HUR SVERIGE STYRS

 

Internationellt

Innehåll:

Inledning

Uppkomsten av en världsekonomi, internationella organisationer och ett globalt informationsflöde samt att människor och kapital flyttar runt på jordklotet innebär att de enskilda staterna inte längre "äger" sitt folk och sina tillgångar. Dessutom kan även människor som inte reser utomlands komma i kontakt med konkurrerande värderingar och perspektiv.

Kontakter länder emellan liknar mer ett nätverk. Ömsesidiga beroendet mellan länderna är högre än någonsin tidigare i historien. De enskilda länderna möter också internationella organisationer.

De internationella organisationernas antal har ökat lavinartat. Denna typ av organisationer delas in i mellanstatliga organisationer (IGO) vilka har stater som medlemmar t. ex. FN, EU och WTO.

Icke-statliga organisationer (NGO) vilka inte har stater som medlemmar. Det finns två typer av NGO de som har ideella mål och de som har kommersiella mål. Den första typen är ideella organisationer t. ex. Human Rights Watch och den andra typen multinationella företag t. ex. IKEA.)

1993 fanns det över 5 000 internationella organisationer.

Redan 1965 fick regeringsformen en paragraf som syftade till att svenska organs beslutanderätt på skilda nivåer kan överlåtas till mellanfolkliga organisationer eller domstolar.

Överlåtelse av beslutskompetens till ett utländskt eller internationellt organ förutsätter grundlagsstöd. Detta kan göras på olika sätt, exempelvis genom att avtalet skrivs om till svensk författning eller genom att avtalstexten i svensk översättning gäller som svensk författning. Beslut inom EU är ett sådant exempel.

Konventioner som Sverige är med om att beslut är inte juridiskt bindande förrän riksdagen har ratificerat konventionen. Ratificerat innebär att Sveriges regering ser över landets lagstiftning så att den överensstämmer med konventionens normer. Om gällande lagstiftning gör det kan riksdagen godkänna att regeringen ratificerar konventionen. Ibland måste lagstiftningen ändras innan ratificering.


Internationell rätt

Begreppet "internationell rätt" användes första gången 1780 av den engelske filosofen Jeremy Bentham (1748-1832). Internationell rätt är det system av regler som stater och andra aktörer betraktar som bindande i sina inbördes relationer. Den härrör ur fördrag, sedvana, allmänt accepterade principer och uppfattningar hos juridiska instanser.

Det är den Internationella domstolen i Haag, som inrättades 1946, som har preciserat att internationell rätt kommer ur dessa fyra källor:

    1. fördrag

    2. sedvana

    3. allmänna principer som accepteras av civiliserade nationer

    4. rättsliga instanser

Europarådet

Europarådet bildades 1949 och är en mellanstatlig politisk organisation. 47 europeiska är medlemmar (2018). Europarådet har sitt säte i Europapalatset i Strasbourg, Frankrike. 

Europarådets målsättning är att:

Hundratals rekommendationer om riktlinjer i viktiga samhällsfrågor inom områden rättigheter, hälsa, säkerhet, utbildning och kultur, sport, ungdomsfrågor, miljö, kommuner och regioner, massmedia, finansvärlden och inom solidaritet.

Europarådet arbetar genom tre huvudorgan:

    1. Ministerkommittén är det beslutande organet, bestående av de 47 medlemsstaternas utrikesministrar eller deras ställföreträdare, som sammanträder i Strasbourg

    2. Parlamentariska församlingen är det rådgivande organet, med 642 medlemmar från de 47 medlemsstaterna, därutöver finns delegationer med "observatörsstatus"

    3. Europeiska kongressen för lokala och regionala myndigheter bestående av två kammare där den ena representerar de lokala myndigheterna och den andra de regionala.

Ett internationellt sekretariat som leds av en generalsekreterare. GS väljs av den Parlamentariska församlingen för en period av fem år. Det Internationella sekretariatet står till dessa organs förfogande.


Europadomstolen

Europadomstolen bildades 1959 för att kunna tillämpa "Konventionen för de mänskliga fri- och rättigheter" som undertecknades i Rom 1950. Dess säte är i byggnaden ”Human Rights Building” i staden Strasbourg, Frankrike. Antalet domare är 47, lika många som medlemsstaterna i Europarådet. Domarna utses för en period om 9 år. 

Domstolen pröva klagomål från såväl enskilda personer som medlemsstater i syfte att bedöma om det har skett en kränkning av någon av de medborgerliga eller politiska rättigheter som skyddas av konventionen.

Domarna, som är rättsligt bindande för den berörda staten, har bidragit till att staterna har ändrat sin lagstiftning och sina administrativa rutiner inom ett stort antal områden.


FN

FN är ett centralt forum för debatten om världsproblem. FN:s huvudsyfte är att enligt FN-stadgan (1949) "att upprätthålla internationell fred och säkerhet, och för detta ändamål: att vidtaga effektiva kollektiva åtgärder för förebyggandet och avlägsnandet av hot mot freden."

Generalförsamlingen

FN:s högsta organ är Generalförsamlingen. Varje medlemsland (193 länder år 2018) har en röst. Vid viktiga beslut som frågor om fred och säkerhet, upptagande av nya medlemsländer och budgeten krävs två tredjedelars majoritet. Vid beslut om andra frågor gäller enkel majoritet.

Generalförsamlingen har som uppgift att välja de tio icke-permanenta ledamöterna till Säkerhetsrådet. Utse generalsekreterare, efter rekommendation från Säkerhetsrådet. Arbeta för fred och säkerhet. Föreslå konfliktlösningar och åtgärder mot olika hot då inte frågan behandlas i Säkerhetsrådet. Öka internationellt samarbete i världen. Besluta om FN:s budget.

Säkerhetsrådet

Rådet består av 15 ledamöter varje ledamot har en röst. Fem är permanenta ledamöter (Frankrike, Kina, Ryssland, Storbrittanien och USA) och tio ledamöter väljs av Generalförsamlingen för en period av två år. Säkerhetsrådet har uppgift att upprätthålla fred och säkerhet. Vidta åtgärder så att internationella situationer inte utvecklas till en internationell konflikt. Föreslå konfliktlösningar och åtgärder mot olika hot. Ge förslag till ny generalsekreterar vid val.

Alla medlemsländer ska följa rådets beslut.

FN diskuterar många frågor t. ex..

Mänskliga rättigheter

Den 10 december 1948 antog FN den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. 

Artikel 1: "Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter. De äro utrustade med förnuft och samvete och böra handla gentemot varandra i en anda av broderskap."

Artikel 2: "Envar är berättigad till alla de fri- och rättigheter, som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning.

Ingen åtskillnad må vidare göras på grund av den politiska, juridiska eller internationella ställning, som intages av det land eller område, till vilket en person hör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet." 

Syftet med förklaringen var att den skulle ha moraliskt inflytande på regeringarna och den allmänna opinionen eftersom den inte är juridiskt bindande.

Konventionerna om mänskliga rättigheter är däremot juridiskt bindande för de regeringar som ratificerar dem. Det har med åren blivit många konventioner och därmed tillsamman blivit ganska heltäckande. Det finns två grundläggande konventioner om mänskliga rättigheter:

    1. konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

    2. konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

Miljön

FN:s konferens om mänsklig miljö var FN:s första miljökonferens. Den hölls i Stockholm 5-16 juni 1972 och konferensen antog FN:s miljöprogram (UNEP).

UNEP är inriktad på att tillhandahålla ledarskap och uppmuntra partnerskap i att värna om miljön. Arbetet baseras på principerna om försiktighet, förebyggande, god förvaltning, ansvar, ansvarighet och rättvisa. UNEP förespråkar skapandet och genomförandet av innovativa miljöpolitik på internationell nivå samtidigt som man uppmuntrar sund miljöförvaltning av verksamheten.

FN genomförde 1992 den andra konferensen om miljö och utveckling i Rio de Janeiro. Konferensen enades om tre dokument, Agenda 21, Riodeklarationen och skogsprinciperna. Två konventioner antogs också, konventionen om klimatförändringar och konventionen om biologisk mångfald. 

Barn

1959 antog FN förklaringen om barnets rättigheter. Förklaringar är inte juridiskt bindande men ger uttryck för världssamfundets inställning i en fråga. Däremot är konventioner som har ratificerats av de enskilda länderna juridiskt bindande.

1989 antog FN konventionen om barnets rättigheter. 

Kvinnor

Det står i FN:s stadga "Vi, de Förenade Nationernas folk, beslutna att ... ånyo betyga vår tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, på den enskilda människans värdighet och värde, på lika rättigheter för kvinnor och män ...".

Sedan 1950 har FN antagit över 50 konventioner som tryggar kvinnorna t. ex. konventionen om avskaffande av all diskriminering av kvinnor 1979. 


WTO

1 Januari 1995 startade World Trade Organization (WTO) men tidigare fanns General Agreement on Tariffs and Trade (GATT) som upprättades 1948 för att gynna handel mellan länder. WTO har 164 medlemsländer (2018).

WTO:s huvuduppgifter är att:

WTO har infört grundläggande principer i handeln mellan länder: 

Mest gynnad nation innebär att om ett WTO-land ger ett annat WTO-land en handelsfördel skall alla andra WTO-länder också ha samma handelsfördel.

Genom att minska handelshindren (tullavgifter o. dyl.) gynnas fri handel.

WTO  behandlar handelsregler mellan stater. Det finns tre huvudprinciper:

    1. fri handel mellan länder

    2. liberalisering av handeln

    3. lösa meningskiljaktligheter om handeln mellan länder

Världsbanken

Världsbanken (World Bank Group, WBG) grundades 1-22 juli 1944 av 45 länder vid en konferens i staden Bretton Woods i delstaten New Hampshire, USA. Sverige blev medlem den 30 mars 1946.

World Bank Group, WBG består av fem internationella organisationer som är ansvariga för att finansiellt bistå och ge råd åt länder i syftet att främja ekonomisk utveckling och utrota fattigdom. De fem organen är:

    1. International Bank for Reconstruction and Development (IBRD) grundades år 1944

    2. International Development Association (IDA) grundades år 1960

    3. International Finance Corporation (IFC) grundades år 1956

    4. Multilateral Investment Guarantee Agency (MIGA) grundades 1988

    5. International Centre for Settlement of Investment Disputes (ICSID) grundades 1966

Medlemsländernas (189 länder år 2018) finansministrar och centralbankschefer deltar i högnivåmöten två gånger om året vid ett vårmöte och vid ett höstmöte.


Internationella valutafonden

Internationella valutafonden IMF grundades 1-22 juli 1944 av 45 länder vid en konferens i staden Bretton Woods i delstaten New Hampshire, USA. I december 1945 undertecknade 29 länder stadgarna för IMF. Sverige blev medlem den 30 mars 1946. IMF har 189 medlemsländer (2018).

I avtalet om Internationella valutafonden artikel 1 står syftet med organisation:

    1. Att främja internationellt monetärt samarbete genom en permanent institution som har de mekanismer för samråd och samarbete i internationella monetära problem.

    2. Att underlätta expansion och balanserad tillväxt av internationell handel och på så sätt bidra till att främja och upprätthålla hög sysselsättning och realinkomst samt till utvecklingen av den produktiva resurser hos alla medlemmar som primära målen för den ekonomiska politiken.

    3. Att främja utbyte stabilitet, för att upprätthålla en ordnad verksamhet för informationsutbyte mellan medlemmarna och att undvika konkurrens utbyte avskrivningar.

    4. Att bistå i inrättandet av ett multilateralt system för betalningar av löpande transaktioner mellan medlemmar och i avskaffandet av valutarestriktioner som hämmar tillväxten av världshandeln.

    5. Att ge förtroende till medlemmar genom att göra den allmänna fondens medel tillfälligt tillgängliga för dem enligt lämpliga skyddsåtgärder vidtas, vilket ger dem möjlighet att rätta felaktigt inställda i sin betalningsbalans utan att tillgripa åtgärder destruktiva av nationella eller internationella välstånd.

    6. I enlighet med ovan, att förkorta och minska graden av obalans i den internationella betalningsbalans medlemmar.

Fonden skall styras i all sin politik och beslut av de ändamål som anges i denna artikel.

Guvernörsstyrelsen

Guvernörsstyrelsen är högsta beslutande organ inom Internationella valutafonden. Varje medlemsland (188 länder år 2013) har en guvernör (Sveriges riksbankschef representerar Sverige). Styrelsen sammanträder en gång per år och beslutar främst om stadgar, allmänna förhållningssätt och medlemsfrågor.

Executivstyrelsen

Executivstyrelsen sammanträder dagligen och har 24 ledamöter. Röststyrkan i procent avspeglar ländernas andelar av IMF:s grundkapital. Åtta länder har så stora andelar att de har egna representanter i exekutivstyrelsen. Resten är fördelade i grupper som delar på en plats i styrelsen.

Efter att IMF:s anställda har utformat lånekraven fattar styrelsen utlåningsbesluten, bereder låneförhandlingar och genomför de analyser som ligger till grund för IMF:s politik.

Lånekraven innehåller villkor att t.ex. det krisdrabbade låntagarlandet genomför makroekonomiska åtgärder och politiska reformer, som avregleringar, försäljning av statliga bolag, lägre ersättningar i försäkringssystemen.

Internationella monetära och finansiella kommittén

Internationella monetära och finansiella kommittén IMFC sammanträder två gånger om året vid ett vårmöte och vid ett höstmöte. IMFC består av medlemsländernas finansministrar och centralbankschefer vilka utfärdar strategiska råd till IMF:s exekutivstyrelse. IMFC slutsatser vägleder IMF:s verksamhet.

1998-2019, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta innehåll baseras på tanken om trovärdighet, saklighet och opartiskhet samt oberoende i förhållande till ekonomiska, politiska, religiösa, privata eller andra särintressen. Dessutom med ett källkritiskt betraktelsesätt.