HUR SVERIGE STYRS

 

Kommunerna

Innehåll:

Historik

Kommunbegreppet grundar sig på europeiska liberala strömningar under 1800-talets första hälft med rötter i franska revolutionen. I sitt verk "Om den representativa styrelseformen", 1861 angav John Stuart Mill idéer om lokal styrning som en form för medborgerlig skolning. Han menade att det lokala uppdraget lär individen att ta ansvar för samhället och dess skötsel på alla nivåer.

Likadant betonade Alexis de Tocqueville samma tankar om den lokala frihetens betydelse för en fri nation. Tanken var att den lokala styrelsen var en motvikt mot kungamakten och den centrala statsmakten samt tanken att förverkliga folksuveränitetens och jämlikhetens idéer.

1862 års kommunalförordningar

I 1862 års kommunalförordningar beslutades att kommunerna i Sverige var juridiska personer vilka utgjorde en del av statens område. Den kommunala självstyrelsen säkerställdes i och med kommunernas beskattningsrätt.

Vidare infördes 1863 fem olika kommuntyper:

Storkommunreformen 1952

1952 minskade antalet kommuner kraftigt genom storkommunreformen: 133 städer, 88 köpingar, 816 landskommuner men fortfarande ca 2500 församlingar. Bakom låg näringsgeografiska, ekonomiska och sociala faktorer. Dessutom fanns det politiska tankar om behov av stora, bärkraftiga kommuner på grund av starka krav på den kommunala servicen.

1962-1974 genomfördes en andra kommunindelningsreform då urbaniseringen fortsatte. 1971 avskaffades begreppen stad och köping. Alla primärkommuner fick benämningen kommun antalet reducerades 1974 till 278 kommuner.

Konventionen om kommunal självstyrelse 1985

1985 antog Europarådet en konvention om kommunal självstyrelse som Sverige ratificerade 1989. Konventionen ger ett viktigt bidrag till att stärka demokrati, effektiv förvaltning och decentralisering av den offentliga makten.

Med kommunal självstyrelse menas i konventionen att kommunerna har inom sina gränser självständigt reglera och sköta en väsentlig del av den offentliga verksamheten på eget ansvar och i den lokala befolkningens intresse.


Inledning

Lokalt styre finns i alla former av stater federala som enhetsstater. De kallas kommuner (som i Sverige), municipalités eller församlingar.

Ordet kommun kommer från latinets communis, som betyder gemensam. Deras starka sidor är att de fortfarande är tillgängliga för sina medborgare, de förstärker lokala identiteter, de fungerar som politiska plantskolor, de tjänar som en första destination för medborgare som har ett problem och de fördelar resurser efter sina kunskaper om lokala förhållanden och behov.

Men de lokala styrelserna har sina svagheter. De är ofta för små och därmed har de en för svag ekonomi för att tillhandahålla effektiva lokala tjänster åt sina medborgare. De saknar ekonomisk självständighet och blir lätt dominerade av lokala eliter.

Kommunal demokrati

Med kommunal demokrati menas att medborgarna har möjlighet att direkt eller indirekt utöva inflytande på kommunala beslut genom regelbundna allmänna val. Allmän och lika rösträtt, yttrandefrihet och fri partiverksamhet.

Enligt regeringsformen förverkligas folkstyrelsen genom kommunal självstyrelse. Kommunens organisation och verksamhet regleras i kommunallagen.

Kommuner, landsting och regioner svarar för en stor del av den offentliga sektorn. Kommunal självstyrelse kan definieras som en princip att kommunen själv skall bestämma över sina angelägenheter. Därför har det grundlagsfäst att kommunerna har beskattningsrätt. Andra inkomster för kommunerna är statsbidrag och avgifter på vissa kommunala tjänster.

Rösträtt vid val av kommunfullmäktigeledamot

En person är medlem i en kommun om personen är folkbokförd i kommunen, äger fast egendom eller betalar kommunalskatt i kommunen. Rösträtt vid val av kommunfullmäktigeledamot har den som är folkbokförd i kommunen och fyller 18 år senast på valdagen och: 

    1. är medborgare i Sverige eller i någon annan av Europeiska unionens medlemsstater (unionsmedborgare), eller

    2. är medborgare i Island eller Norge, eller

    3. kommer från ett annat land, än ovan, och har varit folkbokförd i Sverige tre år i följd före valdagen

Kommunnernas uppgifter enligt kommunallagen

 Sveriges 290 kommuner har enligt kommunallagen kap 2:4 (speciallagstiftning) ansvar för: 

Dessutom har kommunerna enligt kommunallagen kap 2:1 (frivilligverksamhet) som:


Kommunfullmäktige

I varje kommun finns det en beslutande församling, kommunfullmäktige. Fullmäktige skall utse en kommunstyrelse och nämnder som skall bereda och verkställa fullmäktiges beslut. Fullmäktiges beslutar i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars i frågor av större vikt för kommunen som t. ex. 

Fullmäktige utser en ordförande som har representationsuppgifter vilket innebär deltagande i olika offentliga tillställningar. Ordföranden har vidare ansvar för att fullmäktigesammanträdet kungörs och genomförs enligt gällande föreskrifter samt för ordningen.

Kommunfullmäktigegrupp

De partier som har mandat i kommunfullmäktige bildar inom sig fullmäktigegrupper. Denna grupp samlas före fullmäktiges sammanträden och behandlar de ärenden som gäller för fullmäktigemötet. Här debatteras och beslutas hur partigruppen bör agera vid kommande fullmäktigesammanträde.

I regel är dessa beslut bindande för den enskilde ledamoten, åtminstone vid politiskt viktiga beslut. Om en ledamot inte vill eller kan rösta enligt det gemensamma fattade beslutet är det vanligt att denne ledamot anmäler detta till partigruppen före fullmäktigesammanträdet.


Kommunstyrelse

Vid sidan om fullmäktige är kommunstyrelsen de viktigaste organen i kommunen. Styrelsen är kommunens regering. Kommunstyrelsen väljs av fullmäktige och antalet ledamöter får inte vara mindre än fem.

Enligt kommunallagen 6 kap 1§ skall styrelsen leda och samordna förvaltningen av kommunens angelägenheter och ha uppsikt över nämndernas verksamhet. Speciellt har styrelsen hand om:


Kommunalråd

I de flesta kommuner är kommunstyrelsens ordförande kommunalråd. Kommunstyrelsen kan delegera särskilda befogenheter till kommunalråden. Kommunalrådens i regel starka ställning i kommunerna beror på deras möjlighet att ägna sig åt verksamheten på heltid.

Normalt brukar kommunalråden ha följande uppgifter:

    1. ha inseende över kommunens hela nämndförvaltning och följa frågor av betydelse för kommunens utveckling och ekonomiska intressen samt ta erforderliga initiativ

    2. främja samverkan mellan kommunstyrelse och nämnder samt hålla regelbundna sammankomster med kommunens chefstjänstemän för ömsesidig information

    3. företräda kommunstyrelsen vid uppvaktningar av myndigheter och vid konferenser m. m.

    4. tillse att kommunstyrelsens ärenden tas upp till behandling utan onödigt dröjsmål

    5. vara tillgängliga i kommunstyrelsens lokaler på bestämda och i förhand angivna tider

    6. i övrigt tillse att kommunstyrelsens uppgifter fullgörs

Kommunalråd har en dubbel funktion genom att både vara politiska företrädare och dessutom ha stort förvaltningsansvar.


Nämnd

Enligt kommunallagen 3 kap 3§ skall kommunfullmäktige tillsätta de nämnder som utöver styrelsen behövs för att fullgöra kommunens uppgifter enligt särskilda författningar och för verksamheten i övrigt.

Nämnderna och styrelsen förbereder fullmäktiges beslut i olika ärenden och ansvarar för att fullmäktiges beslut verkställs. Nämnderna skall redovisa till fullmäktige hur de har fullgjort sina uppgifter.

Det vanligaste sättet att organisera kommunens nämnder är efter sektorer, skola, miljö, social osv. En del kommuner bygger sin organisation på en geografisk områdesprincip, i form av kommundelsnämnder. Till dessa kommundelsnämnder förs i allmänhet ärenden som berör skola, miljö, social osv. 


Ny kommunorganisation

Under 1980- och 1990-talen spreds en ny idé hur offentlig förvaltning skall utformas. Max Webers byråkratiska modell har mer och mer fått ge vika för New public management (NPM).

Två amerikaner författaren och konsulten i Essex i Massachusetts David E Osborne (1951-) och stadsdirektören i staden Rancho Cordova i Kalifornien Ted A Gaebler (1942-) blev inspirerade av det blomstrande affärslivet i USA och skrev boken "Reinventing Government: How the Entrepreneurial Spirit Is Transforming the Public Sector, 1992.

Deras idéer ledde till radikala förändringar i länder som Australien, Storbritannien, Nya Zeeland och Sverige.

Systemet med beställare-utförare

Linköpings kommun, liksom en del andra kommuner, organiserade sin verksamhet på ett annorlunda sätt än traditionellt. Mellan 1992-2006 använde kommunen systemet med beställare-utförare.

Linköpings kommuns politiska organisation 1992-2007Det innebar att kommunens nämnder beställde verksamhet både hos kommunala och externa utförare.

Dessutom hade kommunen övergått från att styra med detaljerade budgetar till att styra med hjälp av mål och budgetramar.

Kommunfullmäktige fastställer inriktnings- och effektmål som skall vara styrande för kommunens verksamhet. 

Mål- och utvärderingsutskotten.

Det fanns fyra mål- och utvärderingsutskott: Utskott Barn och Unga, Utskott Vuxna, Utskott Äldre och Ekonomiutskott.

Dessa utskott utarbetade kontinuerligt med kommunens övergripande mål och målbeskrivning samt utvärderade kommunens verksamhet.

Geografiska utskott.

De 11 geografiska utskotten hade till uppgift att vara länkar mellan fullmäktige och kommuninvånarna i sina geografiska områden.

Beställarnämnder

Det fanns 6 beställarnämnder: Barn- och ungdomsnämnden, Bildningsnämnden, Kollektivtrafiknämnden, Kultur- och fritidsnämnden, Omsorgsnämnden, Teknik- och Samhällsbyggnadsnämnden.

Dessa nämnder beställde verksamhet, inom sina områden, från både kommunala och externa utförare.

Myndighetsnämnder

Det fanns 3 myndighetsnämnder: Byggnämnden, Miljönämnden och Socialnämnden. Dessa nämnder utfärdade tillstånd och ansvarade att verksamheten inom sina områden uppfyllde de krav som lagen föreskrev.

1998-2019, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta innehåll baseras på tanken om trovärdighet, saklighet och opartiskhet samt oberoende i förhållande till ekonomiska, politiska, religiösa, privata eller andra särintressen. Dessutom med ett källkritiskt betraktelsesätt.