vid sekelskiftet 1900 som källkritiken utvecklades. Men vad som kom fram var en för enkel och okomplicerad syn på vad som var fakta. Numera accepterar vi att fakta är högst problematiskt och att sanningar är tillfälliga och kan vara falska i morgon. Därför måste källkritik också innehålla fantasi, kreativitet och gott omdöme.

Tänk på Standardmodellen för partikelfysik de flesta forskare inom detta område vet nu att den säkert inte är riktig men anser att den är den bästa förklaringen hur allt i vårt Universum fungerar.

Källkritik kan enkelt uttryckas i fyra kriterier:

    1. Äkthet. Källan ska vara det den utger sig för att vara

    2. Tidssamband. Ju längre tid som har gått mellan en händelse och källans berättelse om denna händelse, desto större skäl finns det att tvivla på källan

    3. Oberoende. Källan ska inte vara exempelvis en avskrift eller ett referat av en annan källa

    4. Tendensfrihet. Man ska inte ha anledning att misstänka att källan ger en falsk bild av verkligheten på grund av någons personliga, ekonomiska, politiska eller andra intressen att förvränga verklighetsbilden

Ordet tendens betyder, enligt Svenska Akademins ordlista: 1. Att medvetet sträva i viss riktning 2. Mot bestämt mål 3. Efter att realisera ett bestämt syfte 4. Framhävande av (politiska) idéer 5. Litterärt arbete o. d. i syfte att påverka 6. Utveckling 7. Riktning

På denna hemsida finns en hjälp för läsaren att se de källkritiska problemen med att förstå demokratins utveckling.


Äkthet

Äkthet innebär att källan är vad den ger sig ut för att vara att den inte är en förfalskning. Men vad som är äkta och vad som är falskt kan ibland vara svårt att avgöra. Förvanskningar av skriftliga källor och bilder är ganska vanligt förekommande.

Hur kan man avgöra om det föreligger en förfalskning eller inte? I några fall fordras det teknisk expertis. Är ett skelett, som påstås vara äldre än 200 000 år av Homo Sapiens, verkligen äkta?

I andra fall krävs att man kontrollerar med andra källor, om detta går. Var det verkligen ett UFO som en person påstår sig ha sett? Det är viktigt att man är medveten om att det kan vara frågan om en förfalskning. Är ett fotografi, en bild förfalskat med hjälp av t. ex. redigeringsprogrammet Photoshop? Ibland vill man känslomässigt tycka att en historia, påstående eller bild är äkta.


Tidssamband

En källa är trovärdigare ju mer samtida den är. Dagboksanteckningar är som regel bra källor. Ju tidigare anteckningarna görs, efter händelsen, så hinner inte glömskan inträffa samt att felaktiga detaljer läggs till och minnesbilder bearbetas och struktureras om.

Memoarer är en sämre källa om de inte utgår från dagboksanteckningar. Speciellt då de har nedtecknats tjugo eller trettio år efter händelserna och i detalj redogör för samtal eller episoder.


Oberoende

En källa är trovärdigare om den är en primärkälla, förstahandskälla. Primärkällor är ursprungliga källor. En sekundärkälla kan inte användas för att ge stöd för en uppgift i en primärkälla eftersom en sekundärkälla är en andrahandskälla.

Den som har hört något kan inte styrka att den som är primärkällan talar sant. Sekundärkällor kan vara påverkad av rädsla, tvång, bilder och beroende av att säga det som förväntas av en t. ex. att vara politisk korrekt.

Det kan vara trovärdigt om två eller flera oberoende källor lämnar samma uppgifter.


Tendensfrihet

När den som sprider information själv är part i målet bör man misstänka att personen låter sina egna intressen gå före sanningen. Källan är partisk, tendentiös eftersom personen har intresse av att ge en falsk bild av verkligheten.

De tendentiösa källorna är vanligt förekommande. En ensamstående källa utan tendens kan man tro på i huvuddragen men en ensamstående tendentiös källa kan man anse vara helt värdelös.

En bra regel är: När man misstänker att en källa är tendentiös måste den kompletteras med minst en annan källa med motsatt tendens för att uppgiften ska anses trovärdig. Den andra källan kan också vara utan tendens för att också anses trovärdig.


Hermeneutik

Ordet hermeneutik betyder, enligt Svenska Akademins ordlista: konsten, vetenskapen att utlägga, tolka text. Med andra ord konsten, vetenskapen att tolka textens innebörd, mening, betydelse, innehåll, halt, väsen, vikt.

För att tolka en text, bild, film, video eller hemsida krävs inte bara intellektuell kunskap utan också inlevelseförmåga, empati. Men att använda en hermeneutisk tolkning innebär inte automatiskt vare sig en säker eller fullständig förståelse av en text, bild, film, video eller innehållet i en hemsida.

Det finns många fallgropar när man ska använda en hermeneutisk tolkning av källor. Förstår läsaren, tittaren t. ex. den gällande kulturen som människor levde i under källans ursprung eller kulturen som människor lever under idag? Här finns många risker för missförstånd och felbedömningar. Läsaren eller tittaren kan även missuppfatta källor som är gjorda med ironi eller satir.

1998-2019, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta innehåll baseras på tanken om trovärdighet, saklighet och opartiskhet samt oberoende i förhållande till ekonomiska, politiska, religiösa, privata eller andra särintressen. Dessutom med ett källkritiskt betraktelsesätt