HUR SVERIGE STYRS

 

Regionerna

Innehåll:

Inledning

Som de flesta stater är Sverige en enhetsstat, vilket innebär att suveräniteten vilar uteslutande hos den centrala statsmakten. Men i praktiken innebär enhetsstater, precis som med dess motsats federationer, ett konstant köpslående mellan olika styrelsenivåer. Detta köpslående gäller inte bara inom Sverige utan även i förhållandet med EU.

Det finns 25 landskap i Sverige. Tidigare var många landskap egna självständiga länder med egen lagstiftning. Sedan regeringsformen 1634 har landskapen ingen politisk och administrativ betydelse.

Nästan alla enhetsstater har utvecklat åtminstone en styrelsenivå (län) som står mellan centrala och lokala myndigheter. I Sverige finns det län och landsting. De har tagit över de tidigare landskapens uppgifter. Sedan 1998 finns också regioner. Den lokala offentliga förvaltningen består av kommuner.

"För rättskipningen finns domstolar och för den offentliga förvaltningen statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter." Detta är ett citat ur Regeringsformens 1:a kapitel 8§.

Den statliga offentliga förvaltningen

Det är den statliga offentliga förvaltningen som skall genomföra riksdagens och regeringens beslut. Denna förvaltning indelas i tre delar myndigheter, affärsverk och bolag.

Denna förvaltning består av fast avlönade tjänstemän som anställts av staten eller statsägda företag för att bidra med beslutsunderlag och genomföra den politiskt verkställande maktens politik. 


Landsting

1862 infördes en ny regional kommuntyp, landsting som geografiskt i huvudsak var grundad efter länsindelningen. Kalmar län delades i en nordlig del och en sydlig del. Städer över 25 000 invånare (Stockholm och Göteborg) stod utanför landstingen. Landstingen fick år 1862 egen beskattningsrätt för att finansiera sin verksamhet.

Benämningen Landsting är på väg att försvinna i Sverige istället kommer benämningen Region.

Rösträtt vid val av landstingsfullmäktigeledamot

Kommunallagen reglerar hur landstinget skall organiseras och vilka verksamheter som landstinget får ha. Medlem av ett landsting är den person som är medlem i en kommun som finns inom landstinget. Rösträtt vid val av landstingsfullmäktigeledamot har den som har rösträtt i val av kommunfullmäktigeledamot i en kommun inom landstinget.

Landstingens uppgifter

Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ger landstingen totalansvar för all hälso- och sjukvård med målet god hälsa och vård på lika villkor för alla.

Landstingen har indelat denna verksamhet i tre nivåer: primärvård, länssjukvård och regionsjukvård. Primärvården ger den grundläggande medicinska hjälpen genom öppenvårdscentraler. Länssjukvården drivs genom länssjukhus och flera länsdelsjukhus. Regionsjukvården har hand om mer komplicerade och sällsynta sjukdomar som kräver speciell vård som ges vid regionsjukhus.

Utöver hälso- och sjukvård har landstingen hand om följande områden:

    1. folktandvård för barn och ungdomar under 20 år, specialisttandvård för vuxna

    2. stöd för vissa grupper som måste ha speciell vård och hjälp t. ex. diabetiker, njursjuka, vissa allergiker, synskadade och rörelsehindrade

    3. stödjer tillsammans med staten små- och medelstora företag inom sitt område genom regionala utvecklingsbolag

    4. tillsammans med kommunerna ansvarar för den regionala och lokala kollektivtrafiken

    5. bedriver i egen verksamhet eller understödjer verksamhet inom kulturområdet, näringslivet, kommunikationer, fritidsverksamhet 

Landstingsfullmäktige

Landstingsfullmäktige är landstingets riksdag. Dess ledamöter väljs på samma valdag som riksdagsledamöterna. Fullmäktige beslutar om landstingets budget och skattestorlek samt utser landstingsstyrelse och nämnder som skall bereda och verkställa fullmäktiges beslut. Fullmäktige beslutar främst i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars i frågor av större vikt för landstinget som t. ex. 

    1. mål och riktlinjer för verksamheten

    2. budget, skatt och andra viktiga ekonomiska frågor

    3. nämndernas organisation och verksamhetsformer

    4. val av ledamöter och ersättare i nämnder och beredningar

    5. val av revisorer och revisorsersättare

    6. grunderna för ekonomiska förmåner till förtroendevalda

    7. årsredovisning och ansvarsfrihet

    8. folkomröstning i landstinget 

Fullmäktige utser en ordförande som har representationsuppgifter vilket innebär deltagande i olika offentliga tillställningar. Ordföranden har vidare ansvar för att fullmäktigesammanträdet kungörs och genomförs enligt gällande föreskrifter samt för ordningen.

Landstingsfullmäktigegrupp

De partier som har mandat i landstingsfullmäktige bildar inom sig fullmäktigegrupper. Denna grupp samlas före fullmäktiges sammanträden och behandlar de ärenden som gäller för fullmäktigemötet. Här debatteras och beslutas hur partigruppen bör agera vid kommande fullmäktigesammanträde. I regel är dessa beslut bindande för den enskilde ledamoten, åtminstone vid politiskt viktiga beslut.

Om en ledamot inte vill eller kan rösta enligt det gemensamma fattade beslutet är det vanligt att denne ledamot anmäler detta till partigruppen före fullmäktigesammanträdet.

Landstingsstyrelse

Vid sidan om fullmäktige är landstingsstyrelsen de viktigaste organen i landstinget. Styrelsen är landstingets regering. Landstingsstyrelsen väljs av fullmäktige och antalet ledamöter får inte vara mindre än fem. En del av dessa styrelseledamöter är heltidsanställda som landstingsråd.

 Enligt kommunallagen 6 kap 1§ skall styrelsen leda och samordna förvaltningen av landstingets angelägenheter och ha uppsikt över nämndernas verksamhet.  Speciellt har styrelsen hand om:

    1. att bereda eller yttra sig i ärenden som skall beslutas av fullmäktige

    2. den ekonomiska förvaltningen

    3. att verkställa fullmäktiges beslut

    4. att i övrigt fullgöra de uppgifter som fullmäktige har överlämnat till styrelsen. 

Landstingsråd

I de flesta landsting är landstingsstyrelsens ordförande landstingsråd. Landstingsstyrelsen kan delegera särskilda befogenheter till landstingsråden. Landstingsrådens i regel starka ställning i landstingen beror på deras möjlighet att ägna sig åt verksamheten på heltid. Normalt brukar landstingsråden ha följande uppgifter:

    1. Ha inseende över landstingets hela nämndförvaltning och följa frågor av betydelse för landstingets utveckling och ekonomiska intressen samt ta erforderliga initiativ

    2. Främja samverkan mellan landstingsstyrelse och nämnder samt hålla regelbundna sammankomster med landstingets chefstjänstemän för ömsesidig information

    3. Företräda landstingsstyrelsen vid uppvaktningar av myndigheter och vid konferenser m.m.

    4. Tillse att landstingsstyrelsens ärenden tas upp till behandling utan onödigt dröjsmål.

    5. Vara tillgängliga i landstingsstyrelsens lokaler på bestämda och i förhand angivna tider.

    6. I övrigt tillse att landstingsstyrelsens uppgifter fullgörs. 

Landstingsråden har en dubbel funktion genom att både vara politiska företrädare och dessutom ha stort förvaltningsansvar.

Nämnd

Enligt kommunallagen 3 kap 3§ skall landstingsfullmäktige tillsätta de nämnder som utöver styrelsen behövs för att fullgöra landstingets uppgifter enligt särskilda författningar och för verksamheten i övrigt.

Nämnderna och styrelsen förbereder fullmäktiges beslut i olika ärenden och ansvarar för att fullmäktiges beslut verkställs. Nämnderna skall redovisa till fullmäktige hur de har fullgjort sina uppgifter. 

Det vanligaste sättet att organisera landstinget är efter en geografisk princip. Varje geografiska område har ansvar för all sjukvård inom sitt område. Ett annat sätt att organisera landstingets verksamhet är att indela organisationen i olika verksamhetsområden, t. ex. kirurgi, medicin, primärvård o.s.v. Det förekommer också att landsting använder sig av beställar/utförarsystemet.


Region

Riksdagen beslutade den 5 december 1996 att en försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning skall genomföras under tiden 1 juli 1997 - 31 december 2002. 17 januari 2002 beslutade Riksdagen att försöksverksamheten i Skåne och Västra Götaland ska fortsätta i oförändrad form till och med 2006. Riksdagen har beslutat att förlänga försöksperioden till och med 2010.

Den 28 januari 2009 beslutade regeringen att de båda försöksregionerna Skåne och Västra Götaland får övergå till permanenta regioner och att region Halland och region Gotland får bildas den 1 januari 2011.

Den 27 februari 2014 beslutade regeringen att Östergötlands, Kronobergs och Jämtlands landsting får ombildas till regioner.

Den 5 mars 2014 beslutade Riksdagen att Jönköpings, Örebro och Gävleborgs landsting får ombildas till regioner.

En "region" kan definieras som ett geografiskt område som är mindre än nationen men större än en kommun och som styrs av en egen direktvald församling.

Denna regionala självstyrelse grundas på demokratiska motiv och decentraliseringstankar. De ökade möjligheterna till ekonomiskt samarbete över nationsgränserna genom EU. Vidare ett mer rörligt näringsliv som regionerna konkurrerar om att dra till sig.

Från länsstyrelsen överfördes till landstingen ansvaret för regionala utvecklingsfrågor inom näringsliv- och sysselsättningsfrågor, utbildning, trafik, kultur, fysisk strukturplanering, miljö samt hälso- och sjukvårdsfrågor.

Regionfullmäktige och regionstyrelse blir företrädare för regionen både nationellt och internationellt. Länsstyrelsen blir därmed ett mer renodlat statligt tillsyns- och kontrollorgan. Mycket förenklat kan man säga att länsstyrelsen har hand om det som ibland kallas "storlänet", medan regionstyrelsen har hand om regionen (som alltså omfattar "storlandstinget", men också mycket mer.)

Det finns idag 21 regioner i Sverige. Region Stockholm, Region Uppsala, Region Sörmland, Region Östergötland, Region Jönköping, Region Kronoberg, Region Kalmar län, Region Gotland, Region Blekinge, Region Skåne, Region Halland, Västra Götalandsregionen, Region Dalarna, Region Värmland, Region Örebro, Region Västmanland, Region Gävleborg, Region Västernorrland, Region Jämtland Härjedalen, Region Västerbotten och Region Norbotten

Från årsskiftet blir de sista sju landstingen regioner och därmed har samtliga regioner tagit över det regionala utvecklingsansvaret från länsstyrelserna. Regionerna kommer att ha ansvar för frågor som rör hälso- och sjukvård, transportinfrastruktur, kultursamverkan och regional utveckling. En annan uppgift är att fördela statliga medel när det
gäller regionalt utvecklingsarbete.

Senast den 1 janauri 2020 bör ändringarna träda ikraft för att benämningen ”region” ska stå på valsedlarna år 2022.

Regionfullmäktige

Regionernas högsta beslutande organ är regionfullmäktige som väljs direkt av regionens väljare samtidigt med riksdagsvalet.

Regionstyrelse

Regionstyrelsen har huvudansvaret för och samordnar de regionala utvecklingsfrågorna.

Vid val

Vid genomförande av val enligt vallagen ska beteckningen landstingsfullmäktige användas vid val i åtta av regionerna. Vid val i Region Gotland ska beteckningen kommunfullmäktige användas.

EU:s subsidaritetsprincip

Den subsidaritetsprincip (närhetsprincip) som skall prägla arbetet inom EU har fått olika geografiska regioner inom de olika EU-länderna att flytta beslut från riksdag till regioner. För enligt närhetsprincipen skall varje offentlig uppgift skötas på lägsta effektiva nivå.

En del regioner har ett särskilt kontor i Bryssel för att bevaka de möjligheter som skapas inom EU. 


Länsstyrelse

Det var Axel Oxenstierna som år 1634 indelade Sverige i 12 län. Idag finns det 21 län som alla har en länsstyrelse och en landshövding.

Länsstyrelsen är ett centralt ämbetsverk med länet som arbetsområde. Chef för länsstyrelsen är en landshövding vilken utses av regeringen. Det högsta beslutande organet är en styrelse som består av politiker från länet. 

Länsstyrelsens uppgifter

Länsstyrelsens viktigaste uppgifter är att vara statens "förlängda arm" och ha ansvaret för den regionala samhällsplaneringen samt ha tillsynen över kommunernas verksamhet.

Länsstyrelsen ska bl a: 

Länsstyrelsen stimulerar näringslivets utveckling i länet på olika sätt. En väsentlig del i utvecklingsarbetet är att skapa nya jobb, dels direkt genom stöd till företag, dels indirekt genom olika projekt som gynnar utvecklingen i länet.

Hos Länsstyrelsen kan man överklaga kommunala beslut och också deponera sin hyra vid tvist med fastighetsägaren.

Länsstyrelsen beslutar om statliga stöd för finansiering av bl. a. nya bostäder och ombyggnationer samt om räntebidrag och sanering. Information om vilka möjligheter som finns till bostadsfinansiering är ett led i detta arbete.

Utländska medborgare som vill köpa hus eller mark i Sverige måste söka tillstånd hos Länsstyrelsen i det län där fastigheten ligger.

För att vårda naturen och skydda miljön ska Länsstyrelsen bl.a.:

Vårt kulturarv är det som vittnar om våra förfäder och hur de levde. Länsstyrelsen ansvarar för att bevara, vårda och levandegöra detta arv. Det gäller kulturmiljöer med bl. a. fornminnen, byggnadsminnen, kyrkliga kulturminnen och odlings- landskap. Länsstyrelsen kan också ge bidrag till vård och underhåll av kulturminnen.

Viktiga mål är att utveckla jordbruket och behålla en levande landsbygd i en ren miljö.

Länsstyrelsen har hand om de ekonomiska bidragen från bl. a. EU till jordbruket.

Älgjakten är en väsentlig del av jaktfrågorna. Länsstyrelsen ansvarar bl.a. för information till jägarna, registrering av älgjaktsområden och licenser för jakt. Den som har problem med vilda djur som ställer till skada på mark eller byggnad kan få tillstånd till så kallad skyddsjakt.

Länsstyrelsen arbetar med att uppnå en god balans mellan yrkesfisket, fritidsfisket och fiskevården. Bland åtgärderna kan nämnas lån till yrkesfiskare och stöd för utveckling av fritidsfisket.

I Jämtland, Västerbotten och Norrbotten är rennäringen en betydande del av näringslivet. En väl fungerande rennäring är en grundförutsättning för den samiska kulturen. Länsstyrelsen arbetar för att skapa balans mellan renskötsel, miljö och andra samhällsintressen.

Länsstyrelsen har en tillsyn över veterinära frågor som syftar till att:

Att se till att både privat och kommunal omsorg om barn, äldre och handikappade fungerar på ett bra sätt hör till Länsstyrelsens uppgifter. Som ett led i detta får kommunerna råd och stöd i sin sociala verksamhet. De som vill driva privata behandlingshem eller daghem måste ha tillstå av Länsstyrelsen.

Länsstyrelsen ska:

Länsstyrelsen har ett övergripande ansvar för länsinvånarnas säkerhet och trygghet. Detta ansvar gäller bland annat vid stora olyckor, katastrofer och krig. Vid kärnkraftsolyckor är det alltid Länsstyrelsen som leder räddningsarbetet. I en krigssituation ska Länsstyrelsen se till att alla har skydd, mat, kläder och värme.

Länsstyrelsen sköter många olika statliga myndighetsuppgifter. Att värna om rättssäkerheten genomsyrar varje ärende som hamnar på Länsstyrelsens bord.

Länsstyrelsen har hand om så vitt skilda frågor som:


Strukturförändringar

I och med Gustaf II Adolfs trontillträde 1611 fastslogs att kungen inte fick stifta lag, börja krig och sluta fred utan att rådet (regeringen) och ständerna (riksdagen) samtyckte, den sk kungaförsäkran. I och med detta överfördes makt från kungen till adeln i Sverige.

Detta förstärktes i och med 1612 års privilegier. Adelsmännen fich då ensamrätt till högre ämbeten och företrädesrätt till övriga tjänster. Dessutom reglerades de ekonomiska privilegierna som skattelättnader och viss skattebefrielse för adeln. Bakom detta stod den nyutnämnde rikskanslern Axel Oxenstierna, han var då (1612) blott 28 år. Efter detta började en omfattande förändring av rikets förvaltning. Även rättsväsendet och undervisningen i Sverige organiserades om.

Nu har början till en ny omorganisation av Sveriges förvaltning börjat. Första steget är en omfattande utredningsarbete med traditionell remissförfarande.

Ny länsindelning 

En tjuvstart med organisationsförändringen av Sveriges styrelse började med att Västra Götalands län bildades 1 januari 1998 genom en sammanslagning av de västra länen i Götaland (Göteborgs- och Bohus län, Älvsborgs län och Skaraborgs län) även de båda Skåne länen (Kristianstads län och Malmöhus län) har bildat ett gemensamt Skåne län, 1 januari 1997. Båda dessa ihopslagningar syftar till att flytta beslut som nu tas av statliga organ till länet.

Ansvarskommittén

Vid regeringssammanträdet den 23 januari 2003 beslutades om att tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppdrag att se över strukturen och uppgiftsfördelningen inom samhällsorganisationen. Arbetet skall bedrivas i två etapper.

I den första etappen skall kommittén identifiera, belysa och övergripande analysera de samhällsförändringar som inverkar på och skulle kunna föranleda förändringar av strukturen och uppgiftsfördelningen i relationen mellan staten, landstingen och kommunerna. Den första etappen är avslutad. Den redovisas i delbetänkandet "Utvecklingskraft för hållbar välfärd" (SOU 2003:123), som överlämnades till regeringen den 18 december 2003.

I den andra etappen skall kommittén göra en fördjupad analys och bedömning av strukturen och uppgiftsfördelningen. Kommittén skall också i de delar där den finner det motiverat föreslå förändringar.

Regeringen tog vid sammanträdet den 23 juni 2004 beslut om tilläggsdirektiv för den andra etappen. Av dessa framgår att det fortsatta arbetet ska avse följande huvudområden:

Ansvarskommittén redovisade sina slutliga förslag till regeringen den 27 februari 2007.

Kommittén bedömer att landet delas in i sex till nio län och regionkommuner. Indelningsprocessen, menar kommittén, kräver ett stort mått av lokalt och regionalt inflytande, såväl av demokratiska skäl som för att indelningsprocessen skall nå framgång. Den slutliga indelningen i län och regionkommuner avgörs dock av riksdagen respektive regeringen, anser kommittén vidare i sitt slutliga förslag.

Kommitténs slutbetänkande är nu ute på remiss till myndigheter, kommuner, landsting och andra organisationer. Även organisationer och enskilda som inte får betänkandet tillsänt på remiss kan också komma med synpunkter.

Den 28 januari 2009 uttalade regeringen följande:

"För det första har vi enats om att Sverige framöver kommer att ha tre politiskt beslutsfattande nivåer med beskattningsrätt; staten, regionkommuner och primärkommuner.

För det andra har vi enats om att de försök med regionkommuner som finns i Skåne och Västra Götaland ska kunna permanentas. Vid sidan av detta har vi också gjort bedömningen att de ansökningar som inkommit om omvandling till regionkommuner från Halland och Gotland uppfyller de krav vi ställt upp och därmed ska beviljas.

För det tredje har vi enats om hanteringen av den ansökan som inkommit från Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland, Jämtland samt kommunerna Sundsvall och Ånge. Vår överenskommelse innebär att denna ansökan kommer att överlämnas till Kammarkollegiet. Övriga ansökningar kommer att hanteras på samma sätt. När Kammarkollegiet sedan är klar med sin beredning tar regeringen ställning till eventuella nya regionbildningar.

Vi vill betona att noggrannhet måste prioriteras framför en snabb behandling när det handlar om förändringar som så tydligt kommer att påverka för medborgarna viktiga verksamheter. Vår bedömning är att en sådan samlad process kan innebära att ytterligare regionbildningar före nästa mandatperiod inte blir aktuella.

För det fjärde anser vi att det är centralt att få en helhet i synen på landets regionutformning. En ökad tydlighet i ansvarsfördelning och förbättrad samordning av verksamheter som i dag spänner över statlig, regional och lokal nivå är fortsatt nödvändig. Detta oaktat den regionala utformningen av Sverige. En organisationskommitté tillsätts därför för att se över den statliga regionala förvaltningen."

En översyn av statlig regional förvaltning

Den 29 september 2009 tillsatte regeringen Mats Sjöstrand, Generaldirektör för Skatteverket, att genomföra en översyn av statlig regional förvaltning.

De initiativ som tagits om att ändra landstingens geografiska indelning har aktualiserat behovet av att staten får en helhet i synen på hur den statliga förvaltningen ska utformas regionalt och om landstingen bör förändras.

Utredaren ska bl. a. i de fall landstingens indelning ändras föreslå en ändrad länsindelningen.

Översynen omfattar även länsstyrelsernas organisation och hur länsstyrelsernas ansvar att samordna olika samhällsintressen och andra statliga myndigheters insatser kan stärkas.

Utredaren ska löpande informera finansdepartementet om uppdragets genomförande. Uppdraget ska redovisas till regeringen senast den 15 december 2012.

Lag om regionalt utvecklingsansvar i vissa län

Den 10 juni 2010 antog Riksdagen en ny Lag: "Lag om regionalt utvecklingsansvar i vissa län". Lagen gäller från ockh med 1 januari 2011. Lagen ändrades under 2011 "Lag om regionalt utvecklingsansvar i vissa län".

Lagen anger bestämmelser om regionalt tillväxtarbete och om länsplaner för regional transportinfrastruktur i Gotlands, Skåne, Hallands och Västra Götalands län.

Med regionalt tillväxtarbete avses de insatser som beslutas för att skapa en hållbar regional tillväxt och utveckling.

Ny regionindelning

Regeringen tillsatte den 2 juli 2015 en utredning som ska föreslå en ny regionindelning som innebär att Sverige delas in i väsentligt färre län och landsting. Indelningskommittén består av landshövding Barbro Holmberg (s) som är ordförande och före detta regionrådet Kent Johansson (c) som är vice ordförande.

Enligt direktiven till Indelningskommittén kan de lämna betänkanden i juni 2016 och augusti 2017.

Kommittén ska senast den 29 februari 2016 till regeringen lämna en delredovisning som innefattar en lägesbeskrivning av dialogen med berörda parter, förslag på den fortsatta processen och en redogörelse för behovet av eventuella kompletteringar av uppdraget.

Kommittén ska lämna en motsvarande delredovisning senast den 31 januari 2017. Om kommittén finner att det är möjligt att genomföra en eller flera indelningsändringar som kan träda i kraft den 1 januari 2019 ska kommittén lämna ett delbetänkande senast den 30 juni 2016. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 augusti 2017.

En ny läns- och landstingsindelning kan träda ikraft 1 januari 2019 eller 1 januari 2023. Indelningskommittén ska lämna ett förslag till regeringen som sedan i sin tur lägger ett förslag till riksdagen.

Den 9 mars presenterades ett första underlag från Indelningskommittén. Underlaget är att betrakta som ett diskussionsunderlag inför den fortsatta dialogprocessen mellan kommittén och landets regioner och landsting.

Utredningens förslag till sex nya storregioner:

1: Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län

2: Dalarnas, Gävleborgs, Södermanlands, Uppsala, Västmanlands och Örebro län

3: Gotlands och Stockholms län

4: Hallands, Värmlands och Västra Götalands län

5: Östergötlands, Jönköpings, Kalmar och Kronobergs län

6: Blekinge och Skåne län

Delbetänkandet

Den 30 juni 2016 lämnade Indelningskommittén sitt delbetänkande till regeringen. Kommitténs föreslag till regeringen är att bilda tre nya regioner (län) Norrland, Svealand och Västra Götaland från och med den 1 januari 2019.

Kommitténs föreslag:

1: Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län bildar Norrlands län

2: Dalarnas, Gävleborgs, Södermanlands, Uppsala, Västmanlands och Örebro län bildar Svealands län

3: Västra Götalands och Värmlands län bildar Västra Götalands län

Enligt Indelningskommitténs förslag skapas med detta förslag förutsättningar för en levande landsbygd som kräver en samhällsorganisation som i ökad omfattning möjliggör en positiv utveckling även utanför storstadsområdena.

Den nya indelningen gör det möjligt att skapa flera resursstarka län och landsting med ökad planeringskapacitet, bättre villkor för inomregional planering och organisatoriska förutsättningar för att överbrygga nationella planeringsstuprör.

Enligt Indelningskommitténs förslag ges förutsättningar för alla delar i de nya länen att utvecklas och få del av den gemensamma utvecklingen samt bidra till den nationella tillväxten och den lokala välfärden. Dessutom ges möjligheter att utveckla hälso- och sjukvården för att bättre möta framtidens utmaningar.

De föreslagna ändringarna i länsindelningen ska träda i kraft den 1 januari 2018. Den förändrade landstingsindelningen föreslås träda i kraft den 1 januari 2019.

Slutbetänkandet

I Indelningskommitténs slutbetänkande kommer kommittén förslag till vilka statliga myndigheter som bör ha en samordnad regional indelning. Även länsstyrelsernas roll kommer att anges i slutbetänkandet.

I Indelningskommitténs indelningsarbete har kommittén haft fyra utgångspunkter för en ny indelning i län och landsting:

Ett grundläggande krav på ett demokratiskt styrelseskick är att det ska vara överskådligt så att medborgarna har möjlighet att förstå var beslut fattas, möjlighet att påverka processen samt möjlighet att utkräva ansvar av de valda representanterna.

För att ta vara på hela landets resurser och skapa förutsättningar för utveckling och tillväxt i hela landet är vår bedömning att sex regioner skapar en sådan utvecklingskraft att tillväxt kan ske i hela landet. En indelning i sex län och landsting ger möjligheter för alla delar i de nya länen både att utvecklas och att få del av den gemensamma utvecklingen samt bidra till den nationella tillväxten och den lokala välfärden.

Indelningskommitténs slutbetänkande kommer att lämnas till regeringen senast den 31 augusti 2017 för ett ikraftträdande 2023.

1998-2019, Sören Odensåker, Mailadress: soren.odensaker@comhem.se

Detta innehåll baseras på tanken om trovärdighet, saklighet och opartiskhet samt oberoende i förhållande till ekonomiska, politiska, religiösa, privata eller andra särintressen. Dessutom med ett källkritiskt betraktelsesätt.